Föregående:
”Om jag sa det, vore det en lögn.” Svarade Louis och hållde upp dörren åt mig. ”Du är verkligen vacker idag” Viskade Louis i mitt öra när jag skulle glida in genom dörren. Jag blev så klart röd om kinderna och sänkte blicken till marken. Hur kunde Louis få mig att känna såhär?
______________________________________________________________________________

Limousinen saktade in och jag kände hur nervös jag började bli. Första gången man går på röda mattan. Jag har gått på en röd matta men inte en sådan här röd matta. Det är inget farligt bara le så kommer allting att bli super tänkte jag.
”Nu gäller det grabbar.” Sade Harry. ”Och tjej” Tillade han när hans blick vandrade förbi mig.
Jag trodde jag skulle spy. Jag var så nervös att benen kändes som spagetti. Jag skulle inte klara hela vägen in utan att svimma.
Alla hade tydligen fått syn på min tomma och stilla blick för alla blev lite oroliga.
”Hur mår du?” Frågade Louis och tittade medlidande mot mig.
”Jag mår bättre när vi kommer ut i friska luften.” Sa jag så övertygande jag kunde.

Zayn gav mig ett försiktigt leende och öppnade dörren som hållde oss isolerade från allt som fanns utanför dessa väggar. Ena stunden så var det mycket lockande att stanna kvar när rop och skrik nådde oss. Jag tvingade mig själv att gå ur limon efter Liam som räckte fram sin hand till mig. Vilka gentlemän jag hade träffat tänkte jag när jag steg ur limousinen för att möta alla personer som stod och trängdes vid alla stängslen för att se sina idoler.     De var vanliga människor som jag hade varit för några dagar sedan. Jag drogs tillbaka till verkligheten när Louis tog tag i min hand och tittade in i mina ögon.
”Glöm inte att le” Sa Louis när vi stannade framför massa fotografer. Det blixtrade hur som helst tätt inpå hela tiden och skrik vart man än vände sig om. Detta var helt oförglömligt den galnaste kvällen jag har varit med om och vi hade inte änns kommit in ännu.

Det ända jag tänkte på var att le och se glad ut hela tiden. Vart jag vände huvudet så var det folk överallt som trängdes för att se på One Direction och andra kändisar. Det var helt sjukt!
Vi var nästan vid slutet när alla stannade för att göra en kort intervju. Där stod jag bredvid Louis som hållde hårt i min hand. Jag visste inte vart jag skulle ha tagit vägen om han inte hållit fast mig i hans grepp. Våra blickar möttes på en milli sekund och det hjälpte för att ta mig ur galenskapen som härjade i min kropp.
”Vad ser ni fram emot i kväll?” Frågade reportern.
”Vi ska njuta av kvällen och självklart hoppas vi på det bästa.” Sade Liam.
Reportern riktade blicken sedan mot mig och frågade: ”Vem är denna vackra flicka Louis?” Vad skulle han säga? Vad skulle jag säga? Skulle jag säga någonting?
Ingen reagerade så mycket på frågan som jag hade gjort. Alla såg lättade ut att hon hade sagt det på ett fint sätt istället för att gå rakt på saken.
”Hon heter Therese och är en mycket nära vän till oss alla.” Sa Louis med ett litet smile på läpparna och de andra instämde. Louis hade sagt det med en sådan säkerhet att det måste antingen ha varit mycket övning bakom eller kanske det var sanning. Varför var de tvungna att göra det så jobbigt för mig.

Varje reporter frågade samma saker hela tiden så tillslut kunde jag deras svar utantill. Läskigt. Inte nog med det så kändes det som om hela världen hade stannat upp och stirrade på mig när Louis hållde min hand där alla kunde se.
Var skulle alla tro?
______________________________________________________________________________

Tack för det gulliga kommentarerna :D och här kommer en ny fortsättning ...

Föregående:

Blondinen öppnade lådan och i det lilla utrymme fanns det gott om smink. allting fanns i den där lådan såg jag när hon öste ut allt på bordet för att sedan sätta igång med mig.
Båda stod nu över mitt hår och funderade ut vilken håruppsättning som var finast med klänningen och jag brydde mig inte.
_________________________________________________________________________________

Vem var den rödhåriga flickan som hade en glittrande olivgrön klänning på sig? Hon som var verkligen vacker och underbar att se på. Personen i spegeln såg ut som en prinsessa. Allting på henne såg så sagolikt och perfekt ut. Men kunde verkligen hon vara jag? Kunde jag vara så vacker som en prinsessa? Eller var det en dröm?

Jag stod framför spegeln när de fem perfekta killarna kommer in i rummet med kostymer på sig. De hade också bytt såg jag när jag vände mig sakta om för att möta deras nyfikna blickar.
Som jag hade föreställt mig så tappade alla andan som förra gången de hade sätt mig i klänningen fast nu med vackra accessoarer till.
”Wow” Sade deras ögon och mötte mig. De kunde inte få fram ett ord. Vilken måste vara ett bra tecken.
Jag snurrade runt ett varv för att de skulle få en fullständig bild av mig och det räckte för att deras ögon blev större och dreglade över sina kostymer.
Harry skruvade på sig lite för han blev lite otålig. Nu såg jag han hållde i en liten skål med händerna. Harry mötte min blick och visade sitt fina leende och gick fram till mig när han räckte fram skålen.
Vad tänkte han göra? Vad fanns i skålen?

Harry var den ända som hade rört sig i rummet förutom mig. Det var som om tiden hade stannat i rummet.
”Det namn du får ska vara din eskort.” Sade Harry och lyfte upp skålen.
”Eskort?” Frågade jag undrande.
”Alla vi fem kan inte vara din eskort. Det skulle se konstigt ut.”
Harry hade rätt jag var tvungen att välja en av dessa underbara killarna. Och de hade varit smarta att förberedda för mig så det inte skulle bli så svårt. Jag gillade alla vika mycket men efter nu när jag hade träffat alla så visste jag att några låg mig närmare intill mitt dyrbara hjärta.

Där låg fem stycken lappar med deras namn på en lapp var. Vilken skulle jag ta? Vem skulle bli mest besviken? Vem skulle bli lyckligast?
Det var bara ett namn jag kunde välja och att alla var beredda. Hoppas detta inte kommer vara början på någonting dåligt tänkte jag när jag drog ett namn ur skålen. Jag vecklade ut lappen försiktigt så spänningen ökade. Nu hade de andra kommit tillbaka ill verkligheten när Harry hade börjat prata och alla var nyfikna över vad det stod.
Var detta ödet? På lappen stod med med stora bokstäver Louis. Skulle jag ljuga eller inte. Jag skulle inte klara av att ljuga inför mina idoler. Det var lika bra att få detta överstökat.
”Louis” Sa jag högt och försökte inte låta överraskad.

Hur skulle jag klara av natten med Louis? En sak som jag är säker på om honom är att det är någonting speciellt som jag inte kan ignorera för jag har aldrig känt såhär förut.
Louis blick sade att han var inte inställd på att det skulle blivit honom men nu fick han bara gilla läget. Hela honom utstrålade av överraskning när han blev bombad av lyckönskningar inför kvällen och drogs in i en stor kram av hans fyra bästa vänner.

Klockan hade blivit dags att åka så vi skyndade ut ut byggnaden och på trottoaren stod det en svart limousin framställd.
”Snälla, säg inte att vi ska åka i denna limousinen.” Bad jag så snällt jag kunde.
”Om jag sa det, vore det en lögn.” Svarade Louis och hållde upp dörren åt mig. ”Du är verkligen vacker idag” Viskade Louis i mitt öra när jag skulle glida in genom dörren. Jag blev så klart röd om kinderna och sänkte blicken till marken. Hur kunde Louis få mig att känna såhär?
_________________________________________________________________________________

Hoppas detta förgyller eran dag!
Vill ni jag ska ändra någonting? Kommentera era idéer!!

Föregående:
”Dax att vakna” Viskade han i örat samtidigt som han skakade liv i mig. Jag måste ha somnat för det var så skönt när tjejerna hade hållit på med mitt hår.
”Blunda och sitt kvar i stolen.” Sade Zayn och gav mig sedan vi vill inte att du slår dig igen blicken när dörren drogs upp när Niall och Louis kom ingåendes med en...
______________________________________________________________________________
Louis och Niall kom in i rummet balanserandes med en tårta där det stod ”Sweet 16.”

Jag kunde inte tro att det var möjligt. Jag som hade längtat så himla mycket till just denna dag och sedan glömt av att det var min födelsedag. 16 år sedan jag föddes. Jisses vad tiden har gott fort. Hur hade Louis, Niall, Liam, Zayn och Harry vetat att det var min födelsedag idag!? Då kom jag på personen som hade haft med detta att göra hela tiden. Mamma. Jag hade inte kunnat tro att hon kunde göra detta för mig. För mig. Hon måste verkligen arbetat hårt för att få min dröm i uppfyllelse genom att träffa mina idoler. Inte nog med det så skulle jag tydligen spendera några dagar med just mina idoler som jag verkligen beundrar över hela mitt hjärta.

Nu stod de och sjöng födelsedagssången. Det var så fint att de sjöng just för mig, just mig och ingen annan.
”Grattis” Skrek allihopa ut och omfattade mig i en stor bamse kram. Hur gulliga kunde dom inte bli!
”Men säg något” Manade Niall på för att få mig att börja prata.
”Tack så mycket!”
”Det kan du inte säga än!” Sade Louis och tittade finurligt mot mitt håll.
Säg inte de hade mer planerat för då skulle jag inte kunna ge tillbaka tänkte jag när Harry gav mig tårtspaden för att skära upp en bit tårta.

”Åh vilken utsökt tårta” Utbrast jag när min bit hade försvunnit ner i magen. Allihopa instämde och glufsade i sig resterna av det som fanns på deras tallrikar. Nu hade jag fått reda på att de två tjejerna som hade fixat mitt hår var grabbarnas egna stylister. Så jag hade blivit stylad av två professionella stylister! Kunde dagen bli bättre!
”Nu dags för presenter” Ropade Zayn ut och tog fram en stor låda som hade legat bakom soffan hela tiden. De måste ha placerat den där när jag hade somnat tänkte jag när Liam räckte över ett litet paket.

Jag öppnade det försiktigt så jag kunde njuta av denna underbara stund. Under pappret låg en liten röd ask. Jag drog försiktigt upp locket och ett litet leende spred sig över läpparna. Där i asken låg ett par örhängen som glittrade i ljuset från taklampan. Det var som tusen stjärnor speglade varandra i havets spegelbild. Det måste ha varit någon kristall, för jag har aldrig sett så fina stenar tindra i sådant ljus förut. De var helklara, det var en svag stänk av rosa i stenarna som fick de att se mer levande ut än vad de redan gjorde.

Jag kände att vad som än var i det stora paketet så var det mycket dyrare än örhängena. Jag föreställde mig hur jag skulle se ut när jag öppnade detta stora paket som Zayn och Harry placerade i mitt knä. Det var nog tur att de hade sagt till mig att sitta i stolen för jag skulle aldrig ha klarat av att stå på benen när jag drog försiktigt av rosetten. Jag tog ett djupt andetag och räknade till tre i huvudet och lyfte sedan locket med mina händer. Var jag i himlen eller var detta verkligen sant? Där. I lådan så låg den där perfekta klänningen som jag hade provat när vi hade varit ute och shoppat. Eller rättare sagt jag hade provat medan killarna hade köpt kläderna. Detta kunde de inte ha gjort när vi var inne i affären? Eller var jag så lättlurad som mina vänner säger...

”Tycker du om den?” Frågade Zayn och jag fick alla blickarna på mig igen. Jag började smått rodna och öppnade munnen för att säga ”Tack så hjärtans mycket!” Men jag kunde inte få ut en enda ord ur mig. Jag var så lycklig nu att jag visste inte hur jag skulle formulera mig.
Alla såg hur stum jag blev av presenterna så de gav mig ett stort kramkalas. Jag var så lycklig att det rann ner små tårar nerför mina rosiga kinder. Men jag brydde mig inte. Inget kunde göra denna dag bättre nu när alla drog sig tillbaka. Nu hade de alla leenden på läpparna igen. Hallå? Ni har redan gett mig den förbannade överraskningen nu! Ville jag bara skrika ut i rummet för att få de att sluta upp med det de höll på med.

”Vi har en till present” Sade Louis och räckte fram ett kuvert.
Jag orkade inte med överraskningar längre så jag bara öppnade kuvertet och satte igång att läsa.


Herregud! Drömmer jag eller så ska jag få gå på Brit Awards på mig födelsedag! Detta är den helt klart absolut bästa födelsedagen hittills i mitt liv!
”Skojar ni?” Fick jag ur mig.
”Vad tror du om oss egentligen!?” Frågade Harry och skrattade. Jag måste ha sett helt korkad där jag satt i stolen nästan helt förlamad över vad jag hade fått i födelsedagspresent av One Direction! Mitt liv var just nu helknäppt om man skulle få för sig att fråga mig.

”Men vad gör ni? Vi måste sätta fart” Sade Blondinen som kom nu tillbaka med en hel låda full med någonting. Hon ställde sig framför stolen jag satt i och vände mig mot spegeln i samma ögonblick mot den andra tjejen förste ut killarna ur rummet. Det var en härlig syn när hon kunde få ut fem killar så snabbt utan att de försökte stå emot.
Blondinen öppnade lådan och i det lilla utrymme fanns det gott om smink. allting fanns i den där lådan såg jag när hon öste ut allt på bordet för att sedan sätta igång med mig.
Båda stod nu över mitt hår och funderade ut vilken håruppsättning som var finast med klänningen och jag brydde mig inte.
______________________________________________________________________________

Tyck till och kommentera!

Föregående:
Helt plötsligt så utbrister Harry. ”Vad klockan har blivit mycket.” Och kastar sig över Louis och tar kontrollen från honom och avbryter spelet.
”Vad håller du på med?” ropade Louis och försökte ta tillbaka kontrollen.
”Klockan har blivit tre” Sade Harry med en mycket bestämd ton.
”Skit” Hörde jag alla säga och sprang lite här och var medan jag satt fortfarande på soffan.
”Vad...?” Hann jag säga när jag drogs upp ur soffan och bars upp till övervåningen. Det var inte bekvämt när de rusade uppför trappan med mig bärandes på.
Nu hade alla stora leenden på läpparna och placerade en scarf över mina ögon så jag inte kunde se någonting.
___________________________________________________________________________________

”En till hemlighet asså kom igen.” Bad jag som jag hade gjort de senaste delen av turen i bilen. Men ingen ville ge mig ett enda svar. De satt allihopa knäpp tysta. Man kunde bara höra radion och deras andetag. Det var lite otäckt.
Precis när jag skulle ställa en fråga så stannade bilen och dörrarna öppnades. Jag leddes ut av någon eller några som hållde i mina armar så jag inte skulle ramla. En klocka klingade när en dörr öppnades och blev inledd in i något rum. De satte ner mig i en stor och skön stol. Eller var det en fåtölj? Någon lossade scarfen försiktigt så att jag inte skulle få ont när han drog i håret så jag kunde se igen. Jag satt i ett rum som doftade lavendel och vanilj. Det var ett lagom stort rum med en stor bricka på ett bord som måste ha kostat väldigt mycket pengar. På brickan var det olika produkter som jag inte kunde identifiera.
När jag såg mig omkring så mötte jag sedan fem stora leenden som såg ut att explodera snart av utmattning.
”Ut med er killar” Hörde jag en obekant röst komma bakom mig.
Jag vände huvudet och såg en ung kvinna stå med händerna viftandes i luften för att att visa killarna att de var tvungna att lämna rummet. Jag såg deras ansikten när de lämnade rummet och man kunde inte läsa någons utryck. Vad var det som försiggick?

”Så gumman vad ska vi göra med dig?” Frågade hon mig snällt och drog fram brickan som jag nu kunde se att det var hår och hud produkter. Jag visste inte vad hon skulle göra med jag men jag litade på henne att hon inte skulle göra någonting galet med mig. Eller rättare sagt. Mitt hår. hon fick absolut inte färga eller klippa mitt hår.
”Jag ska inte göra dig någonting dumt” Sade hon som om hon hade läst mina tankar.

”Tack så mycket för allt” Sade jag till kvinnan och gav henne en lätt kram som tack. Jag kunde fortfarande inte fatta att jag hade fått uppleva en lyxigt mini spa med massa av olika saker. Jag måste ha suttit där inne i en evighet tänkte jag när killarna kom ut en efter en med fortfarande de stora leenden. ”Snart, snart slutar de” viskade jag tyst för mig själv när vi gick in i ett annat rum som låg alldeles bredvid. Där stod två kvinnor som såg ut att vara bara några år äldre än mig.

”Hej killar!” Sade tjejerna i kör när de gav alla killarna varsin kram och sedan parkerade de sig i den stora soffan på andra sidan av rummet.
”Så du måste vara Therese.” Sade blondinen som tog tag i min hand och drog med mig till en stol framför en spegel.
”Vad ska vi göra med dig?” Frågade den svart-håriga tjejen och blickade över till Liam, Zayn och Harry. Harry tog fram ett papper och gav det till blondinen som tog emot det och vecklade ut pappersbiten.
Vart hade Louis och Niall tagit vägen?
Jag sätt där i stolen med spegeln i ryggen för de ville att det skulle bli en överraskning. Hur hade de haft tid att planera något sådant här? Vi hade ju haft fullt upp dag in och dag ut de senaste dagarna!

”Dax att vakna” Viskade han i örat samtidigt som han skakade liv i mig. Jag måste ha somnat för det var så skönt när tjejerna hade hållit på med mitt hår.
”Blunda och sitt kvar i stolen.” Sade Zayn och gav mig sedan vi vill inte att du slår dig igen blicken när dörren drogs upp när Niall och Louis kom ingåendes med en...
___________________________________________________________________________________

Vad tror ni Louis och Niall har gjort nu? Kommentera så kan ni få en lång del imorn! Försök få era vänner och vänners vänner att kika in här för det skulle betyda mycket för mig!

föregående:
Jag drömde mig bort från verkligheten. Det var bara han och jag. Jag och han. I en annan värld. Ingen annan. Bara du och jag.
________________________________________________________________________
Vad ville jag göra idag? Hm, vad finns att göra i London en dag som denna? Tänkte jag och tittade ut mot trädgården som jag inte först nu hade lagt uppmärksamhet över.
Det var ett svagt lager av snö som låg över hela bakgården. Snö hängde på alla grenar på träden, frusna droppar hängde lite här och var. Den lilla snön som fanns hade förvandlat hela trädgården till en ny värld. Det var inte sig likt för någon dag sedan då det var slask och rysligt väder.

Jag drogs sakta tillbaka till verkligheten när två armar drog upp mig från golvet och satte mig på stolen igen. Det hade blivit tyst igen. Alla tittade på mig och undrade vad det var med mig.
”Hur gick det?”
”Hur är det?”
”Gick det bra?” Frågorna bara vällde fram och jag fick aldrig någon chans att förklara.
”Ja, det gick bra” sade jag och lyfte blicken för att möta fem par oroliga ögon.
”Kanske vi ska ta henne till akuten?” frågade Liam och tittade oroligt på mig.
”Hallå? Jag sitter precis här! Jag kan höra er prata!” sade jag för att få deras uppmärksamhet.
Som sagt så fick jag det jag ville och alla blickar fokuserades på mig. Igen.
”Jag sa att jag mår bra. Lite klumpighet är inte farligt” sade jag och log försiktigt.
De trodde mig inte men de sade ingenting om det och ämnet lades ner.

”Så ... Har du kommit på vad du vill göra?” Frågade nu Niall och såg ut som vanligt med sitt leende på klistrat på han söta, irländska ansikte.
”Var det inte ni som skulle bestämma över mig?” Svarade jag tillbaka. För jag hade ingen aning vad man kunde göra i London en dag som denna.
”Nu frågar vi dig vad du vill göra så kom på någonting.” Sade Zayn.
”Chilla grabbar. Jag har kommit på en grej.” egentligen hade jag inte gjort det men var väl tvungen att koma på någonting.
Alla spetsade sina öron och jag började att tala.
”Kan vi bara stanna här och spela ...” Självklart hann jag inte prata färdigt förrän alla började skratta och ropa högt att de skulle vinna över varandra på Fifa. ”Jag tänkte säga spela spel och inte PlayStation eller Wii eller Xbox.” alla stannade upp och stirrade på mig som om jag hade sagt något dumt eller elakt.

”Nu ska du få!” Sade Louis och tittade på skärmen när det började spela Fifa. Liam hade redan vunnit över Harry och Niall. Louis hade vunnit över Zayn och mig. Så det stod två mot två och de ville veta vem som var bäst utav dom. Zayn, Harry, Niall och jag satt på kanterna av soffan och fokuserade på spelet som pågick. Hela morgonen hade bara flugit iväg
Helt plötsligt så utbrister Harry. ”Vad klockan har blivit mycket.” Och kastar sig över Louis och tar kontrollen från honom och avbryter spelet.
”Vad håller du på med?” ropade Louis och försökte ta tillbaka kontrollen.
”Klockan har blivit tre” Sade Harry med en mycket bestämd ton.
”Skit” Hörde jag alla säga och sprang lite här och var medan jag satt fortfarande på soffan.
”Vad...?” Hann jag säga när jag drogs upp ur soffan och bars upp till övervåningen. Det var inte bekvämt när de rusade uppför trappan med mig bärandes på.
Nu hade alla stora leenden på läpparna och placerade en scarf över mina ögon så jag inte kunde se någonting.
________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända??
Hoppas att ni gillar romanen! Jag vet att det inte har hänt så mycket men nu kommer det att hända många saker så håll ut och tack för att ni kollar in min roman!

Föregående:
Innan jag visste ordet av så härjade ett krig med vatten och bubblor istället för diskning. Detta borde inte ha gott tänkte jag och försökte inte bli träffad av massa skum av diskmedel överallt som kastades här och var. Alla sprang fram och tillbaka över hela våningen. Skrik blandat med skratt var det som. Fem tonårskillar hade förvandlats till fem småbarn som krigade med varandra tills föräldrarna skulle ingripa. Men det var ett problem. Det fanns ingen ”vuxen” i detta hus. Vara dessa fem killar plus mig. Hur skulle detta gå tänkte jag när jag helt plötsligt blev träffad med både vatten och skum.
__________________________________________________________

Det var en helt vanlig morgon för utom att jag låg inte i min vanliga säng i mitt rum som fanns i ett annat land än vad jag befann mig. Kvällen igår hade varit hel knasig. Först så hade jag lagat köttbullar som alla bara vräkte sig i och sedan ett skumkrig. Och inte nog med det så hade vi tittat på en skräck film och jag hade tillslut hamnat i Louis famn av någon anledning. Alla retade mig för jag inte skulle våga titta på hela filmen och skulle få mardrömmar av den. Så de hade alla erbjudit sig att alla skulle sova i källaren tillsammans på madrasser som jag helt klart inte kunde säga nej till bara för att få spendera lite mera tid med de. Det var helt klart det bästa valet jag hade gjort tillsammans med de. Killarna var så sjukt roliga när de var trötta att de nästan inte kunde hålla sig vakna.

Nu låg jag på en madrass helt ensam i källaren. Hade alla lurat mig? Men då kom jag och tänka på att de hade somnat samtidigt som mig här nere så då kunde inte alla ha vaknat och gott upp till sina egna sängar mitt i natten.
Jag vände mig om och fumlade fram mobilen och tittade på klockan som visade 09.30. Inte undra på att jag hade vaknat. Jag har aldrig varit en sjusovare och kommer aldrig att bli en sådan heller. Jag orkade inte gå upp så jag vände mig om igen och virade in mig i täcket och försökte somna om men då hörde jag en grov duns på ovanvåningen.
Sedan en till och ytterligare en.
”Vad i...?” Sade jag tyst för mig själv och tittade runt omkring. Jag hörde mjuka duns och vimmel på våningen över mig men vad? Kunde verkligen de redan vara uppe nu? Hade de en intervju eller en plåtning kanske? Men du skulle de väl ha väckt mig? Eller?

Jag var för nyfiken för att stanna och försöka somna om. Istället så gick jag sakta uppför trappan som gick upp till basvåningen. Det knakade här och var i trappan, även om jag försökte gå som luft, lyckades det inte.
”Tyst. Hon kommer!” Hörde jag någon viska mycket tyst och efter det så kom fler viskningar som måste ha kommit från köket. Var annars? Tänkte jag samtidigt jag gick förbi väggen som separerade vardagsrummet med köket.

När jag rundade hörnet så var hela bordet uppdukat med allt en frukost kunde erbjuda. pannkakor, våfflor, fruktsallad, juice. Allt. Det vattnades i munnen på mig när jag blickade ut över rummet och mötte fem ansikten som hade fem stora leenden påklistrade när de såg min fina min med öppen mun och uttrycksfulla ögon med överraskning.
”Vad tycks?” Frågade Harry och visade med en gest med handen över det fulla bordet med all mat.
”Har ni gjort allt detta?” Frågade jag och tittade beundransvärt på alla fem underbara killarna som hade fängslat mitt liv av deras musik och utseenden.
”Japp” svarade Niall och Zayn och jag kunde se Louis bli lite rosa om kinderna där han stod vid stolen på hörnet av bordet. Liam log sitt vanliga leende men det var någonting som döljde sig bakom det där leendet. Undrar vad han tänker på tänkte jag när vi alla satte oss ner och tog för sig.

”Var det gott?”
”Gott? Det var super gott, tack allihopa för frukosten!” svarade jag till Liams och mötte allas blickar och sist Liam som tyckte vara på ett mycket bra humör idag.
Alla stönade och klappade sina magar medan jag började plocka undan men då fick helt plötsligt allihopa sådan energi så de hoppade ur stolarna och tog all disk ifrån min famn och drog mig tillbaka till bordet och satte mig i en stol.
”Men hallå!” ropade jag ut men alla hade sina leenden på läpparna och sådana blickar. Så det måste vara någonting på gång här men vad kunde det vara? Vad kunde vara så hemlighetsfullt eller ville de bara vara vänliga? Jag satsade på hemlighetsfull och får försöka lista ut det under dagen tänkte jag när alla fem killarna plockade undan bordet och lade allting i diskmaskinen som vi hade glömt av att de hade igår.
”Så vad vill du göra idag Therese?” Frågade Louis och hans blick vandrade till min för någon sekund och det kändes som om hela världen hade vaknat upp ur en lång dvala. Fjärilar började fladdra i magen, kinderna blossade upp i svag rosa.
”Hm Therese?” sade Zayn och stannade upp och tittade upp mot mitt håll.
”Va? Vad?” sade jag och hörde låg duns som kom från mig. Jag låg på golvet. Jag hade ramlat ur stolen när jag hade följt Louis med blicken. Nu skrattade allihopa så de låg nästan på golvet som jag utom Louis. Han skrattade inte utan stod där några meter från mig med en blick som satt fast med min.
Jag drömde mig bort från verkligheten. Det var bara han och jag. Jag och han. I en annan värld. Ingen annan. Bara du och jag.
__________________________________________________________

Nu är jag på bra humör och tack för alla kommentarer under alla delar som jag har lagt ut! Förra var inte så lång så jag bjuder på en längre del idag bara för er!! Så nu måste ni ge mig någonting att tänka på medan jag börjar på nästa!

Föregående:
Alla såg lite skeptiska innan de började ta av maten men de såg rätt glada ut över att det var någonting nytt.
___________________________________________________________
Alla högg in som vanligt men kanske med en mycket större aptit än vanligt. Det var roligt att de tyckte om maten för det var mycket lite prat. De åt och åt, själv så trodde jag att alla skulle explodera vilken minut som helst, men men.
”Det var fantastiskt” sade Niall och klappade sin fulla mage.
”Detsamma” sade Louis och Zayn och lutade ner på stolarna.
Harry och Liam bara nickade och försökte röra på sig lite för att inte bli för trötta av matkoman. Själv så satt jag och tittade ut över det bord som hade varit fullt med mat för en halv timma sedan. Nu var allt slut. Verkligen ALLT. Till och med salladen var slut och det hade jag inte tänkt mig.

”Vad har hänt med din hand Liam? Frågade Zayn som hade fått syn på Liams hand med bandage och granskade den med en konstig blick.
Alla vände sina huvuden mot Liam för att han skulle berätta och jag satt och lyssnade nyfiket.
”Jag gick ju och frågade om Therese behövde lite hjälp och då så sade hon att jag skulle stå vid stekpannan och röra runt” Alla satt tysta och blickade fram och tillbaka mellan mig och Liam för att se vem som skulle fortsätta. Tillslut så tog Liam till orda och sade. ”Jag brände mig vid tummen och Therese lade ett litet förband om handen. Inget mer” Liam visade upp handen för allihopa så de kunde se ock så avslutades middagen.

”Så vilka vill se på film?” Frågade Harry glatt.
”Borde vi inte vänta en liten stund och plocka undan först?” Svarade Niall och tittade först på mig och sedan på Harry.
”Men nej. Har ni aldrig hört den som lagar, diskar?” Frågade Harry och tittade runt bordet för att möta allas blickar.
”Nej” Hördes som en klar stämma och allas blickar vändes mot mig och jag blev alldeles varm inombords för de hade försvarat mig.
”Vem diskar” Frågade jag.
”Alla” ropade Louis och började plocka undan med ett glatt leende som luskades fram.
Några sekunder senare så var alla igång med att tappa upp vatten med diskmedel och plocka undan.
Innan jag visste ordet av så härjade ett krig med vatten och bubblor istället för diskning. Detta borde inte ha gott tänkte jag och försökte inte bli träffad av massa skum av diskmedel överallt som kastades här och var. Alla sprang fram och tillbaka över hela våningen. Skrik blandat med skratt var det som. Fem tonårskillar hade förvandlats till fem småbarn som krigade med varandra tills föräldrarna skulle ingripa. Men det var ett problem. Det fanns ingen ”vuxen” i detta hus. Vara dessa fem killar plus mig. Hur skulle detta gå tänkte jag när jag helt plötsligt blev träffad med både vatten och skum.
___________________________________________________________

Kommentera vad ni tycker om delen!! Blev lite kort men som sagt behöver inspiration av er! Så kommentera så kanske kommer just ditt förslag upp! :D

Hejsan alla läsare! Jag heter Clara och bloggar på Creure.blogg.se och håller just nu på med en design till Therese! Det kommer alltså kanske se lite konstigt ut nu i ungefär en timme, men jag ska försöka bli klar så snabbt som möligt. Vill du också beställa en gratis design så klickar du HÄR! Ha en fortsatt mysig måndag allihopa! ♥

Föregående:
Louis är för gammal för mig. Eller det var fem år mellan mig och Louis och det skulle inte kunna bli någonting mellan oss för min mamma skulle aldrig tillåta att jag skulle dejta en kille som var fem år äldre än mig. Liam var som en bror för mig. Har bryr sig om hur jag har det och försöker göra sitt bästa för att jag ska trivas. Punkt slut.

”Aj” sade Liam irriterat.
_________________________________________________________

Jag vaknade upp ur mina djupa tankar och lade försiktigt ner kniven på bänken och vände mig om. Liam hållde om sin hand.
”Hur gick det?” Frågade jag.
”Jag tror jag brände mig” sade han och visade upp handen.  Det var inte så farligt men måste tas hand om.
”Spola fingervarmt vatten där du brände dig och inte för stark stråle” sade jag medan jag stängde av plattan till stekpannan och drog bort den till ett underlägg på bänken och gjorde samma sak med potatisen och såsen.
”Vad har ni första hjälpen någonstans?” frågade jag medan jag öppnade alla köksluckor efter en påse eller låda med ett kors.
”Längst till vänster, skåpet högst upp” sade han och pekade med sin friska hand på skåpet.
Jag öppnade skåpet och fann en liten låda med ett rött kors och lade den på bänken medan jag kastade en lien kökshandduk till Liam. ”Här” sade jag och koncentrerade mig på att hitta bandage, plåster och aloe vera.
”Såhär skulle det inte bli” sade Liam och suckade medan jag lade en liten klick av aloe vera utsidan av tummen.
”Vad syftar du på?” frågade jag fundersamt medan jag smetade försiktigt ut aloe veran med fingret och blåste försiktigt.
”Att du skulle ta hand om oss. Det skulle vara tvärt om” sade han med bestämd röst och tittade på mina händer när de arbetade försiktigt med hans hand.
”Varför var det så viktigt?” frågade jag och blev nyfiken på vad han skulle säga härnäst.
”Vi lovade din mamma att vi skulle ta väl hand om dig och inget skulle hända dig” sade Liam med en mycket dämpad röst.
”Men nu är det jag som tar hand om dig eller hur? Vad har det med saken att göra?”
”Du har rätt, men ...” Han avbröt sig tvärt. Han hade kanske sagt för mycket än vad han skulle ha gjort egentligen.
”Sådär ja” sade jag och så var allt klart och Liam granskade sin hand.
När han tittade upp mötte jag hans blick som sade vad var det ja sa. Vad menade han med det?
”Liam?”
”Ja?!” sade han med en sådan fundersam blick som bara han kunde göra.
”Kan du säga till de andra att maten är klar” Sade jag och började ställa fram maten på bordet. Av hans blick kunde jag säga att han inte var beredd på den fråga jag hade ställt utan han var inställd på en annan. Men vilken?

Det var så synd om Liam. Han försökte verkligen att hjälpa till och så blev han skadad. Men det var kanske det han menade med blicken. Att han inte skulle vara i köket.
”Nåja, han var rätt så bra faktiskt” sade jag tyst för mig själv när jag inspekterade köttbullarna och lade de i en skål.

”Kan alla sätta sig ner” sade jag bestämt innan maten kallnade.
De gjorde som de blev tillsagda för en gångs skull eller så var det för att de var ivriga på att få hugga in i den läckra maten som var precis framför deras munnar.
Jag stod upp och pratade ut över hela bordet som var dukat med fina servetter, vinglas, vackra tallrikar och levande ljus över hela bordet.
Allas ögon blickade runt och runt över bordet medan jag försökte samla mig. Jag kunde se hur det vattnades i munnen på allihopa och Niall såg ut som att han hamnat i himlen med all denna mat som fanns på bordet.
”Kan du börja?” Frågade Niall som försökte hitta mig med blicken.
”Maträtten som jag har gjort är en mycket svensk rätt och om jag har rätt så har ni hört talas om den” sade jag och ett leende sprack upp på mina läppar. Killarna gav varandra snabba blickar och tittade sedan tillbaka på mig. ”Jag har gjort köttbullar” sade jag på svenska och de bara tittade på mig med glada blickar. Zayn tittade på mig och sedan på bordet. Han trodde inte att han kunde äta detta men han hade fel. ”Innan alla börjar hugga in så ville jag bara säga att köttbullarna är gjorda av lamm och ni måste äta upp salladen som jag har gjort” sade jag och blickade ut över bordet för att fånga upp alla blickar innan jag satte mig på stolen.

Alla såg lite skeptiska innan de började ta av maten men de såg rätt glada ut över att det var någonting nytt.
_________________________________________________________

Här får ni en längre del bara för ni inte fick någon igår!! Hoppas ni gillar den!

Föregående:
”Ska vi låta henne få vara ifred då, mina herrar” sade Louis och bugade medan han försökte att låta som en gentleman.Tyvär så funkade det inte som han hade planerat eller hade han gjort det för att få mig at skratta? Jaha, då får jag väl börja innan alla dör av hunger tänkte jag och kollade diskret hur de gick sakta ut ur köket och ner mot källaren.
___________________________________________________________

Jag vände mig om och till min försträckt så stod Harry precis bakom mig.
”Måste du skrämma mig?” sade jag och försökte ta mig ur hans grepp.
”Skrämma dig? Nej. Hjälpa dig. Ja” sade han och började plocka ut kastruller och stekpannor.
”Tack men ...” jag tänkte fortsätta men kom på ett snällare sätt. ”Kan du ta fram dessa ingredienser” sade jag och gav honom en lapp med massa olika ingredienser och bara tittade på mig.
”Allt detta? Seriöst, spenat, köttfärs. Du vet va att ...” Harry tänkte säga att Zayn inte äter griskött men detta var inte gris utan någonting helt annat.
”Harry” var allt jag sade och tittade strängt på honom och han skruvade på sig och svalde orden han hade tänkt säga.
Ibland kunde Harry vara rätt trevlig och ibland mycket irriterande när han var tvungen att kommentera allt om allt. Kunde han inte bara hålla käften tänkte jag när någon sade mitt namn.
”Behöver du någonting mer Therese?”
”Tack och nej tack. Du kan gå” sade jag så fint jag kunde och ett leende spred sig på läpparna medan jag såg honom gå ut från köket mycket långsamt och hade blicken klistrad på mig när jag vände mig om för att titta på allt han hade ställt fram.

Allt jag skulle laga var en vardaglig svensk maträtt som var hel svensk och mycket god. Förutom att Zayn inte åt gris så fick det bli ett ännu godare kött. Lamm. Det vattnades i munnen när jag andades in kryddorna när jag stod och stekte och kollade på potatisen så hostade någon.
”Behövs hjälp?” Hörde jag en mycket bekant röst fråga och när jag vände mig om så var det Liam. Inte visste jag att han kunde snygga på folk. Eller så var jag mycket upptagen på att tänka på att jag är med självaste One Direction och står och lagar mat till mina idoler.
”Det ser ut som att du behöver extra händer” sade han och pekade först mot spisen och sedan på bänken som var full med flera olika grönsaker.
”Spis eller kniv?”
”jag ska inte vara i närheten av någon kniv” sade Liam och tittade mycket finurligt på den stora kökskniven som låg på skärbrädan och väntade på att den skulle få användas.

”Sänk värmen och rör försiktigt om i stekpannan lite då och då så de får en fin brun yta och de ska inte vara brända.” Sade jag med betoning på inte och hoppades på att han inte skulle förstöra bullarna såpass länge medan jag gjorde iordning salladen.
”Ska bli ... Kocken” sade Liam och blinkade med ögat och koncentrerade sig på stekpannan. Varför litade de inte på mig? I köket? Trodde de att jag skulle bränna ner huset eller skada mig själv? Snälla! Jag var och är bäst i min klass i att laga mat bara för att min moster råkade vara köksmästare och jag bara älskade att laga mat. Hur kunde de inte lita på mig då? De kanske ville inte att jag skulle störa de med vad de nu hållde på med i källaren eller så försökte Liam bara vara snäll och hjälpa till som Harry hade misslyckats med.

Eller så gillade de mig? Harry, Liam och Louis. Herregud, vad jag är blind. Harry hjälpte bara till för att han gillar mig men visste inte hur han skulle göra det. Liam är så gullig, omtänksam och försöker hjälpa till. Men det är något med Liam som jag inte kan sätta finger på. Någonting som får mig att känna att jag kan lita på honom om allt. Louis ... Det är någonting med honom. Han får mig att skratta och le åt hans dummaste skämt. Det pirrar i magen varje gång jag ser hans leende. Blir knäsvag och får svårt att andas varje gång han uttalar mitt namn.  Inbillar jag mig detta eller har jag tre super läckra killar som försöker jaga mig? Jag vet inte om Harry gillar mig eller gilla gillar mig. Han brukar ragga upp nästan varje tjej som han tycker är snygg eller super gullig.
Louis är för gammal för mig. Eller det var fem år mellan mig och Louis och det skulle inte kunna bli någonting mellan oss för min mamma skulle aldrig tillåta att jag skulle dejta en kille som var fem år äldre än mig. Liam var som en bror för mig. Han bryr sig om hur jag har det och försöker göra sitt bästa för att jag ska trivas. Punkt slut.

”Aj” sade Liam irriterat.
___________________________________________________________

Hoppas att eran fredag blev ännu bättre nu när en ny del är uppe!! Ha en fortsatt trevlig fredag allihopa!! :D

Föregående: Louis Perspektiv:
”Louis?” Alla tittade på mig med samma fundersamma blick som sade att om du vill prata så finns vi här men jag ville inte prata med någon. Ingen kunde förklara för mig vad som hände utom jag. Det är jag som måste klara av detta helt själv. Ingen kunde förklara varför jag hade denna pirrande känsla i magen.
_________________________________________________________
Stämningen var inte densamma när Niall och Therese återvände. Nu var alla på bättre humör eller jag var på bättre humör för mu hade den pirrande känslan försvunnit i magen och åter fått tillbaka de fladdrande fjärilarna istället.
”Vet ni vad?” Frågade Niall som nästan exploderade av lycka.
”Nej vad då?” Frågade Harry likadant tillbaka.
”Gissa vem som ska laga middag” sade Niall mycket entusiastiskt och pekade på Therese som tittade ner och blev rosa om kinderna.
”Tycker ni inte om min matlagning” sade Harry ledsamt och gjorde en sur min. Men alla visste att någonstans inom honom så jublade han av glädje av att han slapp höra vad vi tyckte om hans dåliga vanor inom matlagning.

Therese perspektiv

Killarna hade gjort något när jag och Niall gick och handlade mat. Det var jag säker på. Hur Niall hade reagerat när han frågade om jag ville följa med och hur han var i butiken. De hade någonting skumt för sig. Jag kunde känna lukten av spänning och överraskning när jag klev in i huset.
”Vet ni vad?” Frågade Niall allihopa som sprack nästan av glädje.
”Nej vad då?” Frågade Harry likadant tillbaka med samma ton i rösten.
”Gissa vem som ska laga middag” sade Niall och ett stort leende klistrades på hans läppar och pekade på mig. Jag böjde huvuden och fäste min blick på golvet och kände hur kinderna hettade till.

Gud, måste han göra en så stor grej av att jag ska laga mat tänkte jag medan jag var på väg till ingredienserna som låg någonstans i köket.
Nu var alla i full gång med att prata om vem som lagade bäst mat i huset. Och efter att ha varit ett fan av de länge så visste jag att Harry var den bästa i huset på att laga mat. Om man kunde säga det på ett fint och snällt sätt. När Niall berättade att jag skulle laga middagen så kunde man säga genom deras ansiktsutryck att de var glada av att inte behöva äta av Harry mat eller av någon annan för den delen.
Jag var tvungen att skaffa mig uppmärksamhet för att få slut på detta tjabbel så jag letade mig fram i köket och fick fram två lock till kastruller som kan slog ihop och ett förfärligt ljud åstadkom. Vipps så hade jag deras uppmärksamhet. Lätt som en plätt.
”Varför gjorde du så?” Fick Liam ut ur sina förvridna mungipor som försökte göra protest.
”Vad var det bra för?” Fortsatte Louis och masserade sina öron.
”Jag har en fråga till Zayn” sade jag och fäste min blick på Zayn för att inte bli störd av de andras blickar. Jag brydde mig inte om hur de hade reagerat jag var bara tvungen att ställa denna fråga till Zayn.
”Vad tänkte du på?” frågade Zayn och log sitt fina leende och jag kände hur jag långsamt började tappa fokusen.
Jag skakade på mig inombords och försökte igen. Jag kände på mig att jag var tvungen att fatta mig kort så jag gjorde det så diskret som möjligt.  ”Äter du allt förutom gris?”
”Allt utom gris” sade Zayn och nickade kort och visade sitt leende och jag kände hur benen började ge vika efter sig igen.
”Ska vi låta henne få vara ifred då, mina herrar” sade Louis och bugade medan han försökte att låta som en gentleman. Tyvär så funkade det inte som han hade planerat eller hade han gjort det för att få mig at skratta? Jaha, då får jag väl börja innan alla dör av hunger tänkte jag och kollade diskret hur de gick sakta ut ur köket och ner mot källaren.
_________________________________________________________

Här kommer nästa del ur Ego Amare !! Tyck till om vad som ska ske i framtiden av romanen!!

Föregående:
”Är det överraskningen?”
”Om det ändå vore det” sade jag och suckade ännu djupare.
Harry nickade och fortsatte. ”Är det Therese?”
”Jag antar att det är hon. Vill du snacka?”
”Om vad egentligen?”
”Gillar du henne?”
_________________________________________________________________

Gillar jag Therese eller gilla gilla? Hur kan jag gilla gilla henne när jag har bara umgåtts med henne i två dagar?! Kan jag lita på henne? Kan jag lita på mitt samvete?

Vad har hänt med världen på några dagar. Först så åker vi till Sverige för att hämta en tjej som tycker om oss väldigt mycket. Sedan så ska hon följa med oss hem till England och umgås med oss killar i några dagar. Först så var jag inte med på det och nu är det som om hela världen har brakat ut i krig i mig.
”Hallå Louis! Sluta dagdrömma och svara snälla!”
”Jag vet inte riktigt, jag gillar henne som en vän men någonting säger något annat” Med någonting så menade jag hjärtat men jag kunde inte säga något förrän jag själv visste vad det skulle betyda.
”Men det är väl inget dåligt med det eller?” sade Harry och fick en konstig blick i ögonen som sade att jag hade sagt för mycket och att han skulle ta reda på det om det vore det sista han gjorde på jorden.
Jag måste förhindra detta, men hur?
”Nej det är inget dåligt i det men jag vill inte att hon ska få idéer om att det kan bli någonting mellan någon av oss. Du vet vad jag pratar om” sade jag och tittade rakt in i nyfikna ögon med mina rödsprängda ögon av gråt.
”Aha, så du har fortfarande känslor för Eleanor alltså”
Det var ingen fråga utan bara en sammanfattning av vad jag hade sagt. Som han hade konstigt nog kommit på att jag saknade Eleanor men så var det inte. Men det behövde han inte få reda på. Inte just nu. Inte än.
”Therese och Niall har gått för att köpa mat så ...”
”Inte nu Zayn” Avbröt Harry för att se om jag hade någonting på gång att säga men jag var bara glad att Zayn hade dykt upp.
”Vad Harry menar vad att vi kommer strax upp” Sade jag för att lätta stämningen mellan Zayn och Harry.

”Vad ...” Började Liam när han såg mig komma uppför trappan men hejdade sig själv.
Ett ”Tack” for ur mig och jag kände mig helt plötsligt mycket gladare.
Zayn hade haft rätt. Therese och Niall hade gått ut för jag kunde inte höra deras röster. Det var så skönt att få komma bort från hennes lilla bubbla men det var som om någonting saknades inom mig. Skumt.
”Så vad ska vi göra med henne?” Frågade Liam.
Jag bara ryckte på axlarna. Jag visste inte vad jag skulle säga som skulle förklara varför det var som det var. Men jag visste inte om rösten skulle bära. Som tur var så gick samtalet rätt bra. Ingen frågade mig vad som hade hänt. De förstod nog mer än vad jag gjorde.
”Louis?” Alla tittade på mig med samma fundersamma blick som sade att om du vill prata så finns vi här men jag ville inte prata med någon. Ingen kunde förklara för mig vad som hände utom jag. Det är jag som måste klara av detta helt själv. Ingen kunde förklara varför jag hade denna pirrande känsla i magen.
_________________________________________________________________

Tror att detta kan vara ett liten efterlängtad del så hoppas att nu tycker om den!! Måste veta vad ni tycker så kommentera!! :D
Jag har gjort några justeringar vad alla kapitel heter om ni undrar ^^ Ha en fortsatt trevlig kväll

Föregående:
”Det var en riktigt bra idé du hade där Zayn” sade Liam när han kom inom synhåll och de började packa upp varorna på bordet.
”Men det där kan ju Therese göra eller hur?”
”Ni måste ge mig en order först” svarade jag och började gå mot köket för att hjälpa till.
______________________________________________________________

Louis perspektiv

Det är något speciellt med Therese. Hennes ansikte, hår och ögon, ja allt var snyggt på henne.
Fjärilar fladdrande i magen när jag mötte hennes hungrande blick i köket sade någonting men vad?
Jag känner känslor som jag inte kan identifiera. Fladdrande fjärilar i magen varje gång jag ser henne le eller skratta. Känner mig knäsvag varje gång jag möter hennes vackra ögon. Varje gång jag blundar ser jag henne framför mig med sitt underbara vackra leende på läpparna. Och solens strålar lyser upp hennes närvaro som om hon var den ända personen på jorden.
Vad är det som händer med mig? Hur kan jag känna känslor för någon som jag knappt känner? Vad vill gud med mig? Varför gör han på detta vis? Kunde det inte ha varit någon annan? Varför mig?
”Hey Lou du dreglar”
”Va?” sa jag med höjda ögonbryn och tittade ner på tröjan samtidigt så kände jag någon lägga en hand på axeln och drog ner mig på soffan.
Alla började skratta och jag rodnade till och blev seriös.
”Men kom igen Louis var inte någon barnunge” sade Harry och tittade seriöst tillbaka till mig.
Det blev helt tyst i rummet och jag orkade inte med detta så jag började gå försiktigt till trappan som ledde ner till spel- och biorummet.
”Vad är det med honom?” Hörde jag Therese säga.
”Har ingen aning” sade Niall tillbaka och jag kunde se att alla bara skakade på sina huvuden innan jag försvann ner i mörkret.

”Louis?” Hörde jag någon säga.
”Lou detta är inte kul, vart är du?”
Rösten kom närmre och närmre till där jag satt.
”Seriöst Lou” Hörde jag nu det var Harry som hade kommit ner.
”Du kan sluta skrika Harry” sade jag för att få slut på det.
”Arrg! Lou skräm mig inte sådär”
”Ursäkta mig då” sade jag och suckade för mig själv.
”Vad är det Boobear?”
”Jag vet inte”
”Någonting är det. Du vet att du kan berätta för mig”
”Jag vet inte vad det är! Det gör mig galen” svarade jag på Harrys fråga och tittade ner mot golvet.
”Är det överraskningen?”
”Om det ändå vore det” sade jag och suckade ännu djupare.
Harry nickade och fortsatte. ”Är det Therese?”
När Harry sade Therese så gick det upp för mig. Det klarnade för ögonen och nu fattade jag äntligen.
”Jag antar att det är hon. Vill du snacka?”
”Om vad egentligen?”
”Gillar du henne?”
______________________________________________________________

Här kommer lite mer drama eller vad vi nu ska kalla det!! Kommentera och tyck till!!

Föregående:
Jag hörde röster i vardagsrummet när jag gick uppför trappan och in i sovrummet. Jag vände mig direkt mot duschen så jag kunde få upp värmen igen. Efter det så blev det torra kläder på och gick sakta ner till dom igen efter en evighet kändes det som. Undrar vad de pratade om? Hoppas det inte var något dåligt!
__________________________________________________________________

När de kom inom synhåll så såg jag att Harry och Liam var borta medan Niall, Zayn och Louis satt framför tv och tittade på något intressant program.
”Vart tog Liam och Harry vägen?”
”De gick ut en liten stund” sade Niall som fortfarande hade uppmärksamheten på tvn. Jag visste inte vad jag riktigt skulle göra så jag satte mig ner i soffan mellan Louis och Niall för att det inte skulle bli något märkvärdigt med vad som hade hänt innan jag gick och bytte om.
Efter en stunds tystnad så ville dom inte frysa ute mig längre och det är helt förståeligt enligt mig. Jag hade tänkt gränderna väldigt mycket bara idag och det skulle jag inte ha gjort och det vet jag och jag borde straffas med att få åka hem.
De tre söta killarna började skruva på sig lite oroligt och började titta runt på varje ansikte och särskilt mitt. Men tillslut så orkade jag inte med den tysta atmosfären längre. Jag var tvungen att göra någonting men vad. Vad skulle jag göra för att få de kvarstående grabbarna på bättre humör?
”Så...”
”Vad...”
Jag hörde hur Louis och Niall försökte bryta tystnaden mellan oss fyra men de kunde inte hitta ord. Men jag visste vad jag var tvungen att göra nu eller få fiender för livet.
”Jag vet att ni är sura och arga över vad som hände idag och jag är väldigt, väldigt ledsen över det”. Jag tittade upp för att möta de ansikten som hade fångats av det jag hade sagt. ”Det var aldrig meningen att det skulle bli sådant drama. Jag gjorde det bara för att få ett riktigt gott skratt. Jag vet hur ni gillar att busa med varandra med spratt så jag var bara tvungen att försöka......” Jag hann inte mer förrän Zayn stoppade mig.
”Therese, det var ett mycket underhållande skämt som lockade fram mycket gott skratt åt alla men det var lite för mycket trycker jag och ...”
Niall fortsatte med Zayns mening. ”Bara för att det var lite för mycket det så måste du straffas”. Ett leende klistrades på ansiktet när han hade uttalat orden. Det var som om en stöt hade gått igenom mig när jag hörde orden. ”Jahopp, jag måste väl börja packa då” tänkte jag lite väl högt för mig själv för jag hade uttalat orden högt, och framför killarna.
”Vaa? Men nej du ska inte åka hem!” Skrek de nästan ut och började babbla på snabbt om massa ursäkter om varför jag inte skulle åka. Jag som hade hoppats på att få åka hem från denna dröm som hade blivit uppfyllt och nu som kan kunde lämna bakom sig och ta nya kliv med mitt liv i skolan och komma tillbaka till verkligheten.
”Vad fick du det ifrån?” Frågade Louis undrande och gjorde en ledsen hundvalps blick.
Jag visste inte riktigt vad som skulle hoppa ur min mun och jag öppnade den så jag höll mun och bara ryckte på axlarna.
”Haha, jag har en bättre grej” sade Zayn och hoppade nästan upp och ner i soffan av glädje.
”Fortsätt” var det ända ord som Louis kunde få fram mellan sina läppar som var tvungna att klistra på ett stort flin i nyllet.
”Therese måste göra allt som vi säger. Hon måste lyda order hela tiden tills hon åker hem!” Sköt han fram med sådan glädje att det skrämde mig lite.
”Som om jag säger att hon ska städa så måste hon göra det?”
”Usch men fy vad ni är snuskiga då” sade Harry och tittade fram från dörren med några påsar.
”Det var en riktigt bra idé du hade där Zayn” sade Liam när han kom inom synhåll och de började packa upp varorna på bordet.
”Men det där kan ju Therese göra eller hur?”
”Ni måste ge mig en order först” svarade jag och började gå mot köket för att hjälpa till.
__________________________________________________________________

Ja här har ni nästa del av den spännande historian om en tjej som får sin dröm uppfylld eller blir det en mardröm?

Föregående:

”Paul, kan du ta ett kort på oss alla?” Frågade Harry med ett leende.
”Visst kan jag det” sade Paul med en konstig blick när han parkerade bilen på uppfarten. Harry tog upp kameran och gav den till Paul.
Varför ville Harry ta ett kort på oss alla? Nu?
________________________________________________________

Jag ställde mig i mitten av trappan som ledde till ingången till huset, medan Harry och Zayn gjorde mig sällskap på samma trappavsats. Liam, Niall och Louis ställde sig nedanför oss och tittade in i kameran Paul hade i sina händer.
Jag hörde hur Paul knäppte till kameran men jag hann inte tänk långt innan mina ben inte längre nuddade marken och hade händer som höll fast mig.
Allt hände så fort. Jag såg blixten fladdra till några gånger till medan jag försökte se vart jag hade hamnat. Jag var i någons famn som var på väg mot bakgården.
Jag hörde skratt från varje person, sedan såg jag den. Harry eller någon annan av de måste ha hört vad jag och Paul pratade om. Det var det ända alternativ jag hade.
”Släpp mig” skrek jag med bestämd röst.
”Okej” svarade Zayn och släppte tagen om mig.
Jag hade hamnat i vatten. Varmt vatten. Jag tittade mig omkring och såg fem killar som låg nästan på marken och skrattade och Paul kom rusandes efter med kameran i högsta hugg.
Ni ska få tänkte jag och sträckte fram händerna så de kunde hjälpa mig upp. Liam och Niall var dumma nog att gå på tricket för rätt som det var var de i vatten tillsammans med mig. Harry, Louis och Zayn skrattade ännu mera medan Niall och Liam kom upp till ytan. De tittade mig och bara skrattade. Paul gick skrattandes och skakade bara på huvudet som om vi dumma i huvudet tillbaka till bilen på framsidan.

De hjälpte oss tillslut upp och gav oss varsin handduk som vi lindade om oss och gick huttrandes in i huset och upp till mitt rum för att byta om till torra kläder.
När jag väl kom ner igen så var alla samlade och jag var bara tvungen att få reda på hur de hade fått reda på det.
”Hur?” Var det ända jag fick fram mellan skakningarna för jag var fortfarande kall.
Det var Zayn som svarade. Jag som trodde det hade vart Harry som hade hört men ack vad fel jag hade.
”Jag hörde dig och Paul prata. Först så fattade jag inte men sedan så klurade jag ut det.”
Jag upprepade min löjliga fråga ”Hur?”
Spänningen i rummet var på topp när Zayn fortsatte sin lilla historia. ”Jag hörde någon som sprang uppför trappan och sedan en dörr stängas, det var högt nog för att jag skulle höra så det kunde inte ha vart Louis. Sedan när jag gick in i ditt rum med Liam så såg jag att du var full med färg också så det kunde inte ha varit du. Men det stämde inte riktigt med det jag hörde....”
Alla satt som småbarn, förtrollade av en saga som trollbinder en. Det var mycket tyst, man kunde bara höra andetagen i rummet. Spänning steg när Zayn fortsatte. ”...När Louis kom in i köket så var han, ja, blöt. Det är oftast han som brukar spela spratt på oss så reagerade alla som vanligt, att det var Lou som hade gjort det.... Men men.”
Jag fattade fortfarande inte hur just Zayn kunde ha kommit på det och inte någon annan. Men det var nog ändå tur att det var Zayn och inte Harry eller Liam faktiskt. De skulle ha gjort detta mycket större än vad det redan var och jag skulle inte få slippa undan så lätt heller. Vad jag ligger i trubbel! Tänkte jag när Zayn harklade sig och fortsatte. ”... Sedan när Harry, Jag, Niall och Liam gick emot Louis så tyckte du synd om honom för att bli anklagad för någonting som han inte hade gjort avslöjade dig nästan. Det var väldigt lätt att se att du kunde nästan inte hålla dig mot skratt och du sade nästan ingenting alls.”

Nu fattade jag äntligen. Priset kommer att stå mig dyrt, det vet jag. Hoppas att de bara glömmer skämtet och går vidare.
”Sakta i backarna” sade Niall.
”Var ska du ta vägen?” frågade Harry.
”Jag ska gå och byta om” sade jag och gick mot trappan.
Jag hörde röster i vardagsrummet när jag gick uppför trappan och in i sovrummet. Jag vände mig direkt mot duschen så jag kunde få upp värmen igen. Efter det så blev det torra kläder på och gick sakta ner till dom igen efter en evighet kändes det som. Undrar vad de pratade om? Hoppas det inte var något dåligt!

________________________________________________________

Vad tor ni killarna tänker göra?

Föregående: Liams Perspektiv
Hennes skratt ekade i mitt huvud medan jag tittade på mig själv i spegeln. Den orangea färgen var fortfarande kvar. Jag visste jag inte hade tid till att duscha eller fixa håret så jag lät det vara och tog tre steg i taget i trappan för att fortare komma till hallen och ut till bilen. Samtidigt ser jag Zayn försöker komma ikapp mig och medan vi ser de andra hoppa in i bilen.
_________________________________________________________

Therese Perspektiv

Nu satt jag i ett rum bredvid och försökte lyssna till intervjun de gjorde. Den var inte intressant. Den var som alla andra. Reportern ställde alltid samma frågor, ”hur mår ni?”, ”tycker ni om era fans?”, ”vad håller ni på med just nu?” och standard frågan ”vem är singel?” Ingen vill veta något nytt. Alla vill höra samma svar om och om igen. Ingen bryr sig om likadana svar, bara de får sin ”story” till det de nu arbetar med. Reportrarna vill bara ha pengar och bryr sig inte om de läcker viktig information och sedan sårar kändisarna.
”Jag måste bara fråga, varför är ni täckta med färg?” Hörde jag någon fråga på andra sidan av väggen.
”Jo du ser vi hade ett litet gräl och så spårade det ut lite som du kanske ser” Hörde jag Niall säga så naturligt som möjligt och få det att låta trovärdigt för att vara en ren lögn.
Att de ljög om en sådan sak kan jag inte tro. Jag kunde inte tro på det. De hade ljugit inför en eller flera reportrar på en intervju som kanske kommer vara i en tidning eller ännu värre, sändas på internet och tv. Orden hoppas de går på det snurrade i mitt huvud när Paul steg in i rummet.

”Det var Therese du hette eller?” Frågade Paul och satte sig i den slitna lädersoffan, bredvid mig.
”Japp det är mitt namn”
”Vet du vad som hände i huset förut”
”Lova att inte bli arg om jag berättar vem det var”
”Okej, jag lovar” sa Paul och tittade på mig med hans skarpa blick.
”Det var jag” sade jag lågt och kände hur stämningen slappnades av i rummet.
Paul trodde säkert inte på mig. Hur kunde jag vara så dum att berätta för honom, deras säkerhetsvakt. Varför kunde jag aldrig vara tyst med mina hemligheter?
”Var det du?” Skrattade han fram mellan sina skrattattacker. Vad hade precis hänt? Skrattar Paul åt mig? Han skulle bli arg på mig. Skämma ut mig och skicka hem mig igen. Men nej, jag hade tydligen fel i allting som jag tänkte på. Han var inte så tuff som jag trodde. Paul var en riktig go gubbe som hard turen att få arbeta med dessa fem underbara killar.

Snabba fotsteg hördes i rummet mittemot. Inga röster längre. Bara Pauls skratt hördes.
”Sch Paul, tyst, de kommer” försökte jag viska fram så att han hörde.
”Paul, snälla berätta inte för killarna! De kommer döda mig om de får reda på att det var jag!”
”Vad ska vi inte få reda på?” Frågade Niall som kom gåendes med de andra hack i häl.
”Inget” sade både jag och Paul samtidigt.
”Jaha, vad ni är hemlighetsfulla idag då” Sa Harry och suckade tungt med nyfikna ögon som nästan hoppade ur sina hålor.
De var så gulliga i den orangea färgen som de hade överallt. De såg inte kloka ut. Tur att de inte inte hörde vad jag och Paul pratade om tänkte jag för mig själv när vi satte oss i bilen och åkte.

”Paul, kan du ta ett kort på oss alla?” Frågade Harry med ett leende.
”Visst kan jag det” sade Paul med en konstig blick när han parkerade bilen på uppfarten. Harry tog upp kameran och gav den till Paul.
Varför ville Harry ta ett kort på oss alla? Nu?
_________________________________________________________

Vad tror ni Harry har i kikarn?? Kommentera vad ni tror och den som får rätt kan få en roll !! :D

Föregående: Thereses perspektiv:

Efter en evighet, kändes det som så gick jag upp för att byta om, till något som inte var täckt med färg. När jag gick upp för trappan så hade jag allas brännande blickar fortfarande på mig. Men ingen gjorde varken ljud eller tecken på att de fortfarande levde. Det var riktigt skräckinjagande. Jag försökte inte bry mig mer om vad som hade hänt utan om vad som kommer att hända. Jag försökte klarna tankarna med lite musik. Det funkar alltid men inte nu. Vad är det för fel på mig? Varför var han så vacker? Varför händer detta mig?
___________________________________________________________

Liams Perspektiv

Vad har hänt med världen? Den vanliga värld som jag levde i för några dagar sedan. Louis brukar inte vara så här elak när det gäller bus? Eller var han det? Kanske det var någon annan? Det var ett riktigt bra skämt att komma på. Men vem gjorde det?
Vad hade hänt? Alla var tänkta med färg förutom Louis, som var genomvåt. Kan det vara han? Det måste vara honom men jag har en känsla som säger det inte är han. Vad ska jag tro på? Min magkänsla eller hjärnan?

Alla stod fortfarande kvar där de stod när hon gick iväg. Tiden tycktes ha blåst iväg där vi var. Verkligheten började sakta komma ikapp när dörrklockan ringde. Av oss alla så var det jag som reagerade utav man kunde se på deras ansikten så jag traskade iväg mot hallen. När jag kom in hallen så öppnades dörren och Paul kom instigandes.
”Vad har hänt med dig?” Frågade Paul när han såg mig.
Jag tittade ner på mina kläder och suckade. Jag visste inte vad jag skulle svara.
”Det var Louis eller?” Svarade Paul då med en bekymrad blick i ansiktet när han vandrade förbi mig in mot köket.
Jag visste fortfarande inte vad jag skulle säga. Jag kunde inte få ut ett ord ur min mun, så jag var tyst och följde efter Paul.
När Paul såg de andra så trodde jag att han skulle explodera av ilska men istället så började han skratta åt oss hur vi såg ut. Niall, Harry och Zayn försökte få bort färgen med fuktiga handdukar. Men de hade bara kletat ut färgen istället. Louis kunde man inte se, kanske var han och bytte om till torra kläder.
”Vad har ni gjort egentligen?” Sade Paul nu med seriös röst.
”Det var ett skämt...” började Harry när Therese kom in och såg Paul.
”Hej Paul” sade hon med leende på läpparna när hon såg Louis inte var här.
Hon var helt ren och fri från färgen som för en liten stund sen hon hade haft på sig. Hur gick det till?
”Ledsen att störa, men vi måste sätta fart. Vart håller Louis till?”
”Här är jag” svarade Louis som kom in springandes i köket.
”Ni ska vara klara om 10 minuter”
”Va? Varför då?” Skrek Harry och Niall.
”Allvarligt talat! Top magazine ska göra en intervju med er idag om några minuter”
Vi alla skrek och svor när vi galopperade till våra rum för att byta om. Jag hörde skratt ekade i köket och vardagsrummet. Det måste ha sett mycket roligt ut när fem killar börja springa runt och bete sig som småbarn och sedan höra svordomar eka i hela huset.
Hennes skratt ekade i mitt huvud medan jag tittade på mig själv i spegeln. Den orangea färgen var fortfarande kvar. Jag visste jag inte hade tid till att duscha eller fixa håret så jag lät det vara och tog tre steg i taget i trappan för att fortare komma till hallen och ut till bilen. Samtidigt ser jag Zayn försöker komma ikapp mig och medan vi ser de andra hoppa in i bilen.
___________________________________________________________

Här har ni nästa del på en spännande historia mellan en tjej som får spendera tid med sina favorit idoler. Eller är det lika kul som det låter? Hoppas ni stannar och tycker till för jag behöver inspiration till att fortsätta!!!!

Föregående: Liams perspektiv
Jag kunde inte sova. Det ända jag såg när jag blundade var henne i den olivgröna klänningen. Jag har min underbara flickvän Danielle! Vad är det för fel på mig? Danielle är mitt livs kärlek. Varför var Therese tvungen att komma in i bilden. Varför var hon tvungen att vara hon tjejen vi skulle tillbringa tid med! Var livet så komplicerat eller ville gud visa att det är han som bestämmer hur livet ska se ut.
___________________________________________________________

Therese Perspektiv

Solens strålar lyste upp rummet. Eller det som kunde föreställa strålar av vinterns lilla sol. Jag tittade runt i det härliga rum som jag kan kalla ”mitt” i några dagar. Det var fortfarande inte en dröm. Allt detta som har hänt på två dagar måste vara en dröm! Men nej det var det verkligen inte alls! Nej, jag var i ett hus tillsammans med mina idoler som har så länge hoppats så träffa och nu så får jag det!

Jag försökte samla tankar om igår medan jag gick in i garderoben. Då ser jag alla påsarna som står uppradade mot vägen. Det var inte någon enstaka shopping påse, utan tiotals. Vad hade vi gjort igår egentligen?
Just det, vi har åkt London Eye, dubbeldäckare och...... Shoppat på Oxford Street och den där klänningen, den olivgröna klänningen som var gudomlig vacker! Killarna hade blivit helt stumma. De skulle ha sett deras miner, deras hacka var nere vid halsen. De kunde inte få ut några ord.
Att se sina idoler tappa hackan när jag provade en klänning var lite överdrivet?Eller?

Jag hade gjort iordning mig så gick jag ner till köket, sedan vidare till källaren med biorummet och spelhallen. Men inga killar. Toaletterna tänkte jag för mig själv och tittade på den runda klockan som hängde på väggen.
Inte undra på att man inte hörde några ljud i huset. Klockan hade inte änns blivit tio på förmiddagen. Därför ingen var uppe. Av allt som jag har läst om dessa killar så visste jag att de inte var så morgonpigga men det ska vi ändra på pratade jag tyst för mig själv och gick upp till mitt rum.
Gillar dom att skojas och retas så ska dom allt få se vad jag är kapabel att göra tänkte jag för mig själv när jag trippade mot Zayns rum och tryckte ner handtaget. Jag smög försiktigt in i ett rum fullt med kläder slängda överallt på golvet. Det gick sakta fram för att inte få honom att vakna innan jag skulle göra mitt lilla elaka bus.
När jag stod en halv meter från sängen och honom så tog jag upp sprejflaskan ur morgonrocken och skakade den lite försiktigt. Drog loss locket och sprejade försiktigt färg på det svarta håret och hans kropp som inte täcktes av täcket.
Jag gick vidare till Liams rum som inte var bättre, jag kunde knappt komma in utan att kliva på kläder på golvet. Nu vet jag varför dom alltid har stängda dörrar tänkte jag medan jag ställde mig framför den stora sängen och sprejade Liams hår och kropp. Även han hade inte märkt någonting och sov vidare. Jag hann smita ut och små sprang nerför trappan för att fortsätta med Harry och Niall.

Louis var så söt där han låg i sängen, rufsigt hår och låg halvt utanför sängen med överkroppen. Ska jag verkligen spreja honom med färg? Ska jag vara elak mot honom som troligtvis gillar mig? Han kanske inte gillar mig efter det här? Ska jag göra det här?
Han såg så underbar där han låg i sängen men någonting inom mig sa att jag skulle göra något bus på honom. Men vad?
Jag la mina händer i fickorna på tjockjackan och tänkte en liten stund till jag kom på det. Jag gick till städskrubben och tig en hink och fyllde den med iskallt vatten och smög tyst tillbaka till Louis rum. Han sov fortfarande och jag ställde mig framför hans dubbelsäng, tittade på honom innan jag lade min fria hand under hinken och lutade den försiktigt och hällde allt vatten på hans kropp. Han vaknade till liv men då var jag redan halvvägs upp till mitt rum för att han inte skulle se vem som hade busat med honom.
Detta hade bara hänt på några minuter men snart så skulle alla vara uppe. Jag skakade försiktigt burken och drog bort locket när jag kom in i mitt rum och sprejade mitt hår och lite av sovkläderna som jag hade sovit i för att de inte skulle misstänka mig.

Liten stund senare så hör jag hur dörrarna öppnas och steg ekar ute utanför. Jag lade snabbt undan sprejflaskan i skrivbordet och lägger mig i sängen. Precis när jag drog upp täcket så knackar det på dörren och in kommer Zayn med färg över hela sig.
”Vad har hänt med dig?” Frågade jag Zayn.
”Det tycks ha hänt samma sak med dig” sade han och pekade på mig.
Jag började skratta och nickade.
”Vem....” Började jag men avbryts av Liam som kliver in med samma färg som oss över sig.
Jag, Zayn och Liam skrattade lite lätt mot oss över hur vi såg ut och gick ur rummet och nerför trappan. När vi kommer in i köket ser vi både Harry och Niall försöker få bort färgen med vatten och papper. Det var en rolig syn att se hur de bar sig åt för att ta bort färgen som satt överallt. När dom såg oss så skrattade Niall och Harry över hur vi alla såg ut. Det slutade med att alla la ner på golvet och bara tramsade. Jag lyckades med att hålla mig lugn och rotade i några skåp för att hitta någonting till frukost.

När Harry,Niall, Zayn och Liam hade lugnat ner sig så vi äntligen kunde börja äta så kommer Louis ingående med fientliga ögon.
Han var den ända som inte hade någon färg på sig och när han såg oss alla så stannade han upp och tappade det han hade tänkt säga. Istället för färg så var han våt, topp till tå. Vi stirrade länge mot varandra, av de andras kroppsställningar så kunde jag se att de försökte komma ihåg vem som hade gjort detta. Jag visste att dom aldrig skulle komma på att det var jag men man visste aldrig. Jag var tvungen att försöka ljuga mot mina underbara idoler. Om det nu gick? Men hur? Annars så skulle de genomskåda mig och allt var slut. Jag skulle hem till gamla tråkiga Sverige, hem till mitt och mammas hus utanför Göteborg.
Jag visste inte vad jag skulle göra men något måste jag. Jag kan inte titta på medan de stirrar ut varandra hela dagen. Dom kanske blir ovänner? Tänkte jag när jag tittade fram och tillbaka, var för sig. Alla hade olika ansiktsuttrycken, jag visste inte vad de tänkte eller vad de skulle göra med varandra. ”JAG MÅSTE STOPPA DETTA!” Ekade det i mitt huvud om och om igen.
Innan jag hann säga något för att stoppa detta så började Harry.
”Vad har du gjort Louis?”
”Ja, vad har du ställt till med?” sa Zayn irriterat.
”Vad har jag gjort?” Svarade Louis.
”Vad du har gjort? Titta på oss Louis!” sade Liam och pekade kläder och håret där han hade färg.
”Jag har inte gjort något!”
”Men lägg ägg Louis. Vi vet att det var du!” Sade Niall nu.
”Men, men... Jag lovar att jag inte har något med det här att göra” sade Louis sedan efter alla anklagelser mot honom.
”Om det inte var du, vem var det då?” sade Zayn och tittade runt i rummet.  
Jag blickade ner mot min skål med flingor och fortsatte äta.
”Men Boo Bear, gick du in i duschen med kläderna på?” Sade Harry med bebis röst och flinade.
Louis tittade ner på sina våta kläder och blev generad när vi alla tittade mot honom igen.
”Bara i dina drömmar Harry men nej. Det var någon som hällde vatten över mig medan jag låg och sov. Vem var det?” Sade han med hög och bestämd röst. Alla tittade upp av vad han hade sagt och Louis skarpa blick gick från person till person. Han granskade en var för sig.
Jag är dödens tänkte jag när vi tittade in i varandras ögon. Han trollade fast mig där jag satt med huvudet riktat mot honom. En långsam våg av värme spred sig inne i kroppen när jag såg in i hans vackra klara ögon. Hans blick var inte arg utan nyfiken. Det var något i hans blick som fick mig att glömma var jag var, tiden var bortblåst, framför mig så var den vackraste person jag någonsin sätt. Det var bara honom, allt annat var borta. Han stod i rampljuset för mig och bara mig. Flera känslor rycktes upp ur en dvala, känslor som har väntat på denna och enbart denna stund. Glädje, förvirring, nervositet, förvåning och lättnad. Känslorna rycktes upp och spred en värmande känsla i hela kroppen. En känsla som jag aldrig känt förut. Kändes som jag drunknade av förvirring i hans blå/gröna ögon som var underbara. Jag kunde inte slita blicken från dom, även om jag ville.
Där satt jag djupt i mina tankar när Niall harklade sig. Jag kom tillbaka till verkligheten och såg att alla stirrade på mig med konstiga blickar. Vad skulle jag göra? Jag såg Niall tänkte säga något men jag avbröt honom med en hint. Niall tittade konstigt mot mig men jag bara ignorerade honom och alla andra blickar som var fäst på mig. Klockan tycktes ha stannat upp för ingen ville slita bort sina brännande blickar från mig. Jag satt och försökte koncentrera på min frukost.

Efter en evighet, kändes det som så gick jag upp för att byta om, till något som inte var täckt med färg. När jag gick upp för trappan så hade jag allas blickar fortfarande på mig. Men ingen gjorde varken ljud eller tecken på att de fortfarande levde. Det var riktigt skräckinjagande. Jag försökte inte bry mig mer om vad som hade hänt utan om vad som kommer att hända. Jag försökte klarna tankarna med lite musik. Det funkar alltid men inte nu. Vad är det för fel på mig? Varför var han så vacker? Varför händer detta mig?
___________________________________________________________
Istället för två delar så får ni en lång del för det blev bättre. Kommentera massa nu så kanske jag är snäll och skriver en till del för nu är det massa saker på g!!

Föregående:
Vi fortsatte vårat äventyr mot en dubbeldäckare. Therese var tvungen att få se hela London nu när hon hade chansen.
”Högst upp ska vi” sade Harry och steg på.
Vi andra följde efter och inget tak fanns på övervåningen, bara bar himmel.
_____________________________________________________________

”Piccadilly Circus, Napoleon, London Bridge, Trafalgar Square och Buckingham Palace. Kan livet bli bättre?” Sade Therese medan vi gick in på en restaurang.
”Livet är redan underbart! Eller hur killar?” Sade Niall.
”Ja” skrek vi allihopa och Therese började skratta. Hon hade sånt underbart och härligt skratt.
”Var tänker du på?” frågade Harry mig.
”Danielle” sa jag och suckade.
”Du saknar henne va?” Frågande Niall och Harry började sjunga ”Liam och Danielle sitter i ett träd.......” Han kom inte så långt på sången förrän jag puttade till honom och gav honom en dödlig blick.
Medan vi bråkade så kom servitrisen med maten och vi högg in. Alla var hungriga och blev maten tysta mun.
”Vem är Danielle?” Frågade Therese och tittade frågandes på mig.
Det är någonting med hennes röst och ansikte som....
”Hallå Liam?! Jorden anropar Liam Payne!” Hörde jag Louis ropa och jag kom tillbaka till verkligheten.
”Vad?” Sade jag och tittade runt på alla.
”Danielle är Liams sötnos” svarade Louis och tittade på mig. Jag rodnade och blicken for mot tallriken. Jag gillade inte att prata om Danielle för alla. Även om hon var mig flickvän så ville jag inte att alla skulle veta vem hon var. Desto mer var att fansen inte skulle få reda vem hon var.
”Danielle? Danielle Peazer?”
”Hur.....?”
”Nästan alla svenska directioner vet vem hon är Liam och även världen” svarade hon på mig fråga.
”Kom igen nu, nu ska vi inte lata oss längre, dax att gå” sade Zayn och betalade notan och reste sig.
Vi alla kom strax efter och nu gick vi genom några gator och kom fram till Oxford Street. Therese stirrade på alla affärer som fanns där och ett leende spred sig på hennes läppar. Vi gick in i varenda affär som fanns på gatan och sket om det var dyrt för hon var värd varenda krona. Jag visste att hon var speciell, inte på ett normalt sätt utan att det var något unikt med henne. Men jag kan inte sätta fingret på henne och tydligen tyckte Louis det också.
Vi svängde av och gick in på en annan gata och hittade en jättefin affär som sålde klänningar för allt möjligt som bröllop, baler, studenter och mycket mer. Therese var emot att vi skulle gå in men tillslut lyckades vi få intalat att vi skulle bara titta inte köpa någonting.
”Vi lovar” sade allihopa var för sig så hon kunde höra oss alla.

Hon stod som förstelnad när vi kom innanför dörren. Detta måste vara en dröm för henne tänkte nog alla och vi började gå runt och titta. Therese hittade flera olika klänningar som var jätte vackra på henne. Varje gång hon kom ut ur provrummet få formades våra munnar med glädje ett stort leende och sade ”vacker” eller ”förtjusande”.
Min mun formades som ett o och sa ”wow”, alla andra tycktes göra likadant när hon kom ut för sista gången med en klänning som var perfekt. Olivgröna färgen framhävde hennes röda naturliga hår och gröna ögon. Tajt åtdragen på hennes kropp till nedanför midjan, där klänningen fladdrade runt benen på henne av fläkten i hörnet. V-ringad och fäste runt halsen och små silvriga mönster syntes när hon snurrade runt. Klänningen var som gjord för henne. Den satt perfekt på henne, hon var perfekt i den. Therese kunde inte bli vackrare än såhär.
”Nå vad tycker ni?” Sade hon och riktade ögonen mot oss.
”Jag...” sade Niall.
”Du.... ” stammade Louis fram.
”Vacker” svarade Zayn och Harry fick inte fram ett ända ord.
”Det finns inte ett ord som kan beskriva hur fin du är” sade jag. Alla tycktes hade tappat talförmågan, hon blev rosig om kinderna av vad vi hade sagt och vände tillbaka för att byta om. Medan försökte vi försöka komma tillbaka till verkligheten. Var detta en dröm eller verklighet? Var Therese så vacker eller bara fantasi?
”Nyp mig” viskade jag rakt ut i rummet.
Harry nöp mig i armen och slog nästan till honom.
”Men hallå, du sade ”nyp mig” så jag nöp dig. Dröm eller verklighet?”
”Ont, så verklighet” mer han jag inte säga förrän hon kom tillbaka och så bar det av hemåt.

Det var sent när vi kom hem igen efter en full dags äventyr och alla var jätte trötta så vi sade ”God natt” till varandra och alla vandrade till sina rum.
Jag kunde inte sova. Det ända jag såg när jag blundade var henne i den olivgröna klänningen. Jag har min underbara flickvän Danielle! Vad är det för fel på mig? Danielle är mitt livs kärlek. Varför var Therese tvungen att komma in i bilden. Varför var hon tvungen att vara hon tjejen vi skulle tillbringa tid med! Var livet så komplicerat eller ville gud visa att det är han som bestämmer hur livet ska se ut.
_____________________________________________________________

Kommentera och skriv vad ni tycker så (kanske) får ni två delar imorn!!
Om ni undrar varför varje kapitel heter Kapitel 2 part 2 osv så är det för jag skriver kapitlena på pages/word och sedan publicerar det på bloggen och om man skulle använda hela kapitel så skule det inte se bra ut med gigantiska delar varje gång man kikar in på bloggen. Hoppas att ni flrstår ^^

Föregående:
”Titta vilka som myser” hörde jag Zayn viska till Niall, Harry och Liam och tittade bort mot oss.
”Ska vi störa dom?” Frågade Harry och drog fram någonting.
”Ja, det gör vi” hörde jag Niall säga och drog fram något också.
Någon minut senare.
”Kuddkrig” skrek Harry och kastade sig över mig och Louis och de andra var inte långt efter.
”Vi ger oss, vi ger oss” skrek både jag och Louis för att dom skulle sluta kasta kuddar på oss.

____________________________________________________________

Jag vaknade av solens strålar träffade mitt ansikte och öppnade mina ögon.
Var är jag? Jag är inte i mitt rum, utan i... O herre... Jesus... gud. Nu kommer jag ihåg var jag var någonstans. I bandet One Directions hus, alla minnen vällde upp i mitt huvud från gårdagen och mina läppar började le av bara känslan av att jag var i ett rum. I det hus som mina idoler bor i, i självaste London i England. Kunde livet bli bättre än så här tänkte jag för mig själv.
Tänk jag, just jag Therese Olson från en liten stad utanför Göteborg skulle vara i One Directions egna hus. Att just dessa killar hade verkligen hämtat mig från skolan och sedan hem till mig och därefter till flygplasten och nu hit. Hur kunde detta vara möjligt? Varför mig istället för någon annan? Visst var jag ett fan men jag skulle aldrig leta reda på efter de om de var i närheten.
Jag älskar deras musik och hur de behandlar alla människor som de träffar på. Men aldrig i världen skulle jag sätta mig själv före alla andra. Tänk de som har det svårt i världen och deras högsta dröm är att träffa sina idoler. Då är det väl bättre om de träffar de personerna istället för att vara med mig i hur många dagar jag inte vet. Jaha, jag får väll stå ut med mina favorit idoler om jag måste.

Liam Perspektiv

”Vad tycker ni om henne?”  
”Hon var gullig” sade Niall och alla instämde.
”Ja, hon var rätt lugn när hon såg vilka vi var” sa Zayn.
”Hon är inte som alla andra” sa Louis och tittade ner.
”Vi såg det igår Lou” svarade Harry och blinkade med ögat.
Louis rodnade och puttade till Harry så han ramlade ur stolen. Alla började skratta för det såg så roligt ut men jag kunde inte släppa tanken om henne.
Det är någonting speciellt med henne, men jag kan inte sätta fingret på vad. Hon var så söt där hon satt i klassrummet, i planet, i bilen och när hon sov i soffan igår. Varför Liam? Varför var jag tvungen att tycka att hon var så snygg när jag har en flickvän? Hon tyckte säkert om Louis mer om man tänker på vad som hände igår. Louis blev helt galen när han såg henne. Det märkte vi alla. Men jag kan inte sluta tänka på henne! Men jag måste!

”Godmorgon” hörde jag henne säga när hon ser oss i köket.
”Godmorgon” svarade alla samtidigt.
”Är du utvilad och klar för idag?”
”Klar för vadå?” sa Therese förvirrat.
”Att utforska London!!” Svarade Zayn och alla började prata i mun på varandra om vad vi skulle hitta på.
Hon kom och satte sig ner vid bordet där vi andra satt och tog för sig av frukosten. Vi hade dukat upp massvis med mat för att vi skulle vara borta hela dagen.
”Så... Är det första gången du är i London?” Frågade jag henne för att bryta tystnaden.
Alla vände blickarna mot Therese och väntade på svar. Hur kunde hon vara så lugn? Är detta den riktiga Therese som vi skulle träffa? Hon verkar inte vara ett fan av oss! Hon är mycket lugnare än någon annan fan som vi har träffat. Jag har inte änns känt henne i en hel dag och jag är redan knäsvag när jag hennes leende och skratt. Jag blir så varm inombords när jag bara ser henne.
”Haha, Ja det är första gången” svarade hon på min fråga.

Någon timma senare så var alla klara för dagens äventyr. Paul hade kommit för en stund sedan för att skjutsa oss och Therese visste inte var vi var på väg.
Det var en perfekt vinter dag, inte för kallt, solen sken och inga moln på himlen. Det skulle bli en fin dag ute och hoppades på att fansen inte skulle hitta oss tänkte jag medan vi rullade ut på vägen. Vi gled fram i minibussen på vägarna in mot innerstaden i London. Vi hade tänkt noga på vad vi skulle göra för att hon skulle tycka det var roligt och vi skulle vara oss själva.
”London Eye” utbrast hon sedan och stirrade upp mot det stora parishjulet.
Det var det första stoppet idag. Vi klev ur bilen och traskade mot kön. Det tog inte så lång tid och vi fick en egen kupol. Det var en perfekt dag att åka för man kunde se längre än man brukade. Det stora klocktornet Big Ben slog 11.00 och ekade i hela staden. Vi tog flera kort på Big Ben och andra byggnader som vi såg från kupolen. Vi hade trevligt, hon hade trevligt, det var huvudsaken.
Vi fortsatte vårat äventyr mot en dubbeldäckare. Therese var tvungen att få se hela London nu när hon hade chansen.
”Högst upp ska vi” sade Harry och steg på.
Vi andra följde efter och inget tak fanns på övervåningen, bara bar himmel.
____________________________________________________________

Nu kommer det som ni kan ha väntat på eller snarare en del och nu förhoppningsvis så kommer det bara att bli bättre och bättre!! :D Och bättre uppdatering för jag har påsklov som jag nämnde i förra inlägget.

Föregående:
Liam lossade scarfen och jag tog framför en stor vit dubbeldörr.
”Damen först” sa Louis som öppnade ena dörren och gjorde en liten chest med handen att jag skulle kliva in.
_______________________________________________________________

Jag log för mig själv och klev in i ett stort hus som jag inte kunde föreställa mig att de var deras hem. Är detta en dröm? Tänkte jag för mig själv och snurrade runt i hallen. Bara hallen var enorm, och jag som tyckte att mitt hus var stort. Så ändrades min åsikt direkt när jag kom in genom dörrarna.
Huset var helt magiskt på något sätt, jag kunde inte beskriva, inte änns ta in hur det såg ut.
”Visst är det fint!” Sa Niall och steg in.
”Jag vet inte vad jag ska säga...” Började jag men tappade bort mig.  
”Tycker du om det?” Frågade Harry lite osäkert och klev in.
”Jag... jag... jag säger ingenting förrän jag har sett resten av huset” sa jag och flinade.
Resten av killarna kom in och tog av sig ytterplaggen. De hade en blick i ansiktet som sade ”vad var det jag sa” som om dom visste att jag skulle säga det jag hade precis sagt.
”Ska jag visa dig ditt rum?” Frågade Louis och började gå med min väska.
”Du vet att jag kan bära min väska själv” sa jag menande mot honom.
”Du är i vårat våld nu” svarade han då och fortsatte mot en stor trappa.
Jag tittade mot de andra och de gjorde chester med händerna att jag skulle följa efter.

”Andra dörren till vänster är ditt” sa Louis.
Jag gick till dörren och öppnade den. Det var ett stort vitt rum med en fondvägg målad som en strand med havet framför en, dubbelsäng, skrivbord och en underbar utsikt över trädgården. Alla möbler var anpassade i temat och det var hur vackert som helst och detta rum var mitt.
”Ropa om det är någonting” sa Louis och stängde dörren.

Här var jag, i mitt ”nya” rum som jag skulle sova i. Jag små sprang och kastade mig i sängen och skrattade. Tänk att detta är mitt rum!! Jag kommer inte kunna sova i natt. Jag måste packa upp tänkte jag och skuttade fram till resväskan. Jag tog tag i handtaget och lyfte den till sängen för att packa upp. Jag tittade runt i rummet för att hitta någon garderob eller byrå, men hittade två par dörrar istället mittemot fönstren.
Pulsen ökade för varje steg jag tog och tillslut stod jag andfådd framför dörrarna. Jag lade mina händer på var sitt handtag, tog ett djupt andetag och öppnade.
”Åh Herre, Jesus Gud!!!!!” Skrek jag och skuttade runt i rummet.
”Vad är det?” sade alla killarna samtidigt som de kom in springande i rummet.
De såg min min och bara stod och stirrade på mig.
”Det är en Walk-in-closet” skrek jag och skuttade vilt runt.
”Ja, vi ser det” sa Liam och alla flinade år mig.
”Får inte en tjej vara glad för att hon har en egen Walk-in-closet?” Sa jag och tittade frågandes på dom med en mördarblick.
Louis, Harry, Niall skakade sina huvuden och skrattade medan de gick ut. Zayn och Liam hjälpte mig att lugna ner mig själv så vi kunde hänga upp kläderna i alla lådor och skåp.
”Gillar du rummet?” Frågade Liam.
”Gillar det? Jag älskar rummet!! Tack så mycket” sa jag och kramade om båda två.
”Tacka inte oss, det var Louis som valde vilket rum du skulle sova i” sa han och blinkade med ena ögat.
”Men då får jag gå och tacka honom då” sa jag och blinkade tillbaka till Liam.
Vi gick ut ur rummet och ner till köket där Niall, Harry och Louis hällde upp snacks i skålar och tog fram dricka ur kylskåpet.
”Vi ska ha myskväll” ropade Niall glatt ut när han såg oss komma.
”Jaa” skrek Zayn och Liam och sprang till den stora, svarta soffan på andra sidan av rummet.
Jag gick fram till Louis och tackade honom med en kram och en puss på kinden. Som tur var såg ingen det jag gjorde för de hade redan börjat gå mot soffan.
”Det var så lite” sa Louis med ett jätte stort leende på läpparna och drog in mig i en ny kram.
Vad gott han luktade tänkte jag för mig själv och så vandrade vi till ena änden av soffan som inte var ockuperat.
Vi tittade på någon slags action/drama film som var spännande men sorglig. Ena stunden satt jag med benen för ansiktet för det var så spännande och andra rann tårar ner för mina rosiga kinder.
”Gråter du?” Frågade Louis i en viskning.
”Det är så sorgligt” svarade jag med en snyftning.
Han drog in mig i hans famn och trollade fram en näsduk och torkade mina våta kinder.

”Titta vilka som myser” hörde jag Zayn viska till Niall, Harry och Liam och tittade bort mot oss.
”Ska vi störa dom?” Frågade Harry och drog fram någonting.
”Ja, det gör vi” hörde jag Niall säga och drog fram något också.
Någon minut senare.
”Kuddkrig” skrek Harry och kastade sig över mig och Louis och de andra var inte långt efter.
”Vi ger oss, vi ger oss” skrek både jag och Louis för att dom skulle sluta kasta kuddar på oss.
_______________________________________________________________

Nu e jag tillbaka!! Har påsklov nu så det kommer bara att ryka här på bloggen så var vaksamma och titta in då och då! Hoppas alla har haft en underbar Påskhelg för här kommer en efterlängtat del! :D

Föregående:
Motorerna startade, vi rullade ut på startbanan, hastigheten höjdes och snart så var jag i luften på väg mot England med de underbaraste killarna i världen.
______________________________________________________________
Jag vaknade av att Zayn puttade mig försiktigt och sa mitt namn.
”Therese?”
”Therese!”
”THERESE!!”
”Vaa, vadå, jag är vaken” sa jag hoppade upp ur sätet med full fart.
Jag kände att jag hade rest mig för fort och ena sekunden så stod jag upp och andra var jag i Harrys armar som hade fångat mig.
”Tack”
”Det var inget” sa han och log.
Jag ställde mig upp och vi gick ur flygplanet.
Liam, Niall och Louis var redan förbi passkontrollen och väntade vid rullbandet där våra väskor skulle komma upp när som helst. När vi kom ikapp så hade dom tagit alla väskorna så vi började traska mot utgången. Det var fullt med folk så vi fick knöla oss fram så vi kunde komma ut till entrén. Liam pratade med någon på telefon medan vi gick ut och då hörde jag någonting. Vi hade gått några meter in i entrén. Det var många flickor som stod och pratade och när dom såg killarna komma ut så började dom skrika One Direction, och naturligtvis deras namn, Louis, Zayn, Niall, Liam och Harry.
Jag fattade inte hur dom kunde få reda på att vi var här på flygplatsen? Dom hade berättat att det var ingen som visste om denna resa till Sverige och tillbaka förutom deras vakter och producenter. Vad pinsamt tänkte jag och tittade ner, då kände jag någon dra i mig och jag tittade upp. Det var Niall som hade sett mig stanna, han drog med mig och vi halvsprang mot utgången med våra väskor släppandes efter oss. Vi hoppade in i en mini buss och åkte iväg.

”Hur visste dom att vi var här?” Frågade Louis.
”Jag har ingen aning” svarade Harry och tittade ut.
”London är så vackert” sa jag helt plötsligt.
”Ja, visst är det den finaste staden” sa Liam.
Jag tittade ut ur fönstret och såg ingen Big Ben, ingen London Eye, ingenting! Vart var vi på väg någonstans undrade jag. Efter en stund så tittade jag på klockan.
”Jag är hungrig!!” utbrast Niall med en kurrande mage.
”Jag vill också äta sa jag och försökte göra en valpmin.
Både jag och Niall använde oss av hundblickar. Det blev inte så lång stund över funderingar för alla var hungriga så vi svängde in till någon snabbmats affär och gick in.
Vi satt där en lång stund, alla var utsvultna och bara åt allt vad de kunde. Det räckte för mig att äta en hamburgare för att bli propp mätt medan de andra bara vräkte i sig. Jag trodde dom skulle snart spricka av all mat men då slutade de äntligen. Nu var vi alla mätta och glada igen så vi orkade med att fortsätta resan.

Det var bäcksvart nu när vi kom ut, vi skyndade att hitta bilen och åkte iväg. Efter en stund så började Louis prata glatt.
”Nu har du fått se tillräckligt” sa Louis med ett flin på läpparna.
Jag satt där som ett frågetecken, men sedan så visade Louis upp en scarf och knöt fast den för mina ögon så jag inte kunde se.
”Men vad ska detta betyda?” sa jag med huvudet på sned.
”Vi vill ju inte att du veta var vi bor. Det är en överraskning” sade han tillbaka och fixade iordning knuten.
Jag satt där som en tönt och kunde inte se något. Men det gjorde inget, det var svart ute så jag missade ändå inte så mycket av det vi åkte förbi.

Mini bussen stannade och jag hörde att dörrarna öppnades. Jag ledes ut av någon och hamnade på grus. Så vi är framme någonstans, hoppas det inte är något hotell som vi stannade vid tänkte jag fördes framåt. Vi gick och gick, kunde fortfarande inte se och jag hörde killarna skratta åt hur jag försökte ta mig fram oskadd.
”Akta dig för trapporna” sa Zayn tror jag att det var.
Det hjälpte inte så mycket för jag snubblade efter något trappsteg och hörde hur någon ställde sig bakom och tog i mot mig.
”Vad klumpig du är” sa Niall.
Jag rodnade lite och föreställde mig hans fina leende bakom mig.
”Jag hjälper dig” sa han sedan och bar upp mig för trappan.
När vi kom upp så släppte han ner mig.
”Nu behöver du inte ögonbindel längre” sa Liam och knöt loss den.
Liam lossade scarfen och jag tog framför en stor vit dubbeldörr.
”Damen först” sa Louis som öppnade ena dörren och gjorde en liten chest med handen att jag skulle kliva in.

______________________________________________________________

Sista delen före påsk! Jag åker bort över helgen så kommer inte kunna uppdatera men hoppas ni har en Glad Påsk allihopa!! Xx

Föregående:
Alla såg så lyckliga tillsammans, jag kunde inte ruinera denna fina stund så vi alla satt tyst för oss själva och tittade ut mot motorvägen. Jag märkte att att Harry och Liam tyckte inte om att sitta still alltför länge så jag försökte muntra upp dom genom att gissa låtarna som fanns på min mobil. Jag tyckte det var jätte roligt för det gick inte så jätte bra för dom men för mig gick det super. Jag behövde inte änns titta på skärmen för att säga titeln på låten. Förutom när vi väl kom till deras album var jag sämst, förutom när låtarna ”What makes you beautiful” och ”Gotta be you” spelades upp så var det dom som var snabbast. Efter det så var Harry och Liam inte på bättre humör bara för dom hade förlorat men då kommer Louis med sin mobil och gör samma sak fast med hans låtar. Nu gick det bättre för grabbarna och jag förlorade. Jag blev inte ledsen för att jag hade förlorat, jag har aldrig varit någon dålig förlorare. Men det kanske ändras, man vet inte.
_______________________________________________________________

Nu var vi strax framme och skulle kliva av. Killarnas resväskor var redan nerpackade i bagaget innan vi hade åkt från mig. Nu såg jag att de hade bara någon ”liten” väska med sig och så kommer jag med min stora, feta resväska som vägde ton enligt mig. Som tur så hittade Zayn och Louis vagnar som vi lastade väskorna på och far mot incheckningen. Det var länge sedan som jag var på denna flygplats, sist jag var här så skulle jag åka till Thailand med familjen tänkte jag. Var hade alla dessa år försvunnit och nu var jag här med självaste bandet One Direction.
Det var inte så mycket folk här ännu så vi bestämde att ställde oss vid våran incheckning och checkade in allt bagage sedan bar det av till säkerhetskontrollen. När vi väl var över på andra sidan, gick jag in i en liten affär som sålde Sverige saker och Marabou choklad! Choklad är det bästa jag vet när det gäller godis väg. Louis, Niall, Zayn, Harry och Liam följde efter och jag fick dom att köpa muggar där det stod ”Jag älskar Sverige” och Louis ska alltid vara den som är knäppaste enligt mig, så han köpte den roligaste muggen av alla. Den var vit med ett älghuvud som sade ”Jag demonstrerar mot kaffe” och han fattade först inte vad det stod men jag översatte och då ville han köpa den med en gång. Jag kunde inte åka iväg utan att ha med mig den underbaraste chokladen i världen och så hade killarna aldrig smakat den svenska chokladen innan, och då har dom ändå varit i Sverige några gånger innan. Jag bjöd på choklad medan vi väntade på att gå ombord på planet och de tyckte att det var gott med lite uppiggande godis en onsdag eller tyckte jag iallafall.
Efter en stund vi hade suttit på våran Gate så kommer två tjejer som frågade efter killarnas autografer och ta bild. Alla reste sig upp och log sina fina leenden, Louis såg lite extra glad när tjejerna kom fram, kanske tyckte han att dom såg snygga ut eller vad vet jag, jag vet inte hur en kille tänker tänkte jag och helt plötsligt pratar Louis med tjejerna om mig. Vad säger han för något?
”Vem är hon?”
”Hon är en kompis till oss” svarade Louis.
”Är hon din flickvän?”
”Nej, vi är bara vänner” svarade han och började bli lite otålig med de personliga frågorna.

Jag satt i mina egna tankar, i en annan värld, för jag hörde inte när Liam ropade på mig förrän han kom och puttade mig försiktigt så jag vaknade upp ur tankarna.
”Vi ska gå ombord nu, kom” sa han.
Jag nickade och gick raskt mot de andra som väntade, jag gick ombord och tittade var vi skulle sitta. Drömmer jag fortfarande eller ska jag sitta i första klass? Är det sant? Det var det förstås och jag skulle sitta vid ett fönster bredvid Zayn hela resan. Det skulle ta ungefär två timmar att flyga till flygplatsen Heathrow.

Motorerna startade, vi rullade ut på startbanan, hastigheten höjdes och snart så var jag i luften på väg mot England med de underbaraste killarna i världen.

_________________________________________________________________

Här har ni sista delen på kapitel två!! Kanske inte världens bästa del men det kommer bli ännu bättre kan jag lova!

Föregående:
Jag startade Nintendo Wii och tvn så kunde dom göra resten och välja spel, men efter en liten stund så blev det tråkigt att packa så jag satte min i soffan och tittade på när dom spelade Just Dance.
_______________________________________________________________

Några timmar senare så börjar min mage att kurra, inte bara min utan allas magar kurrade utav att klockan hade blivit mycket. Det hade blivit nästan lunch tid och alla var hungriga. Jag letade igenom köket efter mat och hittade massa ägg som vi stekte, sallad, gurka, skinka och mackor som vi gjorde dubbelmackor av, satte oss vid bordet och började äta i full galopp. När väl alla hade ätit upp så tittade jag igenom väskan och hela huset så jag hade fått med mig allting som jag behövde plus hur mycket kläder som helst. Fast jag började fundera ut en plan över hur jag skulle tvinga ut killarna på en shopping runda för det är inte varje dag man shoppar med kändisar.
”Är alla klara?” frågade Liam.
”Jag är klar” sa jag och försökte rubba resväskan som la på golvet.
”Låt oss hjälpa dig med den där” sa en röst bakom mig och det var naturligtvis Niall  som kom till min undsättning.
Jag hade så fina killar som hjälpte mig att jag behövde inte bära på någonting förutom min handväska som jag insisterade på att få bära. Jag ville inte att den skulle bli stulen. Dom var som gentlemän fast mycket yngre än dom man brukar se på tv.
Jag låste dörren och sade hej då till huset som jag inte kommer att se på några dagar. Vi satte oss i bilen och körde iväg till flygplatsen Landvetter. Resan till Landvetter skulle ta drygt en timma så jag satte hörlurarna i öronen och pluggade in dom i mobilen och satte på musik. När den första melodin kommer upp så ser jag någon luta sig mot mig och tittar på skärmen på mobilen.
”Varför lyssnar du på musiken när du kan prata med oss, livs levande” sa Niall lite ledsamt.
Jag började skratta och ingen fattade förutom Niall.
”Jag är trött, vill sova” sa jag och satte på musiken igen.
I nästa sekund så kopplas hörlurarna ur till mobilen och hör hur musiken spelas upp i bilen.
Nu fattade äntligen allihopa vad som jag och Niall hade pratat om och började sjunga med förutom jag som satt helt förstelnad till ”Same Mistakes”. Jag stängde genast av musiken och rodnade lite men tillräckligt för att väcka uppmärksamhet hos dom.
”Aww” sa allihopa och tittade mot mig med de gulligaste hundblickarna. Dom var så söta, hur kunde man inte älska dessa killar, inte bara utseendet utan också musik är helt fantastisk.
”Är det någon som vet att ni är här i Sverige?”
”Det är ingen tror jag om inte någon fan har sett oss ännu men inga problem, vi skyddar dig om det så att de hittar oss” sa Zayn och blinkade med ena ögat.
”Hur länge har ni varit här då?”
”Vi kom igår kväll och åker hem idag tillsammans med dig!” svarade Zayn.
Alla såg så lyckliga tillsammans, jag kunde inte ruinera denna fina stund så vi alla satt tyst för oss själva och tittade ut mot motorvägen. Jag märkte att att Harry och Liam tyckte inte om att sitta still alltför länge så jag försökte muntra upp dom genom att gissa låtarna som fanns på min mobil. Jag tyckte det var jätte roligt för det gick inte så jätte bra för dom men för mig gick det super. Jag behövde inte änns titta på skärmen för att säga titeln på låten. Förutom när vi väl kom till deras album var jag sämst, förutom när låtarna ”What makes you beautiful” och ”Gotta be you” spelades upp så var det dom som var snabbast. Efter det så var Harry och Liam inte på bättre humör bara för dom hade förlorat men då kommer Louis med sin mobil och gör samma sak fast med hans låtar. Nu gick det bättre för grabbarna och jag förlorade. Jag blev inte ledsen för att jag hade förlorat, jag har aldrig varit någon dålig förlorare. Men det kanske ändras, man vet inte.
_______________________________________________________________

Vänta bara det kommer att bli mycket bättre och spännande!! Håll ut allihopa! :D

Föregående:
Jag visade runt lite i huset. När vi kom in i mitt rum, så såg jag en tom resväska på min säng samt pass och flygbiljetter. Jag kunde inte koppla ihop vad allt detta skulle betyda men då harklade killen med hängslena sig och började prata.
”Jo, du ser... vi är inga detektiver som du kanske har märkt”
_______________________________________________________________

Jag satt på sängen, funderade och funderade så det knakade på det han hade just sagt. Jag visste att jag kände igen något med dessa, men vet inte vad.

”Vi har inte presenterat oss ordentligt. Jag heter Louis” och sträckte fram handen
Jag sträckte fram min och skakade hand.
”Jag heter Zayn”
”Jag, Niall”
”Liam”
”Och jag heter Harry”
Drömmer jag eller har jag just det kända bandet One Direction i mitt rum och jag kände inte igen dom. Vad skulle jag säga? Vad skulle jag tro? Jag måste ju se att det är dom innan jag kan tro på dom. Men hur ska jag göra det?
Killarna började ta av sig hattarna, mustascherna och tillslut så var det bandet One Direction framför mig i mitt rum.
”Överaskning!!” skrek dom och såg jätte glada ut nu när dom inte behövde dölja vilka de var längre.
Det var killarna i One Direction! Hjälp mig jag svimmar! Tänkte jag.
Jag stod helt still, jag kunde inte röra mig av vad jag just hade sätt och hört.
”Men säg något” sa Liam.
”Herrugd, ni är killarna i One Direction, jag älskar er!!!” ropade jag ut högt.
Grabbarna bara stirrade på mig som att det hade sett ett monster.
”Vad är det med er, det ser ut som att ni har sett ett monster?” Sa jag och skrattade.
”Du fick oss” svarade Harry och hostade till med ett leende i ansiktet.
”Vet ni vad detta ska föreställa?” sa jag och pekade mot sängen.
”Du ska tillbringa några dagar med oss!!!” sa Niall och blev ännu gladare än förut.
”Fråga inte hur/var/vem som gjorde detta, vi har tagit hand om allt. Oroa dig inte, vi kommer att ta hand om dig!” sa Louis.
Det ska vi nog bli två om vem som kommer att ta hand om vem tänkte jag tyst för mig själv och öppnade garderoben. Alla verkade väldigt glada och hjälpte mig att packa min resväska med kläder, smycken, skor, jacka samt andra viktiga nödvändigheter.
”Okey, jag tror at det är bäst om ni backar undan annars blir det garanterat bråk. Men gillar ni tv-spel?”
”Vi älskar tv-spel” sa allihopa samtidigt.
”Ja, men då kan ni spela det medan jag packar färdigt, men när ska vi åka?” frågade jag. Jag visste inte hur lång tid jag hade på mig att fixa ordning allt.
”Det var vid klockan två vi måste vara på flygplatsen!” berättade Liam med en gladare röst.
”Flygplatsen!? Ska vi till England?” Sa jag lite förvirrat.
”Det är ju klart! Annars så skulle det inte finnas ett pass och flygbiljetter på sängen” svarade Harry.
Jag startade Nintendo Wii och tvn så kunde dom göra resten och välja spel, men efter en liten stund så blev det tråkigt att packa så jag satte min i soffan och tittade på när dom spelade Just Dance.
______________________________________________________________

Här har ni nästa del av novellen!! Hoppas ni tycker om den för det kommer bara att bli bättre och bättre! :D

Föregående:
Jag tittade lite skeptiskt på allihopa men till slut så gav jag dom min väska med alla mina saker. Han med hängslena tog emot väska, öppnade bilen och lade in den i bagaget. Alla började öppna dörrarna och hoppa in och tillslut var det bara jag som stod kvar på parkeringen.
”Ska du inte hoppa in?” frågade killen med skjortan.
”Men... vart ska vi? Vad vill ni?” sade jag utan att tänka mig för.
_________________________________________________________________

Dom såg förvånade ut över att jag hade pratat men frågat just de oförskämda frågorna någonsin.
”Hoppa in så ska vi berätta för dig” sade den blonda och blinkade med ena ögat.
Som om att flörta skulle fungera att få in mig i bilen tänkte jag, men jag hoppade in för att få tillbaka väskan.
”Så, berätta nu då?” sade jag nyfiket.
”Jahopp, vad ska vi berätta killar, jag menar, för henne?” Försökte han med skjortan säga lite diskret för att jag inte skulle höra.
”Ni vet väl att jag hör och förstår allt vad ni säger va?” svarade jag lite retfullt.
Alla började le för det jag hade sagt och sade till chauffören att starta bilen.
”Hur kommer vi till dig?” frågade killen med kavaj.
”Vad menar du?”
”Vet du ingenting?” svarade han lite oroligt men med ett större leende på läpparna.
”Vad är det ni vet som inte jag vet?” svarade jag då på hans fråga.
”Det ska vi berätta för dig när vi har kommit fram där du bor” svarade då den blonda.

Jag sade min adress till chauffören och killarna underhållde mig genom att försöka sjunga med till radion. Det blev mycket skratt från min sida, till slut så kunde jag knappt andas av att vi hade skrattat så mycket.
”Vi är framme” berättade chauffören.
Jag skyndade att öppna bildörren, lägga min ner i snön och andas ut ordentligt. Killarna kom ut efter mig och såg sig om på tomten. Det var fortfarande massvis med snö omkring där jag bodde. Helt plötsligt så kände jag något blött på ena benet och jag tittade upp. Killarna hade utbrutit ett snöbollskrig. Jag tog betäckning bakom trappan så dom inte skulle ge sig på mig men det hjälpte inte så mycket. De lyckades att hitta mig tillslut och bombarderade mig med snöbollar. Det måste ha gått en bra stund för helt plötsligt så kommer chauffören och säger något till de mystiska grabbarna. Killen med hängslena kom med nycklarna som hade legat i väskan.
”Kom så går vi in lite” sade han.
Jag nickade åt det han hade sagt, låste upp och gick in för att öppna gäst ingången.
”Wow, vilket stort hus!” sa killen med skjortan med ett förvånat ansikte.
”Vilket gulligt hus du bor i” fortsatte killen med baseboll jackan och log.
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag svarade bara med ett ”tack” och log det finaste jag kunde. De tog av sig ytterkläderna, gick in och bara glodde.
Jag kunde inte fatta att några konstiga främlingar hade fått med mig från skolan, hem till mig och sedan att jag släppte in dom i huset! Det måste vara något fel på mig eller så måste jag drömma. De var otroligt söta alla de fem grabbarna. De såg ut att vara några år äldre än mig av vad jag kunde se.
Dom hade fortfarande på sig sina rutiga hattar och alla hade mustascher samt några hade skägg. Dom såg trevliga nu när dom inte hade sina ytterkläder på sig och man kunde slappna av lite.

Jag visade runt lite i huset. När vi kom in i mitt rum, så såg jag en tom resväska på min säng samt pass och flygbiljetter. Jag kunde inte koppla ihop vad allt detta skulle betyda men då harklade killen med hängslena sig och började prata.
”Jo, du ser... vi är inga detektiver som du kanske har märkt”

__________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända? Själv r jag jäte nöjd med denna del och ett stort TACK för att ni kommenterar fina saker!! :D Själv blir jag mycket glad när jag ser jag har fått kommentarer av er!!
Glad 1:a April! Lura era nära och kära så det ryker idag!