Kapitel 14

Föregående:
Jag hörde röster i vardagsrummet när jag gick uppför trappan och in i sovrummet. Jag vände mig direkt mot duschen så jag kunde få upp värmen igen. Efter det så blev det torra kläder på och gick sakta ner till dom igen efter en evighet kändes det som. Undrar vad de pratade om? Hoppas det inte var något dåligt!
__________________________________________________________________

När de kom inom synhåll så såg jag att Harry och Liam var borta medan Niall, Zayn och Louis satt framför tv och tittade på något intressant program.
”Vart tog Liam och Harry vägen?”
”De gick ut en liten stund” sade Niall som fortfarande hade uppmärksamheten på tvn. Jag visste inte vad jag riktigt skulle göra så jag satte mig ner i soffan mellan Louis och Niall för att det inte skulle bli något märkvärdigt med vad som hade hänt innan jag gick och bytte om.
Efter en stunds tystnad så ville dom inte frysa ute mig längre och det är helt förståeligt enligt mig. Jag hade tänkt gränderna väldigt mycket bara idag och det skulle jag inte ha gjort och det vet jag och jag borde straffas med att få åka hem.
De tre söta killarna började skruva på sig lite oroligt och började titta runt på varje ansikte och särskilt mitt. Men tillslut så orkade jag inte med den tysta atmosfären längre. Jag var tvungen att göra någonting men vad. Vad skulle jag göra för att få de kvarstående grabbarna på bättre humör?
”Så...”
”Vad...”
Jag hörde hur Louis och Niall försökte bryta tystnaden mellan oss fyra men de kunde inte hitta ord. Men jag visste vad jag var tvungen att göra nu eller få fiender för livet.
”Jag vet att ni är sura och arga över vad som hände idag och jag är väldigt, väldigt ledsen över det”. Jag tittade upp för att möta de ansikten som hade fångats av det jag hade sagt. ”Det var aldrig meningen att det skulle bli sådant drama. Jag gjorde det bara för att få ett riktigt gott skratt. Jag vet hur ni gillar att busa med varandra med spratt så jag var bara tvungen att försöka......” Jag hann inte mer förrän Zayn stoppade mig.
”Therese, det var ett mycket underhållande skämt som lockade fram mycket gott skratt åt alla men det var lite för mycket trycker jag och ...”
Niall fortsatte med Zayns mening. ”Bara för att det var lite för mycket det så måste du straffas”. Ett leende klistrades på ansiktet när han hade uttalat orden. Det var som om en stöt hade gått igenom mig när jag hörde orden. ”Jahopp, jag måste väl börja packa då” tänkte jag lite väl högt för mig själv för jag hade uttalat orden högt, och framför killarna.
”Vaa? Men nej du ska inte åka hem!” Skrek de nästan ut och började babbla på snabbt om massa ursäkter om varför jag inte skulle åka. Jag som hade hoppats på att få åka hem från denna dröm som hade blivit uppfyllt och nu som kan kunde lämna bakom sig och ta nya kliv med mitt liv i skolan och komma tillbaka till verkligheten.
”Vad fick du det ifrån?” Frågade Louis undrande och gjorde en ledsen hundvalps blick.
Jag visste inte riktigt vad som skulle hoppa ur min mun och jag öppnade den så jag höll mun och bara ryckte på axlarna.
”Haha, jag har en bättre grej” sade Zayn och hoppade nästan upp och ner i soffan av glädje.
”Fortsätt” var det ända ord som Louis kunde få fram mellan sina läppar som var tvungna att klistra på ett stort flin i nyllet.
”Therese måste göra allt som vi säger. Hon måste lyda order hela tiden tills hon åker hem!” Sköt han fram med sådan glädje att det skrämde mig lite.
”Som om jag säger att hon ska städa så måste hon göra det?”
”Usch men fy vad ni är snuskiga då” sade Harry och tittade fram från dörren med några påsar.
”Det var en riktigt bra idé du hade där Zayn” sade Liam när han kom inom synhåll och de började packa upp varorna på bordet.
”Men det där kan ju Therese göra eller hur?”
”Ni måste ge mig en order först” svarade jag och började gå mot köket för att hjälpa till.
__________________________________________________________________

Ja här har ni nästa del av den spännande historian om en tjej som får sin dröm uppfylld eller blir det en mardröm?


Kommentarer
Postat av: Anonym

Älskar det!!

2012-04-16 @ 21:01:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0