Föregående:
”Är det överraskningen?”
”Om det ändå vore det” sade jag och suckade ännu djupare.
Harry nickade och fortsatte. ”Är det Therese?”
”Jag antar att det är hon. Vill du snacka?”
”Om vad egentligen?”
”Gillar du henne?”
_________________________________________________________________

Gillar jag Therese eller gilla gilla? Hur kan jag gilla gilla henne när jag har bara umgåtts med henne i två dagar?! Kan jag lita på henne? Kan jag lita på mitt samvete?

Vad har hänt med världen på några dagar. Först så åker vi till Sverige för att hämta en tjej som tycker om oss väldigt mycket. Sedan så ska hon följa med oss hem till England och umgås med oss killar i några dagar. Först så var jag inte med på det och nu är det som om hela världen har brakat ut i krig i mig.
”Hallå Louis! Sluta dagdrömma och svara snälla!”
”Jag vet inte riktigt, jag gillar henne som en vän men någonting säger något annat” Med någonting så menade jag hjärtat men jag kunde inte säga något förrän jag själv visste vad det skulle betyda.
”Men det är väl inget dåligt med det eller?” sade Harry och fick en konstig blick i ögonen som sade att jag hade sagt för mycket och att han skulle ta reda på det om det vore det sista han gjorde på jorden.
Jag måste förhindra detta, men hur?
”Nej det är inget dåligt i det men jag vill inte att hon ska få idéer om att det kan bli någonting mellan någon av oss. Du vet vad jag pratar om” sade jag och tittade rakt in i nyfikna ögon med mina rödsprängda ögon av gråt.
”Aha, så du har fortfarande känslor för Eleanor alltså”
Det var ingen fråga utan bara en sammanfattning av vad jag hade sagt. Som han hade konstigt nog kommit på att jag saknade Eleanor men så var det inte. Men det behövde han inte få reda på. Inte just nu. Inte än.
”Therese och Niall har gått för att köpa mat så ...”
”Inte nu Zayn” Avbröt Harry för att se om jag hade någonting på gång att säga men jag var bara glad att Zayn hade dykt upp.
”Vad Harry menar vad att vi kommer strax upp” Sade jag för att lätta stämningen mellan Zayn och Harry.

”Vad ...” Började Liam när han såg mig komma uppför trappan men hejdade sig själv.
Ett ”Tack” for ur mig och jag kände mig helt plötsligt mycket gladare.
Zayn hade haft rätt. Therese och Niall hade gått ut för jag kunde inte höra deras röster. Det var så skönt att få komma bort från hennes lilla bubbla men det var som om någonting saknades inom mig. Skumt.
”Så vad ska vi göra med henne?” Frågade Liam.
Jag bara ryckte på axlarna. Jag visste inte vad jag skulle säga som skulle förklara varför det var som det var. Men jag visste inte om rösten skulle bära. Som tur var så gick samtalet rätt bra. Ingen frågade mig vad som hade hänt. De förstod nog mer än vad jag gjorde.
”Louis?” Alla tittade på mig med samma fundersamma blick som sade att om du vill prata så finns vi här men jag ville inte prata med någon. Ingen kunde förklara för mig vad som hände utom jag. Det är jag som måste klara av detta helt själv. Ingen kunde förklara varför jag hade denna pirrande känsla i magen.
_________________________________________________________________

Tror att detta kan vara ett liten efterlängtad del så hoppas att nu tycker om den!! Måste veta vad ni tycker så kommentera!! :D
Jag har gjort några justeringar vad alla kapitel heter om ni undrar ^^ Ha en fortsatt trevlig kväll