Föregående:
”Om jag sa det, vore det en lögn.” Svarade Louis och hållde upp dörren åt mig. ”Du är verkligen vacker idag” Viskade Louis i mitt öra när jag skulle glida in genom dörren. Jag blev så klart röd om kinderna och sänkte blicken till marken. Hur kunde Louis få mig att känna såhär?
______________________________________________________________________________

Limousinen saktade in och jag kände hur nervös jag började bli. Första gången man går på röda mattan. Jag har gått på en röd matta men inte en sådan här röd matta. Det är inget farligt bara le så kommer allting att bli super tänkte jag.
”Nu gäller det grabbar.” Sade Harry. ”Och tjej” Tillade han när hans blick vandrade förbi mig.
Jag trodde jag skulle spy. Jag var så nervös att benen kändes som spagetti. Jag skulle inte klara hela vägen in utan att svimma.
Alla hade tydligen fått syn på min tomma och stilla blick för alla blev lite oroliga.
”Hur mår du?” Frågade Louis och tittade medlidande mot mig.
”Jag mår bättre när vi kommer ut i friska luften.” Sa jag så övertygande jag kunde.

Zayn gav mig ett försiktigt leende och öppnade dörren som hållde oss isolerade från allt som fanns utanför dessa väggar. Ena stunden så var det mycket lockande att stanna kvar när rop och skrik nådde oss. Jag tvingade mig själv att gå ur limon efter Liam som räckte fram sin hand till mig. Vilka gentlemän jag hade träffat tänkte jag när jag steg ur limousinen för att möta alla personer som stod och trängdes vid alla stängslen för att se sina idoler.     De var vanliga människor som jag hade varit för några dagar sedan. Jag drogs tillbaka till verkligheten när Louis tog tag i min hand och tittade in i mina ögon.
”Glöm inte att le” Sa Louis när vi stannade framför massa fotografer. Det blixtrade hur som helst tätt inpå hela tiden och skrik vart man än vände sig om. Detta var helt oförglömligt den galnaste kvällen jag har varit med om och vi hade inte änns kommit in ännu.

Det ända jag tänkte på var att le och se glad ut hela tiden. Vart jag vände huvudet så var det folk överallt som trängdes för att se på One Direction och andra kändisar. Det var helt sjukt!
Vi var nästan vid slutet när alla stannade för att göra en kort intervju. Där stod jag bredvid Louis som hållde hårt i min hand. Jag visste inte vart jag skulle ha tagit vägen om han inte hållit fast mig i hans grepp. Våra blickar möttes på en milli sekund och det hjälpte för att ta mig ur galenskapen som härjade i min kropp.
”Vad ser ni fram emot i kväll?” Frågade reportern.
”Vi ska njuta av kvällen och självklart hoppas vi på det bästa.” Sade Liam.
Reportern riktade blicken sedan mot mig och frågade: ”Vem är denna vackra flicka Louis?” Vad skulle han säga? Vad skulle jag säga? Skulle jag säga någonting?
Ingen reagerade så mycket på frågan som jag hade gjort. Alla såg lättade ut att hon hade sagt det på ett fint sätt istället för att gå rakt på saken.
”Hon heter Therese och är en mycket nära vän till oss alla.” Sa Louis med ett litet smile på läpparna och de andra instämde. Louis hade sagt det med en sådan säkerhet att det måste antingen ha varit mycket övning bakom eller kanske det var sanning. Varför var de tvungna att göra det så jobbigt för mig.

Varje reporter frågade samma saker hela tiden så tillslut kunde jag deras svar utantill. Läskigt. Inte nog med det så kändes det som om hela världen hade stannat upp och stirrade på mig när Louis hållde min hand där alla kunde se.
Var skulle alla tro?
______________________________________________________________________________

Tack för det gulliga kommentarerna :D och här kommer en ny fortsättning ...