Föregående:
Louis är för gammal för mig. Eller det var fem år mellan mig och Louis och det skulle inte kunna bli någonting mellan oss för min mamma skulle aldrig tillåta att jag skulle dejta en kille som var fem år äldre än mig. Liam var som en bror för mig. Har bryr sig om hur jag har det och försöker göra sitt bästa för att jag ska trivas. Punkt slut.

”Aj” sade Liam irriterat.
_________________________________________________________

Jag vaknade upp ur mina djupa tankar och lade försiktigt ner kniven på bänken och vände mig om. Liam hållde om sin hand.
”Hur gick det?” Frågade jag.
”Jag tror jag brände mig” sade han och visade upp handen.  Det var inte så farligt men måste tas hand om.
”Spola fingervarmt vatten där du brände dig och inte för stark stråle” sade jag medan jag stängde av plattan till stekpannan och drog bort den till ett underlägg på bänken och gjorde samma sak med potatisen och såsen.
”Vad har ni första hjälpen någonstans?” frågade jag medan jag öppnade alla köksluckor efter en påse eller låda med ett kors.
”Längst till vänster, skåpet högst upp” sade han och pekade med sin friska hand på skåpet.
Jag öppnade skåpet och fann en liten låda med ett rött kors och lade den på bänken medan jag kastade en lien kökshandduk till Liam. ”Här” sade jag och koncentrerade mig på att hitta bandage, plåster och aloe vera.
”Såhär skulle det inte bli” sade Liam och suckade medan jag lade en liten klick av aloe vera utsidan av tummen.
”Vad syftar du på?” frågade jag fundersamt medan jag smetade försiktigt ut aloe veran med fingret och blåste försiktigt.
”Att du skulle ta hand om oss. Det skulle vara tvärt om” sade han med bestämd röst och tittade på mina händer när de arbetade försiktigt med hans hand.
”Varför var det så viktigt?” frågade jag och blev nyfiken på vad han skulle säga härnäst.
”Vi lovade din mamma att vi skulle ta väl hand om dig och inget skulle hända dig” sade Liam med en mycket dämpad röst.
”Men nu är det jag som tar hand om dig eller hur? Vad har det med saken att göra?”
”Du har rätt, men ...” Han avbröt sig tvärt. Han hade kanske sagt för mycket än vad han skulle ha gjort egentligen.
”Sådär ja” sade jag och så var allt klart och Liam granskade sin hand.
När han tittade upp mötte jag hans blick som sade vad var det ja sa. Vad menade han med det?
”Liam?”
”Ja?!” sade han med en sådan fundersam blick som bara han kunde göra.
”Kan du säga till de andra att maten är klar” Sade jag och började ställa fram maten på bordet. Av hans blick kunde jag säga att han inte var beredd på den fråga jag hade ställt utan han var inställd på en annan. Men vilken?

Det var så synd om Liam. Han försökte verkligen att hjälpa till och så blev han skadad. Men det var kanske det han menade med blicken. Att han inte skulle vara i köket.
”Nåja, han var rätt så bra faktiskt” sade jag tyst för mig själv när jag inspekterade köttbullarna och lade de i en skål.

”Kan alla sätta sig ner” sade jag bestämt innan maten kallnade.
De gjorde som de blev tillsagda för en gångs skull eller så var det för att de var ivriga på att få hugga in i den läckra maten som var precis framför deras munnar.
Jag stod upp och pratade ut över hela bordet som var dukat med fina servetter, vinglas, vackra tallrikar och levande ljus över hela bordet.
Allas ögon blickade runt och runt över bordet medan jag försökte samla mig. Jag kunde se hur det vattnades i munnen på allihopa och Niall såg ut som att han hamnat i himlen med all denna mat som fanns på bordet.
”Kan du börja?” Frågade Niall som försökte hitta mig med blicken.
”Maträtten som jag har gjort är en mycket svensk rätt och om jag har rätt så har ni hört talas om den” sade jag och ett leende sprack upp på mina läppar. Killarna gav varandra snabba blickar och tittade sedan tillbaka på mig. ”Jag har gjort köttbullar” sade jag på svenska och de bara tittade på mig med glada blickar. Zayn tittade på mig och sedan på bordet. Han trodde inte att han kunde äta detta men han hade fel. ”Innan alla börjar hugga in så ville jag bara säga att köttbullarna är gjorda av lamm och ni måste äta upp salladen som jag har gjort” sade jag och blickade ut över bordet för att fånga upp alla blickar innan jag satte mig på stolen.

Alla såg lite skeptiska innan de började ta av maten men de såg rätt glada ut över att det var någonting nytt.
_________________________________________________________

Här får ni en längre del bara för ni inte fick någon igår!! Hoppas ni gillar den!