Föregående: Liams perspektiv
Jag kunde inte sova. Det ända jag såg när jag blundade var henne i den olivgröna klänningen. Jag har min underbara flickvän Danielle! Vad är det för fel på mig? Danielle är mitt livs kärlek. Varför var Therese tvungen att komma in i bilden. Varför var hon tvungen att vara hon tjejen vi skulle tillbringa tid med! Var livet så komplicerat eller ville gud visa att det är han som bestämmer hur livet ska se ut.
___________________________________________________________

Therese Perspektiv

Solens strålar lyste upp rummet. Eller det som kunde föreställa strålar av vinterns lilla sol. Jag tittade runt i det härliga rum som jag kan kalla ”mitt” i några dagar. Det var fortfarande inte en dröm. Allt detta som har hänt på två dagar måste vara en dröm! Men nej det var det verkligen inte alls! Nej, jag var i ett hus tillsammans med mina idoler som har så länge hoppats så träffa och nu så får jag det!

Jag försökte samla tankar om igår medan jag gick in i garderoben. Då ser jag alla påsarna som står uppradade mot vägen. Det var inte någon enstaka shopping påse, utan tiotals. Vad hade vi gjort igår egentligen?
Just det, vi har åkt London Eye, dubbeldäckare och...... Shoppat på Oxford Street och den där klänningen, den olivgröna klänningen som var gudomlig vacker! Killarna hade blivit helt stumma. De skulle ha sett deras miner, deras hacka var nere vid halsen. De kunde inte få ut några ord.
Att se sina idoler tappa hackan när jag provade en klänning var lite överdrivet?Eller?

Jag hade gjort iordning mig så gick jag ner till köket, sedan vidare till källaren med biorummet och spelhallen. Men inga killar. Toaletterna tänkte jag för mig själv och tittade på den runda klockan som hängde på väggen.
Inte undra på att man inte hörde några ljud i huset. Klockan hade inte änns blivit tio på förmiddagen. Därför ingen var uppe. Av allt som jag har läst om dessa killar så visste jag att de inte var så morgonpigga men det ska vi ändra på pratade jag tyst för mig själv och gick upp till mitt rum.
Gillar dom att skojas och retas så ska dom allt få se vad jag är kapabel att göra tänkte jag för mig själv när jag trippade mot Zayns rum och tryckte ner handtaget. Jag smög försiktigt in i ett rum fullt med kläder slängda överallt på golvet. Det gick sakta fram för att inte få honom att vakna innan jag skulle göra mitt lilla elaka bus.
När jag stod en halv meter från sängen och honom så tog jag upp sprejflaskan ur morgonrocken och skakade den lite försiktigt. Drog loss locket och sprejade försiktigt färg på det svarta håret och hans kropp som inte täcktes av täcket.
Jag gick vidare till Liams rum som inte var bättre, jag kunde knappt komma in utan att kliva på kläder på golvet. Nu vet jag varför dom alltid har stängda dörrar tänkte jag medan jag ställde mig framför den stora sängen och sprejade Liams hår och kropp. Även han hade inte märkt någonting och sov vidare. Jag hann smita ut och små sprang nerför trappan för att fortsätta med Harry och Niall.

Louis var så söt där han låg i sängen, rufsigt hår och låg halvt utanför sängen med överkroppen. Ska jag verkligen spreja honom med färg? Ska jag vara elak mot honom som troligtvis gillar mig? Han kanske inte gillar mig efter det här? Ska jag göra det här?
Han såg så underbar där han låg i sängen men någonting inom mig sa att jag skulle göra något bus på honom. Men vad?
Jag la mina händer i fickorna på tjockjackan och tänkte en liten stund till jag kom på det. Jag gick till städskrubben och tig en hink och fyllde den med iskallt vatten och smög tyst tillbaka till Louis rum. Han sov fortfarande och jag ställde mig framför hans dubbelsäng, tittade på honom innan jag lade min fria hand under hinken och lutade den försiktigt och hällde allt vatten på hans kropp. Han vaknade till liv men då var jag redan halvvägs upp till mitt rum för att han inte skulle se vem som hade busat med honom.
Detta hade bara hänt på några minuter men snart så skulle alla vara uppe. Jag skakade försiktigt burken och drog bort locket när jag kom in i mitt rum och sprejade mitt hår och lite av sovkläderna som jag hade sovit i för att de inte skulle misstänka mig.

Liten stund senare så hör jag hur dörrarna öppnas och steg ekar ute utanför. Jag lade snabbt undan sprejflaskan i skrivbordet och lägger mig i sängen. Precis när jag drog upp täcket så knackar det på dörren och in kommer Zayn med färg över hela sig.
”Vad har hänt med dig?” Frågade jag Zayn.
”Det tycks ha hänt samma sak med dig” sade han och pekade på mig.
Jag började skratta och nickade.
”Vem....” Började jag men avbryts av Liam som kliver in med samma färg som oss över sig.
Jag, Zayn och Liam skrattade lite lätt mot oss över hur vi såg ut och gick ur rummet och nerför trappan. När vi kommer in i köket ser vi både Harry och Niall försöker få bort färgen med vatten och papper. Det var en rolig syn att se hur de bar sig åt för att ta bort färgen som satt överallt. När dom såg oss så skrattade Niall och Harry över hur vi alla såg ut. Det slutade med att alla la ner på golvet och bara tramsade. Jag lyckades med att hålla mig lugn och rotade i några skåp för att hitta någonting till frukost.

När Harry,Niall, Zayn och Liam hade lugnat ner sig så vi äntligen kunde börja äta så kommer Louis ingående med fientliga ögon.
Han var den ända som inte hade någon färg på sig och när han såg oss alla så stannade han upp och tappade det han hade tänkt säga. Istället för färg så var han våt, topp till tå. Vi stirrade länge mot varandra, av de andras kroppsställningar så kunde jag se att de försökte komma ihåg vem som hade gjort detta. Jag visste att dom aldrig skulle komma på att det var jag men man visste aldrig. Jag var tvungen att försöka ljuga mot mina underbara idoler. Om det nu gick? Men hur? Annars så skulle de genomskåda mig och allt var slut. Jag skulle hem till gamla tråkiga Sverige, hem till mitt och mammas hus utanför Göteborg.
Jag visste inte vad jag skulle göra men något måste jag. Jag kan inte titta på medan de stirrar ut varandra hela dagen. Dom kanske blir ovänner? Tänkte jag när jag tittade fram och tillbaka, var för sig. Alla hade olika ansiktsuttrycken, jag visste inte vad de tänkte eller vad de skulle göra med varandra. ”JAG MÅSTE STOPPA DETTA!” Ekade det i mitt huvud om och om igen.
Innan jag hann säga något för att stoppa detta så började Harry.
”Vad har du gjort Louis?”
”Ja, vad har du ställt till med?” sa Zayn irriterat.
”Vad har jag gjort?” Svarade Louis.
”Vad du har gjort? Titta på oss Louis!” sade Liam och pekade kläder och håret där han hade färg.
”Jag har inte gjort något!”
”Men lägg ägg Louis. Vi vet att det var du!” Sade Niall nu.
”Men, men... Jag lovar att jag inte har något med det här att göra” sade Louis sedan efter alla anklagelser mot honom.
”Om det inte var du, vem var det då?” sade Zayn och tittade runt i rummet.  
Jag blickade ner mot min skål med flingor och fortsatte äta.
”Men Boo Bear, gick du in i duschen med kläderna på?” Sade Harry med bebis röst och flinade.
Louis tittade ner på sina våta kläder och blev generad när vi alla tittade mot honom igen.
”Bara i dina drömmar Harry men nej. Det var någon som hällde vatten över mig medan jag låg och sov. Vem var det?” Sade han med hög och bestämd röst. Alla tittade upp av vad han hade sagt och Louis skarpa blick gick från person till person. Han granskade en var för sig.
Jag är dödens tänkte jag när vi tittade in i varandras ögon. Han trollade fast mig där jag satt med huvudet riktat mot honom. En långsam våg av värme spred sig inne i kroppen när jag såg in i hans vackra klara ögon. Hans blick var inte arg utan nyfiken. Det var något i hans blick som fick mig att glömma var jag var, tiden var bortblåst, framför mig så var den vackraste person jag någonsin sätt. Det var bara honom, allt annat var borta. Han stod i rampljuset för mig och bara mig. Flera känslor rycktes upp ur en dvala, känslor som har väntat på denna och enbart denna stund. Glädje, förvirring, nervositet, förvåning och lättnad. Känslorna rycktes upp och spred en värmande känsla i hela kroppen. En känsla som jag aldrig känt förut. Kändes som jag drunknade av förvirring i hans blå/gröna ögon som var underbara. Jag kunde inte slita blicken från dom, även om jag ville.
Där satt jag djupt i mina tankar när Niall harklade sig. Jag kom tillbaka till verkligheten och såg att alla stirrade på mig med konstiga blickar. Vad skulle jag göra? Jag såg Niall tänkte säga något men jag avbröt honom med en hint. Niall tittade konstigt mot mig men jag bara ignorerade honom och alla andra blickar som var fäst på mig. Klockan tycktes ha stannat upp för ingen ville slita bort sina brännande blickar från mig. Jag satt och försökte koncentrera på min frukost.

Efter en evighet, kändes det som så gick jag upp för att byta om, till något som inte var täckt med färg. När jag gick upp för trappan så hade jag allas blickar fortfarande på mig. Men ingen gjorde varken ljud eller tecken på att de fortfarande levde. Det var riktigt skräckinjagande. Jag försökte inte bry mig mer om vad som hade hänt utan om vad som kommer att hända. Jag försökte klarna tankarna med lite musik. Det funkar alltid men inte nu. Vad är det för fel på mig? Varför var han så vacker? Varför händer detta mig?
___________________________________________________________
Istället för två delar så får ni en lång del för det blev bättre. Kommentera massa nu så kanske jag är snäll och skriver en till del för nu är det massa saker på g!!