Kapitel 17

Föregående: Louis Perspektiv:
”Louis?” Alla tittade på mig med samma fundersamma blick som sade att om du vill prata så finns vi här men jag ville inte prata med någon. Ingen kunde förklara för mig vad som hände utom jag. Det är jag som måste klara av detta helt själv. Ingen kunde förklara varför jag hade denna pirrande känsla i magen.
_________________________________________________________
Stämningen var inte densamma när Niall och Therese återvände. Nu var alla på bättre humör eller jag var på bättre humör för mu hade den pirrande känslan försvunnit i magen och åter fått tillbaka de fladdrande fjärilarna istället.
”Vet ni vad?” Frågade Niall som nästan exploderade av lycka.
”Nej vad då?” Frågade Harry likadant tillbaka.
”Gissa vem som ska laga middag” sade Niall mycket entusiastiskt och pekade på Therese som tittade ner och blev rosa om kinderna.
”Tycker ni inte om min matlagning” sade Harry ledsamt och gjorde en sur min. Men alla visste att någonstans inom honom så jublade han av glädje av att han slapp höra vad vi tyckte om hans dåliga vanor inom matlagning.

Therese perspektiv

Killarna hade gjort något när jag och Niall gick och handlade mat. Det var jag säker på. Hur Niall hade reagerat när han frågade om jag ville följa med och hur han var i butiken. De hade någonting skumt för sig. Jag kunde känna lukten av spänning och överraskning när jag klev in i huset.
”Vet ni vad?” Frågade Niall allihopa som sprack nästan av glädje.
”Nej vad då?” Frågade Harry likadant tillbaka med samma ton i rösten.
”Gissa vem som ska laga middag” sade Niall och ett stort leende klistrades på hans läppar och pekade på mig. Jag böjde huvuden och fäste min blick på golvet och kände hur kinderna hettade till.

Gud, måste han göra en så stor grej av att jag ska laga mat tänkte jag medan jag var på väg till ingredienserna som låg någonstans i köket.
Nu var alla i full gång med att prata om vem som lagade bäst mat i huset. Och efter att ha varit ett fan av de länge så visste jag att Harry var den bästa i huset på att laga mat. Om man kunde säga det på ett fint och snällt sätt. När Niall berättade att jag skulle laga middagen så kunde man säga genom deras ansiktsutryck att de var glada av att inte behöva äta av Harry mat eller av någon annan för den delen.
Jag var tvungen att skaffa mig uppmärksamhet för att få slut på detta tjabbel så jag letade mig fram i köket och fick fram två lock till kastruller som kan slog ihop och ett förfärligt ljud åstadkom. Vipps så hade jag deras uppmärksamhet. Lätt som en plätt.
”Varför gjorde du så?” Fick Liam ut ur sina förvridna mungipor som försökte göra protest.
”Vad var det bra för?” Fortsatte Louis och masserade sina öron.
”Jag har en fråga till Zayn” sade jag och fäste min blick på Zayn för att inte bli störd av de andras blickar. Jag brydde mig inte om hur de hade reagerat jag var bara tvungen att ställa denna fråga till Zayn.
”Vad tänkte du på?” frågade Zayn och log sitt fina leende och jag kände hur jag långsamt började tappa fokusen.
Jag skakade på mig inombords och försökte igen. Jag kände på mig att jag var tvungen att fatta mig kort så jag gjorde det så diskret som möjligt.  ”Äter du allt förutom gris?”
”Allt utom gris” sade Zayn och nickade kort och visade sitt leende och jag kände hur benen började ge vika efter sig igen.
”Ska vi låta henne få vara ifred då, mina herrar” sade Louis och bugade medan han försökte att låta som en gentleman. Tyvär så funkade det inte som han hade planerat eller hade han gjort det för att få mig at skratta? Jaha, då får jag väl börja innan alla dör av hunger tänkte jag och kollade diskret hur de gick sakta ut ur köket och ner mot källaren.
_________________________________________________________

Här kommer nästa del ur Ego Amare !! Tyck till om vad som ska ske i framtiden av romanen!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0