Kapitel 18

Föregående:
”Ska vi låta henne få vara ifred då, mina herrar” sade Louis och bugade medan han försökte att låta som en gentleman.Tyvär så funkade det inte som han hade planerat eller hade han gjort det för att få mig at skratta? Jaha, då får jag väl börja innan alla dör av hunger tänkte jag och kollade diskret hur de gick sakta ut ur köket och ner mot källaren.
___________________________________________________________

Jag vände mig om och till min försträckt så stod Harry precis bakom mig.
”Måste du skrämma mig?” sade jag och försökte ta mig ur hans grepp.
”Skrämma dig? Nej. Hjälpa dig. Ja” sade han och började plocka ut kastruller och stekpannor.
”Tack men ...” jag tänkte fortsätta men kom på ett snällare sätt. ”Kan du ta fram dessa ingredienser” sade jag och gav honom en lapp med massa olika ingredienser och bara tittade på mig.
”Allt detta? Seriöst, spenat, köttfärs. Du vet va att ...” Harry tänkte säga att Zayn inte äter griskött men detta var inte gris utan någonting helt annat.
”Harry” var allt jag sade och tittade strängt på honom och han skruvade på sig och svalde orden han hade tänkt säga.
Ibland kunde Harry vara rätt trevlig och ibland mycket irriterande när han var tvungen att kommentera allt om allt. Kunde han inte bara hålla käften tänkte jag när någon sade mitt namn.
”Behöver du någonting mer Therese?”
”Tack och nej tack. Du kan gå” sade jag så fint jag kunde och ett leende spred sig på läpparna medan jag såg honom gå ut från köket mycket långsamt och hade blicken klistrad på mig när jag vände mig om för att titta på allt han hade ställt fram.

Allt jag skulle laga var en vardaglig svensk maträtt som var hel svensk och mycket god. Förutom att Zayn inte åt gris så fick det bli ett ännu godare kött. Lamm. Det vattnades i munnen när jag andades in kryddorna när jag stod och stekte och kollade på potatisen så hostade någon.
”Behövs hjälp?” Hörde jag en mycket bekant röst fråga och när jag vände mig om så var det Liam. Inte visste jag att han kunde snygga på folk. Eller så var jag mycket upptagen på att tänka på att jag är med självaste One Direction och står och lagar mat till mina idoler.
”Det ser ut som att du behöver extra händer” sade han och pekade först mot spisen och sedan på bänken som var full med flera olika grönsaker.
”Spis eller kniv?”
”jag ska inte vara i närheten av någon kniv” sade Liam och tittade mycket finurligt på den stora kökskniven som låg på skärbrädan och väntade på att den skulle få användas.

”Sänk värmen och rör försiktigt om i stekpannan lite då och då så de får en fin brun yta och de ska inte vara brända.” Sade jag med betoning på inte och hoppades på att han inte skulle förstöra bullarna såpass länge medan jag gjorde iordning salladen.
”Ska bli ... Kocken” sade Liam och blinkade med ögat och koncentrerade sig på stekpannan. Varför litade de inte på mig? I köket? Trodde de att jag skulle bränna ner huset eller skada mig själv? Snälla! Jag var och är bäst i min klass i att laga mat bara för att min moster råkade vara köksmästare och jag bara älskade att laga mat. Hur kunde de inte lita på mig då? De kanske ville inte att jag skulle störa de med vad de nu hållde på med i källaren eller så försökte Liam bara vara snäll och hjälpa till som Harry hade misslyckats med.

Eller så gillade de mig? Harry, Liam och Louis. Herregud, vad jag är blind. Harry hjälpte bara till för att han gillar mig men visste inte hur han skulle göra det. Liam är så gullig, omtänksam och försöker hjälpa till. Men det är något med Liam som jag inte kan sätta finger på. Någonting som får mig att känna att jag kan lita på honom om allt. Louis ... Det är någonting med honom. Han får mig att skratta och le åt hans dummaste skämt. Det pirrar i magen varje gång jag ser hans leende. Blir knäsvag och får svårt att andas varje gång han uttalar mitt namn.  Inbillar jag mig detta eller har jag tre super läckra killar som försöker jaga mig? Jag vet inte om Harry gillar mig eller gilla gillar mig. Han brukar ragga upp nästan varje tjej som han tycker är snygg eller super gullig.
Louis är för gammal för mig. Eller det var fem år mellan mig och Louis och det skulle inte kunna bli någonting mellan oss för min mamma skulle aldrig tillåta att jag skulle dejta en kille som var fem år äldre än mig. Liam var som en bror för mig. Han bryr sig om hur jag har det och försöker göra sitt bästa för att jag ska trivas. Punkt slut.

”Aj” sade Liam irriterat.
___________________________________________________________

Hoppas att eran fredag blev ännu bättre nu när en ny del är uppe!! Ha en fortsatt trevlig fredag allihopa!! :D

Kommentarer
Postat av: Jonna

Aa, den blev bättre än bäst som den redan var, du skriver så bra!!! KEEP GOING!

2012-04-20 @ 18:48:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0