Kapitel 22

föregående:
Jag drömde mig bort från verkligheten. Det var bara han och jag. Jag och han. I en annan värld. Ingen annan. Bara du och jag.
________________________________________________________________________
Vad ville jag göra idag? Hm, vad finns att göra i London en dag som denna? Tänkte jag och tittade ut mot trädgården som jag inte först nu hade lagt uppmärksamhet över.
Det var ett svagt lager av snö som låg över hela bakgården. Snö hängde på alla grenar på träden, frusna droppar hängde lite här och var. Den lilla snön som fanns hade förvandlat hela trädgården till en ny värld. Det var inte sig likt för någon dag sedan då det var slask och rysligt väder.

Jag drogs sakta tillbaka till verkligheten när två armar drog upp mig från golvet och satte mig på stolen igen. Det hade blivit tyst igen. Alla tittade på mig och undrade vad det var med mig.
”Hur gick det?”
”Hur är det?”
”Gick det bra?” Frågorna bara vällde fram och jag fick aldrig någon chans att förklara.
”Ja, det gick bra” sade jag och lyfte blicken för att möta fem par oroliga ögon.
”Kanske vi ska ta henne till akuten?” frågade Liam och tittade oroligt på mig.
”Hallå? Jag sitter precis här! Jag kan höra er prata!” sade jag för att få deras uppmärksamhet.
Som sagt så fick jag det jag ville och alla blickar fokuserades på mig. Igen.
”Jag sa att jag mår bra. Lite klumpighet är inte farligt” sade jag och log försiktigt.
De trodde mig inte men de sade ingenting om det och ämnet lades ner.

”Så ... Har du kommit på vad du vill göra?” Frågade nu Niall och såg ut som vanligt med sitt leende på klistrat på han söta, irländska ansikte.
”Var det inte ni som skulle bestämma över mig?” Svarade jag tillbaka. För jag hade ingen aning vad man kunde göra i London en dag som denna.
”Nu frågar vi dig vad du vill göra så kom på någonting.” Sade Zayn.
”Chilla grabbar. Jag har kommit på en grej.” egentligen hade jag inte gjort det men var väl tvungen att koma på någonting.
Alla spetsade sina öron och jag började att tala.
”Kan vi bara stanna här och spela ...” Självklart hann jag inte prata färdigt förrän alla började skratta och ropa högt att de skulle vinna över varandra på Fifa. ”Jag tänkte säga spela spel och inte PlayStation eller Wii eller Xbox.” alla stannade upp och stirrade på mig som om jag hade sagt något dumt eller elakt.

”Nu ska du få!” Sade Louis och tittade på skärmen när det började spela Fifa. Liam hade redan vunnit över Harry och Niall. Louis hade vunnit över Zayn och mig. Så det stod två mot två och de ville veta vem som var bäst utav dom. Zayn, Harry, Niall och jag satt på kanterna av soffan och fokuserade på spelet som pågick. Hela morgonen hade bara flugit iväg
Helt plötsligt så utbrister Harry. ”Vad klockan har blivit mycket.” Och kastar sig över Louis och tar kontrollen från honom och avbryter spelet.
”Vad håller du på med?” ropade Louis och försökte ta tillbaka kontrollen.
”Klockan har blivit tre” Sade Harry med en mycket bestämd ton.
”Skit” Hörde jag alla säga och sprang lite här och var medan jag satt fortfarande på soffan.
”Vad...?” Hann jag säga när jag drogs upp ur soffan och bars upp till övervåningen. Det var inte bekvämt när de rusade uppför trappan med mig bärandes på.
Nu hade alla stora leenden på läpparna och placerade en scarf över mina ögon så jag inte kunde se någonting.
________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända??
Hoppas att ni gillar romanen! Jag vet att det inte har hänt så mycket men nu kommer det att hända många saker så håll ut och tack för att ni kollar in min roman!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0