Kapitel 6

Föregående:
Motorerna startade, vi rullade ut på startbanan, hastigheten höjdes och snart så var jag i luften på väg mot England med de underbaraste killarna i världen.
______________________________________________________________
Jag vaknade av att Zayn puttade mig försiktigt och sa mitt namn.
”Therese?”
”Therese!”
”THERESE!!”
”Vaa, vadå, jag är vaken” sa jag hoppade upp ur sätet med full fart.
Jag kände att jag hade rest mig för fort och ena sekunden så stod jag upp och andra var jag i Harrys armar som hade fångat mig.
”Tack”
”Det var inget” sa han och log.
Jag ställde mig upp och vi gick ur flygplanet.
Liam, Niall och Louis var redan förbi passkontrollen och väntade vid rullbandet där våra väskor skulle komma upp när som helst. När vi kom ikapp så hade dom tagit alla väskorna så vi började traska mot utgången. Det var fullt med folk så vi fick knöla oss fram så vi kunde komma ut till entrén. Liam pratade med någon på telefon medan vi gick ut och då hörde jag någonting. Vi hade gått några meter in i entrén. Det var många flickor som stod och pratade och när dom såg killarna komma ut så började dom skrika One Direction, och naturligtvis deras namn, Louis, Zayn, Niall, Liam och Harry.
Jag fattade inte hur dom kunde få reda på att vi var här på flygplatsen? Dom hade berättat att det var ingen som visste om denna resa till Sverige och tillbaka förutom deras vakter och producenter. Vad pinsamt tänkte jag och tittade ner, då kände jag någon dra i mig och jag tittade upp. Det var Niall som hade sett mig stanna, han drog med mig och vi halvsprang mot utgången med våra väskor släppandes efter oss. Vi hoppade in i en mini buss och åkte iväg.

”Hur visste dom att vi var här?” Frågade Louis.
”Jag har ingen aning” svarade Harry och tittade ut.
”London är så vackert” sa jag helt plötsligt.
”Ja, visst är det den finaste staden” sa Liam.
Jag tittade ut ur fönstret och såg ingen Big Ben, ingen London Eye, ingenting! Vart var vi på väg någonstans undrade jag. Efter en stund så tittade jag på klockan.
”Jag är hungrig!!” utbrast Niall med en kurrande mage.
”Jag vill också äta sa jag och försökte göra en valpmin.
Både jag och Niall använde oss av hundblickar. Det blev inte så lång stund över funderingar för alla var hungriga så vi svängde in till någon snabbmats affär och gick in.
Vi satt där en lång stund, alla var utsvultna och bara åt allt vad de kunde. Det räckte för mig att äta en hamburgare för att bli propp mätt medan de andra bara vräkte i sig. Jag trodde dom skulle snart spricka av all mat men då slutade de äntligen. Nu var vi alla mätta och glada igen så vi orkade med att fortsätta resan.

Det var bäcksvart nu när vi kom ut, vi skyndade att hitta bilen och åkte iväg. Efter en stund så började Louis prata glatt.
”Nu har du fått se tillräckligt” sa Louis med ett flin på läpparna.
Jag satt där som ett frågetecken, men sedan så visade Louis upp en scarf och knöt fast den för mina ögon så jag inte kunde se.
”Men vad ska detta betyda?” sa jag med huvudet på sned.
”Vi vill ju inte att du veta var vi bor. Det är en överraskning” sade han tillbaka och fixade iordning knuten.
Jag satt där som en tönt och kunde inte se något. Men det gjorde inget, det var svart ute så jag missade ändå inte så mycket av det vi åkte förbi.

Mini bussen stannade och jag hörde att dörrarna öppnades. Jag ledes ut av någon och hamnade på grus. Så vi är framme någonstans, hoppas det inte är något hotell som vi stannade vid tänkte jag fördes framåt. Vi gick och gick, kunde fortfarande inte se och jag hörde killarna skratta åt hur jag försökte ta mig fram oskadd.
”Akta dig för trapporna” sa Zayn tror jag att det var.
Det hjälpte inte så mycket för jag snubblade efter något trappsteg och hörde hur någon ställde sig bakom och tog i mot mig.
”Vad klumpig du är” sa Niall.
Jag rodnade lite och föreställde mig hans fina leende bakom mig.
”Jag hjälper dig” sa han sedan och bar upp mig för trappan.
När vi kom upp så släppte han ner mig.
”Nu behöver du inte ögonbindel längre” sa Liam och knöt loss den.
Liam lossade scarfen och jag tog framför en stor vit dubbeldörr.
”Damen först” sa Louis som öppnade ena dörren och gjorde en liten chest med handen att jag skulle kliva in.

______________________________________________________________

Sista delen före påsk! Jag åker bort över helgen så kommer inte kunna uppdatera men hoppas ni har en Glad Påsk allihopa!! Xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0