Lucy grävde fram sin textbok och penna och drog ett djupt andetag innan hon satte igång och skrev.

   ”I will always remember you”, viskade hon slutligen fram och en ensam tår rann nerför hennes kind. 

Lucys ansikte var svullnat av alla tårar hon hade gråtit. Hon hade ägnat nästan hela dagen åt att sitta under trädet och drömt sig bort till ett bättre liv.

   Nu hade hon dragit sig tillbaka till verkligheten och körde genom staden. Olyckligtvis hade flera personer lagt märke till bilen som snabbt passerade människorna.

Lucy saktade äntligen ner när hon såg skylten som visade att hon var framme, Church 1 mile. Hon följde skylten och slutligen tornades en stor kyrka upp framför henne.

   Krykogården hade blivit större sedan sist hon hade varit där. Gravar prydde hela gården när hon förgäves försökte hitta vägen till sin systers grav. Vart hon än tittade såg hon personer strosa runt och lade ner enstaka rosor på deras näraståendes gravar. Alla var här av samma anledning, att hedra deras bortgång.

   Efter ytterligare en bit in på den enorma gården såg hon äntligen det hon letade efter, graven som tillhörde Melissa. Lucy började gräva fram en röd ros ur väskan och lade försiktigt ner den framför den vita marmorstenen. Hennes tankar for runt i huvudet och glömde bort omgivningen runt omkring henne. Hon hulkade och började skaka där hon stod, helt ensam.

   Vad hon saknade sin syster, hennes älskade stora syster som drunknade för ett år sedan.

När Lucy var nästan framme vid bilen, var det någon som ropade på henne. Hon stannade upp och vände sig om för att se en kille komma springandes mot henne. På något sätt var rösten bekant men hon kunde inte sätta fingret vart hon hade hört den förut.

   Han saktade ner när hon vände på sig och log ett litet leende tills hans såg hennes ögon hade fortfarande nyanser från rött.

”Long time ago Lucy”, sade han och höjde upp ena handen som hälsning.

”Indeed”, svarade hon bara och vände sig om för att fortsätta gå mot bilen.

”So, how’s going for you?”, frågade han på.

“Nothing to worry about”, svarade hon trött och tog fram bilnycklarna och låste upp bilen.

Han nickade försiktigt till svaret, “what has got you up here again? Last time I saw you, you wanted to move to the other side of the world.”

“Well, I’m just here for a visit…”, rösten brast för henne när hon tänkte på varför hon verkligen hade åkt hem denna helg.

”I’m sorry if I said something wrong”, började han men visste inte mer vad han skulle säga.

”It’s nothing, really”, försäkrade hon honom och öppnade förardörren.

   ”Fine”, svarade han och lade ena handen på dörren, ”have you been to the lake yet?”, frågade han plötsligt och Lucy blev förvånad av att han frågade just den frågan.

”Why do you care?”, frågade hon tillbaka och lade armarna i kors.

“I saw you put a rose at her grave”, svarade han och tittade ner, ”do you miss her?”

“What a silly question. Of course I do, she was my sister”, svarade hon bestämt och slog igen bildörren.

”You know I loved Melissa very much and she always talked about you, you should know”, sa han och lutade sig över dörren och lade ena handen på fönsterkarmen.

”Like my parents do?”, frågade hon sarkastiskt tillbaka, ”I’m sorry. I really need to go back.”

”No worries, take care!”, sade han och backade undan några steg.

”Seeing you at the ball Lucas?”, frågade hon och körde ut på vägen. I backspegeln kunde hon se en nickning till svar.

”Where have you been?”, frågade hennes far bestämt och stirrade på henne en lång stund.

”Why do you even care?”, frågade hon irriterat tillbaka och staplade förbi honom och ut på terrassen.

”Come right back young lady”, röt han och rusade efter henne, ”I want to know where you have been all day Lucy!”, sade han med en mildare röst.

“I went to her grave to put some flowers and at the lake I accidently took a nap”, röt hon tillbaka, “do you still remember her? The perfect daughter who loved to get spoiled and be famous and be a supermodel.”

   “What is going on? Why are you yelling?”, frågade hennes mor när hon kom störtandes in i rummet.

”Wow, finally everyone listen on what I have to say”, utbrast Lucy sarkastiskt och rullade med ögonen.

”What do you mean Lucy? Of course we listen to you”, sa hennes mor bestört.

“You two haven’t listened to me since Melissa died! Ever since she died you’ve been pushing me in the same direction you did with her. There is just one tiny detail, I'm not Melissa. I don’t want to be famous and have so much money I don’t need to work in my entire life! Don’t you get it? I want to make my own money and have friends who don’t care if I have famous parents. I want to be loved by who I am and not by the things I have. That’s why I work with Simon in London. To be away from you and that is the best choice I have done!”

   Hennes föräldrar stod som förstelnade när hon uttalade de sista orden. Som de hade fått en golfboll i munnen, de var utan dess like. Lucy tog tillfället i ack och sprang upp till sitt rum och packade ihop sin väska och rusade sedan ut med bilnycklarna i handen. Några minuter senare satt hon i bilen och körde söder ut. Destination London. 

Lucy har en syster som inte lever längre och hennes föräldrar har fått en rejäl tankeställare. 

Vad kommer att hända härnäst? 

Nu är jag tillbaka!

Efter mycket om och men så kommer jag skriva klart denna novell och hoppas ni förlåter mig! 

Ps. Hoppas ni hade ett bra lov och fick vara med era nära och kära ^^