”Here you go, and thank you for the performance”, sa Lucy och tog hans hand och placerade några sedlar I handen och drog med sig Zayn.

”Have a great evening”, ropade hon efter sig och log stort.

”What’s on your mind Lucy? Your shining like a real star”, frågade han och granskade henne från top till tå. 

     Han visste inte att hon hade hittat runt hundra pund i sedlar som hon hade gett mannen. 

”He was your drummer? Doesn’t look like one”, påpekade hon och tog telefonen ur hans händer och bytte bild.

”What’s Harry doing?”, frågade Lucy och försökte förstå sig på varför Harry satt i en kundvagn med ett kamerateam småspringandes bakom honom.

”Yeah, I don’t actually know. He’s the youngest one off us five, maybe that’s why”, svarade han och tog tillbaka mobilen och bläddrade vidare I kameraalbumet.

“Harry is the most lovably one, Liam is the most adult one, Niall can’t stop laugh or eat food, Louis is the funniest and childish one off you”, räknade hon upp med sina fingrar, “and last but not least, you are the most vain off them all.

“One problem”, sa Zayn och mötte hennes blick, “I’m not vain.”

”Of course not”, svarade hon och himlade med ögonen.

”Thank you for yesterday”, sa Lucy plötsligt, ”efter en läng tystnad.

”You’re welcome”, svarade han automatiskt, ”I had a really good time.”

“Me too, I really needed to get out and have fun”, sa hon och tittade ut och såg solen gå i moln.

Soffbordet började vibrera och skärmen lystes skarpt upp. Lucy tog snabbt upp mobilen och gick med bestämda steg mot sitt rum samtidigt hon svarade.

     Liten stund senare kom hon tillbaka, med ett utryck i ansiktet som inte kunde läsas av.

”I need to go and get something from the Post office”, sa hon och gick och satte på sig skorna, ”back in a hour.”

Vad skulle jag göra i en timme i ett hus som jag ingenting vet om?, tänkte Zayn och började gå igenom varje rum. Köket, badrummet och vardagsrummet prickade han av sin lista i huvudet och fortsatte in i gästrummet. Hans kläder låg lite huller om buller på golvet vid väskan. Där inne hade han tittat igenom nästan direkt. Nyfikenheten drog honom till Lucys rum sist av alla. Vågar jag gå in?, tänkte han om och om igen. Tänk om hon kommer tillbaka när jag är i hennes rum? Skulle hon bli ledsen? Irriterad? Eller kasta ut mig? Tankarna for runt någon minut, sedan bestämde han sig och drog ner handtaget.

     Zayn möttes av ett litet sovrum som bestod utav vita väggar med trämöbler här och var. Det var väldigt stilrent och vart han än tittade såg han inte ett klädesplagg. Zayn tog några steg in och kunde inte tro sina ögon. Varför sov hon i detta rum som var mindre än själva gästrummet?, frågade han sig och öppnade en dörr till vänster om sängen. Ett stort och ljust badrum gömde sig bakom dörren. Det var nästan identiskt med det andra badrummet i lägenheten.

     Zayn stängde igen dörren och tänkte gå ut, när han såg att ena garderobsdörren inte var helt stängd. Han gick med snabba fötter till andra sidan av rummet och la handen på dörrhandtaget, när han såg någonting stort glimra till innanför. Han öppnade tillräckligt så att hans huvud kunde sticka in.

”Holy crap!”, for det ur honom och öppnade upp den andra dörren också, så han kunde få plats.

     Han hade kommit till en walk-in-closet som var större än själva sovrummet. Vita skåp prydde varje it av väggarna och från taket hängde det en stor kristallkrona. Vem är Lucy? Frågade Zayn sig själv och snurrade runt på stället för att ta in allt som fanns att se på. Hans ögon fastnade sedan på de ljusrosa klackarna som var placerade på en byrå bredvid en Chanel väska. Han började gå utan att se sig för och snubblade på den silvriga fotpallen som stod i mitten av rummet. Några sekunder senare låg benen på pallen och överkroppen på golvet. Han reste sig försiktigt upp och såg en rödfärgad bok uppslagen på golvet, där han hade legat precis. Zayn försökte slita blicken från boken, men kunde inte undgå den handskrivna texten framför sig. Han visste att det var fel av honom att läsa, men kunde inte ta bort ögonen från den vackra texten. Det var ingen dagbok, utan en sångbok. Hon skrev låttexter. Lucy hade en hemlighet.

    “Yeah one day we’ll look back we’ll smile and we’ll laugh. But right now we just cry. Cause it’s so hard to say goodbye.” 

Vad ska Lucy häma på posten? Vad fick Zayn att snyggtitta inne i hennes rum? Han tror att han har hittat hennes hemlighet, vad tror ni om det? 

Kommer Lucy att få reda på det, eller kommer Zayn tiga? 

SORRY SORRY!!! Ska inte bortförklara mig här nu men är SUPER LEDSEN över att delen kom ut nu och inte förra veckan. 

Här med ska jag seriöst skärpa mig och lägga ut mist TVÅ delar varje vecka. Men kan inte lova dessa fyra veckor som kommer nu, har prov varje vecka som gör att jag måste plugga och plugga :'( 

Hoppas ni förstår att jag har ett eget liv utanför bloggen och tack för er som tittar in dagligen! Ni gör mig på bättre humör! :D