”How could I be so stupid?” 

Klockan hade blivit halv sex. Tiden hade gott i rasande fart. Lucy hade gått igenom sin enorma garderob flera gånger för att hitta någonting som inte var för mycket och inget som var för vardag. Vilket var väldigt svårt, eftersom hela garderoben är av märkeskläder och inga vardagliga, utan mer sällsynta bland ungdomarna. 

     Efter många om och men så blev det tillslut en vit Louis Vuitton klänning med en jeansjacka till.

”Casual and pretty”, sa hon och snurrade runt framför spegeln innan hon begav sig ut till hallen och satte på sig de ljusrosa klackarna och gick sedan ner till ingången där Zayn väntade.

Han hade bara varit inne en gång de senaste timmarna och det var förmodligen för att byta om. Hon visste inte vad han hade gjort och brydde sig egentligen inte direkt. Men varför ville han bjuda på middag? Det kan inte bara vara ’tack så mycket’, utan någonting mer. Eller förhastar jag allting? Frågor och ytterligare frågor studsade runt i huvudet på henne när hon såg Zayn stå lutad mot en taxi, utanför. 

     ”What a handsome man”, sa Lucy när hon närmade sig.

Han log ett stort leende, ”yet, not as stunning as you.”

”You’re right. I do look much better than you”, svarade hon och log också.

“Where are we going?”, frågade hon, när de hade åkt en liten stund.

”We’re eating at that restaurant”, berättade Zayn, samtidigt som taxin saktade in och pekade på en restaurang som såg riktig dyr och lyxig ut.

”Say you didn’t…”, började hon men blev avbruten.

”But I did, and remember, it’s not a date.”

“Of course, just two friend who’s eating together at a really luxury restaurant”, babblade hon på samtidigt som Zayn skrattade och himlade med ögonen åt henne. 

     ”Tell something about yourself Zayn. All I know is that you are in this big boy band.”

“I’m nineteen, come from Bradford, I have the best work in the world”, berättade han rent ut, ”I like animals, especially dogs, don’t like water, because I can’t swim and like to hang out with my mates and to see our world. Your turn.”

“Right. My hometown is Cambridge and been homeschooled all my life. Airplanes is my second home. We travel a lot around the world in my family. You could call my family sophisticate. They do what they want, and get always what they want. No matter what”, berättade Lucy utan stop, “I like to cook, shopping and most off all be away from my dearest family.”

“That was quite a story Lucy. But I can’t understand why you want to be away from the people who loves you?”, sa han och fortsatte att äta.

“Well, it’s a really complicated story, and you’ll hear it sometime but today is not the day”, svarade hon. Lucy visste att berätta det nu kunde förstöra vänskapen och kan fortfarande göras i framtiden, men idag var inte rätta dagen att berätta.

“Are you done?”, frågade han, någon timma senare och Lucy nickade som svar, ”okay, so let’s get going.” 

     De ställde sig upp och Zayn betalade, vilket han hade sagt nästan direkt när de hade kommit innanför dörrarna. Vilket hon inte kunde säga nej till, eftersom detta var hans tillställning.

      De var något steg från dörrarna när någon ropade på de, eller rättare sagt, på Lucy. Båda vände sig om för att se en ganska stor man komma gåendes mot de med ett glatt ansikte.

”Long time ago I saw you here Lucy! What have you’ve been up to these day? How’s your parents?”, frågade han på.

“I’ve moved here to London over summer and my parents are the same as usual, apparently”, svarade hon och såg sedan på Zayn som inte fattade så mycket, “Zayn, meet the wonderful owner of this restaurant, Leonard. Leonard meet my friend Zayn”, sa hon och presenterade båda och de skakade händer.

”Nice seeing you Zayn and have a continued nice evening! Tell your father I said hello next time you talk to him, bye!” 

     “Who was he?”, viskade Zayn både nyfiket och förvirrat när de kom ut på gatan.

”Just a friend to our family. That’s all”, försäkrade hon honom, ”I am serious Zayn!”

Han skakade skrattandes på huvudet, ”he was... weird. Please don’t take me all wrong, but he has some problem”, och Lucy började skratta med honom. 

Zayn och Lucy gick lugnt nerför gatan. Det hade börjat mulna på och solen hade påbörjat sin vandring ner mot horisonten igen. Efter en lång promenad hade de kommit in i en blomstrande park. Färgsprakande blommor i rabatter, unga som gamla lövträd här och var. Människor lite var som helst vid trädstammarna eller vid någon damm och gav gäss brödsmulor. Det var verkligen sommar. Fåglarna kvittrade fortfarande, fastän det började bli sent och det var fortfarande behagligt varmt ute.

     Zayn och Lucy följde en liten folkmassa, som säkerligen var på väg hemåt, genom parken. Efter några minuter hade människorna vikit av och de hade fortsatt. Några minuter senare hörde de en svag melodi som blivit uppfångad av vinden. Lite längre fram kunde de skymta en folkhop samlad runt någon eller några personer.

     Båda kände igen melodin när de kunde urskilja orden från melodin. Det var låten Billionaire. Kunde det bli värre?, tänkte Lucy snabbt och såg på när mannen framförde låten. 

“I wanna be a billionaire so fucking bad. Buy all of the things I never had. Uh, I wanna be on the cover of Forbes magazine. Smiling next to Oprah and the Queen. 

     Oh, every time I close my eyes. I see my name in shining lights. A different city every night. Oh, I swear the world better prepare. For when I’m a billionaire”, sjöng mannen och alla brast ut I stora applåder och lade några mynt i en grå hatt något steg från honom. Bugade sig flera gånger. Man såg hur glad han blev av folket. 

”Zayn”, började hon snällt och visade med kroppen att hon ville att han skulle ge honom några pengar, vilket han gjorde.

”Great perfomance!”, utbrast Zayn och gav killen lite pengar.

”Thank you! I’m glad that you liked it”, svarade mannen tillbaka.

Medan grabbarna stod och pratade smått, letade Lucy efter pengar i sin väska och hittade lite. Hon tyckte inte om när hon inte kunde ge när hon gick med föräldrarna, men nu var de inte där och försökte förhindra henne. Vilket hon utnyttjade för fullt.

”Here you go, and thank you for the performance”, sa Lucy och tog hans hand och placerade några sedlar I handen och drog med sig Zayn.

”Have a great evening”, ropade hon efter sig och log stort.

”What’s on your mind Lucy? Your shining like a real star”, frågade han och granskade henne från top till tå. 

     Han visste inte att hon hade hittat runt hundra pund i sedlar som hon hade gett mannen. 

FÖRLÅT för all väntan men här har ni en lång del 14! Kommentera gärna och säg vad ni tycker! Tar till mig vart enda ord ni säger! 

De var ute och åt middag... Vad tror ni Zayn tänker på under hela kvällen? 

Vad fick Lucy att ge så mycket pengar till en okänd man på gatan?