Do you love me? - del 11

 
Föregående:
”Fine, when do we start?”, frågade Harry och såg ut som vanligt igen.
”As soon as one of you has got in from my apartment”, sa hon och lade fram nycklarna på soffbordet så de kunde komma in, ”it’s on the counter under the tv”, och Louis tog nycklarna och alla tre försvann snabbt ut ur rummet där Liam, Lucy och Zayn satt och in i Lucys lägenhet våningen under.

 
”Why is Damon in love with Elena, when he knows she loves Stefan?”, frågade Niall, irriterat och var helt inne i det sista avsnittet av serien.
”Can’t he see that she doesn’t love him!”, sa Louis och tog en slurk av sin dricka.
”When did this become a triangle drama?”, sa Harry och tittade på Elena, Stefan och Damon stod och pratade.
    Lucy hade hållit för skratt sedan första avsnittet de satte på dagen före. Alla tre hade gett riktigt konstiga kommentarer åt allt möjligt som fanns i serien hela tiden. Liam och Zayn hade dumpat de för att gå och träna och Liam hade schasat ner de till Harrys och Louis lägenhet, eftersom han inte trodde att hans lägenhet inte skulle vara kvar när han kom tillbaka. Vilket var klokt av honom, hade Lucy tänkt.
    ”So, what are we going to do now?”, frågade Lucy när eftertexter rullade fram.
    Niall tittade på klockan för tionde gången på en kvart. Det var någonting som inte stämde, tyckte hon. Deras beteenden hade inte varit densamma de tre senaste timmarna.
    ”I’m sorry, but we need to go”, sa Harry och Louis och Niall följde hans exempel och reste sig upp och tog sina glas till köket, för att sedan ge sig av.
    Vad handlade det där om?, tänkte Lucy och stängde av tv:n. De hade inte ens sagt hej då, tänkte hon samtidigt hon gjorde rent soffan och bordet på smulor.
”Why were they so...?”, frågade hon sig själv och hörde hur hennes mobil började ringa.
    ”Hello?”, sa hon men ingen svarade. Hon kände inte igen numret som hade ringt. Någon som ringde fel?, tänkte hon och släppte tanken och fortsatte att städa, för att fördriva tankarna.

Det hade gått nästan en och en halv timma utan att ha hört någonting från någon utav killarna, och nu började hon bli orolig i magen. Kanske tycker de inte om mitt sällskap? Kanske de tycker att jag är för svårfångad för att vara deras vän?, tänkte Lucy om och om igen. Eller, eller eller...
    Hon orkade inte med längre. Hon var tvungen att få reda på vad de gjorde i denna sekund. så hon hoppade upp på sina ben och gick med snabba steg ut i trapphuset och knackade på dörren till Louis och Harrys lya. Louis var den som öppnade och såg riktigt förvånat på henne när han såg henne stå i dörröppningen. Han kanske trodde att jag var någon annan?, tänkte hon snabbt och log ett fejk leende.
    ”Hi Lucy! Come on in”, sa han och tog ett steg åt sidan så hon kunde komma in, ”did you want something?”, frågade han på härnäst när dörren var stängd.
”What are you guys up to? You look all so mysterious”, sa hon och såg sedan två väskor ligga halvt packade och kläder lite var som helst på golvet.
”Are you leaving?”, utbrast hon ledsamt och pekade på väskorna på golvet.
”Em, well yes. We’re leaving tomorrow morning”, svarade han och plockade upp kläderna som låg på golvet och la ner det i väskorna.
”What’s why Savan said ‘see ya in two weeks’ right?”, sa hon nu och fattade äntligen varför killarna hade betett sig så konstigt under dagen.
”Yeah, we have been out touring in the U.S about two months and before we start work on our next album, we want to visit are family and friends. Spend some quality time home, you know”, sa han och försökte stänga den.
”What am I going to do the next two weeks then? You guys are supposed to be my work. Well, sort off.”
”Go home, spend time with your family and friends”, svarade han snabbt tillbaka och log.
”That’s not going to happen”, svarade hon och petade elakt på väskan så han inte kunde stänga den.
”What’s the problem?”, frågade han nu och såg upp.
”It’s complicated. Really you don’t want to know.”
”That made me want to hear it even more” och han log sitt finurliga leende.
”Can Harry hear us?”, frågade hon och han skakade på huvudet.
Säg det snabbt och enkelt Lucy, sa hon till sig själv och började, ”I don’t like my family very much. That’s why I work here in London this summer, so I had to move away from them. But they take every chance they’ve got to take me home again. In my family I’m not of age until I turn twenty one”, och hans haka ramlade ner i golvet, ”yes Louis, you heard me right. So technically, they can decide over me two years more than in real life. And they really like to decide over my life.”
”Wow, that’s... I don’t know what to say Lucy. I’m speechless.”
”Remember you were the one who wanted to know, and please don’t tell any one not even Harry, Liam, Zayn or Niall. I can trust you right?”, sa hon och såg hur han satt och funderade.
”You can trust me on this Lucy. I promise not to tell anyone”, svarade han och de hjälptes åt tillsammans att fixa ordning den sista väskan. 

 
Killarna åker bort i cirka två veckor... Undrar vad Lucy kommer att hitta på. Kommer hom åka hem till familjen? Fortsätta arbeta? Eller kommer hon njuta av sommaren, vid stranden eller poolen?
 
Glömmer alltid av att säga tack för alla kommentarer jag får! Blir alltid så glad när jag ser att någon utav er har kommenterat! Hihi ^^
Ni är bäst! <3
 

Kommentarer
Postat av: Alva

grymt!

Svar: Tackar tackar! ^^
Do you love me?

2012-09-04 @ 18:11:15
Postat av: Alva

när kommer nästa?<3

Svar: sitter och jobbar på den just i denna sekund... Ha lite mera tålamod!
Do you love me?

2012-09-09 @ 14:56:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0