Men Lucy visste bättre. De hade hittat henne. De som hon hade försökt undvika under en lång tid. De som förföljde henne dag in och dag ut, vart hon än befann sig. Priset man fick betala med att ha en familj som var snuskigt rik.

 

”How did they found us?”, frågade Niall upprört för hundrade gången när de gick in i trapphuset.
”Jeez Niall! I don’t know! Non of us know!”, svarade Harry och ställde ner Lucys väska på golvet för att klappa till Niall på armen lätt, men Niall tog betäckning bakom Zayn, så han fick smällen istället.
”Ouch Harry”, sa han och gjorde sig redo att slå tillbaka.
”Zayn, Harry stop. It’s been a long day. We don’t need to ad a fight, right? I’m going to bed if non of you mind”, sa hon och började leta i väskan efter nycklarna.
”Em, Lucy?”, sa Liam lätt och harklade sig.
”Yes?”, sa hon och tittade försiktigt på Liam.
”Simon told us to, sort of, well...”, babblade han på.
”The point?”
”Yes, the point is, he or we don’t want you to be alone tonight. In case something happens.”
”I’m fine. Really. I can take care of myself, thank you”, svarade hon spydigt och tog upp nycklarna.
”And if you said that you said a few seconds ago”, började Louis och tog nycklarna ur hennes hand, ”we could kidnap you”.
    Orden ekade i huvudet på Lucy när Louis och Liam hade bokstavligen burit upp henne uppför en trappa och in i, förmodligen, Liams lägenhet. Hade Simon bett killarna att kidnappa mig?, tänkte hon och satt stilla på soffan.
    ”Why?”, frågade hon om och om igen, men fick aldrig något vettigt svar.
”Like Liam said. We want the best for you. Okey?”, hade Harry sagt och gett henne en rykande kopp te.

Hon satt ensam inne i vardagsrummet, hennes sällskap gjorde antingen mat eller gjorde i ordning madrasser för kvällen. Det som nu kunde underhålla henne var tv:n. Hon hittade ett avsnitt av The Vampire Diaries och fastnade direkt. Hon kunde allt utantill av alla tre säsongerna som man behövde veta. Det hade varit en sak som hon och hennes syster hade delat tillsammans.
    ”Can I sit?”, frågade Zayn som hade smugit sig fram till den tomma änden av soffan. Hon nickade frånvarandes, helt inne i vad som hände på tv.
”Can we talk?”, frågade han nu och tittade på tv:n och sedan på henne.
    Lucy tog fjärrkontrollen och stängde av ljudet på tv:n och vände sig om så hon satt mittemot honom, ”talk”.
”I’m sorry for today. I thought it was a good idéa to go to the beach, but I was wrong. It’s all my fault”, sa han och pillade på filten som låg mellan båda, ”If I don't have asked you, all of this shouldn't have happened.”
    Det tog tid innan hon fattade vad han sade. Han bad om ursäkt för någonting han inte hade gjort. Inget av det som hade hänt idag var på grund av honom. Allt hade varit en olycka. En hemsk olycka som ingen hade kunnat förhindra.
    ”Zayn”, sa hon tillslut efter allt prat från honom, ”it’s not your fault. It never was”, och hon suckade tungt och försökte hitta orden, ”I was the one who decided to go. I was the one who made the decision. It’s my fault and only mine”, sa hon slutligen och en liten tår trillade nerför kinden.
”Don’t cry”, undslapp Zayn som hade sett tåren och sträckte sig efter papper som låg på bordet.
”Thank you”, svarade hon och såg hur han fick fram ett litet leende.
”Your welcome”, svarade han samtidigt när båda hörde ett brak och sedan några som kom springandes in i rummet där de var.
    Louis, Harry och Niall kom rusandes in och hoppade in bakom soffan så Liam tydligen inte skulle hitta de. Precis när alla hade krupit bakom, kom Liam rasandes mot oss med tunga steg.
”Where are they?”, frågade han argt.
”Who?”, frågade Zayn tillbaka.
”You know who! I’m gonna...”
”That did they do Liam?”, frågade Lucy snabbt, innan han kunde säga mer utav meningen.
”They ruined the dinner and dessert”, babblade han på och tillslut så fattade han att det var ingen idé. De skulle säkert göra det en annan gång igen, vilket han inte hoppades på.
    ”Liam, I have the best punishment. Guys you can come out now! Liam won’t hurt you!”, ropade hon ut i rummet och några sekunder senare skakade soffan och flyttades så Louis, Niall och Harry kunde komma fram.
”What about punishment? We didn’t do anything!”, sa Harry och Louis och försökte se oskyldiga ut.
”So, the punishment?”, frågade nu Liam och såg väntandes på Lucy.
”Well, all of you three must see the first season of The Vampire Diaries with me rest of the weekend. And of course you Liam and Zayn are welcome to join us”, sa hon och såg hur de tre brottslingarna skruvade otåligt på sig.
”That’s a girl serie!”, utbrast Louis och såg sur ut och Zayn skrattade åt hans reaktion.
”Fine, when do we start?”, frågade Harry och såg ut som vanligt igen.
”As soon as one of you has got it from my apartment”, sa hon och lade fram nycklarna på soffbordet så de kunde komma in, ”it’s on the counter under the tv”, och Louis tog nycklarna och alla tre försvann snabbt ut ur rummet där Liam, Lucy och Zayn satt och in i Lucys lägenhet våningen under.

 

Liten mellan del, men det behövs ibland...

Vad vill ni ska hända? Tyck till och kanske eran idé kommer med!