Dear Lucy

You have been invited to our annual masquerade ball in July.

To celebrate a great lost and a new beginning 

We would be delighted if you wanted to join us

In our celebration

Love

 Mr. & Mrs. Hampton

Tror de verkligen att jag ska komma? Då tänker de fel, tänkte Lucy och slängde brevet på golvet och la sig tillrätta i sängen och somnade.

Lucy vaknade med ett ryck, och tittade på klockan som visade en bit efter nio. Hon hoppade upp ur sängen och rusade in i garderoben och plockade på sig de första klädesplaggen hon fann. Några minuter senare var hon på väg till köket för att fixa frukost.

     Hon hörde ljud om och om igen, som små knackningar, så hon gick istället till hallen och hörde ljudet bli starkare. Det var någon som knackade och inte lite, det väsnades ordentligt. Lucy andades in och öppnade dörren. Framför henne stod Liam och Niall.

”Do you want a ride to the studio?”, frågade Niall som hoppade nästan upp och ner på stället av glädje.

”Yes, thank you. But when are we going?”, frågade hon tillbaka förvirrat.

”Now”, fick hon som svar tillbaka av Liam som granskade henne, ”you overslept. Didn’t you?”

Lucy nickade till svars och kliade sig bakom örat, ”can I get five, please?”, de skrockade samtidigt som de nickade åt henne och hon skyndade sig till köket för att ordna en snabb macka att ta med sig. Lucy satte mackan i munnen och tog ett par ballerina i farten och sedan var de iväg.

”So, I heard someone overslept”, började Louis när alla hade satt sig tillrätta runt soffan efter en lång och arbetsam dag.

”Ha ha, very funny”, svarade Lucy och slog till honom på armen.

”No fighting guys and girl”, sa Savan allvarligt och tittade på Louis och Lucy.

”Savan, is it okay if I bang him black and blue but as long he can use his voice?”

“Sorry Lucy” sa han skakandes på huvudet, “I don’t think Simon would like it so much, even if it was you who did it.”

“I can’t work with a person who humiliates me, even if it’s for fun” sa hon långsamt så hon fick allas blickar på sig och reste på sig, “I quit.”

”But …?”, började Louis och såg på henne som att han inte trodde henne.

”Please, don’t quit Lucy”, sa Harry och såg ledsamt mot hennes håll.

”Yeah, please”, sade de andra varsamt men hon vände sig rast om och gick ut.

”What did I do?”, frågade Louis sig själv och slog sig på huvudet.

”I’ll go and try to talk to her”, mumlade Harry medan han gick ut efter henne.

     Harry kom ut på gatan, fanns det inte ett spår efter henne. Bara många tjejer längre bort, som var på väg åt hans håll. Åh nej!, tänkte han och backade något steg innan han vände sig om och skyndade sig in igen.

”No sight of her”, informerade han de andra som suckade tyngt ihop efter den dystra nyheten.

”Maybe she is on her way home?”, frågade Savan.

“Bye Savan!”, sa alla fem till svar och skyndade sig ut genom bakdörren, där bilen fanns och körde raka vägen hem.

Mobilen vibrerade till och Lucy hoppades på att det inte var någon av killarna som hade skickade henne ett meddelande.

From Father: A private helicopter is waiting for you on Heathrow airport and will leave in two hours.

“Why would I…” började hon men avbröt sig. En tanke for upp som ändrade helt hennes åsikt och sade till chauffören att åka direkt till flygplatsen istället.

To Father: Send Carlisle to get me, leaving in 40.

“Lucy? Are you in there?”, ropade Harry och bankade hårt på dörren.

”She’s not in there, man”, sa Niall och la en hand på hans axel.

”Or she just doesn’t want to open”, fortsatte Louis.

“Let her get some time. She will come around”, berättade Liam och Harry såg sig ledsamt om när de gick in i hans och Louis lägenhet med ett svagt hopp.