Do you love me? - del 18
“Lucy? Are you in there?”, ropade Harry och bankade hårt på dörren.
”She’s not in there, man”, sa Niall och la en hand på hans axel.
”Or she just doesn’t want to open”, fortsatte Louis.
“Let her get some time. She will come around”, berättade Liam och Harry såg sig ledsamt om när de gick in i hans och Louis lägenhet med ett svagt hopp.
Lucy tittade ut över den engelska landsbygden som kvällssolen lyste upp och förundrades hur vackert allt kunde bli med hjälp av lite ljus.
”Get ready miss, we are about to land”, sa piloten och började inflygningen mot en öppen slätt vid sidan av en grusväg.
Hon hoppade ner på marken och gick med snabba steg hopkurad bort från helikoptern. När hon hade kommit en bit, rullade en svart Mercedes in på grusvägen.
Fönsterrutan till passagerarsätet rullades ner och en bekant röst hördes, ”God, what it has been empty here without you.”
”How sweet. I have missed you too Carlisle”, fortsatte hon och tittade ut över de mycket bekanta markerna som de susade förbi, ” have I missed something”, frågade hon tillbaka.
”Nothing to worry about”, berättade han när bilen svängde upp på infarten till herrgården.
Lucy greppade tag om handväskan och drog ett djupt andetag innan hon hoppade ur bilen och staplade sin väg uppför trappan. Precis när hon skulle ta tag om handtaget, öppnades dörren och deras butler visades där han stod i en lätt bugning.
”Oh my darling! Your home!”, hördes en kvinnlig röst ropa och någon sekund senare uppenbarades hennes mor på trappan till andra våningen.
”I’m home”, svarade hon nonchalant och fortsatte, ”where’s father?”
”He is here, somewhere”, svarade hon och log ett riktigt stort leende.
Hon vaknade utvilad och vände sig om i den gosiga sängen och öppnade ögonen. Ett ögonblick visste hon inte var hon befann sig innan det gick upp för henne att hon inte var i sin lägenhet. Lucy gick med släpande fötter till sina dörrar som skilde hennes garderob från rummet och tog det första och bästa klädesplagg som blev shorts och linne.
När hon var påklädd, öppnade hon dörrarna till balkongen som vette ut mot trädgården som blomstrade ljuvligt. Efter någon minut med öppna dörrar, doftade rummet lavendel och rosor. När hon stod och vandrade bland hennes tankar, knackade det på dörren.
Lucy lyfte upp huvudet och såg bort mot sin dörr och ropade, ”enter”.
In kom butlern med en smoothie som stod på en liten bricka. Han ställde sig framför henne så hon kunde ta emot den, ”you have a meeting with someone in a hour.”
”Really”, började hon och tog emot glaset med ytterst lite förvåning.
”Your habits hasn’t changed”, sa han och skrockade lågt.
”Neither yours”, svarade hon och skrattande, ”or my parents”.
~
”Come on, were are gonna be late”, ropade Liam in i Harry och Louis lägenhet, där alla hade somnat och vaknat försent.
”Have you seen Lucy?”, frågade Harry Zayn när de gick tillsammans ut och in i bilen.
”No, you?”, frågade Zayn tillbaka men fick en nej-därför-frågade-jag blicken.
Alla hade varit oroliga igår kväll. Hon hade inte hört sig överhuvudtaget. Tillslut gick de med på att on kunde behöva tid för sig själv, men fortfarande hade minnen från dagen hemsökt allas tankar. Hade hon verkligen sagt upp sig? Eller hade hon skojat med de?
Efter en plågsam bilresa till studion, var de äntligen framme och skyndade sig in. Väl inne fann de Simon Cowell sittandes på soffan och bläddrade i en tidning men ingen Lucy.
”Have any of you seen Lucy today?” frågade Louis Simon och Savan som också kom in i rummet.
“That’s why I’m here”, svarade Simon och lade ifrån sig tidningen och såg upp mot de fem killarna som var ängsliga over att få veta.
”C’mon tell us. We want to know that she is okay”, sa Harry och såg på honom med större ögon.
”Well, she will be back to your photo shoot on Monday. If that’s what you wanted to hear”, sa han och alla säckade plötsligt ihop och lättade suckar hördes.
”Did she quit?”, frågade Niall efter en stunds tystnad.
”No, she has not. Lucy is in her hometown with her family over the weekend, but will be back in a few days”, svarade han på Nialls fråga och ställde sig upp, “My mission is finished. Have a good day boys”, sa han och gick sedan ut ur studion.
Wohoo vem ska hon träffa? Och vad menar Lucy med 'Your habits hasn’t changed'?
Blev killarna glada eller besvikna efter mötet med Mr Cowell?
Ni skulle bara veta hur ledsen jag är av att jag lovade er en del men skrev aldrig en...
men men här är del 18 iallafall hoppas ni tycker om den ^^
Länkbyte
Do you love me? - del 17
Dear Lucy
You have been invited to our annual masquerade ball in July.
To celebrate a great lost and a new beginning
We would be delighted if you wanted to join us
In our celebration
Love
Mr. & Mrs. Hampton
Tror de verkligen att jag ska komma? Då tänker de fel, tänkte Lucy och slängde brevet på golvet och la sig tillrätta i sängen och somnade.
Lucy vaknade med ett ryck, och tittade på klockan som visade en bit efter nio. Hon hoppade upp ur sängen och rusade in i garderoben och plockade på sig de första klädesplaggen hon fann. Några minuter senare var hon på väg till köket för att fixa frukost.
Hon hörde ljud om och om igen, som små knackningar, så hon gick istället till hallen och hörde ljudet bli starkare. Det var någon som knackade och inte lite, det väsnades ordentligt. Lucy andades in och öppnade dörren. Framför henne stod Liam och Niall.
”Do you want a ride to the studio?”, frågade Niall som hoppade nästan upp och ner på stället av glädje.
”Yes, thank you. But when are we going?”, frågade hon tillbaka förvirrat.
”Now”, fick hon som svar tillbaka av Liam som granskade henne, ”you overslept. Didn’t you?”
Lucy nickade till svars och kliade sig bakom örat, ”can I get five, please?”, de skrockade samtidigt som de nickade åt henne och hon skyndade sig till köket för att ordna en snabb macka att ta med sig. Lucy satte mackan i munnen och tog ett par ballerina i farten och sedan var de iväg.
”So, I heard someone overslept”, började Louis när alla hade satt sig tillrätta runt soffan efter en lång och arbetsam dag.
”Ha ha, very funny”, svarade Lucy och slog till honom på armen.
”No fighting guys and girl”, sa Savan allvarligt och tittade på Louis och Lucy.
”Savan, is it okay if I bang him black and blue but as long he can use his voice?”
“Sorry Lucy” sa han skakandes på huvudet, “I don’t think Simon would like it so much, even if it was you who did it.”
“I can’t work with a person who humiliates me, even if it’s for fun” sa hon långsamt så hon fick allas blickar på sig och reste på sig, “I quit.”
”But …?”, började Louis och såg på henne som att han inte trodde henne.
”Please, don’t quit Lucy”, sa Harry och såg ledsamt mot hennes håll.
”Yeah, please”, sade de andra varsamt men hon vände sig rast om och gick ut.
”What did I do?”, frågade Louis sig själv och slog sig på huvudet.
”I’ll go and try to talk to her”, mumlade Harry medan han gick ut efter henne.
Harry kom ut på gatan, fanns det inte ett spår efter henne. Bara många tjejer längre bort, som var på väg åt hans håll. Åh nej!, tänkte han och backade något steg innan han vände sig om och skyndade sig in igen.
”No sight of her”, informerade han de andra som suckade tyngt ihop efter den dystra nyheten.
”Maybe she is on her way home?”, frågade Savan.
“Bye Savan!”, sa alla fem till svar och skyndade sig ut genom bakdörren, där bilen fanns och körde raka vägen hem.
Mobilen vibrerade till och Lucy hoppades på att det inte var någon av killarna som hade skickade henne ett meddelande.
From Father: A private helicopter is waiting for you on Heathrow airport and will leave in two hours.
“Why would I…” började hon men avbröt sig. En tanke for upp som ändrade helt hennes åsikt och sade till chauffören att åka direkt till flygplatsen istället.
To Father: Send Carlisle to get me, leaving in 40.
“Lucy? Are you in there?”, ropade Harry och bankade hårt på dörren.
”She’s not in there, man”, sa Niall och la en hand på hans axel.
”Or she just doesn’t want to open”, fortsatte Louis.
“Let her get some time. She will come around”, berättade Liam och Harry såg sig ledsamt om när de gick in i hans och Louis lägenhet med ett svagt hopp.
Do you love me? - del 16
“Yeah one day we’ll look back, we’ll smile and we’ll laugh. But right now we just cry. Cause it’s so hard to say goodbye.”
”Hi” svarade Zayn och kom inom synhåll, ”how did it go?”
”Good, I guess”, kommenterade hon och synade Zayn, ”and what did you do?”
“Nothing just chilled and took a shower…”
“I don’t need to know everything, okay?”, sa hon snabbt och avbröt honom och öppnade paketet.
”Is it another pair of shoes?”, frågade Zayn ironiskt och Lucy skakade skrattandes på huvudet och lyfte upp ett silvrigt skrin ur kartongen.
Lucy tittade på det någon sekund innan hon ställde tillbaka det i kartongen och bar det till sovrummet. Hon slängde det på sängen och skyndade sig ut igen till Zayn.
”When are everyone coming home?”, frågade hon och lät exalterad.
”Fine just switch subject”, sa han och fortsatte, “tomorrow, Liam and Louis comes around noon, I think. Niall in the evening and Harry should come at some point. We start work in day after tomorrow, so he better be back by then.”
“You sound very happy”, sa Lucy och flinade åt honom.
”Well I have missed them, and don’t say you haven’t, cause I can tell you have missed them too”, var han snabb att svara och log också.
~
Lucy gick fram och tillbaka, fram och tillbaka. Väntandes på att klockan skulle gå snabbare. Lucy och Zayn hade inte pratat så mycket om grabbarna, eftersom båda saknade de väldigt mycket, och nu när klockan närmade sig kunde båda inte sluta gå på varandras nerver.
”Stop Lucy! Please”, menade Zayn denna gång och försökte inte låta irriterad.
”Sorry, but I can’t stop thinking…” började hon men tystnade tvärt. Hon hade hört någonting så hon skyndade sig till hallen för att kunna höra bättre.
”What’s going on?”, frågade Zayn högre än vanligt och Lucy slog honom löst på armen och hyssjade honom.
Röster kunde höras ute i trapphuset och det var mer än en. De hördes mer och mer för var minut som gick. Lucys puls började sakta öka där hon stod lutad mot dörren och med Zayn bakom sig gjorde det inte bättre.
”I’m going to get my stuff”, mumlade Zayn och gick iväg. När han hade gått blev rösterna svagare och svagare igen.
”How long?”, frågade hon sig själv samtidigt som hon ställde sig upp och gick för att hjälpa Zayn med hans väskor.
När de precis hade ställt ner alla väskorna i hallen, knackade det på dörren. Lucy hoppade över väskorna för att sedan öppna dörren. Utanför stod två stycken trötta killar med tunga väskor. Hon lät de komma in och stänga dörren innan hon hoppade på de.
”How was your vacation?” frågade Lucy efter att killarna hade hälsat.
”I had a great time”, svarade Liam glatt, “I spent time with my family and girlfriend.”
“Same here, but with my family and my girlfriend”, svarade Louis och Liam himlade med ögonen.
“Hey guys!”, ropade Niall och Harry ut samtidigt när de kom innanför dörren.
”We didn’t expect you until later, both of you”, påpekade Lucy.
“Yeah, what she said”, sa Louis och satte händerna i kors och tittade nyfiket på nykomlingarna.
”Well, I found an earlier flight and then I ran into Harry outside”, förklarade Niall.
“Mum set me on the first train to London this morning”, berättade Harry.
“Yeah, whatever. You two are just too afraid to admit that you missed us too much”, sa Louis och gjorde en high-five med Liam.
“Are you ready for work tomorrow?” frågade Lucy efter några timmar.
“No”, svarade alla samtidigt och de brast ut i skratt.
”Good, not me either”, sa hon skrattandes.
”Zayn, when did you came?”, frågade Niall och alla blev nyfikna. Han hade inte berättat ännu.
”I got back maybe one hour earlier than Lou and Liam and that reminds me Niall can I get my extra key, I forgot mine at home”, sa Zayn och försökte byta samtalsämne, vilket gick.
“Yeah sure mate, no problem”, svarade han och de gick för att hämta nyckeln.
”We should probably go too. Big day tomorrow”, sa Liam och Louis följde efter.
“Bye guys”, ropade Lucy och började plocka undan lite skräp från soffbordet.
”So, how was your week Lucy?”, frågade Harry och följde efter in till köket.
“Fine”, svarade hon, “did some sightseeing, shopping and I kept my promise, I didn’t go to any beaches”, förklarade hon och såg nöjd ut.
”I thought you would break that but seems I had it all wrong about you”, började han, “you’re not just an ordinary girl Lucy, you are something more”, sa medan han gick och plockade ihop sina väskor och öppnade dörren, “see ya tomorrow”, han och sedan var borta.
När Lucy var säker på att ingen hade lämnat någonting, låste hon dörren och släckte alla lampor på sin väg genom lägenheten till sovrummet.
Hon stängde dörren efter sig och hoppade upp på sängen med kartongen som innehöll skrinet framför sig. Hon tog upp det och granskade det noga innan hon öppnade locket. Inuti låg det ett blåfärgat kuvert som var adresserat till henne. Händerna skakade när hon öppnade och drog upp försiktigt ett gräddfärgat papper och ögonen drogs direkt till texten.
Dear Lucy
You have been invited to our annual masquerade ball in July.
To celebrate a great lost and a new beginning
Harry passade på att lägga in en stöt med Lucy... Kommer hon falla för honom?
Lucy fick en inbjudan... maskerad bal... Blir intressant ^^ Vem tror ni skickade det?
Tack allihopa att ni tittar in även om jag är lite seg av mig... Men det ska bli bättring... snart...
Hehe, men kommentera vad ni tycker och tänker! Älskar era kommentarer <3
Fantasi
Varför det inte har kommit upp någon del är för att jag har fått hjärnsläpp. Jag har idéer men vet inte vilka av de som ska påbörjas. Det är ett stort dilemma. Om jag väljer en så kommer en annan att försvinna.
Men ska försöka börja skriva ikväll om jag hinner klart läxorna eller imorgon.
Det är faktiskt väldigt roligt att se att det är så många som tittar in här varje dag. Det gör att jag uppskattar det jag gör ännu mer och vet att det är några här i världen som tycker om det jag gillar att göra.
// Therese
