”C’mon tell us. We want to know that she is okay”, sa Harry och såg på honom med större ögon.

 ”Well, she will be back to your photo shoot on Monday. If that’s what you wanted to hear”, sa han och alla säckade plötsligt ihop och lättade suckar hördes.

”Did she quit?”, frågade Niall efter en stunds tystnad.

”No, she has not. Lucy is in her hometown with her family over the weekend, but will be back in a few days”, svarade han på Niall’s fråga och ställde sig upp, “My mission is finished. Have a good day boys”, sa han och gick sedan ut ur studion. 

”That couldn’t get any weirder”, sade sedan Louis efter en stunds tystnad.

”Agree”, svarade alla och satte sig ner för att börja arbeta.

”But shouldn’t we…”, började Harry men avbröt sig. De hade redan försökte ringa henne flera gånger om utan svar, så varför skulle nästa gång bli annorlunda.

”Let’s send her a message”, utbrast Niall.

“Do you have her number Niall?”, frågade Liam och såg förvånat på honom.

”Oh… well, I don’t.  I thought one of you had it”, svarade Niall och såg runt på allihopa.

“I got it”, berättade Zayn efter att ha tittat i mobilen.

”Really? How come?”, frågade Louis och alla spärrade upp sina ögon och stirrade på Zayn.

”Lucy gave it to me and c’mon, let’s do this message”, sa Zayn och alla satte sig i soffan med Zayns mobil på bordet och spelade in.

”You’re in so much trouble”, sa Louis och alla tittade in i kameran och såg arga ut.

~

“Fernando”, utbrast Lucy förvånat och skyndade sig nerför trappan, ”what are you doing here?”

”I heard a bird whisper that someone needed my help”, berättade han och tog emot henne i sin famn.

     “You’re making my dress?”, frågade hon honom som om att han skämtade.

”Shall we begin?”, frågade han som svar och tog upp sin portfölj och drog med Lucy in i det närmaste rummet.

”Your parents wanted something like this”, sa Fernando och visade henne en skiss av en klänning med ett litet släp och som hade långarmat med krage vid halsen.

”May I be strait?”, frågade Lucy och fick en nickning till svar, “It’s not so bad actually.”

Fernando tittade häpet på henne och tog fram nytt papper och började rita ner det hon sade.

”This is okay”, sade hon och pekade på släpet och gick vidare till armarna och halsen, ”heart shaped instead of arms and a corset with tiny silver flowers”, fortsatte hon och tänkte sig klänningen i sina tankar.

“Fabric? Color? Mask?”, frågade han på medan han försökte hinna med att skissa klart klänningen.

”Royal blue satin, please”, sa Lucy och funderade lite over hur masken skulle se ut.

     ”This dress gonna get fabulous with a matching mask which you don’t need to hold”, förklarade Fernando samtidigt som han målade dit en mask med sammafärg och några fjädrar. Han visste verkligen vad han gjorde.

”Awesome Fernando!”, ropade hon och gav honom en high-five.

”Don’t thank me until the work is done”, svarade han samtidigt som en mobil vibrerade på bordet.

“Who is it?”, frågade Fernando när han såg hennes leende försvinna från hennes ansikte.

”No one”, svarade hon snabbt och lade tillbaka den på bordet.

”It didn’t look like nothing”, fortsatte han och finslipade de sista bitarna, ”is it a boy?”

”Five”, sa hon och rodnaden spred sig över kinderna.

”Five! Bad ass Lucy”, sa han högt och tittade på henne som om hon hade gjort någonting dumt.

”I know, I know! I’ve been really stupid”, svarade Lucy och tittade på meddelandet som hon precis hade fått.

      ”Wow, you are really in some trouble Lucy”, sa Fernando efter en stunds tystnad.

“There’re angry with me”, sa hon och suckade.

”Sheer up Lucy, you still have a few days until you see them again. I’m sure they will get over it”, försökte han trösta henne med.

”Are you coming to the masquerade?”, frågade hon sedan för att ändra samtalsämne.

”Why wouldn’t I, I like to see everyone’s faces when they see you in that dress”, svarade han glatt och pekade på pappret med klänningen. 

Vad kommer hon att göra de resterande dagarna? Tror ni att killarna är sura eller inte?