Lucy stod på bryggan och såg förtvivlat omkring i vattnet. Ingen hade märkt att något var fel utom hon. Alla människor runt henne hade inte sett eller hört ett minsta. Inte änns de personer som Lucy hade kallat för vänner.
    Tårar rann nerför hennes kinder när hon hoppade i vattnet och började leta under ytan. Leta, efter den person som betydde mest i hennes liv. Den person som hade fått henne att blir glad när hennes föräldrar inte klarade det. Den person som hade fått Lucys livsglädje att åter gnistra inom henne.
    Femte gången Lucy dök ner i vattnet såg hon någonting som gnistrade under flytbryggan. Hon simmade närmre för att ta en titt och såg ett halsband, ett likadant som hennes. Hon chockades utav vad hon såg härnäst och gick upp till ytan för att skrika. Skrika av chock, skrika på hjälp, ropa på gud och säga att detta inte hände, att det bara var en dröm...

Lucy vaknade andfådd och kallsvettig, där hon låg på soffan. Hon satte sig upp för att de Liam och Harry ligga på golvet stödja varandra, Niall utslagen på en madrass och Louis på andra sidan soffan. Zayn som hon ingenstans. Han kanske sov i sin säng? Tänkte hon och tvingade sig till att glömma bort drömmen, drömmen som hade hemsökt henne i nästan ett års tid.
    Lucy såg på de fyra sovande killarna och tyckte att de var gulliga fortsatte ut mot hallen, när hon hörde skrammel från köket. Hon stannade och tittade försiktigt in genom öppningen och såg Zayn stå och hälla upp ett glas vatten. Hon smög tyst förbi och såg inte var hon satte fötterna, och gick in i en byrå.
”Shit”, mumlade hon tyst och tog sina skor och öppnade dörren snabbt och gick ut.
    ”Lucy, wait up!”, ropade Zayn tyst bakom henne.
”I’m sorry Zayn. I didn’t mean to ...”, vad skulle hon säga? Att hon hade inte menat att sova över?
”Don’t be”, sa han snabbt och hon stannade upp, ”come to the beach with us today?”
”I’ll think about it”, svarade hon och gick in till sig.

Att jag gick med på detta! Tänkte Lucy när Louis stängde av motorn på bilen och alla skyndade ut med all packning ned mot stranden.
”There’s no one here!”, ropade Niall och sprang lyckligt runt på den vita sanden. Lucy tog av sig klänningen la sig ner så hon kunde se när Harry, Louis, Niall och Liam sprang skrattandes ut i vattnet. De stannade upp efter några meter för att se om hon skulle med men så lätt skulle de inte få ner henne i det kalla vattnet.
    ”You don’t like water?”, Lucy hoppade skrämt till och vände huvudet för att se Zayn ligga på en handduk bredvid.
”Eh ... hm ...”, sa hon och tittade ut mot killarna som plaskade runt, ”well ... it’s complicated”, fick hon sedan ut, ”what about you?”
”I can’t swim”, sa Zayn och tittade ner och strök handen nervöst över sanden.
”Zayn, I ...”, men hon visste inte vad hon skulle säga.
”I’m not ashamed, but i kind of miss it sometimes, not to be able to swim with the guys of with my family”, medgav han och såg på Harry, Liam och Louis som försökte skvätta Niall som inte hade doppat sig ännu.
”Come, we can stand by and watch”, sa Lucy och gick fram till vattenlinjen och såg ut mot horisonten.

    ”Come on! The water is amazing!”, ropade Harry och gick in mot stranden, följd av de andra. 
”No thank you”, svarade hon och såg hur de kom närmre och närmre strandkanten, där hon och Zayn stod.

”Aren’t you gonna jump in?”, frågade Liam lekfullt.
”Like I said, no, not a chance.”
”Too bad”, svarade Louis och såg på några klippor lite längre bort på stranden, ”Let’s go to the cliffs”, och han började snabbt röra sig bort mot klipporna.
    Alla gick på led uppför klipporna och Lucy tittade ner mot stranden och såg hur de gick högre och högre upp. Niall stannade vid tre stora stenar och satte sig på en och såg ut över bukten. Harry och Louis slog sig ner på de två lediga medan Liam och Zayn satte sig på marken. Lucy satte sig ner så hon se ut över horisonten med grabbarna bakom henne.  
    ”Who want’s to jump in then?”, frågade Louis efter några minuters vila.
”Are you crazy Lou?”, utbrast Zayn och såg skrämd av bara tanken av att hoppa ner från en sådan höjd.
”It’s like fifteen feet down”, sa Liam skrämt och såg ner på vågorna som slog upp på några klippor.
”Your suicidal Louis”, sa Lucy skämtsamt och ställde sig sakta upp. Benen gav vika under henne av att ha suttit för länge på de och hon ramlade ut från bergkanten och föll ner de fem metrarna, och i det hårda och kalla vattnet.
”LUCY!”, hörde hon flera som skrek av panik innan hon kom under ytan. Hon hade velat skrika men inga ord kom ur hennes mun. Kroppen lydde henne inte alls. Hon sjönk bara längre och längre ner mot botten och försjönk långsamt in i medvetslöshet.

---

Och tack så mycket för era kommentarer! You make my day go even brighter! :D