”You mean Hampton, as in the famous brittish athlet?”, frågade Liam och tittade nyfiket på Lucy.
”What are you talking about Liam? There’s no athlet named Hampton”, sa nu Zayn och tittade konstigt på honom.
”There’s a rich family called Hampton”, orden kom från Niall.
”Hey guys, stop. Okey? Just drop it. It doesn’t matter”, försökte Lucy och lugna ner grabbarna, så de inte skulle fundera mer på det.
    ”Time to go. You five are getting to my nerves. See yah in two weeks!”, sa Savan och jagade ut allihopa genom bakdörren där inga fans.
    Lucy och killarna samt Paul stod utanför en stund för att se om kusten var klar för att gå hem.
”Tanks for today then, see yah. Bye!”, ropade Lucy och började gå hemåt, vilket var en bit.
”Lucy, wait up!”, var det någon som ropade bakom henne. Hon vände sig om och såg Harry komma mot henne.
”Do ...you ...want ...a ...ride ...home?”, frågade han med ett andetag mellan varje ord.
”Sure, thanks Harry”, svarade hon och de tillbaka och hoppade in i en svart mini buss som hade parkerat vid trottoaren.

”Where do you live Lucy?”, frågade Paul och såg frågades på henne genom backspegeln.
”Harry do you mind?”, frågade Lucy då Harry som fattade och viskade instruktioner till Paul.
”Do you know Harry Lucy? Harry do you know Lucy?”, frågade Louis förvirrat och vände sin blick mellan de två en kort stund.
”No”, svarade båda samtidigt och började skratta åt varandra, som de andra också gjorde.
”But how ...?”, mer hann Louis inte fråga förrän de var framme vid huset där alla deras lägenheter låg.
”Paul you forgot Lucy!”, sa Niall och såg på han med en arg blick men lyckades inte särskilt bra.
”No Niall. He didn’t. And thanks for the ride”, sa Lucy och log men Niall trodde henne inte så han skakade på huvudet och fortsatte vara sur på Paul.
    Lucy gick genom porten och upp för trapporna som ledde upp till hennes och de andras lägenheter.
”Where’s she going?”, hörde hon Zayn fråga bakom henne.
”Have no idea”, svarade Liam som hängde efter.
    Hon stannade upp framför sin dörr och låste upp, vände sig om för att se alla fem stå med häpnade blickar när hon gick in till hennes bostad.

”Finally weekend!”, sa Lucy för sig själv efter att ha bytt om till mysigare kläder, lagat mat och pratat med hennes föräldrar som hade nästan ringt Scotland yard för att hon inte hade hört av sig på hela veckan.
    När hon precis skulle krypa ner i soffan och titta på film, ringde det på dörren. Vem kunde det vara? Tänkte Lucy och tog tag i stekpannan som låg på diskbänken på väg ut mot hallen. Hon tog ett djupt andetag, greppade ett hårt tag om stekpannan med vänstra handen och öppnade med den högra.
”Hi Lucy!”, sa Liam, ”may I come in?”
Överraskad som hon blev flyttade hon snabbt på sig och lade ner stekpannan på byrån.
”Did you think I was a ...?”, frågade Liam och skrattade lätt när han såg stekpannan ligga på byrån och flyttade blicken vidare mot henne när hon nickade.
”The lads and I, especially Harry, wondered if you wanted to join us in Zayns flat?”, frågade han medan han såg på när Lucy la tillbaka stekpannan på bänken och flätade håret snabbt och enkelt.
”Sure, I’d like to”, var allt hon sa och de gick ner en trappa, och in dörren mittemot Nialls.

Klockan hade varit elva sist hon hade tittat. Då hade de sett på valt två filmer att se på plus tittat på båda och ätit pizza, eller alla utom hon själv. Niall hade stannat upp när han hörde henne säga att hon inte åt snabb/skräp mat.
    ”So what do you want to do guys and girl?”, frågade Harry och såg på var och en i rummet för att se om någon hade en idé.
”Twenty questions”, sa Louis och drog in alla i en rund ring.
”I’ve got five questions on each of you and you guys get five questions each to ask me”, babblade Lucy på funderade vem hon skulle börja fråga först.
”Zayn, is it true that you have tattoos?”, frågade hon och han visade högra underarmen med fred tecknet.
”My turn”, sa han och drog ner ärmen på tröjan, ”what’s you favourite colour?”
”Blue”, svarade hon och pillade på sin tröja som var blå.
”Harry, why were you desperate to know my name?”
”I thought you were ...hrm ...”, han hade tyckt att jag var söt eller? Tänkte Lucy när Louis ingrep.
”He thought you were pretty, really pretty. Right Hazza?”, och hennes blick mötte Harrys och hans kinder blossade upp.
”My turn”, ropade Niall som inte kunde vänta längre på att fråga, ”why don’t you like junk food?”, frågade han ivrigt.
Vad skulle jag svara, tänkte hon och samlade sig för att ge ett svar, ”my parents never let me taste. They want me to be healthy and eat right stuff”.
”Wow, Niall your lucky to not have her parents as yours”, sa Liam och klappade Niall på axeln.
”Why do they can you Hazza Harry?”
”It’s my nickname. We all have one”, sa han och funderade över vad han skulle fråga, ”what’s with the necklaces you’ve got? You never take them off?”
”The light brown is a family charm or amulet or what you call it”, sa hon och tittade på den, ”the pink one is from my sister when I turned sixteen”, hon svepte fingret ömt på smycket som om den var en del av hennes liv, ”and the red one gave my father me when I turned ten”, den sista av de tre hon pillade på.
”So you never take them off?”, frågade Zayn nyfiket.
”No I never take them off”, sa Lucy och hennes tankar vandrade bort mot minnena från sommaren året innan.

 

Ärligt, vad tycker ni om novellen? (hitills)
Är det någonting ni saknar? Någonting ni vill ha med?