”Do you know her Simon? Who is she? Why didn’t you say her name?” Det lät som om det var Harry som hade frågat honom när hon ställde sig med örat mot dörren.
”I know her family really well and for the record Harry, you can only get her name from her and her only.”
    Han känner mig så väl, tänkte Lucy och påbörjade sin väg mot närmsta strand.

---

Uptown girl, she’s been livin in an uptown world, I bet she never had backstreet guy... Väckarklockan ringde på som vanligt och Lucy sträckte sig för att stänga av den men hejdade sig i rörelsen när hon hörde vilken låt det var, Uptown girl. Hon höjde volymen och steg upp, nynnandes på låten medan hon letade efter kläder att ta på sig.
    Äntligen fredag, tänkte Lucy när hon satte sig på trappan för att knyta sina converse. Hon var bara några timmar ledigt i två hela dagar. Även om Simon hade beordrat henne till stranden igår istället för att arbeta, hon hade inte kunnat sluta tänka på killarna inne på hans kontor. Speciellt Harry, med det krulliga håret och de lysande gröna ögonen.
    Lucy kom tillbaka till trapphuset när hon började höra röster från lägenheten bredvid. Hon skyndade sig med andra skon och rusade nerför trapporna och ut till busshållplatsen. Rädd för att se vad Harry skulle fråga.

När hon rundade det sista krönet till studio, trodde Lucy att hon hade kommit fel. Massvis med tjejer, både små och stora, stod utmed väggarna och vid öppningen. Var detta verkligen rätt adress? Tänkte Lucy och försökte komma igenom folkhögen. När hon kommit några meter längre fram såg hon en vakte stå framför dörrarna till studion. Hur ska jag komma in, tänkte hon och fortsatte att ta sig fram mellan all trängsel.
”Excuse me. Sorry. Please, lett me pass”, sa hon om och om igen när några inte ville släppa henne förbi. När hon tillslut kom fram till vakten var hon inte på samma humör som för några minuter sedan.
    ”May I pass?”, frågade hon snällt och tittade på han.
”Who are you?”, frågade han tillbaka.
”Lucy Hampton, Simon sent me to this studio to work”, sa hon och visade lappen med hans nummer och adress.
”Come and hurry up”, sa han och skyndade sig att öppna tillräckligt så de båda komma igenom dörren och kvickt som blixten så stängde han och låste dörren efter sig.
”I’m Paul by the way”, sa Paul och drog ner gardinerna på dörren.
”You know my name and please, don’t say it out loud”, sa Lucy och började gå inåt, ”Guys need to prove that they deserve to know my name.”
”I recognize that line. Harry didn’t you quote something like that a few day ago?” Var det en bekant röst som frågade men hon kunde inte placera den.
    Lucy såg fem mycket bekanta ansikten framför sig när hon kom ut från hallen. Det var killarna från Simons kontor. Skulle jag arbeta med dessa killar? Tänkte hon och försökte få benen att gå framåt.
”Guys, do you know what she’s doing in here?”, var det en som kille som frågade och kom ut från ett annat rum.
”Well, hello to you too”, sa hon lite argt, ”according to Simon, he wanted me to work with a boyband here at this studio”, hon tog fram pappret med adressen på, ”but I can’t find the band, I see just us and five lazy cows.”
”Do you mean Simon Cowell?”, frågade han och hon nickade, ”well, I can’t say anything against it. Welcome aboard on your new adventure”, sa han och skakade om Lucys hand, ”and you can call me Savan.”
    ”Are you following us?” Frågade Liam.
”Me following you? Why should I follow you cow?”, frågade Lucy tillbaka och flyttade sig några steg.
”Stop call us cows, please”, sa Niall som tittade upp från sin smörgås med skinka.
”Fine, pig”, svarade hon, ”Shall we begin?"

---

 

Mina föräldrar släpar med mig till Helsingborg imorgon så det kommer inngenting uner hela veckan (igen)...