”Två dagar kvar, sedan stranden”, sa Lucy för sig själv när hon plockade fram alla ingredienser till cupcakes.
    ”And one cup sugar”, sa hon och letade på bänken efter den rosa burken. Hon öppnade locken för att sedan se någon tesked socker ligga kvar på botten.
Lucy letade och letade i skafferiet för att hitta en ny förpackning med socker men letade förgäves. Tillslut insåg hon att hon var skulle vara tvungen att gå till grannen.
    Lucy skyndade sig ut i trapphuset och knackade på närmsta dörr, vilket var dörren mittemot.
”I was wondering if I could borrow some sugar?” Frågade hon och såg vem det var i dörröppningen. Det var han, Harry med det krulliga håret.
”Sure, come in”, svarade han och flyttade på sig så hon kunde komma in.
”Didn’t you live in the other apartment? You know the one downstairs?” Flög det ur Lucys mun innan hon hann hejda sig.
”No, it’s one of my mates. This is mine and my rummie apartment”, sa han och visade in i köket och började leta efter sockret.
    ”Harry, what are you doing?” Var det någon som frågade och någon minut senare kom det en brun hårig kille med bara en handduk runt midjan in i köket. Han gick rakt förbi Lucy som stod och lutade mot väggen och försökte hålla blicken på golvet, bort från honom.
”Hi”, sa hon och han vände sig om och mötte henne.
”Hazza, you didn’t say we had company”, sa han.
”This is my rummie, Louis”, berättade Harry som fortsatte leta utan resultat.
”Hi Louis and nice towel. Where did you get it?” Frågade Lucy Louis och blinkade med ena ögat.  
”What are you looking for?” Frågade Louis och vände ryggen åt Lucy men hon hann se färgen rosa visas på hans kinder.
”I’m looking after the f*king sugar, cause Lucy want to borrow some”, svarade Harry.
”It stands beside the microwave”, sa Louis och tog fram det, ”and personally I think sugar is too sweet for such a lady like you.” Lucy kände hur hennes kinder hettade till av orden och tackade för sig och gjorde allt hon kunde för att inte springa ut ur Harry och Louis lägenhet.
    ”Damn, Lucy. Why did you look at him like that? And both of them! They probably gay, obviously, cause they didn’t look like brothers”, sa hon för sig själv när hon tillsatte sockret och ställde plåten sedan i ugnen.

”I know it’s Thursday, but I didn’t have anything to do last night, so I did Cupcakes to everyone!” Sa hon och ställde ner plåten på ena bänken och tog en till sig själv.
”What’s in it?” Frågade John efter att hade smakat på en.
”The muffin is chocolate, and the topping is made of cream cheese”, sa hon och åt upp resten av sin egna.
    ”You should work at a bakery instead of here”, sa John när de var på väg ut ur rummet.
”It’s just a hobby. I want to work with music and not with food”, sa Lucy och stannade upp i en rörelse när hon såg vem som satt i soffan och åt en av hennes bakverk. Det var Simon Cowell. Grundaren av skivbolaget hon arbetade på just i denna sekund.
”Was it you who made these?” Frågade Simon och tittade upp. Han hade tydligen hört våran diskussion.
”Yes, it was me. Did you like them?” Frågade hon nervöst tillbaka och satte sig på en ledig stol bredvid soffan.
”They tasted extremely good Lucy. I did well when I hired you. I expect your parents didn’t like it a lot?” Pratade Simon på.
”No, my father didn’t like it so much. But he said as long your home till the school start you may go”
”Ha ha that’s very like him. John do you mind if I borrow Lucy today?” John skakade på huvudet till svar och Lucy följde efter Simon ut i korridoren och in i hissen.

”Do you know who’s coming in tomorrow to start record?” Frågade Simon när dörrarna till hissen öppnades och de gick ut.
”No, No one wanted to tell me”, svarade hon och tittade på väggarna som var fylld med bilder av Leona Lewis, Alexandra Burke och många fler.
”Well, it’s this boyband, and I’m sure you know who they are?” Sa han och gick vidare genom korridoren. Som svar skakade Lucy på huvudet och tittade vidare på bilderna.
”I remember a band from the X Factor. They were five guys who were really talented. My sister used to love them. She heard they got signed and she couldn’t wait til their debut album”, sa hon ömt och försiktigt, som om orden plågade henne när hon uttalade de.
”I’m very sorry Lucy, for you and your familys lost. Please, if it’s anything I could do, please don’t hesitate to ask”, sa han och stannade framför sista dörren i korridoren. Hon tittade på skylten där det stod Simon Cowells office.
    ”Would you like to work with this band called...?” Frågade Simon tveksamt och öppnade dörren till sitt kontor. När båda hade gått in såg Simon att de inte var ensamma i rummet. Det fanns ytterligare fem personer där inne. Men det gjorde han ingeting eftersom han kramade om alla med både skratt och leenden, medan Lucy försökte göra sig osynlig för de fem tonårskillarna som stod en bit framför henne.
    Ett par bekanta gröna ögon hittade hon i mitten av den stora klungan och killen hon mötte som bara hade en handduk senast de sågs också. Varför hände detta mig? Frågade hon sig själv när hon hörde Simon säga hennes namn.
”Guys meet are newest member of Syco producers!”, alla riktade sina blickar mot henne och hennes blick fladdrade direkt mot golvet. Hon gillade inte att stå i centrum, speciellt inte av killar, ”this is the band I was talking about, Niall, Louis, Harry, Liam and Zayn, och pekade på killarna från vänster till höger.
”Hi”, sa allihopa och Lucy vågade titta upp snabbt igen. Hon gav de ett litet leende som hej och försökte fokusera sin blick på något annat än killarna.
”We just wanted to drop by and say hi and tell you that we’re all excited to start work again tomorrow”, sa killen med skjortan som Simon hade kallat för Liam.
”Glad to hear that Liam. How was the tour?” Frågade han killarna och satte sig på hans stol bakom katetern.
”Hrm, Simon did you want to talk to me or what?” For det ur Lucy och ställde sig bredvid de andra.
”Whoa, take it easy girl on you boss”, sa Niall med munnen full av mat.
”How did you get that cupcake?” Frågade hon Niall istället som svar, ”and I take you offer Simon. May I go back to work now, please?”, sa hon och tittade på honom och försökte att inte lägga för mycket fokus på de fem attraktiva killarna.
”Here you have the address for tomorrow and my number and as I said before please don’t hesitate to call”, sa han och skrev ner sitt mobilnummer och troligtvis adressen till studio, ”your mother would kill me if you come home pale as milk. Go to the beach, you have a tough day tomorrow”, sa han och Lucy styrde tveksamt fötterna mot dörren. 

”Nice clothes”, sa hon och nickade mot hans kläder när hon passerade Louis på väg ut. Det såg ut som om han rodnade för han vände blicken hastigt mot golvet, som om han ville försvinna.
    Ska jag faktiskt gå hem eller fortsätta jobba? Tänkte hon och började långsamt gå tillbaka mot utgången men stannade då röster hördes inne från Simons kontor.
”Do you know her Simon? Who is she? Why didn’t you say her name?” Det lät som om det var Harry som hade frågat honom när hon ställde sig med örat mot dörren.
”I know her family really well and for the record Harry, you can only get her name from her and her only.”
    Han känner mig så väl, tänkte Lucy och påbörjade sin väg mot närmsta strand.

FÖRLÅT för att jag inte har uppdaterat! Men vart i Falkenberg sedan måndag, kom hem idag och vart utan internet eller dator...

Vem tror ni hon kommer att få arbeta med? Vad kommer att hända med henne under sommaren?