Föregående:
Resten av kvällen spenderades med film. Ingen störde oss efter det jag hade sagt vilket var bra. Men jag tror att det kunde ha med att göra att jag var på dåligt humör och inte längre hade det tålamod jag hade innan.
________________________________________________________________________

”Han har varit borta i en dag nu och har inte ringt en ända gång, inte en ända!” Sade Niall nu mycket oroligt och gick fram och tillbaka i köket.
Alla var samlade här i köket för att komma på någonting att göra för att få hem Liam igen. Iallafall att prata med oss, med de. Mig skulle han väl aldrig vela se igen.
”Men vad ska vi göra Niall?” Sade Zayn, ”han svara inte på våra samtal eller sms!”
”Men någonting måste det finnas som vi kan göra.” Sa jag.
”JAG VET!” Skrek Louis och studsade av glädje upp och ner på stolen. ”Vi åker dit och bankar på hennes dörr och tillslut så måste de släppa oss in. Han kan inte vara där för evigt eller hur.”
”Jag vet inte, vi borde inte...” Hann knappt Harry säga innan dörren i hallen öppnades och in kom Liam.
”LIAM!” Skrek allihopa när Liam kom in. Han mötte min blick snabbt och sedan gick, snarare sprang, uppför trappan utan att blickarna som förföljde honom.
”Han är tillbaka.” Viskade Niall som om ingen visste.
”Vi vet Niall.” Sade Zayn. ”Men vad var det? Jag menar, han har aldrig sett sådär förut, iallafall inte som jag kan minnas.”
Alla hade sina blickar på trappan en lång stund. Allt detta hade hänt på grund av mig och bara mig. Jag borde åka hem och aldrig se dessa fem killar igen. Jag förtjänar inte att vara här nu när jag har ställt till det ofattbart mycket för mina idoler. Eller kan jag fortfarande kalla de för idoler?

”Jag går upp.” Sade jag och gick sakta medan de andra fick tillbaka sina medvetande. Benen kändes som bly när jag öppnade dörren och gick in. När jag såg vad som fanns i rummet fick jag nästan en hjärtattack. Liam. Han satt på sängen. Vad gjorde han här? Vad ville han?
”Liam...” Började jag men kunde inte fatta några ord.
”Jag vet att du inte visste. Jag kan bara skylla på mig far och du kan skylla på din mor. Båda två har ljugit för oss två och det var inte rätt av de. Iallafall inte av din mor att undanhålla att jag hade en lillasyster.” Sade han. Det såg smärtsamt att se honom i detta tillstånd.
”Jag vet inte vad jag ska säga.”
”Kom här.” Sa han och öppnade armarna. Jag fick in i hans famn och kramade om honom.
”Jag förlåter dig.” Viskade han.
”Killarna kommer snart att dö av oro om du inte går ner.” Sade jag.
”Du har nog rätt.” Svarade han och släppte mig och gick ut ur rummet.

Liam hade förlåtit killarna och de hade förlåtit Liam. allt var som det skulle igen. Eller inte. Även om Liam hade förlåtit mig så kunde jag inte sluta tänka på vad som skulle hända härnäst.

Liam hade bjudit över Danielle för en filmkväll med oss alla. Ingen vågade fråga Liam vad som hade egentligen hänt. Som tur var så berättade han det inte för de heller.
”Therese kan du se efter varför de tar sådan lång tid att få ner godiset? Eftertexten kommer rulla innan det kommer.” Gnällde Niall.
”Okej Niall, eftersom du ber så snällt.” Sade jag och sprang uppför trappan så det såg ut som om jag skulle skynda mig.
När jag kom upp gick jag åt höger för att komma till köket. Jag vände vid hörnet och ett brak hördes. Danielle hade stoppat när hon hade fått syn på mig och släppt plastskålen med godispåsen i. Hon stirrade på mig.
”Herregud, vad lika ni är!” Sade hon nästan som en viskning. Vi hade inte träffats, förrän nu.
”Vad var det jag sade Danielle.” Sade Liam och kom till oss.
”Hur kan de andra inte misstänka någonting?” Frågade hon och hennes blick vandrade över Liam sedan mig.
”Men de behöver inte veta ännu.” Sade han och presenterade oss ordentligt för varandra. ”Danielle detta är Therese, Louis flickvän, min lillasyster.” Det sista sade han mycket tyst. ”Therese detta är min flickvän Danielle.” Fortsatte han. Vi skakade hand och hjälptes att plocka upp det som hamnade på golvet.
Hon var på väg att säga någonting när Niall kom gåendes. Hon stängde munnen och gick ner utan att slita bort blicken från mig.
”Varför tar det sådan tid?” Frågade Niall och tittade skeptiskt på mig och Liam. Vi gav honom skålen med godiset som vi nu hade hällt i och han tog emot den tacksamt.
”Måste man få någonting gjort måste man göra det själv.” Muttrade han och gick sedan  mot trappan för at komma ner till källaren.
”Det var nära ögat.” Sade Liam och började gå med händerna fulla av dricka och plastmuggar.
”Liam?” Jag visste inte hur jag skulle formulera frågan jag ville ställa.
”Danielle kommer hålla hemligheten. Hon blev glad över att få reda på detta.... så ja... Du har fått en ny kompis kan man väl säga.” Sade han som svar. Han måste ha vetat vad jag skulle frågat. Jag nickade som svar och gick ner till de andra.
”Äntligen.” Sade Harry och satte på filmen. Jag satte mig bredvid Louis och tittade diskret bort mot Liam som satt och hållde om Danielle. Han mötte min blick och ett litet leende letades upp på hans läppar.
________________________________________________________________________

Tack för ert tålamod! Nu behöver ni inte längre vänta! Här är nästa del, relax and enjoy i denna sommarvärme.