Föregående:
Sedan känner jag igen henne. Efter varje bild blev det mer självklart. Hennes hår, ögon och hennes leende. Till och med hennes dåliga stil med kläder kunde urskilja henne ur mängden. Kunde det vara helt möjligt? Såg jag i syne?
___________________________________________________________________________

Vad gjorde hon på bilderna? Mamma har aldrig nämnt om en man i sitt tidigare liv, inte ens att hon hade en riktig familj. Varför har hon inte sagt något för mig?
”Sa du hon hette Ruth?” Frågade jag försiktigt farmorn.
”Ja, Ruth Olson.” Svarade hon.
Sa hon precis Ruth Olson? Så heter min mamma. Okej, när jag kommer hem så måste hon förklara sig tänkte jag och lyfte upp blicken för att sedan se Fredrik försöka balansera för många koppar och tallrikar. Det såg ut som om han skulle strax ramla med allt porslin. ”Behöver du hjälp Fredrik?” Frågade jag och ställde mig upp för att hjälpa till.
”Tack Therese, det skulle jag behöva.” Sa han och gav mig några tallrikar att bära till köket. När vi hade hämtat all disk från vardagsrummet så tog jag chansen medan vi var ensamma.
”Varför reagerade du så på mitt namn?” Frågade jag nyfiket.  
”Jag fick något i ögat bara.” Sa han.
Jag skulle inte ge upp än. ”Varför stirrade du på mig när vi kom?”
Fredrik skruvade lite lätt på sig. ”Du var lite lik någon jag kände.”
”Menar du Ruth?” Jag fick tvinga mig att säga dessa ord.
”Vad vill du Therese?” Sa han och tittade upp och mötte mig.
Jag tittade mig omkring för att se så ingen annan var i närheten och lyssnade. Jag sänkte rösten. ”Ruth är min mor.” Nu stirrade han på mig och det började bli lite läskigt. Det var som om han hade gått in i chock. Han rörde sig inte, blinkade inte. Men han andades fortfarande.
”Vad säger du?” Sa han nu seriöst.
”Kvinnan som är på kort i fotoalbumen är Ruth Olson och hon är min mamma.” Sa jag nu för att han skulle förstå.
”Jag tyckte väl att du verkade bekant.” Sa Fredrik och studerade mig noga.
”Du har hennes leende och skratt. Du är mycket lik din mor din.” Sa han och sedan mumlade något mycket lågt som jag inte kunde höra.
”Vad sa du?”
”Vet du vem som är din far?” Viskade han när någon gick förbi dörren. Jag skakade på huvudet som svar. Jag kunde se att det var inte det svar han ville ha.
”Hur gammal är du?” Frågade han sedan.
Jag var väl tvungen att säga nu då tänkte jag och satte igång för att få det överstökat.
”Jag fyllde 16 år för några dagar sedan.” Sa jag och satte igång med att fortsätta skölja av tallrikarna.
Jag kunde se på Fredrik att han försökte bearbeta all denna information som jag också försökte smälta men en enda tanke satt fast i mitt huvud. Det var som ett löv på ett träd, det ville inte ge med sig. Liam Payne var min halvbror. Efter all fakta jag fick av Liams farmor så kunde jag fastställa att jag och Liam Payne var släkt. Jag, släkt med en kändis som var min idol. Jag är ihop med en utav mina idoler. Livet är helt sjukt just nu.
”Hm, Therese?” Sa Fredrik.
”Vad är det” Frågade jag lite irriterat.
”Han din mor pratat någonsin om mig och Liam? Om...”
Jag skakade ledsamt på huvudet. ”Hon pratade aldrig om sitt tidigare liv. Iallafall inte när hon tydligen bodde här i England och hade en familj.” Sade jag lite sårat och sjönk ner på en köksstol. Fredrik gick fram och tillbaka i köket. Det var som om han brottades på insidan om han skulle säga någonting eller inte.

Jag var fortfarande i köket med Fredrik när mitt ben började vibrera. Jag halade upp mobilen ur fickan. Vem ville få tag på mig? Tänkte jag och såg vad det stod på skärmen.


Vad ville hon nu då? Det var riktigt olägligt att just hon skulle ringa precis när jag hade fått reda på att jag hade en bror. Jag hade ett syskon. Och inte vem som helst, utan den kända Liam Payne från pojkbandet One Direction. Hur kunde mitt liv vändas upp och ner så snabbt?
___________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer hända?
Blir glad över era kommentarer! Fortsätt så, så kommer det snabbare upp nya delar! :D