Föregående:
”Mitt liv var ett kaos tills jag såg er på X Factor och hörde eran musik. Det gjorde mig lycklig efter alla dessa år av elände. Varje gång jag mådde dåligt eller inte var på humör så fick ni mig att skratta. Även om ni inte var där personligen.” Snyftade jag fram och tittade upp. Jag mötte Liams glittrande ögon. Hur kunde det vara så lätt att prata om allt och exakt allt med Liam som jag inte kände så super bra. Inte änns mina närmaste vänner där hemma visste såhär mycket om mig som han gjorde nu och han var inte en främling men kanske en bekant. Jag kanske hade haft fel om mina tankar förut. Jag kunde kanske bli vän med någon om dessa fem killar och få träffa de igen.
__________________________________________________________________________

Tårarna hade slutat rinna och jag kunde urskilja konturerna i rummet igen. Liam gav mig en näsduk att snyta mig i och förste mig till toaletten för att skölja av ansiktet. Jag hörde hur Liam städade undan frukosten.
Jag orkade inte att titta på mig själv i spegeln för jag visste att jag såg förfärlig ut. Jag tvättade ansiktet med vatten och gick till köket igen. Jag tog en apelsin ur fruktskålen och satte mig på den närmsta stolen. Jag började leka med apelsinen för jag ville inte tänka. Inte prata. Jag ville bara försvinna bort från allt elände som har förstört mitt liv. Bort från mitt liv så kallat helvete. Jag ville försvinna till den värld jag hade drömt om i hela min barndom.
”Jag drömde alltid att pappa var ute i militären och försvarade sitt land eller att han var en spion som var ute på livsfarliga uppdrag varje dag. Därför kom han aldrig hem eller så föreställde jag mig att han var uppe i himlen. Att han var en ängel som tittade ner på mig varje gång jag tittade upp mot stjärnorna.” Sade jag dämpat och pillade med apelsinen. Det var lättare att föreställa att det bara var jag och apelsinen i rummet att prata med istället för att möta Liams blick. Jag visste inte om jag skulle orka med att möta hans blick utan att börja gråta igen.
”Jag är verkligen ledsen för det jag sa förut.”
”Det är okej. Jag vet att det inte var menat på ett elakt sätt.” Sa jag och tittade upp och mötte hans bruna ögon. ”Förlåt för att jag skrek åt dig. Men grejen är att jag har aldrig haft någon manlig karaktär i mitt liv förrän ni fem kom in i mitt liv. Det blev mycket lättare att hantera saker och ting.”
Vi tittade på varandra en lång stund kändes det som men i verkligheten hade det bara gått några enstaka sekunder.

Då hörde jag det. Liam hade börjat nynna svagt på någon låt.
”Don't look back
But if we don't look back
We're only running babe
Out of me, cause ain't this
Same mistakes again” Sjöng han och tittade in i mina gröna ögon och förtrollade mig med hans underbara sång.
Han menade att jag skulle vända blad och välkomna mitt nya kapitel i livet. Det förflutna är en stängd passage mellan dåtid och nutid. Jag kan inte leva i dåtiden hela livet utan måste blicka fram och se vad framtiden erbjuder.
Liam måste ha sett mig börja grubbla över texten för han började nynna på en ny melodi och ny text.
”Well you're the charming type
That little twinkle in your eye
Gets me every time
And well there must have been a time
I was the reason for that smile” Liam slutade och tittade fundersamt på mig som om han försökte läsa en oöppnad bok.
Ett leende sprack upp på mina läppar och det fick Liam börja le och börja skratta. Han hade blicken fäst bakom mig. Vad kunde vara så roligt?

Jag vände mig om och såg Louis, Harry, Zayn och Niall stå där i mysbyxor såg ut som ”Hej kom och hjälp mig” med trötta inslag.
Jag kunde inte hjälpa att jag började skratta. De hade rejäl bakfylla kunde man säga. De såg inte alls pigga, goa och glada som de hade varit de andra dagarna.
”Håll käften, mitt huvud gör ont” Sa Louis och stirrade på oss som om vi inte var kloka och det gjorde det ännu roligare och. De såg så underliga och roliga för den delen ut när de hasade sig fram och sjönk ner på varsin stol och lutade huvudet på bordet.
”Bakis?” Frågade jag och fick genast tre stycken tummen upp.
”Liam, vet du vad man kan göra för att få bort bakfyllan?” Sade jag.
”Nej. Vad då?”
”Dricka mindre alkohol” Svarade jag och Liam fnissade lågt och Harry gav oss en ilsken blick.
”Lite vatten och asperin...” Sa jag och blev avbruten av Liam som gick iväg till ett skåp för att hämta asperin. Jag gick och tog fram tre glas och fyllde de med kallt vatten och ställde de på borden framför de bakfulla tonåringarna.
__________________________________________________________________________

Hoppas ni tycker om den och ha en fortsatt go fredag!!