Kapitel 29

Föregående:
Nu förstod jag hans beteende som han hade haft i hela kvällen. Det hade varit så uppenbart och jag hade varit så blind. Hur kunde jag inte ha sätt detta? Louis gillade mig inte. Han gillar gillar mig.
________________________________________________________________________

Hur kunde jag inte ha sett detta från första början. Från första ögonblicket han såg mig i ögonen. Det var något speciellt med honom och nu visste jag varför. alla andra hade upptäckt det innan mig. Men det var väl inget konstigt? Eller?
”Ska vi åka eller?” Frågade Liam Niall när han gick förbi oss med benen efter sig. Ingen var särskild nykter förutom jag och Liam. Eller Liam hade druckit ett glas eller två men inte mer. Jag hade gjort honom sällskap eftersom min kavaljer övergav mig när han blev tillräcklig full och hittade några nya vänner för att tjata med. Jag slutade lägga mig i när alla började lukta sprit. Man ville inte reta upp någon som var full.
”Visst.” Muttrade Niall när han gick till baren för att hämta mer dricka.
”Jag tar Louis och Harry.” Sa jag och vände på klacken för att leta reda på de två.
Liam tog försiktigt ett stadigt tag om min arm och jag vände mig om.
”Vi möts här igen.” Sade Liam och mötte min blick och sedan vände sig mot baren där Niall satt.
Jag tittade runt omkring och började gå runt rummet. Jag såg Harry stå och flörta med en tjej i utkanten av dansgolvet. Louis fanns säkert här bredvid tänkte jag och styrde benen mot Harry.
Jag knuffade mig försiktigt fram mellan allt folk och kom fram till Harry. Jag tog hans hand och drog med honom bort mot soffan där Louis satt och minglade.
”Louis kan du komma lite?” Frågade jag så charmigt jag kunde och viftade med min hand att han skulle komma. när han kom lite närmre tog jag ett stadigt grepp om Louis arm och drog nu med båda två dit där Liam och jag hade ståt för en stund sedan.
”Vad gör du?” Muttrade både Harry och Louis och försökte slingra sig loss ur mina grepp.     Jag tog ett nytt tag om de och virkade in mina armar med deras så de inte hade en chans och det lyckades.
Jag kunde se Liam stå där med Niall och Zayn bredvid sig. De skruvade på sig hela tiden för de ville inte åka hem.
”Då går vi.” Sa Liam och började gå mot utgången med oss alla i hack i häl.

Jag hade inte fått en blund i natt/på morgonen när jag tittade på klockan, 10:00. Hade jag bara sovit i fyra timmar! Jag går upp så jag kan... Vad skulle jag göra? Äta frukost? Gå ut?
Jag gick in i garderoben och hittade några myskläder för det skulle nog inte bli så mycket idag och fantiserade om hur alla skulle bete sig idag med bakfylla.
Jag skuttade glatt nerför trappan och mötte Liam som drog ut frukost på bordet. När jag kom närmare såg jag att det var dukat för två. Hur visste han att jag hade vaknat?
”Godmorgon.” Sade han och satte sig ner och började smöra en macka.
”Godmorgon.” Sa jag tillbaka så entusiastiskt jag kunde tillbaka och satte mig ner o bordet.
Vi prata om allt. Om mitt liv hemma i Sverige som jag inte hade nämnt så mycket om de senaste dagarna. Jag hade inte fått en chans att berätta om min familj förrän nu.
”Berätta om din familj.” Manade Liam på när det bara var vi två.
”Det är bara jag och min mamma.” Sa jag och drog en klunk av glaset med juice.
”Jag bor också med en förälder, med min pappa.” Sa Liam.
”Liam det vet jag redan.” Sa jag men ångrade det få fort orden hade hoppat ur munnen. ”Liam, förlåt jag menade det inte på det viset. Det kom ut fel.” Babblade jag när han höll upp en hand för att tysta mig. Jag stängde munnen och blicken droppade ner på tallriken.
”Det är okej. Jag förstår hur du menade.” Sade Liam och fingrade med sitt glas. ”Det har alltid varit jag och min pappa. Min mor gav sig av det år jag fyllde två och har aldrig sett henne sedan dess.” Fortsatte han med en nedstämd röst.
Jag visste att jag var tvungen att berätta min berättelse nu. Liam hade varit ärlig och jag måste vara ärlig tillbaka.
”Liam jag förstår hur du känner...” Sa jag men Liam avbröt mig.
”Hur skulle du förstå? Ingen kan förstå hur svårt det var att få höra sanningen av sin förälder att den ena aldrig kommer komma tillbaka. Hur kan du förstå denna ånger jag känner varje gång jag ser ett foto med henne och pappa när jag var liten.” Han fortsatte och jag fick avbryta honom för att berätta klart den påbörjade meningen.
”Liam, jag förstår hur du känner eftersom jag aldrig fick träffa min far. Mamma lämnade honom innan hon hade förlöst mig. Jag har aldrig i mitt liv haft en manlig förebild i mitt liv. Mamma pratar aldrig om honom. Om jag frågar en fråga så ignorerar hon den och byter samtalsämne.” Jag ville nästan skrika. Ingen kunde veta hur det var att veta vem sin far var. Veta vem som var sin andra hälft. ”Han följde inte efter henne när hon stack så det kanske var bra att hon slapp umgås med en sådan man som inte vill ha en andra chans.”
Skrek jag nu mot honom. Tårar rann hejdlöst nerför mina rosiga kinder. Blicken blev suddig och jag kunde inte koncentrera mig.

Jag kände ett par starka armar omfatta mig och drog in mig in i en kram. En liten stund senare så satt jag på något mjukt. Liam hade burit mig till soffan. Han hållde fortfarande om mig i sin famn och tårarna bara rann.
”Shh. Allt kommer at ordna sig.” Viskade Liam i mitt öra. Men allt kommer inte att bli bra. Snart kommer jag åka tillbaka till Sverige och kommer aldrig att få träffa dessa fem underbara killarna igen under hela mitt liv.
”Mitt liv var ett kaos tills jag såg er på X Factor och hörde eran musik. Det gjorde mig lycklig efter alla dessa år av elände. Varje gång jag mådde dåligt eller inte var på humör så fick ni mig att skratta. Även om ni inte var där personligen.” Snyftade jag fram och tittade upp. Jag mötte Liams glittrande ögon. Hur kunde det vara så lätt att prata om allt och exakt allt med Liam som jag inte kände så super bra. Inte änns mina närmaste vänner där hemma visste såhär mycket om mig som han gjorde nu och han var inte en främling men kanske en bekant. Jag kanske hade haft fel om mina tankar förut. Jag kunde kanske bli vän med någon om dessa fem killar och få träffa de igen.

________________________________________________________________________

Mycket känslor som ni kommer att förstå snart! Kommentera & enjoy!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0