Föregående:

”Jag tror att jag har fått nog av dessa konstigheter för livet.” Sa Liam när vi hade satt oss i bilen.
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________

När jag såg datumet på mobilen så insåg jag att det var sista dagen innan jag och mamma skulle resa hem.
    Vi hade varit ute och vandrat och ridit ute i den magnifika naturen de senaste dagarna. Man var slutkörd varje kväll, men varför var man tvungen att vakna så himla tidigt? Klockan är inte änns åtta!
    Jag gick upp och tog det närmaste klädesplagget som var en klänning och drog den över mig. Jag tog fram datorn samt penna och min personliga bok och satte fart mot inspelningsrummet. När jag kom ut i korridoren kunde jag höra små snarkningar från Liams rum som tydde på att han inte skulle vakna på någon timma, så jag kunde arbeta i ensamhet.
    Jag la ner sakerna på skrivbordet bredvid fönstret och gick vidare till pianot med boken i handen. Jag drog upp skyddet och tryckte ner ena tangenten för att se om pianot funkade, vilket det gjorde. Jag bläddrade sida efter sida i boken och placerade den framför mig och började spela.
    Efter att ha spelat klart melodien så var kroppen i harmoni igen. Det var alltid skönt att sätta sig och låta fingrarna utföra magi, både spela instrument och skriva texter. En hemlighet som ingen vet förutom jag. Min egna mor vet inte att jag har skrivit låtar sedan jag lärde mig att skriva.
    Jag flyttade mig till skrivbordet och satte på datorn. Någon minut senare var jag fullt koncentrerad av att lyssna på låtar. Jag drömde mig bort i stolen och hörde inte när Liam kom in.
”Wow, vem var det som sjöng?” Sa Liam.
Jag väcktes upp ur mina tankar och insåg att Liam stod bredvid mig och tryckte på play så låten spelades upp igen.
”Vem är det som sjunger? Rihanna? Beyonce? Nicki Minaj? ...”
Jag skakade nöjt på huvudet. Det var väl självklart att det inte var någon av dessa kändisarna. Hörde han inte att det var någon annan?
”Kan du vara snäll och berätta vem hon är?” Frågade Liam och tittade på mig med sina bruna ögon.
”Det är ingen du känner.” Sa jag snabbt och stängde ner locket till datorn så han inte kunde komma åt fler utav låtarna.
”Hon var helt ... hennes röst ... hon var jätte duktig”, utbrast han. ”Om du träffar henne någon gång så kan du hälsa att hon inte ska sluta sjunga.”
”Visst”, muttrade jag och plockade ihop mina saker som låg utspridda över skrivbordet.
Jag såg Liam ta upp boken för att räcka den åt mig men han stannade i en rörelse. Snälla läs inte, snälla, bad jag och försökte ta ifrån honom den.
”This life don't last forever. So tell me what we're waiting for. We're better off being together. Than being miserable alone”, han stannade upp och satte blicken på mig. ”Har du skrivit detta?”
”Vad tycker du om det?” Frågade jag istället för att säga ’ja’.
”Det är bra och resten blir säkert lika bra som detta”, sa han och gav mig boken.
”Tack”, sa jag och vi gick ut och lämnade sakerna på mitt rum och gick ner till verandan där frukosten var serverad.

~

”Tack för att vi fick komma och bo här med er Fredrik!” Sa mamma.
”Tack för att ni ville komma”, svarade Fredrik.
”Jahopp, hej då, då”, sa jag gav Liam en kram. ”Och inte ett knyst om detta för de andra!”
”Självklart. Annars skulle killarna men främst Lou bli skit sur på oss för att vi ljög”, svarade han.
”Ja men, hej då!” Sa jag och såg hur de vinkade när vi gick igenom säkerhetskontrollen, på väg hem till lilla landet som kallades Sverige.

Jag blickade ut från fönstret på planet och tänkte på när Liam hade lyssnat på låten. Han hade tyckt om den riktigt mycket. Han hade frågat mig resten av dagen vem hon var, vart hon kommer ifrån och hur jag kände henne. Tillslut hade jag sagt att det var en vän som hade gjort låten. Men varför berättat jag inte att det var jag som hade gjort den? Det var min låt. Min röst.
__________________________________________________________________________________

 

Vad tycker ni? Jag vet att det har blivit lite långtråkigt (nästan) men snart kommer det att hända mer grejer! Kommentarer uppskattas ^^
I förra inlägget lade jag upp en länk till bloglovin om ni vill följa bloggen