Kapitel 51
Föregående:
”Jag tror att jag har fått nog av dessa konstigheter för livet.” Sa Liam när vi hade satt oss i bilen.
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________
När jag såg datumet på mobilen så insåg jag att det var sista dagen innan jag och mamma skulle resa hem.
Vi hade varit ute och vandrat och ridit ute i den magnifika naturen de senaste dagarna. Man var slutkörd varje kväll, men varför var man tvungen att vakna så himla tidigt? Klockan är inte änns åtta!
Jag gick upp och tog det närmaste klädesplagget som var en klänning och drog den över mig. Jag tog fram datorn samt penna och min personliga bok och satte fart mot inspelningsrummet. När jag kom ut i korridoren kunde jag höra små snarkningar från Liams rum som tydde på att han inte skulle vakna på någon timma, så jag kunde arbeta i ensamhet.
Jag la ner sakerna på skrivbordet bredvid fönstret och gick vidare till pianot med boken i handen. Jag drog upp skyddet och tryckte ner ena tangenten för att se om pianot funkade, vilket det gjorde. Jag bläddrade sida efter sida i boken och placerade den framför mig och började spela.
Efter att ha spelat klart melodien så var kroppen i harmoni igen. Det var alltid skönt att sätta sig och låta fingrarna utföra magi, både spela instrument och skriva texter. En hemlighet som ingen vet förutom jag. Min egna mor vet inte att jag har skrivit låtar sedan jag lärde mig att skriva.
Jag flyttade mig till skrivbordet och satte på datorn. Någon minut senare var jag fullt koncentrerad av att lyssna på låtar. Jag drömde mig bort i stolen och hörde inte när Liam kom in.
”Wow, vem var det som sjöng?” Sa Liam.
Jag väcktes upp ur mina tankar och insåg att Liam stod bredvid mig och tryckte på play så låten spelades upp igen.
”Vem är det som sjunger? Rihanna? Beyonce? Nicki Minaj? ...”
Jag skakade nöjt på huvudet. Det var väl självklart att det inte var någon av dessa kändisarna. Hörde han inte att det var någon annan?
”Kan du vara snäll och berätta vem hon är?” Frågade Liam och tittade på mig med sina bruna ögon.
”Det är ingen du känner.” Sa jag snabbt och stängde ner locket till datorn så han inte kunde komma åt fler utav låtarna.
”Hon var helt ... hennes röst ... hon var jätte duktig”, utbrast han. ”Om du träffar henne någon gång så kan du hälsa att hon inte ska sluta sjunga.”
”Visst”, muttrade jag och plockade ihop mina saker som låg utspridda över skrivbordet.
Jag såg Liam ta upp boken för att räcka den åt mig men han stannade i en rörelse. Snälla läs inte, snälla, bad jag och försökte ta ifrån honom den.
”This life don't last forever. So tell me what we're waiting for. We're better off being together. Than being miserable alone”, han stannade upp och satte blicken på mig. ”Har du skrivit detta?”
”Vad tycker du om det?” Frågade jag istället för att säga ’ja’.
”Det är bra och resten blir säkert lika bra som detta”, sa han och gav mig boken.
”Tack”, sa jag och vi gick ut och lämnade sakerna på mitt rum och gick ner till verandan där frukosten var serverad.
~
”Tack för att vi fick komma och bo här med er Fredrik!” Sa mamma.
”Tack för att ni ville komma”, svarade Fredrik.
”Jahopp, hej då, då”, sa jag gav Liam en kram. ”Och inte ett knyst om detta för de andra!”
”Självklart. Annars skulle killarna men främst Lou bli skit sur på oss för att vi ljög”, svarade han.
”Ja men, hej då!” Sa jag och såg hur de vinkade när vi gick igenom säkerhetskontrollen, på väg hem till lilla landet som kallades Sverige.
Jag blickade ut från fönstret på planet och tänkte på när Liam hade lyssnat på låten. Han hade tyckt om den riktigt mycket. Han hade frågat mig resten av dagen vem hon var, vart hon kommer ifrån och hur jag kände henne. Tillslut hade jag sagt att det var en vän som hade gjort låten. Men varför berättat jag inte att det var jag som hade gjort den? Det var min låt. Min röst.
__________________________________________________________________________________
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________
När jag såg datumet på mobilen så insåg jag att det var sista dagen innan jag och mamma skulle resa hem.
Vi hade varit ute och vandrat och ridit ute i den magnifika naturen de senaste dagarna. Man var slutkörd varje kväll, men varför var man tvungen att vakna så himla tidigt? Klockan är inte änns åtta!
Jag gick upp och tog det närmaste klädesplagget som var en klänning och drog den över mig. Jag tog fram datorn samt penna och min personliga bok och satte fart mot inspelningsrummet. När jag kom ut i korridoren kunde jag höra små snarkningar från Liams rum som tydde på att han inte skulle vakna på någon timma, så jag kunde arbeta i ensamhet.
Jag la ner sakerna på skrivbordet bredvid fönstret och gick vidare till pianot med boken i handen. Jag drog upp skyddet och tryckte ner ena tangenten för att se om pianot funkade, vilket det gjorde. Jag bläddrade sida efter sida i boken och placerade den framför mig och började spela.
Efter att ha spelat klart melodien så var kroppen i harmoni igen. Det var alltid skönt att sätta sig och låta fingrarna utföra magi, både spela instrument och skriva texter. En hemlighet som ingen vet förutom jag. Min egna mor vet inte att jag har skrivit låtar sedan jag lärde mig att skriva.
Jag flyttade mig till skrivbordet och satte på datorn. Någon minut senare var jag fullt koncentrerad av att lyssna på låtar. Jag drömde mig bort i stolen och hörde inte när Liam kom in.
”Wow, vem var det som sjöng?” Sa Liam.
Jag väcktes upp ur mina tankar och insåg att Liam stod bredvid mig och tryckte på play så låten spelades upp igen.
”Vem är det som sjunger? Rihanna? Beyonce? Nicki Minaj? ...”
Jag skakade nöjt på huvudet. Det var väl självklart att det inte var någon av dessa kändisarna. Hörde han inte att det var någon annan?
”Kan du vara snäll och berätta vem hon är?” Frågade Liam och tittade på mig med sina bruna ögon.
”Det är ingen du känner.” Sa jag snabbt och stängde ner locket till datorn så han inte kunde komma åt fler utav låtarna.
”Hon var helt ... hennes röst ... hon var jätte duktig”, utbrast han. ”Om du träffar henne någon gång så kan du hälsa att hon inte ska sluta sjunga.”
”Visst”, muttrade jag och plockade ihop mina saker som låg utspridda över skrivbordet.
Jag såg Liam ta upp boken för att räcka den åt mig men han stannade i en rörelse. Snälla läs inte, snälla, bad jag och försökte ta ifrån honom den.
”This life don't last forever. So tell me what we're waiting for. We're better off being together. Than being miserable alone”, han stannade upp och satte blicken på mig. ”Har du skrivit detta?”
”Vad tycker du om det?” Frågade jag istället för att säga ’ja’.
”Det är bra och resten blir säkert lika bra som detta”, sa han och gav mig boken.
”Tack”, sa jag och vi gick ut och lämnade sakerna på mitt rum och gick ner till verandan där frukosten var serverad.
~
”Tack för att vi fick komma och bo här med er Fredrik!” Sa mamma.
”Tack för att ni ville komma”, svarade Fredrik.
”Jahopp, hej då, då”, sa jag gav Liam en kram. ”Och inte ett knyst om detta för de andra!”
”Självklart. Annars skulle killarna men främst Lou bli skit sur på oss för att vi ljög”, svarade han.
”Ja men, hej då!” Sa jag och såg hur de vinkade när vi gick igenom säkerhetskontrollen, på väg hem till lilla landet som kallades Sverige.
Jag blickade ut från fönstret på planet och tänkte på när Liam hade lyssnat på låten. Han hade tyckt om den riktigt mycket. Han hade frågat mig resten av dagen vem hon var, vart hon kommer ifrån och hur jag kände henne. Tillslut hade jag sagt att det var en vän som hade gjort låten. Men varför berättat jag inte att det var jag som hade gjort den? Det var min låt. Min röst.
__________________________________________________________________________________
Vad tycker ni? Jag vet att det har blivit lite långtråkigt (nästan) men snart kommer det att hända mer grejer! Kommentarer uppskattas ^^
I förra inlägget lade jag upp en länk till bloglovin om ni vill följa bloggen
I förra inlägget lade jag upp en länk till bloglovin om ni vill följa bloggen
Kapitel 50
Föregående:
Vi tog snabba steg ut genom dörren och såg Alejandro sitta och läsa en tidning på bänken bredvid bilen. När han såg oss två komma lade han ner tidningen för att sekunden efter ta upp nycklar ur ena fickan.
”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.
”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.
__________________________________________________________________________________
”Kom så tar vi denna väg.” Sa Liam och började gå nerför en gata till vänster om oss.
”Vet du vart vi är på väg Liam?” Frågade jag lite oroligt och vände och vred huvudet så jag kunde se efter någon skylt som visade att vi var på väg in mot byn och inte ut från den.
”Jag tror att det var denna som gick förbi ...” Han tystnade och stannade med blicken fast på en byggnad som tornades upp framför oss, ”...skolan.”
Barn och ungdomar trängdes för att komma ut från byggnaden. Helt ovetandes av att en kändis stod bakom några buskar alldeles bredvid dom.
”Liam, vi måste ta oss förbi ungarna, även om du inte gillar idén.” Tillade jag när jag såg blicken han gav mig.
”Nej jag rör mig inte förrän alla är borta.” Sa han och satte sig ner och lutade sig mot stammen av ett träd.
”Du vet att de kan komma denna vägen och hitta dig här bakom busken.” Sa jag och försökte ställa mig upp men drogs ner igen av honom.
”Liam du gör det bara jobbigare för dig om du stannar här. Är det inte bättre att gå igenom folkhögen medan det är mycket folk, så de har svårare att se att det är du eller vill du att de ska jaga dig genom hela byn eftersom du ville gömma dig här?”
”Jag vill ha din hatt i så fall”, svarade han och satte på sig sina solglasögon.
Jag tog av mig stråhatten och placerade den på Liams huvud. Jag tittade så kusten var klar och hjälpte honom upp och skyndade iväg igenom gruppen av stora och små barn. Jag kikade bakåt då och då för att se att han inte blev stoppad. Allt jag kunde se var toppen av min hatt för han hållde blicken på sina fötter så han inte skulle trampa någon på fötterna.
”Kan jag få tillbaka min hatt?” Frågade jag efter att tittat så ingen följde efter oss.
”Jag tror faktiskt jag ska behålla den.” Sa han och fortsatte att gå.
”Säkert.” Sa jag tillbaka och lät blicken glida över små stånd som stod på torgets centrum. Äntligen hade vi kommit in i byns centrum, tänkte jag och såg ett stånd som sålde glass. Det vattnades i munnen på mig och tydligen hade det gjort samma sak hos Liam för båda två styrde stegen mot just det ståndet.
”Eh ...hm ...” Var det ända Liam fick ur sig.
Han var nog inte så bra på spanska och mannen bakom ståndet såg inte ut att kunna engelska. Någonting som jag är bra på iallafall och inte han, tänkte jag och funderade vilken smak jag ville ha.
”Dos helados de fresa, por favor.” Sa jag och betalade medan Liam tog emot våra glassar.
”Jordgubb, mumsigt, du vet vad som smakar bra i denna hetta.” Sa Liam och blinkade med ögat.
”Ha ha, du menar inte mig va? Louis skulle inte bli glad om han får höra det.” Svarade jag och blinkade tillbaka.
”Nej, du vet jag pratar om solen.” Sa Liam och gjorde en gest med handen mot solen.
”Vi borde röra på oss”, sa han plötsligt och tog fram mobilen och pillade med den. ”Det är några tjejer som står och blickar mot oss till höger och de har gjort det en ganska lång stund.”
Jag låtsades att titta på klocktornet för att se vad klockan var istället för att lägga blicken hos tre tjejer som stod under den. De tre hade hållit igång en livlig diskussion sedan de hade kommit dit. De försökte övertala någon av de att det var Liam Payne som satt här på bänken bredvid mig eller så pratade de om något helt annat. Men det tror jag inte var fallet, för de hade kastat blickar mot Liam och mig allt för många gånger på inte så lång tid.
”Vi tar den här vägen.” Sa jag och drog upp honom hastigt från bänken och satte kurs bort från torgets nyfikna blickar.
Vi gick tills vi försvann bakom ett krön, efter det sprang vi snabbt bort från torget. Vi sprang tills vi hade lagt några gator efter oss. Vi hade sprungit både hit och dit tills vi inte inte trodde någon kunde ha hängt med.
”Tror du de följer efter oss?” Frågade Liam och tittade uppåt på gatan vi hade kommit från.
”Kan ju alltid ...”, sa jag och men avbröt mig själv och lyssnade intensivt efter ljudet jag hörde.
”Vad ...?” Frågade han förvirrat.
Jag tystade honom och jag skannade gatan efter ett ställe att gömma sig på.
”Liam, in hit.” Viskade jag och drog in honom bakom en container som stod tätt mot väggen mot en gränd. Där kunde vi knappast synas om de inte tittade bakom containern vilket inte var troligt.
Vi satt i tystnad i några minuter. Jag kunde höra röster komma närmare och närmare.
”Är du säker på att det var änns honom? Det kanske bara var en turist.” Sade en tjej.
”Nej jag är helt säker på att det var han.” Sa en annan.
”Tror du verkligen det var han?” Du såg ingen av de andra medlemmarna eller hur?” Sa en tredje.
”Har du inte sett deras meddelanden att de ska på turné mindre än en vecka och de är säkert redan i USA.” Sa nu den första igen.
”Jag kanske bara såg i syne då.” Sa hon nu och suckade. ”Kom så går vi tillbaka.”
Stegen försvann sakta och man hörde hur deras röster blev svagare och svagare desto längre bort de kom.
”Kan jag få gå ut nu Therese?” Frågade Liam som var otålig att få komma bort från stanken av sopor. Jag flyttade snabbt på mig och så gav vi oss av motsatt håll som tjejerna hade försvunnit ifrån.
”Jag tror att jag har fått nog av dessa konstigheter för livet.” Sa Liam när vi hade satt oss i bilen.
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________
”Vet du vart vi är på väg Liam?” Frågade jag lite oroligt och vände och vred huvudet så jag kunde se efter någon skylt som visade att vi var på väg in mot byn och inte ut från den.
”Jag tror att det var denna som gick förbi ...” Han tystnade och stannade med blicken fast på en byggnad som tornades upp framför oss, ”...skolan.”
Barn och ungdomar trängdes för att komma ut från byggnaden. Helt ovetandes av att en kändis stod bakom några buskar alldeles bredvid dom.
”Liam, vi måste ta oss förbi ungarna, även om du inte gillar idén.” Tillade jag när jag såg blicken han gav mig.
”Nej jag rör mig inte förrän alla är borta.” Sa han och satte sig ner och lutade sig mot stammen av ett träd.
”Du vet att de kan komma denna vägen och hitta dig här bakom busken.” Sa jag och försökte ställa mig upp men drogs ner igen av honom.
”Liam du gör det bara jobbigare för dig om du stannar här. Är det inte bättre att gå igenom folkhögen medan det är mycket folk, så de har svårare att se att det är du eller vill du att de ska jaga dig genom hela byn eftersom du ville gömma dig här?”
”Jag vill ha din hatt i så fall”, svarade han och satte på sig sina solglasögon.
Jag tog av mig stråhatten och placerade den på Liams huvud. Jag tittade så kusten var klar och hjälpte honom upp och skyndade iväg igenom gruppen av stora och små barn. Jag kikade bakåt då och då för att se att han inte blev stoppad. Allt jag kunde se var toppen av min hatt för han hållde blicken på sina fötter så han inte skulle trampa någon på fötterna.
”Kan jag få tillbaka min hatt?” Frågade jag efter att tittat så ingen följde efter oss.
”Jag tror faktiskt jag ska behålla den.” Sa han och fortsatte att gå.
”Säkert.” Sa jag tillbaka och lät blicken glida över små stånd som stod på torgets centrum. Äntligen hade vi kommit in i byns centrum, tänkte jag och såg ett stånd som sålde glass. Det vattnades i munnen på mig och tydligen hade det gjort samma sak hos Liam för båda två styrde stegen mot just det ståndet.
”Eh ...hm ...” Var det ända Liam fick ur sig.
Han var nog inte så bra på spanska och mannen bakom ståndet såg inte ut att kunna engelska. Någonting som jag är bra på iallafall och inte han, tänkte jag och funderade vilken smak jag ville ha.
”Dos helados de fresa, por favor.” Sa jag och betalade medan Liam tog emot våra glassar.
”Jordgubb, mumsigt, du vet vad som smakar bra i denna hetta.” Sa Liam och blinkade med ögat.
”Ha ha, du menar inte mig va? Louis skulle inte bli glad om han får höra det.” Svarade jag och blinkade tillbaka.
”Nej, du vet jag pratar om solen.” Sa Liam och gjorde en gest med handen mot solen.
”Vi borde röra på oss”, sa han plötsligt och tog fram mobilen och pillade med den. ”Det är några tjejer som står och blickar mot oss till höger och de har gjort det en ganska lång stund.”
Jag låtsades att titta på klocktornet för att se vad klockan var istället för att lägga blicken hos tre tjejer som stod under den. De tre hade hållit igång en livlig diskussion sedan de hade kommit dit. De försökte övertala någon av de att det var Liam Payne som satt här på bänken bredvid mig eller så pratade de om något helt annat. Men det tror jag inte var fallet, för de hade kastat blickar mot Liam och mig allt för många gånger på inte så lång tid.
”Vi tar den här vägen.” Sa jag och drog upp honom hastigt från bänken och satte kurs bort från torgets nyfikna blickar.
Vi gick tills vi försvann bakom ett krön, efter det sprang vi snabbt bort från torget. Vi sprang tills vi hade lagt några gator efter oss. Vi hade sprungit både hit och dit tills vi inte inte trodde någon kunde ha hängt med.
”Tror du de följer efter oss?” Frågade Liam och tittade uppåt på gatan vi hade kommit från.
”Kan ju alltid ...”, sa jag och men avbröt mig själv och lyssnade intensivt efter ljudet jag hörde.
”Vad ...?” Frågade han förvirrat.
Jag tystade honom och jag skannade gatan efter ett ställe att gömma sig på.
”Liam, in hit.” Viskade jag och drog in honom bakom en container som stod tätt mot väggen mot en gränd. Där kunde vi knappast synas om de inte tittade bakom containern vilket inte var troligt.
Vi satt i tystnad i några minuter. Jag kunde höra röster komma närmare och närmare.
”Är du säker på att det var änns honom? Det kanske bara var en turist.” Sade en tjej.
”Nej jag är helt säker på att det var han.” Sa en annan.
”Tror du verkligen det var han?” Du såg ingen av de andra medlemmarna eller hur?” Sa en tredje.
”Har du inte sett deras meddelanden att de ska på turné mindre än en vecka och de är säkert redan i USA.” Sa nu den första igen.
”Jag kanske bara såg i syne då.” Sa hon nu och suckade. ”Kom så går vi tillbaka.”
Stegen försvann sakta och man hörde hur deras röster blev svagare och svagare desto längre bort de kom.
”Kan jag få gå ut nu Therese?” Frågade Liam som var otålig att få komma bort från stanken av sopor. Jag flyttade snabbt på mig och så gav vi oss av motsatt håll som tjejerna hade försvunnit ifrån.
”Jag tror att jag har fått nog av dessa konstigheter för livet.” Sa Liam när vi hade satt oss i bilen.
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________
Kommer de att känna igen Liam nästa gång de kommer ner till byn? Kommer semestern sluta lyckligt eller inte? Vad tror ni?
Blir alltid glad över era fina kommentarer! Det är mycket roligare att skriva när man vet att det är några där ute som uppskattar det jag gör!
Följ gärna min blogg på bloglovin <------- klicka för att komma dit
Kapitel 49
Föregående:
”Vad är det som låter?” Frågade han när vi kom in i ’mitt rum’.
”Det låter som min mobil.” Sa jag snabbt och började leta efter den.
Liam räckte fram sin hand som hållde någonting och sade, ”gissa tre gånger.”
Varför lät han sur? Vad hade hänt med honom nu?
När jag tittade på skärmen för att se vem som hade ringt förstod jag varför han sagt som han gjorde. Det var Louis.
_________________________________________________________________________________
Jag gav Liam en blick samtidigt som jag svarade.
”Hallå.”
”Hej, det är jag, Lou.”
”Ha ha, jag vet vem du är dumbo.” Svarade jag och skrattade lätt.
”Berättade jag för dig att vi skulle på turné till USA?”
”Ja, det gjorde du.” Sade jag och tittade bort mot Liam som satt på sängen och pillade med något.
”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta...” Erkände han, ”... men jag undrar om du vill spendera några dagar med mig innan turnén börjar, eftersom vi har fått ledigt en vecka till att göra vad vi vill.” Sa han med skakig röst. Man kunde höra hur nervös han hade varit över att säga dessa ord.
Jag ville jätte gärna göra det men nu var jag redan på semester med mamma, Fredrik och Liam. Hur skulle jag förklara det för Louis? ’Tyvärr så kan jag inte, jag är redan på semester med en av dina bästa vänner i Spanien’. Det skulle låta jätte fel och jag skulle vara tvungen att berätta varför vi spenderade tid med varandra.
Liam stannade upp och hans blick naglade sig fast i mig. Han satt och lyssnade intensivt på vad jag skulle svara Louis.
”Louis?” Sa jag dämpad och jag fäste min blick i golvet.
”Ja?” Svarade han nervöst tillbaka.
”Det är så att jag skulle jätte gärna göra det men...” Jag stannade upp och drog ett djupt andetag, ”...jag är redan på semester med familjen. ” Jag hörde en djup suck på andra sidan av luren, ”jag är jätte ledsen Lou. De drog iväg med mig direkt efter skolan och jag hade inte en chans att säga ifrån.” Sa jag nu ledsamt. ”Jag skulle göra vad som helst för att komma till dig.”
”Älskar dig Therese!” Viskade han.
”Älskar mig med!” Svarade jag och nästa sekund pep det till och samtalet bröts.
”Varför berättade du inte?” Frågade Liam.
”Det var inte rätt tillfälle och jag skulle aldrig berätta en sådan sak över telefon.” Svarade jag och gick ut på balkongen och tittade ut över all grönska framför mig.
”När kommer det så kallade ‘det rätta ögonblicket’ komma?” Frågade Liam nu.
”Vad ska jag svara på det Liam? Har du en bättre idé än mig.” Frågade jag tillbaka och lät blicken svepas över horisonten.
Jag hörde hur han gick försiktigt ut till mig på balkongen och mötte mig blick någon hundradels sekund. Han grubblade över någonting, jag var helt säker över vad jag hade sätt.
”Förlåt Liam men det är just det att jag gillar inte att ljuga. Speciellt inte för den person som jag älskar.” Sa jag tyst och lät blicken fastna på två fåglar som satt uppe i ett fruktträd.
”Jag förstår hur du känner,” sa han medan han inspekterade en röd blomma med sina fingrar, ”Jag och Danielle berättar allt för varandra. När vi hör något nytt så berättar vi det för varandra, annars känns det fel. Som att vi två är bror och syster. Ingen i världen vet detta förutom Danielle, Ruth, pappa, du och jag. Och snart kommer världen också veta detta.” Avslutade han och drämde handen på räcket så att det skakade lätt.
”Du gjorde rätt i att berätta det för Danielle,” sa jag efter en lång tystnad. ”Du vet ... om oss,” fortsatte jag. ”Men jag kan inte stå upp för mig och berätta det för Louis, jag är en... en... vekling.”
”En sak som jag vet om dig Therese är att du inte är en vekling. Du vågade vara dig själv med dina idoler, till och med busa med oss,” sa han och jag kände hur ett litet leende lekte över min mun. ”Du stod emot all skit de skrev om dig, du vågar erkänna att du älskar Louis och har fått honom på så mycket bättre humör sedan Eleanor och han gjorde slut. Så sluta säg inte att du inte är en vekling!”
”Tack Liam, jag vet inte vad jag skulle ha gjort ...” Jag drog ett djupt andetag för att försäkra mig om att det var det rätta jag gjorde. ”... utan dig som min bror.”
”Så nu när vi har ... hrm... samlat oss lite så kanske du vill gå ner till byn för att se vad som finns där nere.” Sa han lätt och tittade upp för att se hur jag reagerade. Jag nickade till svar och gick tillbaka in för att stänga igen dörrarna. Liam fattade vad jag gjorde så han skyndade sig ur vägen så jag kunde stänga utan att han var tvungen att klättra nerför pelarna till balkongen.
”Anna, har du sett till Alejandro?” Frågade Liam Anna.
”Han är ute på framsidan, sir.” Sa hon och återgick till att damma av kristallkronan i vardagsrummet.
Vi tog snabba steg ut genom dörren och såg Alejandro sitta och läsa en tidning på bänken bredvid bilen. När han såg oss två komma lade han ner tidningen för att sekunden efter ta upp nycklar ur ena fickan.
”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.
”Det låter som min mobil.” Sa jag snabbt och började leta efter den.
Liam räckte fram sin hand som hållde någonting och sade, ”gissa tre gånger.”
Varför lät han sur? Vad hade hänt med honom nu?
När jag tittade på skärmen för att se vem som hade ringt förstod jag varför han sagt som han gjorde. Det var Louis.
_________________________________________________________________________________
Jag gav Liam en blick samtidigt som jag svarade.
”Hallå.”
”Hej, det är jag, Lou.”
”Ha ha, jag vet vem du är dumbo.” Svarade jag och skrattade lätt.
”Berättade jag för dig att vi skulle på turné till USA?”
”Ja, det gjorde du.” Sade jag och tittade bort mot Liam som satt på sängen och pillade med något.
”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta...” Erkände han, ”... men jag undrar om du vill spendera några dagar med mig innan turnén börjar, eftersom vi har fått ledigt en vecka till att göra vad vi vill.” Sa han med skakig röst. Man kunde höra hur nervös han hade varit över att säga dessa ord.
Jag ville jätte gärna göra det men nu var jag redan på semester med mamma, Fredrik och Liam. Hur skulle jag förklara det för Louis? ’Tyvärr så kan jag inte, jag är redan på semester med en av dina bästa vänner i Spanien’. Det skulle låta jätte fel och jag skulle vara tvungen att berätta varför vi spenderade tid med varandra.
Liam stannade upp och hans blick naglade sig fast i mig. Han satt och lyssnade intensivt på vad jag skulle svara Louis.
”Louis?” Sa jag dämpad och jag fäste min blick i golvet.
”Ja?” Svarade han nervöst tillbaka.
”Det är så att jag skulle jätte gärna göra det men...” Jag stannade upp och drog ett djupt andetag, ”...jag är redan på semester med familjen. ” Jag hörde en djup suck på andra sidan av luren, ”jag är jätte ledsen Lou. De drog iväg med mig direkt efter skolan och jag hade inte en chans att säga ifrån.” Sa jag nu ledsamt. ”Jag skulle göra vad som helst för att komma till dig.”
”Älskar dig Therese!” Viskade han.
”Älskar mig med!” Svarade jag och nästa sekund pep det till och samtalet bröts.
”Varför berättade du inte?” Frågade Liam.
”Det var inte rätt tillfälle och jag skulle aldrig berätta en sådan sak över telefon.” Svarade jag och gick ut på balkongen och tittade ut över all grönska framför mig.
”När kommer det så kallade ‘det rätta ögonblicket’ komma?” Frågade Liam nu.
”Vad ska jag svara på det Liam? Har du en bättre idé än mig.” Frågade jag tillbaka och lät blicken svepas över horisonten.
Jag hörde hur han gick försiktigt ut till mig på balkongen och mötte mig blick någon hundradels sekund. Han grubblade över någonting, jag var helt säker över vad jag hade sätt.
”Förlåt Liam men det är just det att jag gillar inte att ljuga. Speciellt inte för den person som jag älskar.” Sa jag tyst och lät blicken fastna på två fåglar som satt uppe i ett fruktträd.
”Jag förstår hur du känner,” sa han medan han inspekterade en röd blomma med sina fingrar, ”Jag och Danielle berättar allt för varandra. När vi hör något nytt så berättar vi det för varandra, annars känns det fel. Som att vi två är bror och syster. Ingen i världen vet detta förutom Danielle, Ruth, pappa, du och jag. Och snart kommer världen också veta detta.” Avslutade han och drämde handen på räcket så att det skakade lätt.
”Du gjorde rätt i att berätta det för Danielle,” sa jag efter en lång tystnad. ”Du vet ... om oss,” fortsatte jag. ”Men jag kan inte stå upp för mig och berätta det för Louis, jag är en... en... vekling.”
”En sak som jag vet om dig Therese är att du inte är en vekling. Du vågade vara dig själv med dina idoler, till och med busa med oss,” sa han och jag kände hur ett litet leende lekte över min mun. ”Du stod emot all skit de skrev om dig, du vågar erkänna att du älskar Louis och har fått honom på så mycket bättre humör sedan Eleanor och han gjorde slut. Så sluta säg inte att du inte är en vekling!”
”Tack Liam, jag vet inte vad jag skulle ha gjort ...” Jag drog ett djupt andetag för att försäkra mig om att det var det rätta jag gjorde. ”... utan dig som min bror.”
”Så nu när vi har ... hrm... samlat oss lite så kanske du vill gå ner till byn för att se vad som finns där nere.” Sa han lätt och tittade upp för att se hur jag reagerade. Jag nickade till svar och gick tillbaka in för att stänga igen dörrarna. Liam fattade vad jag gjorde så han skyndade sig ur vägen så jag kunde stänga utan att han var tvungen att klättra nerför pelarna till balkongen.
”Anna, har du sett till Alejandro?” Frågade Liam Anna.
”Han är ute på framsidan, sir.” Sa hon och återgick till att damma av kristallkronan i vardagsrummet.
Vi tog snabba steg ut genom dörren och såg Alejandro sitta och läsa en tidning på bänken bredvid bilen. När han såg oss två komma lade han ner tidningen för att sekunden efter ta upp nycklar ur ena fickan.
”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.
_________________________________________________________________________________
Så Therese och Liam undanhåller för Louis att de är syskon, men kan de verkligen hålla det hemligt mycket längre till. Tänk om det finns folk i byn som känner igen Liam som Liam Payne från det kända bandet One Direction eller vad tror ni?
~
Förlåt för sådan urusel uppdatering! Jag LOVAR OCH SVÄR att det kommer att bli ändring på det från och med nu! Jag börjar nu med en gång att säga att jag kommer att vara utan internet och dator från den 2-15 Juli (ska på semester) så det kommer (förmodligen) inte komma någon del under dessa dagarna.
Kapitel 48
Föregående:
”Så Therese, vad vill du göra imorgon?” Frågade Fredrik efter en stunds tystnad.
”Jag vet faktiskt inte. Vad kan man göra? Vad får man göra?” Frågade jag tillbaka.
”Pappa, jag hade tänkt visa henne herrgården ordentligt först och sedan kanske ut och rida eller vandra i naturen. Det beror hur varmt det kommer bli.” Sa Liam.
”Då så, då kommer vi inte se er ligga och lata er i solen dagarna i ända.” Sa mamma och tittade åt mitt håll. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar och jag nickade kort.
_________________________________________________________________________________
”Det är inte så mycket att visa här nere. Dörren till höger om entrén leder till köket och dörren bredvid, den som leder till köket, leder till ett litet bibliotek.” Sa han och visade med ena handen. Under oss så finns det två med sovrum med toalett och sedan detta stora vardagsrummet. Jag stod och nickade för att han skulle se att jag följde med.
”På denna våning så finns det fyra rum varav två är sovrum med toalett, ett spelrum och ett rum som ska likna en inspelningsstudio som jag har hemma i England med olika instrument och man kan spela in låtar och melodier.” Sa han när vi kom upp i korridoren.
”Vad jag hörde av Anna så var detta rum ditt.” Sa jag och tog tag om handtaget till dörren mittemot rummet jag övernattade i.
”Det är mitt och väldigt stökigt. Det behöver du inte se nu.” Sa han och drog med mig vidare nerför trappan och ut från entrén.
”Baksidan har du redan sett med poolen och verandan.” Sa han snabbt och gick sicksack mellan träden för att inte krocka med de.
”Är detta trädgården?” Frågade jag och vände huvudet överallt så jag kunde få syn på allt som fanns här inne.
”Detta är bara en utav alla. Det finns tre stycken.” Sa han och rodnade lätt och tittade ner på marken. Jag som inte trodde det kunde komma fler överraskningar.
”Snabba på Liam så du kan visa mig resten innan dagen tar slut.” Sa jag lite retfullt och med ett leende på läpparna när jag drog i honom för att han skulle följa med.
”Varför stannade du?” Frågade jag och tittade underligt på honom.
”Jag funderar bara vilken väg vi ska ta.” Sa han och tittade till väster och sedan till höger. ”Denna tar vi.” Sa han sedan efter någon minut.
”Vart ska vi Liam?” Frågade jag nu och tittade oroligt omkring oss. Vi gick på en väg som ledde bort från herrgården.
”Vänta lite så ska du få se.” Var allt han sade på resten av vandringen.
”Är vi framme snart?” Frågade jag när han stannade upp några meter framför mig och ett leende lekte på hans läppar när han tittade framåt.
”Vad är...?” Orden försvann från min mun när jag kom fram till stället Liam stod. Jag blickade ut över en fantastisk vy över dalens gångar med en glänsande sjö i mitten. Vinodlingar sträckte ut sig över sjöns vänstra sida. På motsatt sida var det mycket växtlighet, från blombuskar till träd av olika slag.
”Medelhavsvegetation.” Sa Liam och visade med handen över all växtlighet som omfattade dalen.
Inga ord kunde beskriva naturen runt omkring mig. Allt jag kunde göra var att stirra ut över dalens gångar för ta in så mycket som möjligt med bara synen.
”Jisses vad klockan är mycket.” Hävde Liam ur sig efter en lång tystnad. ”Vi måste skynda oss tillbaka om vi vill ha lunch.”
”Sisten tillbaka.” Sa jag och skyndade mig tillbaka till vägen där jag kunde börja springa med Liam efter mig.
”Maten var helt underbar Anna.” Sa jag tacksamt och drack upp resten av vattnet i glaset.
”Varsågod.” Svarade hon tillbaka och gick in i köket med våra tallrikar.
”Så vad ska ni hitta på pappa?” Frågade Liam Fredrik.
”Jag och Ruth tänkte få till grannen och fråga hur det går med vinodlingen.” Sa han.
”Hoppas ni får det roligt.” Svarade jag tillbaka och skyndade efter Liam som var på väg in.
”Han kommer fråga om han kan få köpa el flaska eller två för att dela med henne.” Sade Liam mycket dämpat så bara jag kunde höra.
”Vad är det som låter?” Frågade han när vi kom in i ’mitt rum’.
”Det låter som min mobil.” Sa jag snabbt och började leta efter den.
Liam räckte fram sin hand som hållde någonting och sade, ”gissa tre gånger.”
Varför lät han sur? Vad hade hänt med honom nu?
När jag tittade på skärmen för att se vem som hade ringt förstod jag varför han sagt som han gjorde. Det var Louis.
_________________________________________________________________________________
Vad kommer hon att säga till Louis? Kommer hon att avslöja sanningen om henne och Liam eller att hon är på semeser med Liam? Eller kanske båda delarna? Vem vet ;)
Blir så glad över era kommentarer! Det gör att jag vill fortsätta! Ni betyder GULD värt!
”Så Therese, vad vill du göra imorgon?” Frågade Fredrik efter en stunds tystnad.
”Jag vet faktiskt inte. Vad kan man göra? Vad får man göra?” Frågade jag tillbaka.
”Pappa, jag hade tänkt visa henne herrgården ordentligt först och sedan kanske ut och rida eller vandra i naturen. Det beror hur varmt det kommer bli.” Sa Liam.
”Då så, då kommer vi inte se er ligga och lata er i solen dagarna i ända.” Sa mamma och tittade åt mitt håll. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar och jag nickade kort.
_________________________________________________________________________________
”Det är inte så mycket att visa här nere. Dörren till höger om entrén leder till köket och dörren bredvid, den som leder till köket, leder till ett litet bibliotek.” Sa han och visade med ena handen. Under oss så finns det två med sovrum med toalett och sedan detta stora vardagsrummet. Jag stod och nickade för att han skulle se att jag följde med.
”På denna våning så finns det fyra rum varav två är sovrum med toalett, ett spelrum och ett rum som ska likna en inspelningsstudio som jag har hemma i England med olika instrument och man kan spela in låtar och melodier.” Sa han när vi kom upp i korridoren.
”Vad jag hörde av Anna så var detta rum ditt.” Sa jag och tog tag om handtaget till dörren mittemot rummet jag övernattade i.
”Det är mitt och väldigt stökigt. Det behöver du inte se nu.” Sa han och drog med mig vidare nerför trappan och ut från entrén.
”Baksidan har du redan sett med poolen och verandan.” Sa han snabbt och gick sicksack mellan träden för att inte krocka med de.
”Är detta trädgården?” Frågade jag och vände huvudet överallt så jag kunde få syn på allt som fanns här inne.
”Detta är bara en utav alla. Det finns tre stycken.” Sa han och rodnade lätt och tittade ner på marken. Jag som inte trodde det kunde komma fler överraskningar.
”Snabba på Liam så du kan visa mig resten innan dagen tar slut.” Sa jag lite retfullt och med ett leende på läpparna när jag drog i honom för att han skulle följa med.
”Varför stannade du?” Frågade jag och tittade underligt på honom.
”Jag funderar bara vilken väg vi ska ta.” Sa han och tittade till väster och sedan till höger. ”Denna tar vi.” Sa han sedan efter någon minut.
”Vart ska vi Liam?” Frågade jag nu och tittade oroligt omkring oss. Vi gick på en väg som ledde bort från herrgården.
”Vänta lite så ska du få se.” Var allt han sade på resten av vandringen.
”Är vi framme snart?” Frågade jag när han stannade upp några meter framför mig och ett leende lekte på hans läppar när han tittade framåt.
”Vad är...?” Orden försvann från min mun när jag kom fram till stället Liam stod. Jag blickade ut över en fantastisk vy över dalens gångar med en glänsande sjö i mitten. Vinodlingar sträckte ut sig över sjöns vänstra sida. På motsatt sida var det mycket växtlighet, från blombuskar till träd av olika slag.
”Medelhavsvegetation.” Sa Liam och visade med handen över all växtlighet som omfattade dalen.
Inga ord kunde beskriva naturen runt omkring mig. Allt jag kunde göra var att stirra ut över dalens gångar för ta in så mycket som möjligt med bara synen.
”Jisses vad klockan är mycket.” Hävde Liam ur sig efter en lång tystnad. ”Vi måste skynda oss tillbaka om vi vill ha lunch.”
”Sisten tillbaka.” Sa jag och skyndade mig tillbaka till vägen där jag kunde börja springa med Liam efter mig.
”Maten var helt underbar Anna.” Sa jag tacksamt och drack upp resten av vattnet i glaset.
”Varsågod.” Svarade hon tillbaka och gick in i köket med våra tallrikar.
”Så vad ska ni hitta på pappa?” Frågade Liam Fredrik.
”Jag och Ruth tänkte få till grannen och fråga hur det går med vinodlingen.” Sa han.
”Hoppas ni får det roligt.” Svarade jag tillbaka och skyndade efter Liam som var på väg in.
”Han kommer fråga om han kan få köpa el flaska eller två för att dela med henne.” Sade Liam mycket dämpat så bara jag kunde höra.
”Vad är det som låter?” Frågade han när vi kom in i ’mitt rum’.
”Det låter som min mobil.” Sa jag snabbt och började leta efter den.
Liam räckte fram sin hand som hållde någonting och sade, ”gissa tre gånger.”
Varför lät han sur? Vad hade hänt med honom nu?
När jag tittade på skärmen för att se vem som hade ringt förstod jag varför han sagt som han gjorde. Det var Louis.
_________________________________________________________________________________
Vad kommer hon att säga till Louis? Kommer hon att avslöja sanningen om henne och Liam eller att hon är på semeser med Liam? Eller kanske båda delarna? Vem vet ;)
Blir så glad över era kommentarer! Det gör att jag vill fortsätta! Ni betyder GULD värt!
Kapitel 47
Föregående:
Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________
Såg jag i syne eller var det Liam som stod där och skrattade? Jag måste verkligen hallucinera för han kunde inte vara här. Det var omöjligt. Han skulle ju vara i USA och göra en turné, inte vara här i Sevilla som låg i Spanien. På andra sidan jordklotet.
Jag stod och stirrade på honom en bra stund. Jag rörde inte en fena. Jag koncentrerade mig på en enda tanke, det är bara en dröm.
Efter ytterligare några minuter hade passerat hade Liam lugnat ner sig och jag stod fortfarande kvar på samma ställe. Min blick var det ända som rörde sig av kroppen.
”Vad gör du här? Ska inte du vara i USA?” Undslapp min mun.
”Vad jag gör här? Detta är mitt andra hem. Vad gör du här?” Frågade han tillbaka.
”Mamma drog med mig på semester över lovet. Hon sa att vi skulle till Spanien men inte längre än så. Men, vad menar du med ’ett andra hem’?”
”Detta är pappas hus. Han och jag åkte alltid hit när vi var lediga.”
”Är detta ert hus?” Sade jag förvånat.
”Ja, det är vårat hus. Sluta tjata.” Sa han lite otåligt och skruvade på sig.
Jag vände min om för att se var trappstegen låg till poolen. ”Liam, kan jag få hjälp upp? Jag orkar inte simma till andra änden för att komma upp.”
”Hur vet jag att du inte ska dra i mig i vattnet istället?” Frågade han och började gå mot mig.
”Jag lovar och svär att jag inte ska dra i dig ,Liam, i poolen.” Sa jag och hållde upp en hand i luften och ritade ett kors på ena bröstet med andra och viskade tyst, ”just nu.” efteråt.
Han tog de sista stegen fram till kanten och tog tag i min utsträckta arm. Jag hoppade och tryckte mig upp på kanten med den fria handen när Liam drog i min andra. Tillslut stod jag på marken med handduken omsluten runt min kropp.
”Vänner?” Frågade Liam och sträckte fram hans högra hand.
Jag log och tog hans hand och skakade den. ”Vänner.” Han log tillbaka och började gå in mot huset.
”Kommer du eller vill du bli sjuk?” Frågade han när han såg att jag inte följde efter.
”Kommer.” Svarade jag snabbt och skyndade mig ikapp.
”Du kan komma in nu.” Sa jag och snabbt efter öppnades dörren och in steg Liam.
”Anna kom precis förbi för att säga att maten är färdig och vi ska komma ner nu.” Sa han och visade med handen att jag skulle följa efter.
Maten var helt underbar. Det var någon köttgryta med kokt potatis med sallad. Maten bara smälte i munnen på mig.
”Så Therese, vad vill du göra imorgon?” Frågade Fredrik efter en stunds tystnad.
”Jag vet faktiskt inte. Vad kan man göra? Vad får man göra?” Frågade jag tillbaka.
”Pappa, jag hade tänkt visa henne herrgården ordentligt först och sedan kanske ut och rida eller vandra i naturen. Det beror hur varmt det kommer bli.” Sa Liam.
”Då så, då kommer vi inte se er ligga och lata er i solen dagarna i ända.” Sa mamma och tittade åt mitt håll. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar och jag nickade kort.
_________________________________________________________________________________
Vilken tur att Liam och Therese gjorde vapenvila. En bror och syster kan inte kriga mot varandra i evigheter. Men vad tror ni de kommer göra dessa dagar?
En liten del idag men imogon kommer det ett längre!
Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________
Såg jag i syne eller var det Liam som stod där och skrattade? Jag måste verkligen hallucinera för han kunde inte vara här. Det var omöjligt. Han skulle ju vara i USA och göra en turné, inte vara här i Sevilla som låg i Spanien. På andra sidan jordklotet.
Jag stod och stirrade på honom en bra stund. Jag rörde inte en fena. Jag koncentrerade mig på en enda tanke, det är bara en dröm.
Efter ytterligare några minuter hade passerat hade Liam lugnat ner sig och jag stod fortfarande kvar på samma ställe. Min blick var det ända som rörde sig av kroppen.
”Vad gör du här? Ska inte du vara i USA?” Undslapp min mun.
”Vad jag gör här? Detta är mitt andra hem. Vad gör du här?” Frågade han tillbaka.
”Mamma drog med mig på semester över lovet. Hon sa att vi skulle till Spanien men inte längre än så. Men, vad menar du med ’ett andra hem’?”
”Detta är pappas hus. Han och jag åkte alltid hit när vi var lediga.”
”Är detta ert hus?” Sade jag förvånat.
”Ja, det är vårat hus. Sluta tjata.” Sa han lite otåligt och skruvade på sig.
Jag vände min om för att se var trappstegen låg till poolen. ”Liam, kan jag få hjälp upp? Jag orkar inte simma till andra änden för att komma upp.”
”Hur vet jag att du inte ska dra i mig i vattnet istället?” Frågade han och började gå mot mig.
”Jag lovar och svär att jag inte ska dra i dig ,Liam, i poolen.” Sa jag och hållde upp en hand i luften och ritade ett kors på ena bröstet med andra och viskade tyst, ”just nu.” efteråt.
Han tog de sista stegen fram till kanten och tog tag i min utsträckta arm. Jag hoppade och tryckte mig upp på kanten med den fria handen när Liam drog i min andra. Tillslut stod jag på marken med handduken omsluten runt min kropp.
”Vänner?” Frågade Liam och sträckte fram hans högra hand.
Jag log och tog hans hand och skakade den. ”Vänner.” Han log tillbaka och började gå in mot huset.
”Kommer du eller vill du bli sjuk?” Frågade han när han såg att jag inte följde efter.
”Kommer.” Svarade jag snabbt och skyndade mig ikapp.
”Du kan komma in nu.” Sa jag och snabbt efter öppnades dörren och in steg Liam.
”Anna kom precis förbi för att säga att maten är färdig och vi ska komma ner nu.” Sa han och visade med handen att jag skulle följa efter.
Maten var helt underbar. Det var någon köttgryta med kokt potatis med sallad. Maten bara smälte i munnen på mig.
”Så Therese, vad vill du göra imorgon?” Frågade Fredrik efter en stunds tystnad.
”Jag vet faktiskt inte. Vad kan man göra? Vad får man göra?” Frågade jag tillbaka.
”Pappa, jag hade tänkt visa henne herrgården ordentligt först och sedan kanske ut och rida eller vandra i naturen. Det beror hur varmt det kommer bli.” Sa Liam.
”Då så, då kommer vi inte se er ligga och lata er i solen dagarna i ända.” Sa mamma och tittade åt mitt håll. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar och jag nickade kort.
_________________________________________________________________________________
Vilken tur att Liam och Therese gjorde vapenvila. En bror och syster kan inte kriga mot varandra i evigheter. Men vad tror ni de kommer göra dessa dagar?
En liten del idag men imogon kommer det ett längre!
Kapitel 46
Föregående:
Jag gick med snabba steg mot parkeringen för att sedan gå till stationen där bussen skulle gå från. När jag kom förbi skolbyggnaden såg jag en mycket välbekant bil. Mammas bil. Jag saktade ner stegen och vände riktning.
”Mamma vad gör du här? Ska inte du jobba?” Frågade jag förvånat när jag öppnade dörren och steg in.
”Jag gick tidigare för att vi skulle hinna med flyget.”
”Vilket flyg?” Frågade jag förvirrat. Jag hängde inte med alls.
_________________________________________________________________________________
”Kommer du inte ihåg i julas, du sa att du ville åka tillbaka till Spanien. Du önskade dig en resa dit för du saknade värmen, naturen och all den goda maten.” Sade mamma när hon körde ut på vägen mot E6:an.
”Det hade jag totalt glömt bort.” Mumlade jag tyst för mig själv och tänkte tillbaka.
”Vad önskar du dig hjärtat i julklapp?” Frågade mamma mig när vi satt och tittade på film.
”Jag vet inte riktigt. Om du kan skaffa fram en resa till Spanien så skulle det vara bra.” Sade jag och koncentrerade mig på filmen.
”Men annars, vad vill du ha? Behöver du någonting?” Frågade mamma vidare.
”Kanske... Nej , men jag vet inte.” Sa jag.
”Kom igen Therese. Spotta ut det.”
”Okej då, jag vill träffa mina idoler.” Fick jag ur mig.
”Vilka av de?” Frågade hon nyfiket.
”Vilka av de? Ja du, jag vill såklart träffa alla men du vet de fem killarna Louis Tomlinson, Niall Horan, Harry Styles, Zayn Malik och Liam Payne som utgör pojkbandet One Direction. De vill jag träffa.” Sa jag medan jag tittade på mitt mobilskal som var täckt med killarna.
”Så vad vill du göra när vi kommer fram till flygplatsen? Äta, shoppa, slappa?”
”Sa du något mamma?” Frågade jag förvirrat och vaknade upp.
”Jag frågade om du ville äta någonting när vi har checkat in vårat bagage.” Sa hon nu.
”Men mamma mina saker är ju hemma. Vi måste...” Sa jag.
Mamma var snabb med att avbryta mig. ”Jag åkte hem tidigare för att packa alla dina saker.” ”Mamma, ska vi till Barcelona?” Frågade jag.
”Inte denna gång, vi ska till ett nytt ställe som jag tror du kommer att tycka om.” Var det ända hon svarade och satte sedan på lite musik.
”Landningen börjar alldeles strax, så om ni alla kunde vara snälla att sätta er på era platser och knäppa fast säkerhetsbältena så kan vi påbörja inflygningen till Sevillas flygplats.” Hörde jag kaptenen säga.
Man kunde se hur vi kom närmare marken efter varje sekund. Bilarna var inte längre små som myror och man kunde urskilja människor på gatorna.
”Jag kan meddela att det är 30 grader varmt med strålande sol och inga moln på himlen. Välkomna till Sevilla, Spanien. Tack för att ni flög med Ryanair.” Var det sista kaptenen sa innan vi hade landat på marken.
”Det där fick väl bra?” Frågade mamma och skyndade sig att plocka ner handväskan. Jag nickade och följde snabbt efter henne.
”Mamma, varför skyndar du dig då förfärligt?” Frågade jag oroligt när vi stod i kön för att få passera in i landet.
”Jag vill ut härifrån snabbt. Det är för mycket folk.” Svarade hon. Konstigt. Hon har aldrig varit rädd för att vara i samma lokal med flera hundra människor förut. Hon kanske var nervös? Nervös över hur jag skulle reagera?
Vi kom tillslut ut genom dörren som ledde ut till själva flygplatsen. Bakom oss hade vi rullbanden med väskorna och framför oss stod det flera chaufförer med lappar där det stod namn som de skulle skjutsa.
Mamma började gå till en av dessa chaufförer som stod och hållde en lapp. När jag kom närmare såg jag namnet ‘Olson’ inskrivet på lappen som han hållde upp.
Några minuter senare satt vi i inte i en taxibil utan en mycket finare, som en taxibil fast som BMW eller något liknande. Det var iallafall en stor lättnad när jag såg att vi skulle åka i denna istället för en bil som alla möjliga personer kunde ha suttit i.
Vi åkte en bra bit tills jag började se vinodlingar lite här och där med herrgårdar i alla storlekar. Vad hade hon gjort denna gång? Tänkte jag och såg hur ett stort hus tornade upp sig framför oss.
”Mamma, vad är det där?” Frågade jag och försökte se huset, nej det var för stort för att vara en villa. Nej det kan inte vara en... en... en herrgård.
”Visst är det en underbar syn?” Var allt hon sade och började rota i sin handväska.
Jag satt och stirrade så jag fick ont i ögonen. Jag kunde se hur det blev större och större för varje meter vi kom närmare. Jag kunde inte slita min blick från allting nytt som omfattade min syn.
”Då var vi framme.” Sa chauffören och parkerade bilen framför dörren och hjälpte oss med våra väskor in i hallen.
”Wow.” Var det ända ord som kunde lämna mina läppar.
”Välkomna Mrs och Ms Olson, om ni behöver någonting så var inte rädda för att säga till.” Sa nu en kvinna som var lång och hade mycket mörkt hår. Hon såg riktig trevlig ut om hon kunde le istället för att se död ut.
”Mrs Olson ditt rum är det första till vänster här på bottenvåningen. Och Ms Olson, ta trappan upp och första dörren på höger sida.” Sa hon och gick samma väg tillbaka som hon hade kommit.
Det första jag såg var ett mycket finare rum är det jag hade sovit i hos killarna. Här smälte allt ihop med varandra. Alla pusselbitarna passade magnifikt med varandra. Jag hivade upp väskan på sängen och plockade snabbt alla kläder i byrån som stod under ett stort fönster. Så medan jag sorterade kläderna i olika lådor, njöt jag av utsikten över trädgården och över en vingård lite längre ner i dalen.
Jag satte mig på sängen och upptäckte att jag hade inte sett att jag hade en liten balkong som vette ut över andra sidan rummet. Jag öppnade dörren försiktigt och gick ut för att ta mig en titt. Det första jag såg var en stor pool som utgjorde den största delen av bakgården med några solstolar bredvid. Sedan till vänster fanns det en veranda med grill och ett stort parasoll med trädgårdsmöbler under.
Jag skyndade mig ur rummet för att se vart mamma hade tagit vägen.
”Mamma?” Frågade jag högt.
”Vad?” Svarade hon för jag måste ha avbrutit henne med någonting viktigt.
”Får jag ta ett dopp i poolen?”
”Visst får du det, du kan göra vad du vill.” Det var det ända jag behövde höra för rätt som det var var jag nere vid poolkanten, iklädd i bikini. Jag kände på vattnet och satte mig på kanten så benen dinglade i det svala vattnet i poolen. Det var så underbart här.
Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________
Vem kan det vara tror ni? Kommentera vem/vilka ni tror det kanske är!
Här har ni ett långt och lite roligt kapitel enligt mig ^^ Hoppas ni tycker om det!!
Jag gick med snabba steg mot parkeringen för att sedan gå till stationen där bussen skulle gå från. När jag kom förbi skolbyggnaden såg jag en mycket välbekant bil. Mammas bil. Jag saktade ner stegen och vände riktning.
”Mamma vad gör du här? Ska inte du jobba?” Frågade jag förvånat när jag öppnade dörren och steg in.
”Jag gick tidigare för att vi skulle hinna med flyget.”
”Vilket flyg?” Frågade jag förvirrat. Jag hängde inte med alls.
_________________________________________________________________________________
”Kommer du inte ihåg i julas, du sa att du ville åka tillbaka till Spanien. Du önskade dig en resa dit för du saknade värmen, naturen och all den goda maten.” Sade mamma när hon körde ut på vägen mot E6:an.
”Det hade jag totalt glömt bort.” Mumlade jag tyst för mig själv och tänkte tillbaka.
”Vad önskar du dig hjärtat i julklapp?” Frågade mamma mig när vi satt och tittade på film.
”Jag vet inte riktigt. Om du kan skaffa fram en resa till Spanien så skulle det vara bra.” Sade jag och koncentrerade mig på filmen.
”Men annars, vad vill du ha? Behöver du någonting?” Frågade mamma vidare.
”Kanske... Nej , men jag vet inte.” Sa jag.
”Kom igen Therese. Spotta ut det.”
”Okej då, jag vill träffa mina idoler.” Fick jag ur mig.
”Vilka av de?” Frågade hon nyfiket.
”Vilka av de? Ja du, jag vill såklart träffa alla men du vet de fem killarna Louis Tomlinson, Niall Horan, Harry Styles, Zayn Malik och Liam Payne som utgör pojkbandet One Direction. De vill jag träffa.” Sa jag medan jag tittade på mitt mobilskal som var täckt med killarna.
”Så vad vill du göra när vi kommer fram till flygplatsen? Äta, shoppa, slappa?”
”Sa du något mamma?” Frågade jag förvirrat och vaknade upp.
”Jag frågade om du ville äta någonting när vi har checkat in vårat bagage.” Sa hon nu.
”Men mamma mina saker är ju hemma. Vi måste...” Sa jag.
Mamma var snabb med att avbryta mig. ”Jag åkte hem tidigare för att packa alla dina saker.” ”Mamma, ska vi till Barcelona?” Frågade jag.
”Inte denna gång, vi ska till ett nytt ställe som jag tror du kommer att tycka om.” Var det ända hon svarade och satte sedan på lite musik.
”Landningen börjar alldeles strax, så om ni alla kunde vara snälla att sätta er på era platser och knäppa fast säkerhetsbältena så kan vi påbörja inflygningen till Sevillas flygplats.” Hörde jag kaptenen säga.
Man kunde se hur vi kom närmare marken efter varje sekund. Bilarna var inte längre små som myror och man kunde urskilja människor på gatorna.
”Jag kan meddela att det är 30 grader varmt med strålande sol och inga moln på himlen. Välkomna till Sevilla, Spanien. Tack för att ni flög med Ryanair.” Var det sista kaptenen sa innan vi hade landat på marken.
”Det där fick väl bra?” Frågade mamma och skyndade sig att plocka ner handväskan. Jag nickade och följde snabbt efter henne.
”Mamma, varför skyndar du dig då förfärligt?” Frågade jag oroligt när vi stod i kön för att få passera in i landet.
”Jag vill ut härifrån snabbt. Det är för mycket folk.” Svarade hon. Konstigt. Hon har aldrig varit rädd för att vara i samma lokal med flera hundra människor förut. Hon kanske var nervös? Nervös över hur jag skulle reagera?
Vi kom tillslut ut genom dörren som ledde ut till själva flygplatsen. Bakom oss hade vi rullbanden med väskorna och framför oss stod det flera chaufförer med lappar där det stod namn som de skulle skjutsa.
Mamma började gå till en av dessa chaufförer som stod och hållde en lapp. När jag kom närmare såg jag namnet ‘Olson’ inskrivet på lappen som han hållde upp.
Några minuter senare satt vi i inte i en taxibil utan en mycket finare, som en taxibil fast som BMW eller något liknande. Det var iallafall en stor lättnad när jag såg att vi skulle åka i denna istället för en bil som alla möjliga personer kunde ha suttit i.
Vi åkte en bra bit tills jag började se vinodlingar lite här och där med herrgårdar i alla storlekar. Vad hade hon gjort denna gång? Tänkte jag och såg hur ett stort hus tornade upp sig framför oss.
”Mamma, vad är det där?” Frågade jag och försökte se huset, nej det var för stort för att vara en villa. Nej det kan inte vara en... en... en herrgård.
”Visst är det en underbar syn?” Var allt hon sade och började rota i sin handväska.
Jag satt och stirrade så jag fick ont i ögonen. Jag kunde se hur det blev större och större för varje meter vi kom närmare. Jag kunde inte slita min blick från allting nytt som omfattade min syn.
”Då var vi framme.” Sa chauffören och parkerade bilen framför dörren och hjälpte oss med våra väskor in i hallen.
”Wow.” Var det ända ord som kunde lämna mina läppar.
”Välkomna Mrs och Ms Olson, om ni behöver någonting så var inte rädda för att säga till.” Sa nu en kvinna som var lång och hade mycket mörkt hår. Hon såg riktig trevlig ut om hon kunde le istället för att se död ut.
”Mrs Olson ditt rum är det första till vänster här på bottenvåningen. Och Ms Olson, ta trappan upp och första dörren på höger sida.” Sa hon och gick samma väg tillbaka som hon hade kommit.
Det första jag såg var ett mycket finare rum är det jag hade sovit i hos killarna. Här smälte allt ihop med varandra. Alla pusselbitarna passade magnifikt med varandra. Jag hivade upp väskan på sängen och plockade snabbt alla kläder i byrån som stod under ett stort fönster. Så medan jag sorterade kläderna i olika lådor, njöt jag av utsikten över trädgården och över en vingård lite längre ner i dalen.
Jag satte mig på sängen och upptäckte att jag hade inte sett att jag hade en liten balkong som vette ut över andra sidan rummet. Jag öppnade dörren försiktigt och gick ut för att ta mig en titt. Det första jag såg var en stor pool som utgjorde den största delen av bakgården med några solstolar bredvid. Sedan till vänster fanns det en veranda med grill och ett stort parasoll med trädgårdsmöbler under.
Jag skyndade mig ur rummet för att se vart mamma hade tagit vägen.
”Mamma?” Frågade jag högt.
”Vad?” Svarade hon för jag måste ha avbrutit henne med någonting viktigt.
”Får jag ta ett dopp i poolen?”
”Visst får du det, du kan göra vad du vill.” Det var det ända jag behövde höra för rätt som det var var jag nere vid poolkanten, iklädd i bikini. Jag kände på vattnet och satte mig på kanten så benen dinglade i det svala vattnet i poolen. Det var så underbart här.
Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________
Vem kan det vara tror ni? Kommentera vem/vilka ni tror det kanske är!
Här har ni ett långt och lite roligt kapitel enligt mig ^^ Hoppas ni tycker om det!!
Kapitel 45
Föregående:
”Jaha, vad gjorde ni då som verkade vara mer intressant än att prata med mig?” Frågade han nu lite sårat. Jag kunde föreställa mig hans min bakom telefonen i andra änden, hur han förberedde sig för svaret.
”Snälla Lou, bli inte ledsen nu, okej? Vi lirade lite på våra instrument bara.” Sa jag sakta.
”Va bra att det inte var något annat. Nu måste jag gå och göra iordning mig tills i kväll. Älskar dig!”
”Älskar dig. Och Louis?” Sa jag.
”Ja?”
”Ta det nu lugnt med alkoholen. Ta hand om varandra!” Och samtalet bröts kort efter.
_________________________________________________________________________________
Dagarna gick. Utan att veta ordet av det, hade tiden gått fort. Skolan pågick som vanligt och jag hade börjat komma ikapp med alla inlämningar samt läxor. Det var bara någon enstaka vecka tills det var påsklov.
Det hade gått fyra veckor sedan jag kom hem. Fyra veckor sedan jag gick reda på att jag hade en bror, jag fick en pojkvän och många nya vänner i ett annat land än det jag lever mitt sextonåriga liv i.
Jag och mamma hade inte pratat särskilt mycket på den senaste tiden. Jag var iallafall inte lika arg längre på henne. Det var inte bara hennes fel, utan mina morföräldrar och min moster hade gjort exakt som mamma. De hade inte sagt någonting. De hade tigit och försökt ‘glömma’ tiden som mor hade spenderat i Wolverhampton.
”Kom igen Therese, svara på frågan!” Sa Sofie mycket irriterat.
”Vad sa du?” Frågade jag tillbaka, som om jag inte hade någon aning.
”Sluta retas.” Sa hon och puttade till mig löst på armen och jag började fnittra.
”Okej, okej jag ska berätta.” Fick jag ur mig mellan skrattattackerna.
”Såhär ligger det till. Av vad jag vet så ska vi inte göra något speciellt under lovet. Men hon håller på med någonting men hon håller det hemligt för mig. Så jag har faktiskt ingen aning om jag ska planera något eller inte.” Babblade jag på medan Sofie och Maria tittade noggrant på mig för att se att jag inte ljög för de.
”Jag undrar vad hon håller på med! Jag önskar att mina föräldrar kunde hitta på någonting roligt istället för att stanna hemma och göra absolut ingenting!” Sa Maria och pillade på sin väska.
Sofie nickade instämmande. ”Samma här. Mamma och pappa ska jobba hela veckan och syskonen ska till farmor och farfar på landet. Antingen åker jag dit eller stannar i ett stort tomt hus.”
”Livet suger verkligen ibland.” Sa Maria och suckade och jag nickade lågt.
Livet sög verkligen när man inte kunde få vara med den man älskade. Louis och jag hade varit ifrån varandra i fyra veckor. Vi hade skickat meddelanden till varandra varje dag men det har inte kunnat tillfredsställa det mörker som jag känner inom mig.
Jag hade ringt till de på skype några gånger och pratat med allihopa. Att kunna få se deras glada ansikten gjorde mig glad, men det gjorde att jag saknade alla fem mycket mer.
~
Sista dagen i skolan sedan var det lov. En veckas lov med påskfirande över hela landet.
”Glöm nu inte att vara ute när det är fint väder.” Påminde våran lärare oss och sedan fick vi gå. Alla trängdes ut genom dörren till klassrummet för att skynda sig hem.
”Therese, kan jag få prata med dig?” Jag stannade och vände mig om för att möta lärarens blick.
”Vad ville du?” Frågade jag och satte mig på bordet.
”Jag undrar om du är klar med uppsatsen?” Frågade han.
”Uppsatsen om resan till England va? Ja, den är klar. Varför undrar du?” Svarade jag tillbaka.
”Därför om den är klar så kan du väl lämna in den så jag kan läsa den under lovet.”
”Självklart kan du få göra det.” Sa jag och hämtade papperna ur lådan. Jag hade inte skrivit uppsatsen på datorn som alla andra skulle ha gjort, utan jag skrev den förhand.
”Varsågod.” Sa jag och räckte fram papperna.
Han tog emot dom och sade ett snabbt, ”ha det så trevligt på lovet.”
Jag gick med snabba steg mot parkeringen för att sedan gå till stationen där bussen skulle gå från. När jag kom förbi skolbyggnaden såg jag en mycket välbekant bil. Mammas bil. Jag saktade ner stegen och vände riktning.
”Mamma vad gör du här? Ska inte du jobba?” Frågade jag förvånat när jag öppnade dörren och steg in.
”Jag gick tidigare för att vi skulle hinna med flyget.”
”Vilket flyg?” Frågade jag förvirrat. Jag hängde inte med alls.
_________________________________________________________________________________
Vad tror ni kommer hända? Ska hon få åka träffa Louis och alla andra i England?
”Jaha, vad gjorde ni då som verkade vara mer intressant än att prata med mig?” Frågade han nu lite sårat. Jag kunde föreställa mig hans min bakom telefonen i andra änden, hur han förberedde sig för svaret.
”Snälla Lou, bli inte ledsen nu, okej? Vi lirade lite på våra instrument bara.” Sa jag sakta.
”Va bra att det inte var något annat. Nu måste jag gå och göra iordning mig tills i kväll. Älskar dig!”
”Älskar dig. Och Louis?” Sa jag.
”Ja?”
”Ta det nu lugnt med alkoholen. Ta hand om varandra!” Och samtalet bröts kort efter.
_________________________________________________________________________________
Dagarna gick. Utan att veta ordet av det, hade tiden gått fort. Skolan pågick som vanligt och jag hade börjat komma ikapp med alla inlämningar samt läxor. Det var bara någon enstaka vecka tills det var påsklov.
Det hade gått fyra veckor sedan jag kom hem. Fyra veckor sedan jag gick reda på att jag hade en bror, jag fick en pojkvän och många nya vänner i ett annat land än det jag lever mitt sextonåriga liv i.
Jag och mamma hade inte pratat särskilt mycket på den senaste tiden. Jag var iallafall inte lika arg längre på henne. Det var inte bara hennes fel, utan mina morföräldrar och min moster hade gjort exakt som mamma. De hade inte sagt någonting. De hade tigit och försökt ‘glömma’ tiden som mor hade spenderat i Wolverhampton.
”Kom igen Therese, svara på frågan!” Sa Sofie mycket irriterat.
”Vad sa du?” Frågade jag tillbaka, som om jag inte hade någon aning.
”Sluta retas.” Sa hon och puttade till mig löst på armen och jag började fnittra.
”Okej, okej jag ska berätta.” Fick jag ur mig mellan skrattattackerna.
”Såhär ligger det till. Av vad jag vet så ska vi inte göra något speciellt under lovet. Men hon håller på med någonting men hon håller det hemligt för mig. Så jag har faktiskt ingen aning om jag ska planera något eller inte.” Babblade jag på medan Sofie och Maria tittade noggrant på mig för att se att jag inte ljög för de.
”Jag undrar vad hon håller på med! Jag önskar att mina föräldrar kunde hitta på någonting roligt istället för att stanna hemma och göra absolut ingenting!” Sa Maria och pillade på sin väska.
Sofie nickade instämmande. ”Samma här. Mamma och pappa ska jobba hela veckan och syskonen ska till farmor och farfar på landet. Antingen åker jag dit eller stannar i ett stort tomt hus.”
”Livet suger verkligen ibland.” Sa Maria och suckade och jag nickade lågt.
Livet sög verkligen när man inte kunde få vara med den man älskade. Louis och jag hade varit ifrån varandra i fyra veckor. Vi hade skickat meddelanden till varandra varje dag men det har inte kunnat tillfredsställa det mörker som jag känner inom mig.
Jag hade ringt till de på skype några gånger och pratat med allihopa. Att kunna få se deras glada ansikten gjorde mig glad, men det gjorde att jag saknade alla fem mycket mer.
~
Sista dagen i skolan sedan var det lov. En veckas lov med påskfirande över hela landet.
”Glöm nu inte att vara ute när det är fint väder.” Påminde våran lärare oss och sedan fick vi gå. Alla trängdes ut genom dörren till klassrummet för att skynda sig hem.
”Therese, kan jag få prata med dig?” Jag stannade och vände mig om för att möta lärarens blick.
”Vad ville du?” Frågade jag och satte mig på bordet.
”Jag undrar om du är klar med uppsatsen?” Frågade han.
”Uppsatsen om resan till England va? Ja, den är klar. Varför undrar du?” Svarade jag tillbaka.
”Därför om den är klar så kan du väl lämna in den så jag kan läsa den under lovet.”
”Självklart kan du få göra det.” Sa jag och hämtade papperna ur lådan. Jag hade inte skrivit uppsatsen på datorn som alla andra skulle ha gjort, utan jag skrev den förhand.
”Varsågod.” Sa jag och räckte fram papperna.
Han tog emot dom och sade ett snabbt, ”ha det så trevligt på lovet.”
Jag gick med snabba steg mot parkeringen för att sedan gå till stationen där bussen skulle gå från. När jag kom förbi skolbyggnaden såg jag en mycket välbekant bil. Mammas bil. Jag saktade ner stegen och vände riktning.
”Mamma vad gör du här? Ska inte du jobba?” Frågade jag förvånat när jag öppnade dörren och steg in.
”Jag gick tidigare för att vi skulle hinna med flyget.”
”Vilket flyg?” Frågade jag förvirrat. Jag hängde inte med alls.
_________________________________________________________________________________
Vad tror ni kommer hända? Ska hon få åka träffa Louis och alla andra i England?
Kommentera vad ni tycker! Blir allting glad när jag ser att ni har kommenterat! :D
Kapitel 44
Föregående:
”Kan vi börja nu?” Frågade Jesper otåligt. Han var en riktig baddare på att spela flera instrument, som jag.
Alla nickade till svar och Kevin började spela lätt på Hollywood Hills.
________________________________________________________________________
”Det där var grymt!” Utbrast jag och gav honom en high-five.
”Var ju tvungen att hitta på något att göra när du inte var hemma.” Svarade han och log.
”Tysta allihopa! Jag vill veta om Therese har kommit på någon ny melodi? Och kanske spela den för oss?” Frågade Sofie ivrigt.
”Nja.” Sa jag och skruvade på mig lätt.
”Kom igen! Snälla, sälla låt oss få höra!” Bad nu Jesper och Maria.
”Okej.” Svarade jag och lade ner gitarren för att ta upp fiolen istället.
Alla satte sig bekvämt på golvet och väntade på att jag skulle börja.
”Jag har döpt denna till river flows in you.” Sa jag och började spela.
Alla satt som förstelnade när jag stod där och tog not efter not. Det var helt magiskt. Jag njöt av vart enda sekund som förflöt. Alla satt och beundrade mitt verk som jag hade skrivit helt själv.
”Det där var ...” Sa Maria.
”Magiskt.” Fortsatte Kevin.
”Helt ... underbart.” Sade Sofie.
”Du, kommer att bli stor du. En vacker dag kommer du vara ... ehm ... en kompositör eller en stor sångare.” Sa Jesper helt utan förvarning.
”Tack” Sa jag och rodnade lätt om kinderna.
”När hade du tid att kompa den?” Frågade Kevin nyfiket.
”Tja, jag gjorde klart den någon dag innan jag ’blev kidnappad’.” Sa jag och gjorde citat tecken i luften.
”Haha, det förklarar saken.” Sa Jesper och tittade nöjt mot mitt håll.
”Nå? Ska vi fortsätta? Eller vill ni att jag ska gå?” Frågade jag och började packa ihop mina saker. Det fick de allihopa att sätta fart och ta sina instrument och sätta igång igen. Jag grabbade tag om gitarren och började spela.
Plötsligt avbryts vi av att min mobil börjar ringa och en bild på Louis dyker upp på skärmen. Jag kastar mig över den för att ingen ska se bilden och svarar.
”Kan jag ringa senare? Är lite upptagen.” Viskade jag.
”Ring så fort som möjligt.” Sade han tillbaka och avslutade samtalet.
”Vem var det som ringde?” Frågade Jesper och försökte få tag på mobilen.
”Ingen viktig.” Svarade jag och la ner mobilen i fickan så han inte kunde få tag i den.
”Jag tror jag vet vem det är.” Sa Maria och skuttade runt glatt.
”Vem då?”
”Någon av killarna i bandet. Liam, Henry, Nils, Zayn eller Louíse.” Fortsatte hon.
”Säkert och föresten så sa du deras namn fel. De heter Liam, Harry, Niall, Zayn och Louis, inte Nils, Henry och Louíse.” Sade jag och försökte slå bort tankarna om Louis och försökte koncentrera mig på musiken igen.
”Hej, förlåt för det där förut. Jag var med några vänner och spelade och det blev lite överstyr när du ringde.” Sade jag och försökte låta så ledsamt så möjligt.
”Det gör inget. Vänta lite bara så ska jag berätta något häftigt...” Brak och dunas hördes och sedan en dörr stängas, ”...våran turné såldes slut bara på några minuter i USA!”
”Wow, jag är jätte glad över er, över dig! Ska ni fira eller?”
”Grabbarna och några från bandet plus jag ska ut till en pub och fira senare ikväll. Och jag lovar att ta det lugnt.” Tillade han så jag slapp säga till honom. ”Men vad gör du?”
”Jag är på väg hem efter en dag med både skratt och gråt.”
”Har det hänt något?” Frågade han oroligt.
”Nej, det är inget speciellt. Mamma och jag pratade lite bara, det var inget viktigt. Sedan har jag spelat med några vänner.” Pratade jag på medan jag skyndade mig hem i kylan.
”Vad spelade ni för något? Vanliga spel eller tv-spel?” Frågade han entusiastiskt.
”Ingendera.” Svarade jag och drog ut spänningen en del.
”Jaha, vad gjorde ni då som verkade vara mer intressant än att prata med mig?” Frågade han nu lite sårat. Jag kunde föreställa mig hans min bakom telefonen i andra änden, hur han förberedde sig för svaret.
”Snälla Lou, bli inte ledsen nu, okej? Vi lirade lite på våra instrument bara.” Sa jag sakta.
”Va bra att det inte var något annat. Nu måste jag gå och göra iordning mig tills i kväll. Älskar dig!”
”Älskar dig. Och Louis?” Sa jag.
”Ja?”
”Ta det nu lugnt med alkoholen. Ta hand om varandra!” Och samtalet bröts kort efter.
________________________________________________________________________
Nu är jag tillbaka med nya kapitel!! Tack allihopa för att ni har väntat och inte glömt bort mig! Jag vet att det inte har varit världens bästa uppdatering men nu är jag på g igen!
”Kan vi börja nu?” Frågade Jesper otåligt. Han var en riktig baddare på att spela flera instrument, som jag.
Alla nickade till svar och Kevin började spela lätt på Hollywood Hills.
________________________________________________________________________
”Det där var grymt!” Utbrast jag och gav honom en high-five.
”Var ju tvungen att hitta på något att göra när du inte var hemma.” Svarade han och log.
”Tysta allihopa! Jag vill veta om Therese har kommit på någon ny melodi? Och kanske spela den för oss?” Frågade Sofie ivrigt.
”Nja.” Sa jag och skruvade på mig lätt.
”Kom igen! Snälla, sälla låt oss få höra!” Bad nu Jesper och Maria.
”Okej.” Svarade jag och lade ner gitarren för att ta upp fiolen istället.
Alla satte sig bekvämt på golvet och väntade på att jag skulle börja.
”Jag har döpt denna till river flows in you.” Sa jag och började spela.
Alla satt som förstelnade när jag stod där och tog not efter not. Det var helt magiskt. Jag njöt av vart enda sekund som förflöt. Alla satt och beundrade mitt verk som jag hade skrivit helt själv.
”Det där var ...” Sa Maria.
”Magiskt.” Fortsatte Kevin.
”Helt ... underbart.” Sade Sofie.
”Du, kommer att bli stor du. En vacker dag kommer du vara ... ehm ... en kompositör eller en stor sångare.” Sa Jesper helt utan förvarning.
”Tack” Sa jag och rodnade lätt om kinderna.
”När hade du tid att kompa den?” Frågade Kevin nyfiket.
”Tja, jag gjorde klart den någon dag innan jag ’blev kidnappad’.” Sa jag och gjorde citat tecken i luften.
”Haha, det förklarar saken.” Sa Jesper och tittade nöjt mot mitt håll.
”Nå? Ska vi fortsätta? Eller vill ni att jag ska gå?” Frågade jag och började packa ihop mina saker. Det fick de allihopa att sätta fart och ta sina instrument och sätta igång igen. Jag grabbade tag om gitarren och började spela.
Plötsligt avbryts vi av att min mobil börjar ringa och en bild på Louis dyker upp på skärmen. Jag kastar mig över den för att ingen ska se bilden och svarar.
”Kan jag ringa senare? Är lite upptagen.” Viskade jag.
”Ring så fort som möjligt.” Sade han tillbaka och avslutade samtalet.
”Vem var det som ringde?” Frågade Jesper och försökte få tag på mobilen.
”Ingen viktig.” Svarade jag och la ner mobilen i fickan så han inte kunde få tag i den.
”Jag tror jag vet vem det är.” Sa Maria och skuttade runt glatt.
”Vem då?”
”Någon av killarna i bandet. Liam, Henry, Nils, Zayn eller Louíse.” Fortsatte hon.
”Säkert och föresten så sa du deras namn fel. De heter Liam, Harry, Niall, Zayn och Louis, inte Nils, Henry och Louíse.” Sade jag och försökte slå bort tankarna om Louis och försökte koncentrera mig på musiken igen.
”Hej, förlåt för det där förut. Jag var med några vänner och spelade och det blev lite överstyr när du ringde.” Sade jag och försökte låta så ledsamt så möjligt.
”Det gör inget. Vänta lite bara så ska jag berätta något häftigt...” Brak och dunas hördes och sedan en dörr stängas, ”...våran turné såldes slut bara på några minuter i USA!”
”Wow, jag är jätte glad över er, över dig! Ska ni fira eller?”
”Grabbarna och några från bandet plus jag ska ut till en pub och fira senare ikväll. Och jag lovar att ta det lugnt.” Tillade han så jag slapp säga till honom. ”Men vad gör du?”
”Jag är på väg hem efter en dag med både skratt och gråt.”
”Har det hänt något?” Frågade han oroligt.
”Nej, det är inget speciellt. Mamma och jag pratade lite bara, det var inget viktigt. Sedan har jag spelat med några vänner.” Pratade jag på medan jag skyndade mig hem i kylan.
”Vad spelade ni för något? Vanliga spel eller tv-spel?” Frågade han entusiastiskt.
”Ingendera.” Svarade jag och drog ut spänningen en del.
”Jaha, vad gjorde ni då som verkade vara mer intressant än att prata med mig?” Frågade han nu lite sårat. Jag kunde föreställa mig hans min bakom telefonen i andra änden, hur han förberedde sig för svaret.
”Snälla Lou, bli inte ledsen nu, okej? Vi lirade lite på våra instrument bara.” Sa jag sakta.
”Va bra att det inte var något annat. Nu måste jag gå och göra iordning mig tills i kväll. Älskar dig!”
”Älskar dig. Och Louis?” Sa jag.
”Ja?”
”Ta det nu lugnt med alkoholen. Ta hand om varandra!” Och samtalet bröts kort efter.
________________________________________________________________________
Nu är jag tillbaka med nya kapitel!! Tack allihopa för att ni har väntat och inte glömt bort mig! Jag vet att det inte har varit världens bästa uppdatering men nu är jag på g igen!
