Do you love me? - del 12
”Remember you were the one who wanted to know, and please don’t tell any one not even Harry, Liam, Zayn or Niall. I can trust you right?”, sa hon och såg hur han satt och funderade.
”You can trust me on this Lucy. I promise not to tell anyone”, svarade han och de hjälptes åt tillsammans att fixa ordning den sista väskan.
”I’ll be alright! I promise.”
“And please stay away from the beach”, hade Liam tillagt och alla hoppade in i bilen och åkte iväg.
Lucy kunde inte sluta tänka tillbaka på dagen då hennes enda vänner lämnade henne ensam på Londons gator. Hon hade stått på trottoaren tills bilen inte kunde längre ses. Väntat på gatan, för att se om de kom tillbaka.
När hon flyttade in, hade hon inte haft någonting emot att få vara ensam. Men när hon träffade Louis, Liam, Zayn, Niall och Harry, hade allt förändrats. Hon hade tyckt om deras sällskap, deras gemenskap som gjorde att hon hade känt sig som hemma (inte bokstavligen). Hade vänner som brydde sig och tog hand om varandra, vänner som hon aldrig hade haft. Visst hade hon haft vänner, men inte riktiga. De hade bara varit ute efter berömmelse, pengar, eller något annat. Uppmärksamhet, kanske, hade hon frågat sig själv ibland. Men inte nu längre. Nu tog hon det inte lika illa som förr.
Killarna hade åkt tidigt på måndagen och sedan hade hon gett sig av till Syco kontoret, eftersom ingen skulle vara vid studion. Där hade hon träffat på John som hade skickat hem henne. Order från Simon, hade han svarat när hon hade frågat. Alla ville tydligen att hon skulle ha ledigt och njuta av sommaren.
Lucy kom klampandes in i sin lya igen efter en hektisk dag med lite shopping. Hon slängde in påsarna i garderoben och gick för att sedan kryssa i kalendern. Fyra dagar kvar, tänkte hon, fyra dagar kvar av elände.
När hon gick förbi hallen och in i köket, knackade det plötsligt på dörren. Hon väntade inget besök, och vad hon visste var det inga fler som bodde i själva huset förutom henne och grabbarna. Men hon gick och öppnade dörren i alla fall.
”Package to Miss Hampton”, sa mannen och räckte fram papper och penna som hon skulle skriva på att hon hade mottagit paketet. Hon skrev på och bytte pappret mot ett stort paket, adresserat från hennes föräldrar.
”Why?”, frågade Lucy sig när hon stängde dörren, ”what do they want?”, och ställde det på köksbänken och funderade på om hon skulle öppna det eller inte. Kan vara från farmor, öppna det, sade ena halvan av huvudet. Medan det andra sa någonting helt annat, fjäsk, bara fjäsk från dina föräldrar.
Någon minut senare knackade det på dörren, igen. Hon skyndade sig för att öppna. Det knackade igen. Vem var det nu? Hade postkillen glömt något?, tänkte hon och öppnade försiktigt dörren, rädd för att det kunde vara någon helt annan.
Hon stelnade till när hon såg vem det var. Vad gjorde han är? Skulle inte han komma om några dagar med de andra? Hon såg hur han skruvade obekvämt på sig och hans ögon kunde inte fokusera på något. Han var inte den samma blyga kille som hon hade sett, innan de åkte.
”Hey Lucy! May I come in?”, frågade han och såg snällt på henne.
”Sure”, stammade hon fram och öppnade dörren mer och gick några steg tillbaka så han kunde få plats med sina väskor.
När han hade stigit in, kunde hon fortfarande inte fatta att han var här, ”shouldn’t you be home with your family, Zayn?”
Vad gör Zayn redan 'hemma'? Vad kan det finnas i hennes paket hon fick?
Kommentera vad ni tror...
SORRY, SORRY! för sjukt dålig uppdatering! Jag ska skärpa MIG! LOVAR!!
asså jag vet att jag har dåligt tålamod haha (om man tänker på förra kapitlet haha) men det är ju för att du är så j*vla bra asså det är inte sant men va fan nu babblar jag på bara hehe...men nu till frågan om vrf Zayn är hemma ja du...inte fan vet jag haha du får inte avsluta sådär juu!! ursäkta mina ordval:)
Du är sjukt bra och jag är säker på att zayn frågar om hon vill följa med honom hem till bradford. Jag undrar vem av killarna kommer det typ handla om. Ibland ser det ut som harry och ibland zayn.
