Do you love me? - del 18

Vill bara be om ursäkt över att det inte har kommit upp någontin. Hoppas nu förstår!

 
 
Föregående: 

“Lucy? Are you in there?”, ropade Harry och bankade hårt på dörren.

”She’s not in there, man”, sa Niall och la en hand på hans axel.

”Or she just doesn’t want to open”, fortsatte Louis.

“Let her get some time. She will come around”, berättade Liam och Harry såg sig ledsamt om när de gick in i hans och Louis lägenhet med ett svagt hopp.


 

Lucy tittade ut över den engelska landsbygden som kvällssolen lyste upp och förundrades hur vackert allt kunde bli med hjälp av lite ljus.

”Get ready miss, we are about to land”, sa piloten och började inflygningen mot en öppen slätt vid sidan av en grusväg.

     Hon hoppade ner på marken och gick med snabba steg hopkurad bort från helikoptern. När hon hade kommit en bit, rullade en svart Mercedes in på grusvägen. 

     Fönsterrutan till passagerarsätet rullades ner och en bekant röst hördes, ”God, what it has been empty here without you.”  

”How sweet. I have missed you too Carlisle”, fortsatte hon och tittade ut över de mycket bekanta markerna som de susade förbi, ” have I missed something”, frågade hon tillbaka.

”Nothing to worry about”, berättade han när bilen svängde upp på infarten till herrgården.

     Lucy greppade tag om handväskan och drog ett djupt andetag innan hon hoppade ur bilen och staplade sin väg uppför trappan. Precis när hon skulle ta tag om handtaget, öppnades dörren och deras butler visades där han stod i en lätt bugning.

     ”Oh my darling! Your home!”, hördes en kvinnlig röst ropa och någon sekund senare uppenbarades hennes mor på trappan till andra våningen.

”I’m home”, svarade hon nonchalant och fortsatte, ”where’s father?”

”He is here, somewhere”, svarade hon och log ett riktigt stort leende.

 

Hon vaknade utvilad och vände sig om i den gosiga sängen och öppnade ögonen. Ett ögonblick visste hon inte var hon befann sig innan det gick upp för henne att hon inte var i sin lägenhet. Lucy gick med släpande fötter till sina dörrar som skilde hennes garderob från rummet och tog det första och bästa klädesplagg som blev shorts och linne.

     När hon var påklädd, öppnade hon dörrarna till balkongen som vette ut mot trädgården som blomstrade ljuvligt. Efter någon minut med öppna dörrar, doftade rummet lavendel och rosor. När hon stod och vandrade bland hennes tankar, knackade det på dörren.

Lucy lyfte upp huvudet och såg bort mot sin dörr och ropade, ”enter”.

In kom butlern med en smoothie som stod på en liten bricka. Han ställde sig framför henne så hon kunde ta emot den, ”you have a meeting with someone in a hour.”

”Really”, började hon och tog emot glaset med ytterst lite förvåning.

”Your habits hasn’t changed”, sa han och skrockade lågt.

”Neither yours”, svarade hon och skrattande, ”or my parents”.

 

~

 

”Come on, were are gonna be late”, ropade Liam in i Harry och Louis lägenhet, där alla hade somnat och vaknat försent.

”Have you seen Lucy?”, frågade Harry Zayn när de gick tillsammans ut och in i bilen.

”No, you?”, frågade Zayn tillbaka men fick en nej-därför-frågade-jag blicken.

 

Alla hade varit oroliga igår kväll. Hon hade inte hört sig överhuvudtaget. Tillslut gick de med på att on kunde behöva tid för sig själv, men fortfarande hade minnen från dagen hemsökt allas tankar. Hade hon verkligen sagt upp sig? Eller hade hon skojat med de?

     Efter en plågsam bilresa till studion, var de äntligen framme och skyndade sig in. Väl inne fann de Simon Cowell sittandes på soffan och bläddrade i en tidning men ingen Lucy.

”Have any of you seen Lucy today?” frågade Louis Simon och Savan som också kom in i rummet.

“That’s why I’m here”, svarade Simon och lade ifrån sig tidningen och såg upp mot de fem killarna som var ängsliga over att få veta.

”C’mon tell us. We want to know that she is okay”, sa Harry och såg på honom med större ögon.

 ”Well, she will be back to your photo shoot on Monday. If that’s what you wanted to hear”, sa han och alla säckade plötsligt ihop och lättade suckar hördes.

”Did she quit?”, frågade Niall efter en stunds tystnad.

”No, she has not. Lucy is in her hometown with her family over the weekend, but will be back in a few days”, svarade han på Nialls fråga och ställde sig upp, “My mission is finished. Have a good day boys”, sa han och gick sedan ut ur studion. 


 

Wohoo vem ska hon träffa? Och vad menar Lucy med 'Your habits hasn’t changed'?

Blev killarna glada eller besvikna efter mötet med Mr Cowell?

Ni skulle bara veta hur ledsen jag är av att jag lovade er en del men skrev aldrig en... 

men men här är del 18 iallafall hoppas ni tycker om den ^^


Kommentarer
Postat av: Alva

gud vad bra!

Svar: Tack Alva och tack för att du är en sån solstråle och kommenterar nästan varje inlägg! :D
Do you love me?

2012-10-24 @ 13:36:02
URL: http://alvaaas.blogg.se
Postat av: bieber.blo.gg

Jätte bra! Läs gärna min novell :)

Svar: Tackar!
Do you love me?

2012-10-28 @ 11:11:16
URL: http://jdbieberstory.blogg.se/
Postat av: Hanna

Älskar din novell och längtar efter nästa del (:

Svar: Tack och då får jag väl skynda på med nästa ;)
Do you love me?

2012-10-31 @ 22:29:33
Postat av: Miriam

Gud vad bra du är på att skriva! :D

Svar: Tackar tackar!
Do you love me?

2012-11-01 @ 19:33:37
URL: http://likebieber.webblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0