Föregående: 

    “Yeah one day we’ll look back, we’ll smile and we’ll laugh. But right now we just cry. Cause it’s so hard to say goodbye.” 

 

“Hello?”, ropade Lucy när hon kom in i lägenheten och satte ner paketet på byrån.

”Hi” svarade Zayn och kom inom synhåll, ”how did it go?”

”Good, I guess”, kommenterade hon och synade Zayn, ”and what did you do?”

“Nothing just chilled and took a shower…”

“I don’t need to know everything, okay?”, sa hon snabbt och avbröt honom och öppnade paketet.

     ”Is it another pair of shoes?”, frågade Zayn ironiskt och Lucy skakade skrattandes på huvudet och lyfte upp ett silvrigt skrin ur kartongen.

     Lucy tittade på det någon sekund innan hon ställde tillbaka det i kartongen och bar det till sovrummet. Hon slängde det på sängen och skyndade sig ut igen till Zayn.

”When are everyone coming home?”, frågade hon och lät exalterad.

”Fine just switch subject”, sa han och fortsatte, “tomorrow, Liam and Louis comes around noon, I think. Niall in the evening and Harry should come at some point. We start work in day after tomorrow, so he better be back by then.”

“You sound very happy”, sa Lucy och flinade åt honom.

”Well I have missed them, and don’t say you haven’t, cause I can tell you have missed them too”, var han snabb att svara och log också.

 

~

 

Lucy gick fram och tillbaka, fram och tillbaka. Väntandes på att klockan skulle gå snabbare. Lucy och Zayn hade inte pratat så mycket om grabbarna, eftersom båda saknade de väldigt mycket, och nu när klockan närmade sig kunde båda inte sluta gå på varandras nerver.

”Stop Lucy! Please”, menade Zayn denna gång och försökte inte låta irriterad.

”Sorry, but I can’t stop thinking…” började hon men tystnade tvärt. Hon hade hört någonting så hon skyndade sig till hallen för att kunna höra bättre.

”What’s going on?”, frågade Zayn högre än vanligt och Lucy slog honom löst på armen och hyssjade honom.

     Röster kunde höras ute i trapphuset och det var mer än en. De hördes mer och mer för var minut som gick. Lucys puls började sakta öka där hon stod lutad mot dörren och med Zayn bakom sig gjorde det inte bättre.

”I’m going to get my stuff”, mumlade Zayn och gick iväg. När han hade gått blev rösterna svagare och svagare igen.

”How long?”, frågade hon sig själv samtidigt som hon ställde sig upp och gick för att hjälpa Zayn med hans väskor.

     När de precis hade ställt ner alla väskorna i hallen, knackade det på dörren. Lucy hoppade över väskorna för att sedan öppna dörren. Utanför stod två stycken trötta killar med tunga väskor. Hon lät de komma in och stänga dörren innan hon hoppade på de.

”How was your vacation?” frågade Lucy efter att killarna hade hälsat.

”I had a great time”, svarade Liam glatt, “I spent time with my family and girlfriend.”

“Same here, but with my family and my girlfriend”, svarade Louis och Liam himlade med ögonen.

 

“Hey guys!”, ropade Niall och Harry ut samtidigt när de kom innanför dörren.

”We didn’t expect you until later, both of you”, påpekade Lucy.

“Yeah, what she said”, sa Louis och satte händerna i kors och tittade nyfiket på nykomlingarna.

”Well, I found an earlier flight and then I ran into Harry outside”, förklarade Niall.

“Mum set me on the first train to London this morning”, berättade Harry.

“Yeah, whatever. You two are just too afraid to admit that you missed us too much”, sa Louis och gjorde en high-five med Liam.

     “Are you ready for work tomorrow?” frågade Lucy efter några timmar.

“No”, svarade alla samtidigt och de brast ut i skratt.

”Good, not me either”, sa hon skrattandes.

”Zayn, when did you came?”, frågade Niall och alla blev nyfikna. Han hade inte berättat ännu.

”I got back maybe one hour earlier than Lou and Liam and that reminds me Niall can I get my extra key, I forgot mine at home”, sa Zayn och försökte byta samtalsämne, vilket gick.

“Yeah sure mate, no problem”, svarade han och de gick för att hämta nyckeln.

”We should probably go too. Big day tomorrow”, sa Liam och Louis följde efter.

“Bye guys”, ropade Lucy och började plocka undan lite skräp från soffbordet.

”So, how was your week Lucy?”, frågade Harry och följde efter in till köket.

“Fine”, svarade hon, “did some sightseeing, shopping and I kept my promise, I didn’t go to any beaches”, förklarade hon och såg nöjd ut.

”I thought you would break that but seems I had it all wrong about you”, började han, “you’re not just an ordinary girl Lucy, you are something more”, sa medan han gick och plockade ihop sina väskor och öppnade dörren, “see ya tomorrow”, han och sedan var borta.

 

När Lucy var säker på att ingen hade lämnat någonting, låste hon dörren och släckte alla lampor på sin väg genom lägenheten till sovrummet.

     Hon stängde dörren efter sig och hoppade upp på sängen med kartongen som innehöll skrinet framför sig. Hon tog upp det och granskade det noga innan hon öppnade locket. Inuti låg det ett blåfärgat kuvert som var adresserat till henne. Händerna skakade när hon öppnade och drog upp försiktigt ett gräddfärgat papper och ögonen drogs direkt till texten. 

Dear Lucy

You have been invited to our annual masquerade ball in July.

To celebrate a great lost and a new beginning 

---

 

Harry passade på att lägga in en stöt med Lucy... Kommer hon falla för honom? 

Lucy fick en inbjudan... maskerad bal... Blir intressant ^^ Vem tror ni skickade det?

Tack allihopa att ni tittar in även om jag är lite seg av mig... Men det ska bli bättring... snart... 

Hehe, men kommentera vad ni tycker och tänker! Älskar era kommentarer <3