Föregående:
”Äntligen.” Sade Harry och satte på filmen. Jag satte mig bredvid Louis och tittade diskret bort mot Liam som satt och hållde om Danielle. Han mötte min blick och ett litet leende letades upp på hans läppar.
________________________________________________________________________
Vad hade hänt igår? Liam hade förlåtit mig. Mig. Jag som trodde något helt annat än just de orden.

Jag packade ner de sista klädesplaggen och stängde dörrarna till garderoben. Kastade en sista glimt på rummet som jag hade haft i en och en halv vecka. Tiden hade flugit iväg. Det var redan dags att säga hej då.
Jag gick nerför trappan med väskorna i händerna och tittade runt i huset en sista gång. Någonting inom mig sade att det var inte sista gången jag skulle komma hit.
”Vi borde åka.” Sade Paul och gick ut med alla släpandes efter sig. Ingen ville att jag skulle åka för de visste att Louis skulle vara på dåligt humör ända tills vi skulle ses igen. Om vi gjorde det.

”Klarar vi ett långdistansförhållande?” Frågade Louis mig.
”Jag gör det om du gör det.” Svarade jag.
”Precis det jag ville höra.” Mumlade han och kysste mig passionerat och tryckte mig mot honom.
Det var här som jag hörde hemma. Med Louis, i hans famn. Inte i ett annat land som han besökte inte änns tre gånger per år. Vi skulle försöka. Ingenting kunde stå i vägen för oss två. Vi älskade varandra och ingen skulle stå i våran väg.

Jag kom tillbaka till verkligheten och såg huset bli mindre och mindre när vi körde mot flygplatsen. Alla satt tysta och tittade ut under hela färden. Ingen visste vad de skulle säga. Ingen visste hur de skulle bete sig. Jag satt och försökte koncentrera mig på musiken som spelades i mina öron men det fungerade inte. Jag ville inte tänka. Jag ville spola tillbaka tiden så jag hade mer tid med dessa fem underbara killar.
För det första, Jag hade en pojkvän, och inte vem som helst utan Louis Tomlinson. Det andra hade jag en bror. en bror av mitt egna kött och blod. För det tredje hade min mamma ljugit för mig i alla mina år sedan jag föddes.

Detta var det ända ställe som jag hade kunnat vara mig själv på riktigt utan att skämmas över det. Jag kunde lita på dessa grabbar. Jag kunde berätta allt mellan himmel och jord för de. Det var här jag var som lyckligast i hela mitt 16 åriga liv. Det var här jag hörde hemma. Med min bror och pojkvän och mina vänner.

”Då var vi framme.” Sa Paul och steg ur. Alla hoppade ut och vi började gå in i den stora flygplatsen Heathrow. Harry, Liam och Zayn gick för att kolla när mitt flyg gick. Niall och Paul gick för att köpa lite mat. Jag och Louis gick och checkade in mitt bagage.

”Jag kommer sakna dig.” Sade han lågt med så att jag kunde höra.
”Och jag dig.” Svarade jag.
”Kommer du att klara dig?” Frågade jag nu.
”Bara om du ringer och skickar meddelanden så jag inte behöver skicka FBI efter dig.” Sade han och skrattade lite lågt. Louis, den riktiga Louis var tillbaks. Den roliga och skojiga Louis som jag hade blivit förälskad i.
”Men kommer du klara dig med min mor?” Frågade han nu och tillade oroligt på mig.
”Självklart kommer jag det om du ringer och...” Sade jag och han avbröt mig med att börja skratta igen.
”Flytta på dig! Nu är det min tur.” Sa Niall och drog in mig i en stor kram. ”Jag kommer sakna din matlagning.” Ett leende letade sig upp på mina läppar och ett skratt.
”Hej då Niall. Jag kommer sakna din aptit på mig matlagning.” Svarade jag och nu var det hans tur att skratta.
”Min tur.” Sa Zayn och kramade om mig försiktigt.
”Jag kommer sakna dina kloka råd.” Sade jag med ett leende och han började skratta.
”Jag kommer sakna dig också.” Svarade han.
Liam stod bredvid och det var bara att få det överstökat.
”Hej då Liam. Kommer sakna dina... Skills för att få mig på bra humör när ingen annan kan.” Sa jag och kunde se i ögonvrån hur ett litet leende visade sig.
”Äntligen är det min tur.” Muttrade Harry och kramade om mig.
”Ha-Harry, j-jag...k-kan... inte... a-an-andas.” Sa jag och han lossade lite på greppet.
”Hehe, förlåt.” Viskade han.
”Det gör inget, jag kommer bara att sakna dig mer. Dina flörtiga blickar och dina skämt som får tjejer att falla för dig.” Sa jag med en nöjd min och skrattade lätt.
”Hej då Paul!” Sa jag och kramade om honom. ”Ta hand om killarna nu annars får du med mig att göra.”
”Du kan lita på mig, de är i bra händer.” Sade han som svar.
Jag kramade om Louis igen och kysste honom på läpparna innan jag gick igenom säkerhetskontrollen.

Jag kände deras blickar bränna min rygg när jag gick längre och längre bort från de.
Jag gick in i planet som skulle flyga hem mig till mitt egna land.
”Välkomna ombord till plan 348, Landar omkring två timmar med destination mot Landvetter, Göteborg, Sverige.”
Destination: Tillbaka till verkligheten. Tillbaka till helvetet.

Jag ville inte att drömmen skulle ta slut. Men men, man kan inte få allt i livet. Tänkte jag när planet susade förbi åkrar, städer, floder, vägar. Lämnade allt lyckligt för att möta helvetet med en stänk av krig väntandes på en.
________________________________________________________________________

Nu är hon påväg hem. Vad tror ni kommer hända? Kommer hon få se Louis och de andra igen? Hur kommer det gå för deras förhållande?
Förlåt för ett försenan del. Jag vet att ni är/kan vara lite sura på mig. Men jag kan inte sitta inne när det är sommar ute. Jag gör mitt bästa och hoppas ni förstår det.
________________________________________________________________________

Om ni gillar/Intresserade av Justin Bieber så tycker jag att ni ska kolla in dessa två novellbloggar!!

http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se/
http://myybieberstoory.blogg.se/

Som sagt ska jag inte avsläga så mycket mer utan om du ville veta vad som skrivs så får du ta reda på det själv ;)