Kapitel 50

Föregående:
Vi tog snabba steg ut genom dörren och såg Alejandro sitta och läsa en tidning på bänken bredvid bilen. När han såg oss två komma lade han ner tidningen för att sekunden efter ta upp nycklar ur ena fickan.
    ”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
    Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.  
__________________________________________________________________________________
 
”Kom så tar vi denna väg.” Sa Liam och började gå nerför en gata till vänster om oss.
”Vet du vart vi är på väg Liam?” Frågade jag lite oroligt och vände och vred huvudet så jag kunde se efter någon skylt som visade att vi var på väg in mot byn och inte ut från den.
    ”Jag tror att det var denna som gick förbi ...” Han tystnade och stannade med blicken fast på en byggnad som tornades upp framför oss, ”...skolan.”
    Barn och ungdomar trängdes för att komma ut från byggnaden. Helt ovetandes av att en kändis stod bakom några buskar alldeles bredvid dom.
    ”Liam, vi måste ta oss förbi ungarna, även om du inte gillar idén.” Tillade jag när jag såg blicken han gav mig.
”Nej jag rör mig inte förrän alla är borta.” Sa han och satte sig ner och lutade sig mot stammen av ett träd.
”Du vet att de kan komma denna vägen och hitta dig här bakom busken.” Sa jag och försökte ställa mig upp men drogs ner igen av honom.
”Liam du gör det bara jobbigare för dig om du stannar här. Är det inte bättre att gå igenom folkhögen medan det är mycket folk, så de har svårare att se att det är du eller vill du att de ska jaga dig genom hela byn eftersom du ville gömma dig här?”
”Jag vill ha din hatt i så fall”, svarade han och satte på sig sina solglasögon.
    Jag tog av mig stråhatten och placerade den på Liams huvud. Jag tittade så kusten var klar och hjälpte honom upp och skyndade iväg igenom gruppen av stora och små barn. Jag kikade bakåt då och då för att se att han inte blev stoppad. Allt jag kunde se var toppen av min hatt för han hållde blicken på sina fötter så han inte skulle trampa någon på fötterna.

”Kan jag få tillbaka min hatt?” Frågade jag efter att tittat så ingen följde efter oss.
”Jag tror faktiskt jag ska behålla den.” Sa han och fortsatte att gå.
”Säkert.” Sa jag tillbaka och lät blicken glida över små stånd som stod på torgets centrum. Äntligen hade vi kommit in i byns centrum, tänkte jag och såg ett stånd som sålde glass. Det vattnades i munnen på mig och tydligen hade det gjort samma sak hos Liam för båda två styrde stegen mot just det ståndet.
    ”Eh ...hm ...” Var det ända Liam fick ur sig.
    Han var nog inte så bra på spanska och mannen bakom ståndet såg inte ut att kunna engelska. Någonting som jag är bra på iallafall och inte han, tänkte jag och funderade vilken smak jag ville ha.
”Dos helados de fresa, por favor.” Sa jag och betalade medan Liam tog emot våra glassar.
    ”Jordgubb, mumsigt, du vet vad som smakar bra i denna hetta.” Sa Liam och blinkade med ögat.
”Ha ha, du menar inte mig va? Louis skulle inte bli glad om han får höra det.” Svarade jag och blinkade tillbaka.
”Nej, du vet jag pratar om solen.” Sa Liam och gjorde en gest med handen mot solen.

”Vi borde röra på oss”, sa han plötsligt och tog fram mobilen och pillade med den. ”Det är några tjejer som står och blickar mot oss till höger och de har gjort det en ganska lång stund.”
    Jag låtsades att titta på klocktornet för att se vad klockan var istället för att lägga blicken hos tre tjejer som stod under den. De tre hade hållit igång en livlig diskussion sedan de hade kommit dit. De försökte övertala någon av de att det var Liam Payne som satt här på bänken bredvid mig eller så pratade de om något helt annat. Men det tror jag inte var fallet, för de hade kastat blickar mot Liam och mig allt för många gånger på inte så lång tid.
    ”Vi tar den här vägen.” Sa jag och drog upp honom hastigt från bänken och satte kurs bort från torgets nyfikna blickar.
    Vi gick tills vi försvann bakom ett krön, efter det sprang vi snabbt bort från torget. Vi sprang tills vi hade lagt några gator efter oss. Vi hade sprungit både hit och dit tills vi inte inte trodde någon kunde ha hängt med.
    ”Tror du de följer efter oss?” Frågade Liam och tittade uppåt på gatan vi hade kommit från.
”Kan ju alltid ...”, sa jag och men avbröt mig själv och lyssnade intensivt efter ljudet jag hörde.
”Vad ...?” Frågade han förvirrat.
    Jag tystade honom och jag skannade gatan efter ett ställe att gömma sig på.
”Liam, in hit.” Viskade jag och drog in honom bakom en container som stod tätt mot väggen mot en gränd. Där kunde vi knappast synas om de inte tittade bakom containern vilket inte var troligt.
    Vi satt i tystnad i några minuter. Jag kunde höra röster komma närmare och närmare.
”Är du säker på att det var änns honom? Det kanske bara var en turist.” Sade en tjej.
”Nej jag är helt säker på att det var han.” Sa en annan.
”Tror du verkligen det var han?” Du såg ingen av de andra medlemmarna eller hur?” Sa en tredje.
”Har du inte sett deras meddelanden att de ska på turné mindre än en vecka och de är säkert redan i USA.” Sa nu den första igen.
”Jag kanske bara såg i syne då.” Sa hon nu och suckade. ”Kom så går vi tillbaka.”
    Stegen försvann sakta och man hörde hur deras röster blev svagare och svagare desto längre bort de kom.
    ”Kan jag få gå ut nu Therese?” Frågade Liam som var otålig att få komma bort från stanken av sopor. Jag flyttade snabbt på mig och så gav vi oss av motsatt håll som tjejerna hade försvunnit ifrån.

”Jag tror att jag har fått nog av dessa konstigheter för livet.” Sa Liam när vi hade satt oss i bilen.
”Om du vill jobba med det du vill så får du lida konsekvenserna.” Sa jag och tittade ut genom rutan.
”Om du vill dejta en av mina bästa vänner får du lida samma konsekvenser.” Svarade Liam och gav mig ett glatt leende.
”Du ska allt få igen.” Sa jag tyst för mig själv och såg hur herrgården tornade upp sig framför oss som ett slott i kvällssolen.
__________________________________________________________________________________

Kommer de att känna igen Liam nästa gång de kommer ner till byn? Kommer semestern sluta lyckligt eller inte? Vad tror ni?
 
Blir alltid glad över era fina kommentarer! Det är mycket roligare att skriva när man vet att det är några där ute som uppskattar det jag gör!
Följ gärna min blogg på bloglovin <------- klicka för att komma dit

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0