”Vad är det som låter?” Frågade han när vi kom in i ’mitt rum’.
”Det låter som min mobil.” Sa jag snabbt och började leta efter den.
Liam räckte fram sin hand som hållde någonting och sade, ”gissa tre gånger.”
    Varför lät han sur? Vad hade hänt med honom nu?
    När jag tittade på skärmen för att se vem som hade ringt förstod jag varför han sagt som han gjorde. Det var Louis.
_________________________________________________________________________________
Jag gav Liam en blick samtidigt som jag svarade.
”Hallå.”
”Hej, det är jag, Lou.”
”Ha ha, jag vet vem du är dumbo.” Svarade jag och skrattade lätt.
”Berättade jag för dig att vi skulle på turné till USA?”
”Ja, det gjorde du.” Sade jag och tittade bort mot Liam som satt på sängen och pillade med något.
”Jag vet inte riktigt hur jag ska säga detta...” Erkände han, ”... men jag undrar om du vill spendera några dagar med mig innan turnén börjar, eftersom vi har fått ledigt en vecka till att göra vad vi vill.” Sa han med skakig röst. Man kunde höra hur nervös han hade varit över att säga dessa ord.
    Jag ville jätte gärna göra det men nu var jag redan på semester med mamma, Fredrik och Liam. Hur skulle jag förklara det för Louis? ’Tyvärr så kan jag inte, jag är redan på semester med en av dina bästa vänner i Spanien’. Det skulle låta jätte fel och jag skulle vara tvungen att berätta varför vi spenderade tid med varandra.
    Liam stannade upp och hans blick naglade sig fast i mig. Han satt och lyssnade intensivt på vad jag skulle svara Louis.
”Louis?” Sa jag dämpad och jag fäste min blick i golvet.
”Ja?” Svarade han nervöst tillbaka.
”Det är så att jag skulle jätte gärna göra det men...” Jag stannade upp och drog ett djupt andetag, ”...jag är redan på semester med familjen. ” Jag hörde en djup suck på andra sidan av luren, ”jag är jätte ledsen Lou. De drog iväg med mig direkt efter skolan och jag hade inte en chans att säga ifrån.” Sa jag nu ledsamt. ”Jag skulle göra vad som helst för att komma till dig.”
”Älskar dig Therese!” Viskade han.
”Älskar mig med!” Svarade jag och nästa sekund pep det till och samtalet bröts.
    ”Varför berättade du inte?” Frågade Liam.
”Det var inte rätt tillfälle och jag skulle aldrig berätta en sådan sak över telefon.” Svarade jag och gick ut på balkongen och tittade ut över all grönska framför mig.
”När kommer det så kallade ‘det rätta ögonblicket’ komma?” Frågade Liam nu.
”Vad ska jag svara på det Liam? Har du en bättre idé än mig.” Frågade jag tillbaka och lät blicken svepas över horisonten.
    Jag hörde hur han gick försiktigt ut till mig på balkongen och mötte mig blick någon hundradels sekund. Han grubblade över någonting, jag var helt säker över vad jag hade sätt.
”Förlåt Liam men det är just det att jag gillar inte att ljuga. Speciellt inte för den person som jag älskar.” Sa jag tyst och lät blicken fastna på två fåglar som satt uppe i ett fruktträd.
”Jag förstår hur du känner,” sa han medan han inspekterade en röd blomma med sina fingrar, ”Jag och Danielle berättar allt för varandra. När vi hör något nytt så berättar vi det för varandra, annars känns det fel. Som att vi två är bror och syster. Ingen i världen vet detta förutom Danielle, Ruth, pappa, du och jag. Och snart kommer världen också veta detta.” Avslutade han och drämde handen på räcket så att det skakade lätt.
    ”Du gjorde rätt i att berätta det för Danielle,” sa jag efter en lång tystnad. ”Du vet ... om oss,” fortsatte jag. ”Men jag kan inte stå upp för mig och berätta det för Louis, jag är en... en... vekling.”
”En sak som jag vet om dig Therese är att du inte är en vekling. Du vågade vara dig själv med dina idoler, till och med busa med oss,” sa han och jag kände hur ett litet leende lekte över min mun. ”Du stod emot all skit de skrev om dig, du vågar erkänna att du älskar Louis och har fått honom på så mycket bättre humör sedan Eleanor och han gjorde slut. Så sluta säg inte att du inte är en vekling!”
”Tack Liam, jag vet inte vad jag skulle ha gjort ...” Jag drog ett djupt andetag för att försäkra mig om att det var det rätta jag gjorde. ”... utan dig som min bror.”

”Så nu när vi har ... hrm... samlat oss lite så kanske du vill gå ner till byn för att se vad som finns där nere.” Sa han lätt och tittade upp för att se hur jag reagerade. Jag nickade till svar och gick tillbaka in för att stänga igen dörrarna. Liam fattade vad jag gjorde så han skyndade sig ur vägen så jag kunde stänga utan att han var tvungen att klättra nerför pelarna till balkongen.
    ”Anna, har du sett till Alejandro?” Frågade Liam Anna.
”Han är ute på framsidan, sir.” Sa hon och återgick till att damma av kristallkronan i vardagsrummet. 
    Vi tog snabba steg ut genom dörren och såg Alejandro sitta och läsa en tidning på bänken bredvid bilen. När han såg oss två komma lade han ner tidningen för att sekunden efter ta upp nycklar ur ena fickan.
    ”Kan du ta oss ner till byn Alejandro?” Frågade Liam.
    Han nickade kort och låste upp bilen så vi kunde komma in. Han startade motorn och körde ut på vägen som omringades av nya växter vart man än tittade.

_________________________________________________________________________________

 

Så Therese och Liam undanhåller för Louis att de är syskon, men kan de verkligen hålla det hemligt mycket längre till. Tänk om det finns folk i byn som känner igen Liam som Liam Payne från det kända bandet One Direction eller vad tror ni?

~

Förlåt för sådan urusel uppdatering! Jag LOVAR OCH SVÄR att det kommer att bli ändring på det från och med nu! Jag börjar nu med en gång att säga att jag kommer att vara utan internet och dator från den 2-15 Juli (ska på semester) så det kommer (förmodligen) inte komma någon del under dessa dagarna.