Föregående:
Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________
Såg jag i syne eller var det Liam som stod där och skrattade? Jag måste verkligen hallucinera för han kunde inte vara här. Det var omöjligt. Han skulle ju vara i USA och göra en turné, inte vara här i Sevilla som låg i Spanien. På andra sidan jordklotet.

Jag stod och stirrade på honom en bra stund. Jag rörde inte en fena. Jag koncentrerade mig på en enda tanke, det är bara en dröm.
Efter ytterligare några minuter hade passerat hade Liam lugnat ner sig och jag stod fortfarande kvar på samma ställe. Min blick var det ända som rörde sig av kroppen.
”Vad gör du här? Ska inte du vara i USA?” Undslapp min mun.
”Vad jag gör här? Detta är mitt andra hem. Vad gör du här?” Frågade han tillbaka.
”Mamma drog med mig på semester över lovet. Hon sa att vi skulle till Spanien men inte längre än så. Men, vad menar du med ’ett andra hem’?”
”Detta är pappas hus. Han och jag åkte alltid hit när vi var lediga.”
”Är detta ert hus?” Sade jag förvånat.
”Ja, det är vårat hus. Sluta tjata.” Sa han lite otåligt och skruvade på sig.
Jag vände min om för att se var trappstegen låg till poolen. ”Liam, kan jag få hjälp upp? Jag orkar inte simma till andra änden för att komma upp.”
”Hur vet jag att du inte ska dra i mig i vattnet istället?” Frågade han och började gå mot mig.
”Jag lovar och svär att jag inte ska dra i dig ,Liam, i poolen.” Sa jag och hållde upp en hand i luften och ritade ett kors på ena bröstet med andra och viskade tyst, ”just nu.” efteråt.
Han tog de sista stegen fram till kanten och tog tag i min utsträckta arm. Jag hoppade och tryckte mig upp på kanten med den fria handen när Liam drog i min andra. Tillslut stod jag på marken med handduken omsluten runt min kropp.
”Vänner?” Frågade Liam och sträckte fram hans högra hand.
Jag log och tog hans hand och skakade den. ”Vänner.” Han log tillbaka och började gå in mot huset.
”Kommer du eller vill du bli sjuk?” Frågade han när han såg att jag inte följde efter.
”Kommer.” Svarade jag snabbt och skyndade mig ikapp.

”Du kan komma in nu.” Sa jag och snabbt efter öppnades dörren och in steg Liam.
”Anna kom precis förbi för att säga att maten är färdig och vi ska komma ner nu.” Sa han och visade med handen att jag skulle följa efter.
Maten var helt underbar. Det var någon köttgryta med kokt potatis med sallad. Maten bara smälte i munnen på mig.
”Så Therese, vad vill du göra imorgon?” Frågade Fredrik efter en stunds tystnad.
”Jag vet faktiskt inte. Vad kan man göra? Vad får man göra?” Frågade jag tillbaka.
”Pappa, jag hade tänkt visa henne herrgården ordentligt först och sedan kanske ut och rida eller vandra i naturen. Det beror hur varmt det kommer bli.” Sa Liam.
”Då så, då kommer vi inte se er ligga och lata er i solen dagarna i ända.” Sa mamma och tittade åt mitt håll. Ett litet leende smög sig fram på mina läppar och jag nickade kort.
_________________________________________________________________________________

Vilken tur att Liam och Therese gjorde vapenvila. En bror och syster kan inte kriga mot varandra i evigheter. Men vad tror ni de kommer göra dessa dagar?
En liten del idag men imogon kommer det ett längre!