Föregående:
Jag gick med snabba steg mot parkeringen för att sedan gå till stationen där bussen skulle gå från. När jag kom förbi skolbyggnaden såg jag en mycket välbekant bil. Mammas bil. Jag saktade ner stegen och vände riktning.
”Mamma vad gör du här? Ska inte du jobba?” Frågade jag förvånat när jag öppnade dörren och steg in.
”Jag gick tidigare för att vi skulle hinna med flyget.”
”Vilket flyg?” Frågade jag förvirrat. Jag hängde inte med alls.
_________________________________________________________________________________

”Kommer du inte ihåg i julas, du sa att du ville åka tillbaka till Spanien. Du önskade dig en resa dit för du saknade värmen, naturen och all den goda maten.” Sade mamma när hon körde ut på vägen mot E6:an.
”Det hade jag totalt glömt bort.” Mumlade jag  tyst för mig själv och tänkte tillbaka.

”Vad önskar du dig hjärtat i julklapp?” Frågade mamma mig när vi satt och tittade på film.
”Jag vet inte riktigt. Om du kan skaffa fram en resa till Spanien så skulle det vara bra.” Sade jag och koncentrerade mig på filmen.
”Men annars, vad vill du ha? Behöver du någonting?” Frågade mamma vidare.
”Kanske... Nej , men jag vet inte.” Sa jag.
”Kom igen Therese. Spotta ut det.”
”Okej då, jag vill träffa mina idoler.” Fick jag ur mig.
”Vilka av de?” Frågade hon nyfiket.
”Vilka av de? Ja du, jag vill såklart träffa alla men du vet de fem killarna Louis Tomlinson, Niall Horan, Harry Styles, Zayn Malik och Liam Payne som utgör pojkbandet One Direction. De vill jag träffa.” Sa jag medan jag tittade på mitt mobilskal som var täckt med killarna.

”Så vad vill du göra när vi kommer fram till flygplatsen? Äta, shoppa, slappa?”
”Sa du något mamma?” Frågade jag förvirrat och vaknade upp.
”Jag frågade om du ville äta någonting när vi har checkat in vårat bagage.” Sa hon nu.
”Men mamma mina saker är ju hemma. Vi måste...” Sa jag.
Mamma var snabb med att avbryta mig. ”Jag åkte hem tidigare för att packa alla dina saker.” ”Mamma, ska vi till Barcelona?” Frågade jag.
”Inte denna gång, vi ska till ett nytt ställe som jag tror du kommer att tycka om.” Var det ända hon svarade och satte sedan på lite musik.

”Landningen börjar alldeles strax, så om ni alla kunde vara snälla att sätta er på era platser och knäppa fast säkerhetsbältena så kan vi påbörja inflygningen till Sevillas flygplats.” Hörde jag kaptenen säga.
Man kunde se hur vi kom närmare marken efter varje sekund. Bilarna var inte längre små som myror och man kunde urskilja människor på gatorna.
”Jag kan meddela att det är 30 grader varmt med strålande sol och inga moln på himlen. Välkomna till Sevilla, Spanien. Tack för att ni flög med Ryanair.” Var det sista kaptenen sa innan vi hade landat på marken.
”Det där fick väl bra?” Frågade mamma och skyndade sig att plocka ner handväskan. Jag nickade och följde snabbt efter henne.
”Mamma, varför skyndar du dig då förfärligt?” Frågade jag oroligt när vi stod i kön för att få passera in i landet.
”Jag vill ut härifrån snabbt. Det är för mycket folk.” Svarade hon. Konstigt. Hon har aldrig varit rädd för att vara i samma lokal med flera hundra människor förut. Hon kanske var nervös? Nervös över hur jag skulle reagera?

Vi kom tillslut ut genom dörren som ledde ut till själva flygplatsen. Bakom oss hade vi rullbanden med väskorna och framför oss stod det flera chaufförer med lappar där det stod  namn som de skulle skjutsa.
Mamma började gå till en av dessa chaufförer som stod och hållde en lapp. När jag kom närmare såg jag namnet ‘Olson’ inskrivet på lappen som han hållde upp.

Några minuter senare satt vi i inte i en taxibil utan en mycket finare, som en taxibil fast som BMW eller något liknande. Det var iallafall en stor lättnad när jag såg att vi skulle åka i denna istället för en bil som alla möjliga personer kunde ha suttit i.
Vi åkte en bra bit tills jag började se vinodlingar lite här och där med herrgårdar i alla storlekar. Vad hade hon gjort denna gång? Tänkte jag och såg hur ett stort hus tornade upp sig framför oss.
”Mamma, vad är det där?” Frågade jag och försökte se huset, nej det var för stort för att vara en villa. Nej det kan inte vara en... en... en herrgård.
”Visst är det en underbar syn?” Var allt hon sade och började rota i sin handväska.
Jag satt och stirrade så jag fick ont i ögonen. Jag kunde se hur det blev större och större för varje meter vi kom närmare. Jag kunde inte slita min blick från allting nytt som omfattade min syn.
”Då var vi framme.” Sa chauffören och parkerade bilen framför dörren och hjälpte oss med våra väskor in i hallen.
”Wow.” Var det ända ord som kunde lämna mina läppar.
”Välkomna Mrs och Ms Olson, om ni behöver någonting så var inte rädda för att säga till.” Sa nu en kvinna som var lång och hade mycket mörkt hår. Hon såg riktig trevlig ut om hon kunde le istället för att se död ut.
”Mrs Olson ditt rum är det första till vänster här på bottenvåningen. Och Ms Olson, ta trappan upp och första dörren på höger sida.” Sa hon och gick samma väg tillbaka som hon hade kommit.

Det första jag såg var ett mycket finare rum är det jag hade sovit i hos killarna. Här smälte allt ihop med varandra. Alla pusselbitarna passade magnifikt med varandra. Jag hivade upp väskan på sängen och plockade snabbt alla kläder i byrån som stod under ett stort fönster. Så medan jag sorterade kläderna i olika lådor, njöt jag av utsikten över trädgården och över en vingård lite längre ner i dalen.
Jag satte mig på sängen och upptäckte att jag hade inte sett att jag hade en liten balkong som vette ut över andra sidan rummet. Jag öppnade dörren försiktigt och gick ut för att ta mig en titt. Det första jag såg var en stor pool som utgjorde den största delen av bakgården med några solstolar bredvid. Sedan till vänster fanns det en veranda med grill och ett stort parasoll med trädgårdsmöbler under.
Jag skyndade mig ur rummet för att se vart mamma hade tagit vägen.
”Mamma?” Frågade jag högt.
”Vad?” Svarade hon för jag måste ha avbrutit henne med någonting viktigt.
”Får jag ta ett dopp i poolen?”
”Visst får du det, du kan göra vad du vill.” Det var det ända jag behövde höra för rätt som det var var jag nere vid poolkanten, iklädd i bikini. Jag kände på vattnet och satte mig på kanten så benen dinglade i det svala vattnet i poolen. Det var så underbart här.

Fåglarna kvittrade, himlen hade bytt färg till rosa orange nu när solen var på väg ner i dalen. Satt satt där på kanten och njöt av hur stillsamt det var runtomkring mig. Efter en stund av dagdrömmande hörde jag något ljud bakom mig som inte tillhörde fågelkvitter utan något annat. Snabbt som satan kände jag några händer på ryggen som tryckte mig av kanten och ner i det svala och kalla vattnet i poolen. Hela jag hamnade under vatten. Benen fick fotfäste och jag ställde mig snabbt upp så överkroppen kom upp över vattenytan. Jag hörde någon skratta, och det var ett mycket bekant skratt. Jag vände mig om för att se vem det var som hade puttat i mig. Jag drabbades utav en chock och blev fast frusen där jag stod i vattnet. Kunde det verkligen vara möjligt?
_________________________________________________________________________________

Vem kan det vara tror ni? Kommentera vem/vilka ni tror det kanske är!
Här har ni ett långt och lite roligt kapitel enligt mig ^^ Hoppas ni tycker om det!!