Jag måste ta kort på er alla tre. Stanna där ni är”, sa morfar hämtade kameran.
”Jag måste säga att ni tre är jätte fina”, sa mormor som stod vid dörrkarmen in till köket och tittade på oss.
”Säg cheese” sa morfar och tog ett kort på oss tre när vi stod i hallen fullt klädda med våra jackor och skor och väntade på att vi skulle få gå iväg till konserten som skulle äga rum några timmar senare av våra idoler, One Direction.
___________________________________________________________________________________
”Jag kan inte fatta att vi kommer att få se våra idoler!”
”Ha ha, jag vet! Det kommer att bli sjukt!”
”När jag ser de på scenen, kommer jag skrika halsen av mig”
    Tjejerna framför oss hade pratat och pratat hela tiden av spänning. Ingen av mig, Sofie eller Maria hade nämnt Harry, Louis, Liam, Zayn eller Niall i någon av våra kommentarer. De skulle få se killarna för första gången sedan de såg videoklippen från X Factor. Jag var spänd att få se Harry, Niall, Zayn och Louis igen efter tre månader, Liam sedan påsklovet. Jag skulle plågas igenom hela showen. Jag skulle inte kunna skrika ut att jag var där för alla tjejer skulle skrika. Att jag skulle vara max 20 meter ifrån min käraste pojkvän och bror under hela två timmar.
    ”Jag undrar om de säljer ögonproppar”, sa jag när vi blev insläppta.
”Jag vet, man kommer vara döv när man lämnar salen efteråt”, sa Sofie.
”Kan vi inte köpa... äsh det var inget”, sa Maria och tittade på de olika stånden som sålde prylar med killarnas namn, och logga, 1D, på.
”Kom så letar vi upp våra platser istället”, sa Sofie efter någon minut och vi började krångla oss förbi alla folkgrupper.
    Vänta, jag kommer alldeles strax,” sa jag och gick till ett stånd som sålde koppar med killarnas ansikten på med ingen kö alls.
”En mugg av varje person”, sa jag och tog glatt emot och betalade.
”Vad var det bra för?” Frågade Maria mig när jag kom tillbaka med en full påse.
”Man måste ha en souvenir förstås”,  svarade jag och vi gick för att hitta våra sittplatser.

”Jag skulle definitivt tagit med ögonproppar”, ropade jag till Sofie och Maria som hållde för öronen som jag när killarna kom ut på scen. De nickade som svar och jag kunde se hur lyckliga de var. Deras ögon ploppade nästan ur ögonhålorna, så som de stirrade på killarna uppe på scenen.
    Jag kände hur tårarna började komma men jag ville inte gråta. Jag fick inte gråta. Hela kroppen ville skrika, göra mig hörd. Men på andra sidan skulle de inte höra någonting, för alla skrek och skrek. Det kändes som om hjärnan skulle explodera.
    Under hela konserten hade jag blicken fast på Louis. Jag önskade att han kunde titta upp och möta min blick bland alla. Men det var en på tretton tusen att han skulle märka mig här i mörkret.

”Tack så mycket! Tack Sverige!” Ropade Harry ut och de lämnade scenen. Lamporna tändas därefter försiktigt så man kunde se vart man satte fötterna när alla skulle gå ut.
”Wow”, sa Sofie och Maria för tusende gången och började samla ihop sina saker och började gå.
”Kan vi vänta lite?” Frågade jag och glodde på folkmassorna som trängdes vid varje utgång.
”Det skadar väl inte”, sa Maria och båda slog sig ner på två tomma platser.
    Efter några minuter var det nästan bara några enstaka personer kvar, inklusive vi. Sofie och Maria var för upptagna för att märka att flera säkerhetsvakter gick runt och tittade så att det inte fanns något kvar glömt eller att tjejer stannade kvar för att se om de kunde få chansen att träffa grabbarna.
    ”Skynda er”, sade jag snabbt skyndade nerför trappan och stannade vid staketet som skilde sitt och ståplatserna.
”Paul?” Ropade jag försiktigt. ”Paul!”
”Therese, vad gör du?” Sa de samtidigt som de såg vakten komma mot oss.
”Det är ju Paul, deras säkerhetsvakt!” sa Maria och jag såg hur deras leenden blev ännu större.
”Borde ni inte gå? Konserten är slut”, sa han.
”Hej Paul!” Sa jag glatt. ”Har du saknat mig?”
”Nemen vad gör du här? Tittade du på showen? Är de inte fantastiska! Även om det börjar bli tjatigt efter ...” sa han och började räkna men stannade och tittade upp. ”... äsh, vad spelar det för roll. Vilka är detta då? Är det några vänner?”
”Paul, låt mig presentera Sofie och Maria. Maria och Sofie, detta är Paul.
”Men det visste ni redan, eller?”, sade Paul och blickade till de.
De nickade försiktigt och tittade försträckt på honom.
    ”Vet de att ...?” Började Paul men jag avbröt honom snabbt med att skakade på huvudet.
”De vet inte att jag är här”, sa jag och tittade upp mot scenen. Jag önskade att de kunde komma ut och se mig stå här nedanför.
”Kom”, sa han och vinkade att vi skulle följa efter honom längs staketet.
    Vi kom till en grind som han öppnade så vi kom in precis framför scenen. Efter några minuter pratande med en annan vakt som såg ytterst sur ut så gick vi vidare in bakom scenen. Jag blickade bakåt då och då så jag visste att Sofie och Maria följde efter.
    ”Tjena grabbar. Bra jobbat ikväll”, sa Paul till några. När jag kom förbi krönet såg att det var bandet han hade pratat med som satt och drack vatten och vilade.
”Jag visste inte att vi hade meet & greet”, sa en.
”Nej Josh det har vi inte”, svarade Paul tillbaka och tittade så att vi hade hängt med.
”Tja Josh! Fint uppträdande!” Sa jag och klistrade på ett leende.
Han tittade konstigt på mig och sa. ”Dig känner jag igen. Har vi träffats?”
”Vi måste fortsätta”, fortsatte Paul och visade att vi skulle hänga med.
Jag ryckte på axlarna som svar innan vi försvann in bakom en dörr.
    ”Jag tror de fortfarande är inne i omklädningsrummet”, sa Paul och pekade på dörren framför oss. ”Så ni kan vänta här så kommer de snart antar jag”
”Tack Paul” Mumlade jag och satte mig i den svarta soffan och blicken fast på dörren.
    Sofie och Maria satte sig bredvid mig och stirrade på dörren också. De hade inte sagt ett ord sedan de hade sett Paul. De var säkert skräckslagna över att de strax skulle få träffa sina idoler och jag hade inte sagt någonting till de heller. Allt detta var en del av min plan.
    Jag kunde höra glada skratt och rop på andra sidan väggen. Jag ställde mig upp och gick till ena hörnet och satte mig på stolen.
”Såg ni hur vild publiken var!” Sa Niall och handtaget trycktes ner.
”Hörde ni hur de skrek när vi kom ut på scenen!” Sa Zayn och dörren öppnades.
”Men jag fattar inte ...” sa Liam men avbröt sig när han såg Sofie och Maria sitta i soffan.
    Det såg ut som om de hade sett ett spöke. Sofie och Maria var kritvita i ansiktet och satt som förstelnade.
”Hade vi meet & greet?” Frågade Louis och tittade runt i rummet efter fler fans. Han vände sig om för att andra sekunden se mig sittandes på stolen i motsatt hörn.
___________________________________________________________________________________

Nu har alltså alla fem killarna kommit in i bilden igen. Hur tror ni Harry, Louis, Zayn, Niall och Liam kommer att reagera på att hon är där? Kommer de hoppa av lycka eller gå in i chocktillstånd?