Jag vände mig om så jag kunde se affischen på alla killarna Liam, Niall, Harry, Zayn och Louis. Vad var det de undanhöll för mig? Vad var det jag hade missat? Vad var det killarna inte hade berättat för mig? En sak var jag säker på. Denna resa till Stockholm var inte för att hitta klänningar till skolavslutningen, utan till något annat. Men vad?
___________________________________________________________________________________

 

”Godmorgon, har du sovit gott?” Frågade mormor när jag kom in i köket.
Jag nickade och slog mig ner på den lediga platsen på ändan av bordet och högg in av frukosten. Under tiden vi åt gav Sofie och Maria mig fler blickar än jag egentligen förtjänade.
    ”Så vad ska vi göra idag?” Frågade jag. ”Jag funderade på om vi skulle gå och shoppa och sedan gå till Kungsträdgården.”
”Vilken bra idé”,  sa morfar och började plocka undan. ”Det är en fin dag att vara ute på.”
”Ja det är det verkligen”, sa Sofie.
”Nå sätt fart tjejer, innan alla klänningar är bortblåsta”, sa mormor.

”Vi måste erkänna en sak”, började Maria när vi hade satt oss bekvämt och lagt ner alla påsar på en filt i Kungsträdgården.
”Vi är inte här för att shoppa”, fortsatte Sofie och plockade fram tre orangefärgare pappersbitar ur ett kuvert från hennes handväska. ”Detta är tre biljetter till en show ikväll som vi pratade mycket om i höstas.”
”Vi tänkte ge dig ena biljetten när du fyllde år men då åkte du till England och när du kom hem så trodde vi att du inte tyckte om de lika mycket längre”, sa Maria.
”Vänta, vad är det ni säger? Fick ni tag på biljetter till ... vem då?” Frågade jag förvirrat och hoppades på att jag hade fört fel när hon hade sagt att jag kanske inte tyckte om de längre. De. De som i One Direction.
”Biljetter till One Directions konsert ikväll i globen”, sa Sofie och Maria samtidigt och hade stora leenden.
”Men? Varför? Hur? Va?” Spottade jag ut.
    Jag satt som förstelnad. Tankarna bildade en flod i huvudet. Jag kunde inte koncentrera mig på verkligheten. Hade de sagt att vi hade biljetter till One Directions show ikväll, i gloden, som i Sverige och inte i USA. Varför hade de inte sagt någonting? Varför hade Liam eller Louis eller någon annan av killarna berättat att de skulle till Sverige? Betydde jag ingenting för Louis? För Liam eller någon annan av killarna? Hade de ljugit för mig hela tiden?
    Sofie och Maria hade överraskat mig rejält, så då kunde jag väl göra samma sak för de? Killarna berättade inte för mig, så då kan jag överraska de samtidigt. Vilken dag det kommer att bli, tänkte jag när vi packade ihop våra saker och begav oss tillbaka till lägenheten för att göra oss redo för kvällen.
”Therese, snälla säg vad du tycker! Jag står inte ut av att du inte pratar!” Sa Maria när vi hade kommit innanför dörren.
”Vill ni veta vad jag tycker! Här kommer det...” sa jag och försökte att inte låta arg. ”Det låter roligt och underbart att vi kunde få biljetter till deras konsert men på andra sidan är jag sur för att ni inte berättade för mig. Tänk om mamma inte hade sagt ja, men hon var väl med på det? Det väl bara jag som skulle tillåta mig själv att åka hit.”
    ”Är du arg på oss?” Frågade Maria efter en liten stund.
”Hur kan jag vara arga på mina bästa vänner!  Vi har alla upp och nedgångar”, svarade jag och kramade om båda och skrattade.

”Så, är du redo för ikväll?”
Jag tittade på Sofie och sa. ”Hur kan man inte vara taggad för att se sina idoler igen!”
Maria och Sofie öppnade munnarna för att börja protestera men jag han före. ”Jag vet att det är eran första gång och därför kommer jag inte berätta någonting som kan förstöra eran lyckligaste stund i livet.”
”Tack”, sa båda och vi tog fram alla våra kläder vi hade tagit med oss, plus det vi hade handlat.
    ”Jag tycker att du ska ta de blåa jeansen och vika upp benen och den rosa blusen”, sa Sofie till Maria som hållde på att platta sitt hår.
”Sofie, du ska ta den där blommiga klänningen du köpte”, sa Maria och stängde av plattången och satte på sig sina kläder vi hade valt åt henne.
”Vad ska jag ha då?” Frågade jag och tittade igenom min hög med kläder.
”Har du de röda byxorna och det vita linnet med dig?” Frågade Maria och letade i sin egna hög.
”Ja, och säg inte att du tog med dig hängslen! Jag tänker inte ta på mig likadana kläder som han brukar göra!” Sa jag stirrade på henne.
”Therese, det bli jätte fint på dig! Snälla, lita på oss denna gång!” Sa Sofie och gav mig Sofies hängslen.
    Jag måste ta kort på er alla tre. Stanna där ni är”, sa morfar hämtade kameran.
”Jag måste säga att ni tre är jätte fina”, sa mormor som stod vid dörrkarmen in till köket och tittade på oss.
”Säg cheese” sa morfar och tog ett kort på oss tre när vi stod i hallen fullt klädda med våra jackor och skor och väntade på att vi skulle få gå iväg till konserten som skulle äga rum några timmar senare av våra idoler, One Direction.
___________________________________________________________________________________

Gjorde vännerna rätt i att berätta för henne i sista minuten eller inte? Kommer Therese att klara av att se killarna igen efter så lång tid? Vad tror ni kommer att hända under konserten?