Jag blickade ut från fönstret på planet och tänkte på när Liam hade lyssnat på låten. Han hade tyckt om den riktigt mycket. Han hade frågat mig resten av dagen vem hon var, vart hon kommer ifrån och hur jag kände henne. Tillslut hade jag sagt att det var en vän som hade gjort låten. Men varför berättat jag inte att det var jag som hade gjort den? Det var min låt. Min röst.
__________________________________________________________________________________

 

”You’re insecure, don’t know what for, you’re turning heads when you walk though the door. Don’t need make up, to cover up. Being the way that you are is enough ...”
Texten kändes bekant. Mycket bekant. Kunde man höra låtar när man låg och sov?
    Låten hördes högre och högre men avlägset. Sedan vaknade jag upp och hörde låten mycket bättre och vibrationer. Jag vände sakna huvudet mot nattduksbordet och såg mobilen vibrera och skärmen lysa.
    ”Hallå?” Svarade jag sömnigt.
”Väckte jag dig?” Frågade personen.
”Vem är det?”
”Är du så trött att du inte känner igen min röst?”
”Harry!”  Sa jag högt och satte mig rakt upp i sängen. ”Hur fick du tag på mitt nummer?”
”Lätt, jag snodde Louis telefon när han låg och sov”, svarade han.
”Vet du hur mycket klockan är?” Undrade jag.
”Klockan är lunch här och natt där”
”Har det hänt någonting?” Frågade jag.
”Nej nej, allt är bara fint. Jag tänkte bara höra om du fortfarande är vid liv för ni två inte har setts på evigheter”, babblade Harry på.
    Han hade rätt, vi hade inte setts på över tre månader. Det kändes som om en bit av mig fattades som sommar utan regn, som ying utan yang. Jag kunde inte finna balans i mitt liv utan min älskade. Det är obehagligt att inse hur mycket man faktiskt älskar personen när man inte kan vara tillsammans, ägna tid tillsammans som alla andra kan.
    ”Kan du hälsa att jag ... jag ...” Jag kunde säga orden. De ville inte lämna tungan.
”Att du älskar han och du saknar oss allihopa samt du vill att vi ska ta hand om honom”, sa Harry. ”Var lugn, vi ses fortare än du tror!”
”Det hjälper väldigt mycket Harry! Kan jag få sova nu?”
”Harry kommer du snart eller? Du har pratat väldigt länge för att det ska vara med Anne! Vi måste åka NU!”
”Säg inte att du ...” Försökte jag men rösten kom igen. Det lät som Paul.
”Du kan fortsätta prata i bilen, skynda på Harry!” Hörde man i bakgrunden. ”Måste gå men vi ses!” Skyndade Harry att säga och det klickade till.
    
”Mamma?”
”Vad är det gumman?”
”Vet du om killarna vill komma på avslutningen? Det skulle betyda mycket!” Sa jag och tänkte på nattens samtal med Harry.
”Jag kan fråga men kan inte du själv göra det?”
”Jag har för mycket att tänka på just nu med alla inlämningar och prov i skolan. Jag skriver upp Liams nummer på en lapp så kan du ringa honom när jag har gått till skolan.” Sa jag och tog fram papper och penna och skrev ner hans nummer och la den på bordet.
”Jag kan väl försöka”, svarade hon och tog lappen.
    Det hade inte gått en dag utan att ha ägnat minst en tanke åt Louis. Vi hade inte kunnat prata så mycket de senaste veckorna eftersom de var på turné med alla tidsskillnaderna gjorde det ännu svårare för oss.
    I natt var det första gången på två veckor som jag hade pratat med någon av de. Och jag hade inte hört något från Liam sedan påsk, så han har inte berättat. Hoppades jag iallafall för ingen av de hade frågat hur vårlovet hade varit.

”Mamma, Sofie undrade om jag ville följa med henne och Maria till Stockholm över helgen? Det är bara tre veckor kvar av skolan och det skulle vara jätte roligt om vi kunde spendera några dagar tillsammans bara vi tre tjejer och så klart hennes mor och farföräldrar”, fyllde jag i.
”Jag har redan pratat med Sofies mamma”, sa hon och tittade allvarligt på mig. ”Men du får bara åka om du tar kort på allt och ta vara på er.”
    Jag kunde inte tro det. Jag skulle få åka till Stockholm med mina två bästa vänner! Världen kunde inte bli bättre! Jo kunde den bli bättre om Louis, Niall, Zayn, Liam och Harry kunde vara där också men man kunde inte få alla sina drömmar uppfyllda samtidigt.
”Tack tack tack tack!” Ropade jag och sprang in på mitt rum och började packa.
    Jag klickade upp skype och ringde Sofie och Maria för att tala om nyheten.
”JAG FICK!” Skrek jag av lycka när båda svarade. Båda hoppade upp ur sina stolar och hoppade runt och skrek.
”Detta kommer bli hur kul som helst!” Sa Maria.
”Och många affärer för att hitta den perfekta klänningen till avslutningen!” Fortsatte Sofie. Både jag och Maria utbrast i skratt och Sofie bara tittade på oss med stora ögon och skrattade hon också. Det var så likt henne att börja tänka på shopping varje gång man skulle ut och åka.
__________________________________________________________________________________

Vad tror ni kommer att hända? Ska de bara till Stockholm och köpa klänningar eller hitta på något mer?

 

Det kommer att komma tre stycken tidsinställda inlägg under dessa två veckor, för jag reser bort och har ingen möjlighet till internet eller dator.