Lucy vaknade efter en god nattsömn och tittade ut genom fönstret, där man kunde se solen stiga upp på den klarblåa himlen.
    Hon tittade på temperaturen som visade att det skulle bli jeansväder. Så hon gick fram till garderoben och plockade ut blåa byxor med svart skärp och ett gult linne med en mustasch till mönster.
    Frukosten är det viktigaste måltiden på dagen, orden ekade i huvudet på henne när hon stod och gjorde en smoothie av blåbär och hallon. När hon hade druckit upp allt tittade hon på klockan och såg att hon skulle börja jobba om en halvtimme. Jag kan inte komma försent första dagen! tänkte hon och tog handväskan och skorna med sig ut i trapphuset och låste.

”Hello, may I help you?” Frågade en äldre kvinna Lucy när hon steg in i byggnaden.
”Hi, I was supposed to start working here today. My name is Lucy Hampton”, svarade Lucy och tittade på kvinnan.
”Daughter of the billionaire Richard Hampton?” Frågade kvinnan och bläddrade bland en pappershög på skrivbordet. Lucy nickade till svar och gick närmare disken.
”Yes, here it is”, sade kvinnan för sig själv, ”here you have the schedule of this weeks work, and you will start cleaning are cafeteria. No, I’m just kidding. You will work with John Davis today and he will show you around”, fortsatte hon och visade på pappret när lunch är och andra viktiga saker.
”Where can I find him?” Frågade Lucy när kvinnan hade beskrivit hela schemat för henne.
”Second door to the left”, svarade hon och återgick till hennes arbete.
    She had to mention daughter of the billionaire Richard Hampton?” Sa Lucy för sig själv när hon steg in genom dörren kvinnan hade hänvisat.
    Hon sade namnet lite för högt, då några började diskutera hennes fars senaste inköp, en ö. En ö i Västindien.
”What do you think?” Det tog ett tag för henne att fatta att de hade frågat henne om hennes åsikt om ön som hennes pappa hade köpt. Det skadar väl inte att säga sanningen eller?
”He just want the world to see how much money he has. But if you want my real opinion”, började hon och tittade på alla ansikten som fanns inne i rummet, ”I think he’s stupid like his dog.”
”Wow, girl. What have he done to you?” Frågade killen med en grön skjorta.
”I just don’t like the way he’s spending his money”, svarade hon och satte sig på en stol bredvid soffan där alla andra satt, ”so, who of you is John Davis?”
”Yeah, that’s me and you must be Lucy”, sade han med den gröna skjortan och sträckte ut sin högra hand.
”So your the one I’m gonna work with today”, svarade hon och skakade hans hand.

”So, what are we doing today?” Frågade Lucy John när de gick ut ur cafeterian och in i ett annat rum som såg ut som en inspelningsstudio.
”You’re going to sit by and watch, while I’m working”, sa han och tog fram ett anteckningsblock.
”So you’re saying I’m just gonna sit by and do nothing?” Frågade hon och tittade runt omkring i rummet för att se om hon kunde hitta någonting att göra.
    ”There isn’t much to do until Friday”, började John efter en stunds tystnad.
”What’s happening on Friday?” Frågade Lucy entusiastiskt.
”If I tell you now, it will not be a surprise”, sa John och fortsatte med sitt arbete.
”Well, Im gonna tell you a secret John, I really hate surprises”, sa hon tillslut.
”I’m sorry to hear that, but why don’t you go and se if anyone else can answer the question for you?”
Hon skakade bara på huvudet, ”I want you to tell me. You made me curious.”
”I can’t tell you. I’m sorry, but you’ll se on Friday. If you have lucky.” Var det han sa och återgick till hans arbete medan Lucy satt där inne i rummet och gjorde ingenting under hennes första dag. 

 

Andra delen, vad tycker ni?

Nu har hon börjat jobba och vad tror ni händer på fredagen?

Häng kvar så får ni se! Jag tänker inte berätta det än