”Mum, I’m fine, really. How can I take care of myself when you offer help all the time? Thanks again for the apartment”, sa Lucy när hon gick igenom lägenheten, ”you and dad did obviously a good work and I love it. Thanks, bye.”
    Lucy hade fått ett gudomligt erbjudande av Syco om att få arbeta hos de över sommaren. Hon hade sagt ja direkt utan att rådfråga sina föräldrar först. De skulle förstå att hon ville iväg och tjäna egna pengar, men de skulle fortfarande överrösta henne med en lyxlägenhet och andra saker. Som enligt hon inte behövde.

Hennes mage kurrade så hon gick in i köket och tittade in i kylskåpet för att se om det fanns något ätligt, vilket det inte gjorde, ”and now they want me to starve. Great.”
    En timme senare gick Lucy upp för trapporna till lägenheten med matkassar i varje hand. När hon kom in i lägenheten kände hon hur golvet vibrerade av musiken som kom från våningen under. Vem kunde ha så hög musik på? Fattar folk inte att vissa vill ha det tyst och lugn? Tänkte hon och skyfflade in varorna in i kylen och frysen.  
    Musiken fortsatte att proppa in i hennes huvud efter en kvarts försök med öronproppar, kuddar, täcken och filtar. Allt. Lucy hade försökt allt för att få bort musiken ur sina öron. Tillslut gav hon upp. Hon gick med bestämda steg en trappa ner och knackade på dörren till den lägenhet all dunkande musik kom från. Dörren öppnades av en kille med riktigt krulligt hår. Hon fastnade direkt för hans smaragd gröna ögon och leendet.
”Hello”, svarade han och log.
”Hi”, sa Lucy osäkert när hon tittade in i han ögon, ”sorry if I interrupt but I was just wondering if you could turn down the music. It’s really disturbing”, sa hon nu självsäkrare.
”Yeah. Hrm. I’m really sorry for that. We’re gonna... excuse me just for a sec”, sa han och gick in för att ropa på någon att sänka musiken. Några sekunder senare var han tillbaka i dörren, ”I promise it won’t happen again, miss.” Vad gullig han var.
”Well, bye then. And Thank you”, sa hon och vände sig om för att gå upp till sig.
”I didn’t caught your name. I’m Harry.”
Lucy vände sig om för att möta honom igen, ”Well Harry, guys like you need to prove that you deserve to know my name.”

~

”Who was it on the door?” Frågade Niall nyfiket, ”it sounded like a girl to me.”
”Yeah it was a girl who wondered if we could turn down the music”, svarade Harry och satte sig i soffan igen.  
”Maybe she was a fan?” sa Zayn och tittade ut genom fönstret för att se en liten grupp av tjejer stå utanför och väntade på att vi skulle lämna ‘huset’.
”So Harry, you didn’t get her name?” Frågade Louis och blinkade med ena ögat.
”Well she said, guys like you need to prove that you deserve to know my name”, sa Harry ledsamt och tittade ner på hans händer.
”You got some work to do! She won’t go easy on you Harry!” sa Louis och skuttade upp och ner i soffan. Lycklig över att Harry måste arbeta för att tjejen ska falla för honom.
”Did you recognize her?” Frågade Liam och slog sig ner på fåtöljen bredvid.
”No I have never seen her before. She had long darkbrown hair, almost like Zayn and her eyes”, och han suckade, ”her eyes were really blue, like blue as the sky and...”
”Hazza has a crush”, Ropade Louis och klappade Harry på ryggen.
”Louis, please, let me finish”, sa Harry surt och ställde sig upp, ”as I was saying I saw her go upstairs. I think she has moved in to the apartment besides us Louis.”
    Sekunden senare var alla på väg ut genom dörren och uppför trappan till hennes lägenhet.
”Guys wait for me!” Ropade han efter de, ”You can’t just knock on her door like this. It can be rude.”
”Well Loverboy, how about we introduce us to her? Like this; hi there, we just wanted to say hi and introduce us. We’re your new neighbours Louis, Niall, Zayn, Harry and Liam”, sa Louis och tryckte på dörrklockan om och om igen. Men det kom ingen som öppnade dörren.
”Are you really sure she moved in to this flat?” Maybe in someone else?” Frågade Liam och vände huvudet upp och ner.
”I’m pretty sure what I saw and this flat was just bought. Didn’t I tell you guys that I saw a man and a woman carry stuff up and down the stairs like a week ago?” sa Harry och Zayn och Niall nickade medan Liam och Louis tittade konstigt på honom.
”Yes, I saw them and helped them too”, svarade Niall.
”Same here”, sa Zayn.
”So if someone actually have moved in. Can it be their daughter you met then?” Sa Liam och log ett litet leende.
”Well, probably”, mumlade Harry fram och hans kinder blossade svagt upp i rosa.
”Don’t worry Hazza, you will meet her again. Sooner or later”, svarade Louis och hoppade vägen tillbaka ner till Nialls lägenhet.

 

Första delen ute! Vad tycker ni?