Solen hängde som ett glödande klot över studion och det hade blivit riktigt varmt där inne. Liam, Niall och Harry satt och spelade ett något kortspel medan Zayn satt och pillade med mobilen. Louis stod och försökte få med Savan och Paul att de kunde åka till stranden och fortsätta veckan därpå med arbetet. Men han lyckades inte övertyga de.
    Lucy satt och försökte tränga bort de skuldkänslor som hade vält fram efter att hon hade kallat killarna för ‘lata kor’ och Niall för ‘gris’ med att försöka skriva en ny låt. Men istället vandrade hennes tankar om glass, att få gå och svalka sig... Där kom hon på det. Hon kunde gå och köpa milkshake till var och en så skulle de bli på bättre humör. Eller?
”I’ll be back in ten minutes”, sa Lucy och gick mot den närmsta Milkshake city.

”Seven milkshakes, please”, sa hon till killen bakom disken och tittade på tavlorna som hängde på väggarna.
”Which flavour would you like?”, frågade killen och log ett super gulligt leende som gjorde att Lucy blev knäsvag.
”Hrm, 1D flavour, please”, hasplade hon fram och försökte undvika ögonkontakt men han började att göra de sju milkshakes hon hade beställt.
    ”Sorry, it’s may not be my business, but why do you buy seven One Direction milkshakes?”, frågade han och såg på henne.
”Well your right, it’s non of your business, but I don’t mind. It’s I’m sorry gifts for a thew guys”, sa hon utan att tänka sig för. Nu skulle han börja tänka varför han frågade henne, tänkte hon för sig själv och log snabbt ett litet leende.
    Lucy såg hur han bearbetade informationen hon hade gett honom medan han gjorde i ordning den sista shaken.
”What’s you name, miss sunshine?”, frågade killen och lade ner allt i två påsar och tog emot hennes pengar.
”I’m Lucy”, sa hon och sträckte fram högra handen.
”Kevin”, sa han och skakade hennes hand.
”Nice to meet you Kevin and keep the change”, sa Lucy och gick tillbaka till studion. Hon föreställde sig hur Kevin skulle se ut när han fattade att han hållde i tredubbelt så mycket som det egentligen hade kostat.

”Guys, where are you? I’ve got something that all of you would like”, ropade Lucy och ställde påsarna på det närmsta bord som inte var fullt med papper och pennor. Några sekunder senare kom alla in sakta men säkert för att inte bli  för varma.
”What?”, frågade Louis och Liam samtidigt och såg sedan påsarna och stannade upp. Liksom alla andra gjorde.
”I got badly irritated by all the screaming fans this morning and got it loose on you guys. It was harsh of me to call you lazy cows and pig”, började hon och gav alla varsin milkshake att svalka sig med.
    Minuterna gick sakta när Lucy såg på medan grabbarna slurpade i sig den kalla smörjan eller vad det nu var. Alla verkade gladare och på bättre humör när de hade fått i sig lite grann, så då passade hon på.
”Do every one of you except my apology for calling you lazy cows?”, frågade hon försiktigt och såg på killarna för att se vilket svar de skulle svara.
”Yes”, svarade alla och nickade med huvudena och leenden bredde ut sig i deras ansikten, men än var hon inte färdig.
”Niall, do you except my apology for calling you pig?”, frågade Lucy nu Niall och tittade enbart på honom.
”What would you do if I say no?”, frågade Niall tillbaka.
”I would tear you apart, piece by piece or make you starve until you forgive me. Pick your choice”, sa hon snällt och log tillbaka.
”Well, I love food and I’m to young to die”, babblade Niall på, ”so I think I’ll forgive you, if you tell us your name.”
Lucy blickade förvånat mot han, ”really? Blackmailing me?”, och tittade runt och mötte allas blickar. Ska jag säga mitt namn? Tänkte Lucy och funderade, ”fine, I’ll tell, but only if you swear not to tell anyone!”
Alla nickade godkännande igen men Harry såg lite skeptisk ut eller så var det nyfikenhet som välde fram, nyfiken över vilket namn hon skulle säga hon hette.
”My name is Hampton, Lucy Hampton”

Nu har hon alltså fått en till beundrare på kroken, inte bara Harry. Och Lucy berättade slutligen sitt namn för killarna. Gjorde hon rätt i att berätta sitt namn? Eller inte?