Kapitel 1
Jag satt och drömde mig långt bort, jag orkade inte lyssna på läraren. Jag var inte på humör för att sitta och lyssna på något korkat tal om britternas ravalder i engelskan.
Läraren hade varit väldigt konstig idag, varje gång han hade tittat på mig så kunde man se i ögonen på honom att han döljde någonting men vet inte vad det skulle kunna vara.
Men just då, knackade det på dörren. Han avslutade sitt tal, det knackade igen. Man kunde höra det inte var en person utanför utan flera som pratade och inte svenska. Läraren tycktes inte störas utan fortsatte och satte oss alla i arbete innan han gick och öppnade dörren. När han öppnade så gick han ut och stängde dörren efter sig. Alla vi elever blev nyfikna när han gick ut utan att säga något. Efter en riktig spökig tystnad i klassrummet kommer läraren in igen med några grabbar som såg ut som detektiver.
Ingen visste om detta var på riktigt men alla satt och glodde på killarna som hade kommit in för någon minut sedan. Ingen visste vem dom var eller var dom kom ifrån, men läraren visste iallafall vilka dom var för han pratade med den blonda grabben väldigt tyst och snabbt. De andra tittade ut i rummet, det såg ut som att de letade efter någon eller något.
Jag satt längst bak, i ett utan hörnen och väl skymd från nyfikna ögon om man inte ville arbeta. Och idag var det jag som satt just där.
Jag tittade fram och tittade rakt in i ögonen på killen med hängslen. Han stirrade tillbaka och slog till killen som stod närmast honom att han skulle titta dit, där jag sat. Den blonda tog fram ett foto och visade för läraren som nickade och pekade på mig och sade Therese. Alla tycktes höra namnet och vred sig mot mitt håll. Jag tittade förundrat på de nykomna med en konstig blick i ögonen, som säger, vad har jag gjort?
”Kom, vi vill prata lite med dig och ta med dig dina saker”, sade den blonda på engelska.
Dom kunde tydligen inte svenska men jag gjorde som jag blev tillsagd. Jag packade ner mina saker i väskan och gick rakt förbi killarna utan att titta på någon. Alla fortsatte att stirra och det var knäppt tyst. De grabbarna som hade kommit skyndade med ut och sade ingenting på en liten stund. Vi gick ut ur byggnaden och promenerade till parkeringen. Dom betedde sig väldigt mystiskt.
Jag vände mig om och tittade mot fönstren som för en stund sedan jag hade suttit och drömt mig bort och så var de här killarna tvungna att komma och förstöra. Vi var nästan framme vid en svart mini buss som hade mörka rutor. Det såg ut som att jag blev tvingad att följa med dom. Sedan stannade vi, han med baseboll jackan kollade på mig. Han såg mig djupt in i ögonen och sa ”skulle vi kunna få låna din dator och mobil? Vi ska inte göra något, jag lovar!”
Jag tittade lite skeptiskt på allihopa men till slut så gav jag dom min väska med alla mina saker. Han med hängslena tog emot väska, öppnade bilen och lade in den i bagaget. Alla började öppna dörrarna och hoppa in och tillslut var det bara jag som stod kvar på parkeringen.
”Ska du inte hoppa in?” frågade killen med skjortan.
”Men... vart ska vi? Vad vill ni?” sade jag utan att tänka mig för.
____________________________________________________________________
Då var första delen uppe. Hoppas ni tycker om den, för det gjorde jag ^^
Läraren hade varit väldigt konstig idag, varje gång han hade tittat på mig så kunde man se i ögonen på honom att han döljde någonting men vet inte vad det skulle kunna vara.
Men just då, knackade det på dörren. Han avslutade sitt tal, det knackade igen. Man kunde höra det inte var en person utanför utan flera som pratade och inte svenska. Läraren tycktes inte störas utan fortsatte och satte oss alla i arbete innan han gick och öppnade dörren. När han öppnade så gick han ut och stängde dörren efter sig. Alla vi elever blev nyfikna när han gick ut utan att säga något. Efter en riktig spökig tystnad i klassrummet kommer läraren in igen med några grabbar som såg ut som detektiver.
Ingen visste om detta var på riktigt men alla satt och glodde på killarna som hade kommit in för någon minut sedan. Ingen visste vem dom var eller var dom kom ifrån, men läraren visste iallafall vilka dom var för han pratade med den blonda grabben väldigt tyst och snabbt. De andra tittade ut i rummet, det såg ut som att de letade efter någon eller något.
Jag satt längst bak, i ett utan hörnen och väl skymd från nyfikna ögon om man inte ville arbeta. Och idag var det jag som satt just där.
Jag tittade fram och tittade rakt in i ögonen på killen med hängslen. Han stirrade tillbaka och slog till killen som stod närmast honom att han skulle titta dit, där jag sat. Den blonda tog fram ett foto och visade för läraren som nickade och pekade på mig och sade Therese. Alla tycktes höra namnet och vred sig mot mitt håll. Jag tittade förundrat på de nykomna med en konstig blick i ögonen, som säger, vad har jag gjort?
”Kom, vi vill prata lite med dig och ta med dig dina saker”, sade den blonda på engelska.
Dom kunde tydligen inte svenska men jag gjorde som jag blev tillsagd. Jag packade ner mina saker i väskan och gick rakt förbi killarna utan att titta på någon. Alla fortsatte att stirra och det var knäppt tyst. De grabbarna som hade kommit skyndade med ut och sade ingenting på en liten stund. Vi gick ut ur byggnaden och promenerade till parkeringen. Dom betedde sig väldigt mystiskt.
Jag vände mig om och tittade mot fönstren som för en stund sedan jag hade suttit och drömt mig bort och så var de här killarna tvungna att komma och förstöra. Vi var nästan framme vid en svart mini buss som hade mörka rutor. Det såg ut som att jag blev tvingad att följa med dom. Sedan stannade vi, han med baseboll jackan kollade på mig. Han såg mig djupt in i ögonen och sa ”skulle vi kunna få låna din dator och mobil? Vi ska inte göra något, jag lovar!”
Jag tittade lite skeptiskt på allihopa men till slut så gav jag dom min väska med alla mina saker. Han med hängslena tog emot väska, öppnade bilen och lade in den i bagaget. Alla började öppna dörrarna och hoppa in och tillslut var det bara jag som stod kvar på parkeringen.
”Ska du inte hoppa in?” frågade killen med skjortan.
”Men... vart ska vi? Vad vill ni?” sade jag utan att tänka mig för.
____________________________________________________________________
Då var första delen uppe. Hoppas ni tycker om den, för det gjorde jag ^^
Ego Amare Prolog
Jag älskade när jag vaknade på morgonen av min favoritlåt på mobilen. Jag hoppade upp ur sängen och började dansa runt och sjöng medan jag letade efter kläder att ta på mig och se mig själv i spegeln. Där såg jag en person som såg ut som mig. Kunde den snyggingen vara jag? Den rödhåriga tjejen med gröna ögon som stampade till musiken med ena benet. Hur hade jag blivit såhär het? Jo, det måste vara från första gången jag hörde låten "What Makes You Beautiful" av mitt favorit band One Direction. De har hjälpt mig att sammanfatta mitt inre jag och hjälpa mig att komma på rätt väg i livet. Det måste ha varit svårt för min ensamstående mamma att ta hand om mig de senaste åren när ens dotter går igenom en svår period i puberteten. Vi har grälat och grälat hela tiden om ditten och datten men har alltid älskat henne för den person hon är och hon delar förstaplatsen som min förebild med fem gudomlig vackra ansikten och vackra röster, Harry Styles, Niall Horan, Liam Payne, Zayn Malik och Louis Tomlinson.
"Mamma vad gör du hemma nu?" frågade jag medan mina ögon var fast på klockan när jag gick in i köket.
"Jag har inget möte förrän tio så jag tänkte jag kunde spendera morgonen med dig" sade hon och tittade upp från omeletten hon hållde på att göra.
"Är den till dig?" Frågade jag och nickade mot stekpannan.
"Nej, till dig" svarade hon med sin gulliga mammaröst och hällde upp omeletten på en tallrik och placerade den mitt framför näsan på mig.
"Tack mamsen"
"Alltid bra med en ordentlig måltid till frukost" sade hon och tog fram ett flingpaket, mjölk och skål till sig själv. När jag såg det så började jag att gapskratta åt vad hon hållde på med och hon kom på sig själv och instämde sedan med sitt härliga skratt.
Hela morgonen hade varit underbar för en gångskull. Det är inte ofta jag får vara med mamma på morgonen. Hon är alltid på jobbet när jag stiger upp så jag får hela huset för mig själv som är väldigt bra när jag får sådan adrenalin som imorse. Nu var jag påväg till bussen eller snarare dansade påväg till busshållplatsen med "Promise This" med Cheryl Cole. Jag älskade att dansa. Varje gång jag fick tid över så ville jag lyssna på musik och dansa. Det var det bästa jag visste, att släppa loss sina steg och bara följa rytmnen i låtarna. Känna adrenalinet flöda runt kroppen, känna sig ett med musiken.
Men det var en sak som var konstig. Mamma är aldrig hemma på morgonen. VArför sade hon inget igår om att hon skulle vara hemma idag på morgonen? Det är inte ofta mamma ljuger för mig men när hon väl gör så ser jag det direkt som pandoras ask. Varför var hon hemlighetsfull? Vad hade hon nu i tankarna var det sista jag tänkte innan jag gick in i bussen, påbäg till skolan som en helt vanlig dag.
___________________________________________________________________
Detta var prologen till novellen. Första delen kommer snart att dyka upp så håll utkik efter den.
Jag kan inte säga mer än att det kommer att bli roligt att se när ni ger mig response på det jag skriver :)
"Mamma vad gör du hemma nu?" frågade jag medan mina ögon var fast på klockan när jag gick in i köket.
"Jag har inget möte förrän tio så jag tänkte jag kunde spendera morgonen med dig" sade hon och tittade upp från omeletten hon hållde på att göra.
"Är den till dig?" Frågade jag och nickade mot stekpannan.
"Nej, till dig" svarade hon med sin gulliga mammaröst och hällde upp omeletten på en tallrik och placerade den mitt framför näsan på mig.
"Tack mamsen"
"Alltid bra med en ordentlig måltid till frukost" sade hon och tog fram ett flingpaket, mjölk och skål till sig själv. När jag såg det så började jag att gapskratta åt vad hon hållde på med och hon kom på sig själv och instämde sedan med sitt härliga skratt.
Hela morgonen hade varit underbar för en gångskull. Det är inte ofta jag får vara med mamma på morgonen. Hon är alltid på jobbet när jag stiger upp så jag får hela huset för mig själv som är väldigt bra när jag får sådan adrenalin som imorse. Nu var jag påväg till bussen eller snarare dansade påväg till busshållplatsen med "Promise This" med Cheryl Cole. Jag älskade att dansa. Varje gång jag fick tid över så ville jag lyssna på musik och dansa. Det var det bästa jag visste, att släppa loss sina steg och bara följa rytmnen i låtarna. Känna adrenalinet flöda runt kroppen, känna sig ett med musiken.
Men det var en sak som var konstig. Mamma är aldrig hemma på morgonen. VArför sade hon inget igår om att hon skulle vara hemma idag på morgonen? Det är inte ofta mamma ljuger för mig men när hon väl gör så ser jag det direkt som pandoras ask. Varför var hon hemlighetsfull? Vad hade hon nu i tankarna var det sista jag tänkte innan jag gick in i bussen, påbäg till skolan som en helt vanlig dag.
___________________________________________________________________
Detta var prologen till novellen. Första delen kommer snart att dyka upp så håll utkik efter den.
Jag kan inte säga mer än att det kommer att bli roligt att se när ni ger mig response på det jag skriver :)
One Direction
Denna novell kommer att handla om detta band ni ser på bilden Om ni inte vet vilka de är så kan jag berätta att de heter One Direction och är mycket stora i hela världen och många tonårstjejer älskar dessa fem killar ^^
Hoppas att ni kommer att gilla den!
Novell
På denna blogg så kommer jag att lägga ut en novell som jag håller på och skriver. De är om bandet One Direction och jag hoppas att ni alla kommer att tycka om den.
Den betyder väldigt mycket för mig för jag älskar att skriva och denna har jag HITTAT PÅ HELT SJÄLV så detta är INTE kopierat från någon!!
Ni är hjärtligt välkomna att kommentera och tycka till!!! Så den blir bättre och så kan ni komma själva med idéer till hur den ska fortsätta!! Jag är alltid öppen för förslag :D
// Therese
Den betyder väldigt mycket för mig för jag älskar att skriva och denna har jag HITTAT PÅ HELT SJÄLV så detta är INTE kopierat från någon!!
Ni är hjärtligt välkomna att kommentera och tycka till!!! Så den blir bättre och så kan ni komma själva med idéer till hur den ska fortsätta!! Jag är alltid öppen för förslag :D
// Therese